filtrera innehåll

filtrera innehåll

Schizofreni och liknande tillstånd

Fastställt av NPO psykisk hälsa 2019-05-09

1. Nivå och process

arrow down

Metoden Delat beslutsfattande innebär att individ och personal fattar beslut tillsammans baserat på samma information.

Målgrupp eller situation

Metoden används vid tillstånd där det finns olika former av behandlingar eller stödinsatser att välja mellan. Delat beslutsfattande är lika användbart vid kommunal som landstingsdriven verksamhet.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda delat beslutsfattande till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (prioritet 2).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Att ha kunskap om och beredskap för att arbeta enligt metoden Delat beslutsfattande.

Genomförande

Delat beslutsfattande är inte bara en metodik. Det handlar om inställning, vilja och attityd. Centralt i processen är personen själv och hans eller hennes erfarenhet av psykisk ohälsa. Både brukare och vård-/omsorgspersonal behöver tro på och vilja använda brukarens egen kraft och erfarenheter. Delat beslutsfattande innebär att överläggningar och beslut inte sker om, för eller åt, utan tillsammans med brukaren/patienten. Det är ett samarbete som leder till att både brukare och personal delar samma information och utifrån informationen görs ett gemensamt val - ett delat beslut fattas.

Metoden delat beslutsfattande

Centrala delar i delat beslutsfattande är:

- Sammanhang och kultur

Det måste finnas en behandlingskultur med värderingar som respekterar och har tilltro till brukarens egen vilja och kraft.

- Ett val

Det måste finnas flera behandlingsalternativ att välja mellan. En verksamhet behöver därför vara flexibel och kunna anpassa sig, såväl kring stora som små beslut.

- Två experter

Delat beslutsfattande bygger på att minst två personer möts, brukaren och vård-/omsorgspersonalen och delar all information, samarbetar och för ett jämlikt samtal. När beslutet fattas görs det gemensamt.

- Information

Det måste tas fram information om olika behandlingsalternativ som alla har tillgång till. Båda parterna behöver värna om att den andre tagit till sig och förstått informationen.

- Verktyg

Olika ”verktyg” behövs för delat beslutsfattande som till exempel beslutsstödjande material. Det behövs också rutiner för hur man ska gå tillväga, vilka steg som ska tas och när, en beslutsguide (se beslutsguide).

- Stöd

Brukaren behöver stöd i förberedelsearbetet och genomförandet av besluten. Såväl anhöriga, vänner, kamratstödjare, personligt ombud, vård-/omsorgspersonal eller personal från boende kan då vara viktiga. Brukar- och närståendeföreningarnas studiecirklar och annan verksamhet fyller också sin betydelse för att stärka den enskilde. Och för vård-/ omsorgspersonal måste organisationen och arbetsplatsen stötta arbetssättet med delat beslutsfattande.

- Beslut

Beslutet som tas måste vara aktivt (det vill säga dokumenteras och följas upp). Ett gemensamt beslut kan även vara att inget görs. Det är viktigt att göra det tydligt vem som ska göra vad liksom diskutera vilket stöd och vilka verktyg som ska användas.

Beslutsgången i korthet

Under processen finns beslutsstödjande material, till exempel listor, beslutsguider, appar mm att tillgå. Vad de inblandade tycker vägs in i beslutet, liksom nytta och risker som är förenade med de olika alternativen. Beslutsgången kan se ut så här:

- Uppmärksamma att ett beslut behöver fattas
- Beskriv och tydliggör de deltagande personernas roller och ansvar
- Presentera de alternativ som finns för behandlingar och stöd
- Informera om för- och nackdelar med olika alternativ
- Undersök individens förståelse, värderingar och förväntningar
- Identifiera de deltagande personernas preferenser
- Diskutera
- Fatta beslut som alla samtycker till
- Planera uppföljning

Processen avslutas med att ett beslut fattas och att en plan upprättas för vad som ska göras härnäst och hur uppföljningen ska gå till.

Fast vårdkontakt och SIP

En fast vårdkontakt ska utses av hälso- och sjukvården när brukaren begär det eller när behov av samordning, trygghet och säkerhet finns. Fast vårdkontakt ska alltid utses om patienten är inlagd. Om individen får insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården (och ev fler aktörer) ska en samordnad individuell plan (SIP), upprättas om det finns behov av att samordna insatserna och individen inte motsätter sig det. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan.

Uppföljning

Möjligheter till uppföljning utöver åtgärdskod:

Material

Att ge ordet och lämna plats, vägledning om brukarinflytande (Socialstyrelsen). 
Shared decision making,en introduktion till delat beslutsfattande(Socialstyrelsen)
Delat beslutsfattande -information till brukare, närstående och vård-/omsorgspersonal om psykossjukdomar (projektet Bättre psykosvård 2011–2014)
Att implementera delat beslutsfattande, information till chefer och politiskt ansvariga i kommun och landsting (projektet Bättre psykosvård 2011–2014)
Film- delat beslutsfattande (Uppdrag Psykisk Hälsa och PsykosR)
I-Share " Interactive Shared decisions in recovery- webbplats med instrument för att arbeta med delat beslutsfattande
Brukarkraft, resurscentrum för brukarinflytande- webbplats

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Mödra- och barnhälsovård, Kommunal hälso- och sjukvård, Tandvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Skola | Elevhälsa, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering)
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Individen, tillsammans med en sjuksköterska, identifierar vårdbehoven, väljer rätt förhållningssätt och rätt insatser, varpå insatserna utvärderas gemensamt.

Kompetenskrav

Specialistutbildad psykiatrisjuksköterska eller legitimerad sjuksköterska ansvarar för att tillgodose individens behov av omvårdnad och leda andra professioner i arbetet.

Sammanfattning

Omvårdnadsprocessen - att genom en god relation till individen och gemensam reflektion

  • Identifiera behov
  • Utifrån identifierade behov tillämpa anpassat förhållningssätt
  • Utifrån identifierade behov välja ut och utföra anpassade insatser
  • Utvärdera insatserna

En god omvårdnad vid psykossjukdom innebär

  • att se till individens vårdbehov både kroppsliga och psykiska samt det sammanhang som individen befinner sig
  • en tilltro till individens förmåga att vara en aktiv samarbetspart i vård och behandling
  • en tilltro till individens möjlighet till återhämtning
  • att utgå ifrån individens behov, önskemål, resurser och förmågor
  • att ha fördjupad kunskap om de symtom och funktionsnedsättningar som kan förekomma vid psykossjukdom, hur dessa kan variera över tid och hur det påverkar individens förmåga att efterfråga, aktivt delta i vård och behandling och ta egen makt över sitt liv och sin situation.

Genomförande

Vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd är individen ofta utsatt och i särskilt behov av att någon värnar om hens integritet, trygghet, individuella förutsättningar, behov och stöd till egenvård. Därtill är att stärka individens makt över sitt liv och delaktighet genom vård- och stödprocessen också särskilt viktigt. Psykiatrisk omvårdnad ges integrerat med och oavsett annan behandling inom både psykiatrisk heldygns- och öppenvård. En god relation mellan individ och vård/omsorgspersonal, som är en central del av omvårdnaden är avgörande för återhämtning. Särskilt vid tvångsvård och tvångsåtgärder är det viktigt att omvårdnadsarbetet leds och utförs av någon med hög kompetens. Det krävs gedigen kunskap inom psykiatrisk omvårdnad för att utveckla och säkerställa ett effektivt förebyggande arbete för att undvika tvång vid svåra tillstånd. När tvång trots detta ändå är nödvändigt behövs kompetensen för att värna individens integritet och rätt till delaktighet . Se insatser Förebygga hot och våld, Tvångsvård - sluten, Tvångsvård - öppen, Tvångsåtgärder – begränsande, Tvångsåtgärder - fysiska ingripanden i akuta situationer och Uppföljningssamtal efter tvångsåtgärd.

Omvårdnad vid psykossjukdom

  • Kartlägga, planera och tillgodose individens behov av omvårdnad
  • Säkerställa att
    • individ och närstående får anpassad information, se insatsen Information till individer och närstående/anhöriga
    • individen bemöts med respekt som en kompetent samarbetspartner med behov och rättigheter, se insatsen Gott bemötande
    • krisplan/handlingsplan upprättas och används tillsammans med individ och närstående se Återfallsprevention och upprättande av krisplan/handlingsplan
    • närstående/anhöriga involveras om individen tillåter, se insatsen Samarbete med närstående och anhöriga
    • individen är delaktig i beslut om vård och stöd, se insatsen Arbetssätt för delat beslutsfattande
    • hänsyn tas till individens hela livssituation vid beslut om behandling och insatser.
    • alla vård- och stödinsatser är anpassade efter individens behov och önskemål
    • planerade vård- och stödinsatser genomförs och samordnas  
    • individen får vård och stöd efter behov och inte diskrimineras på grund av sin sjukdom och/eller eventuell funktionsnedsättning
    • individen får stöd att hantera symtom och problem t.ex. röster, kognitiva problem
    • individen får stöd till livsstilsförändring för att förebygga sjukdom och främja hälsa
    • individen får insatser och stöd att hantera stigma, se insatsen NECT-metoden, för minskad självstigma
    • miljön inom slutenvården främjar hälsa samt är säker och trygg
  • Stärka individens
    • resurser
    • egenmakt
    • förmåga att hantera kvarstående symtom/problem
    • självkänsla
  • Arbeta för att skapa och upprätthålla
    • en tillit som gör att individen tar kontakt vid behov av hjälp och stöd
    • goda relationer med individ och närstående
    • samtal med individen kring sin upplevelse av sina behov och situation
    • förtroende hos anhöriga och närstående
    • förståelse för vad patienten erfar och upplever

Material

Kompetensbeskrivning för specialistsjuksköterska psykiatri (Svenska psykiatriska föreningen för sjuksköterskor)
Omvårdnad vid Schizofreni utifrån NANDA (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)
Hälsofrämjande arbete (Svensk sjuksköterskeförening)
Metoder i omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening)
Familjefokuserad omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening)
ICNP - nationell klassificering av omvårdnad (International Council of Nurses)

 

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Primärvård | Första linje, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Mödra- och barnhälsovård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Kurator
  • Typ av behandling/stöd: Omsorg | Omvårdnad
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Individen erbjuds en skräddarsydd kontakt, med syftet att överkomma de hinder som försvårar kontakt med vård och stöd. Insatsen ska bygga en tillitsfull relation över tid.

Målgrupp eller situation

Individer med mycket svår problematik, som inte upplever sig behöva/vill ta emot ta emot vård och stöd, trots att behoven bedöms vara stora. Individer som inte kunnat nås trots upprepade försök till kontakt och erbjudanden om vård och stöd. Det kan röra sig om individer med personlighetsstörningar, flera samtidiga sjukdomar/tillstånd, svåra livsomständigheter och tidigare mycket negativa erfarenheter av insatser från samhället.

Kunskapsläge

Problematiken har varit känd under hela psykiatrins historia. Oftast juridiskt löst med tvångsvård i svåra fall.

Kompetenskrav

God kunskap inom specialistpsykiatrins kompetensområde och uppdrag. Tillgång till multiprofessionellt team och handledning. Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

  • Identifiera personer som behöver insatsen.
  • Informera och motivera till kontakt till exempel med hjälp av Personligt ombud, om insatsen erbjuds i personens hemkommun
  • Vid beslut om insats/åtgärd motivera för och bygga upp en vård- och stödkontakt som präglas av tillit, kontinuitet och förutsägbarhet
  • Säkerställa att insatserna är tryggade över lång tid och inte enbart bygger på en persons engagemang
  • Ha en rak och ärlig kommunikation, motiverande men respektfull med stor hänsyn till den enskildes integritet.
  • Skaffa kunskap om den enskildes levnadsomständigheter, förutsättningar, beredskap till förändring och inställning till vård och stöd och utgå ifrån denna kunskap  för att möta individens problematik i de livsområden denne vill få hjälp med.
  • Ta reda på om det finns närstående som vill engagera sig och involvera dem så fort det är lämpligt, om den enskilde ger sitt samtycke
  • Erbjuda stöd till de närstående, se Familjeinsatser - utbildning och stöd
  • Teamarbete och handledning är förutsättningar

Insatsen avser inte tvångsvård i någon form eller akuta psykotiska skov i psykossjukdom. Ibland kan dock tvångsvård eller återinsjuknande med behov av slutenvård vara starten för att börja arbeta på nya sätt inom ramen för HSL, SoL och eventuellt LSS, se under huvudrubrik Lagar och regler.

Genomförande

Det kan finnas många skäl till att en individ inte vill ta emot hjälp trots stora behov. Bakomliggande orsaker kan till exempel vara personlighetsstörningar, svåra levnadsförhållanden, psykiatriska och/eller kroppsliga sjukdomar. En eller flera av nedanstående signaler kan tyda på att det krävs ett flexibelt och målmedvetet arbete för att nå individen med insatser:

  • behovet av vård- och stöd är uppenbart för omgivningen såsom anhöriga, närstående och andra som möter individen i ute i samhället
  • omgivningen uppfattar ett psykiatrisk och/eller kroppsligt lidande men inte alltid individen själv
  • en avvaktande och ambivalent inställning till insatser från samhället och vård och stöd förekommer
  • individen har avbrutit kontakten med vård- och omsorg flera gånger tidigare
  • samhällets vård- och och stödverksamheter har svårt att möta individens behov med sedvanligt arbetssätt
  • omgivningen upplever individens beteende och verklighetsuppfattning som problematisk och mycket avvikande, men individen själv uppfattar inte själv detta.
  • individen hamnar ofta i konflikter
  •  individen uppfattar sig vara illa omtyckt, ensam, motarbetad, förföljd eller att omgivningen vill hen illa
  • vid stark stress kan en kortare psykotisk eller gränspsykotisk episod förekomma
  • när individen söker stöd är det vanligen relaterat t.ex. till sorg över att vara illa omtyckt, ensam och motarbetad eller ängslan och rädsla över att vara förföljd
  • individen kan fungera helt normalt i sammanhang där problematiken inte finns

Några exempel på samsjuklighet och olika tillstånd som kan förekomma och behöva tas ställning till och hanteras är:

  • Paranoia (orsak t.ex. vanföreställningssyndrom men missa inte drogbruk, kroppsliga       sjukdomar, medicinering,)
  • Paranoid schizofreni
  • Paranoid personlighetsstörning
  • Annan personlighetsstörning av något slag
  • Kognitiv svikt av något slag (ojämn eller låg begåvningsprofil, demensutveckling)
  • Autism, Aspergers syndrom
  • Hög alkoholkonsumtion och eller bruk av droger
  • Social utsatthet
  • Hörselproblem

Att särskilt beakta

Vid vissa former av paranoia kan individens rädsla och upplevelse av hot vara så stark att denne beväpnar sig för att kunna gå till försvar eller motattack. Likaså kan det vara någon utpekad bekant, arbetskamrat eller grupp i samhället som paranoian riktar sig mot. I dessa fall är fortlöpande Bedömning av risk för hot och våld  och ställningstagande till åtgärd och vårdform nödvändig.

Ett sätt att närma sig problematiken när en person inte uppfattar sig själv som sjuk är att vara flexibel och kreativ för att hitta sätt att bygga en realtion. Det kan ibland vara värdefullt att använda sig av olika självskattnings- och manualbaserade instrument och diskutera resultatet med individen. Ofta är en etisk reflektion kring principerna att inte skada, att göra gott, självbestämmanderätten och att undvika att personer far illa nödvändig. Utifrån denna kan sedan mer genomtänkta  beslut tas kring vård- och stödinsatser och dess utformning.

Material

CAN (CAN Camberwell Assessment of Needs - skattning av behov som ej är tillgodosedda (Socialstyrelsen)
Webbutbildning för baskunskap (Psyk-E bas)                     
MHFA (Mental Health First Aid)- webbplats (Karolinska Institutet). 
Resursgrupps-ACT (RACT)

Tips på böcker: 

  • Komplexa fall inom psykiatrin. Eleonore Rydén & Göran Rydén. Natur och Kultur 2012
  • Motiverande samtal. William R. Miller Stephen Rollnick. Att hjälpa människor till förändring. Tredje reviderade och utökade utgåvan. Översättning Carl Åke Farbring Natur och Kultur 2014
  • När förändring är svår- att hantera motstånd med motiverande samtal, Liria Ortiz. Natur och kultur 2014. 

Märkning

  • Utförare: Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Psykiatrisk akutvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår

En samordning mellan olika vård- och stödinsatser från bland annat kommun och landsting enligt modellen case management. Syftet är att stärka individens återhämtning.

Målgrupp eller situation

Individer med svår problematik, som är i behov av vård- och stödinsatser från en eller flera flera aktörer. Behovet av vård och stöd kan se olika ut i olika perioder och behöva intensifieras vid försämrat mående eller återfall. 

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda:

  • case management till personer med schizofreni och liknande tillstånd (prio 1).
  • intensiv case management till personer med schizofreni och liknande tillstånd som har psykiska funktionsnedsättningar som leder till omfattande funktionshinder och påverkar förmågan att medverka i vård och delta i samhällslivet (prioritet 2).
  • intensiv case management till personer med schizofreni och liknande tillstånd med samtidigt missbruk eller beroende (prioritet 3).

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten endast inom ramen för forskning och utveckling bör erbjuda flexibel case management till personer med schizofreni och liknande tillstånd (FOU).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

  • Att utforma stödet enligt case management, anpassat efter individens behov
  • Att samla de kompetenser från olika verksamheter som krävs för att genomföra insatsen, t ex socialtjänst, psykiatri, försäkringskassa och primärvård
  • Att upprätta en plan, med uppsatta mål och delmål
  • Att genomföra vård- och stödsamordning, enligt case management

Genomförande

Case management är ett samlingsnamn för flera typer av stödmodeller som innebär att insatser från olika aktörer samordnas för att säkerställa att alla arbetar mot individens uppsatta mål. I samtliga modeller har en vårdsamordnare, en så kallad case manager, en koordinerande funktion med ansvar för att utredning, planering och adekvata insatser genomförs och följs upp med individen. Däremot skiljer sig de olika modellerna åt vad gäller intensiteten i kontakten, graden av samordning och vårdsamordnarens roll i de behandlande och rehabiliterande insatserna.

Målsättningen med case management är att:

- Underlätta individens kontakter med olika vårdgivare och myndigheter
- Underlätta stöd och behandling genom att samtliga i resursgruppen (de personer, både professionella och anhöriga, som brukaren anser kunna vara till stöd för att nå sina mål) ger varandra all nödvändig information
- Samordna processer så att kontinuitet och helhetssyn säkras
- Individen, utifrån sina behov, ska kunna leva ett så självständigt vardagsliv som möjligt
- Förbättra individens och dess närståendes förmåga att hantera stress och lösa problem

I centrum för insatsens genomförande står individen som, med stöd av sin case manager/samordnare, styr över sin behandling. Viktiga personer i individens sociala nätverk involveras och deltar aktivt. Utifrån individens behov kan även andra yrkesfunktioner tas in, exempelvis psykolog för KBT-behandling. Modellen genomsyras av delaktighet på alla nivåer:  

- Individen ska vara vara aktivt delaktig i sin behandling
- Individen kan bidra med nödvändig information till oss
- Målet är att fatta gemensamma beslut alltid  

Olika former av case management

De olika modellerna för case management skiljer sig åt avseende intensiteten i kontakten och graden av samordning. I case management enligt ACT-modellen arbetar man aktivt uppsökande, integrerar behandlingen, har högre tillgänglighet och ett färre antal individer per behandlare.

  • Intensiv case management

- Individen får en fast vårdkontakt, samordnare/case manager, då ansvaret för insatser är delat mellan flera huvudmän
- En grupp/team skapas där andra yrkesfunktioner inkluderas efter individens behov och önskemål, t.ex. psykolog för KBT-behandling, arbetsterapeut, socionom, arbetscoach, fysioterapeut, boendestödjare etc.
- En noggrann utredning/kartläggning av resurser, problem och behov görs
- Anhöriga/närstående deltar aktivt och ges stöd efter behov, t.ex. stöd och utbildning i hantera sjukdomen, förhindra återfall, problemlösning, kommunikationsträning och krishantering (se även insatserna familjeinterventioner-manualbaserad familjeedukation samt Psykopedagogisk utbildning med eller utan anhöriga
- Individen ges stöd till arbete och sysselsättning och vid behov social färdighetsträning
- Arbetet genomförs strukturerat och ofta manualbaserat
- En vård och stödplan eller samordnad individuell plan (SIP) med mål och delmål upprättas mot vilken arbetet styrs och insatser utvärderas
- Gemensamt beslutsfattande tillämpas i hela vård- och stödprocessen
- Individ och närstående får stöd och insatser vid försämring och kris  

  • Intensiv case management enligt ACT-modellen (Assertive Community Treatment)

Ett ACT-team skall ha en multiprofessionell bemanning. Viktiga professioner som kan ingå i teamet är vård och stödsamordnare/CM, psykiater, socialsekreterare företrädesvis med rätt att bevilja insatser, sjuksköterska och missbruksspecialist. Det är önskvärt att det även finns IPS-coach och brukarspecialist. Antalet personer som behandlas får inte överstiga 10 per Case manager/samordnare.

- Teamet skall ha en hög grad av tillgänglighet och möjlighet att agera omedelbart vid kriser
- Insatserna genomförs i stor utsträckning av teamet i personens vardagsmiljöer
- ACT-teamet skall erbjuda samordnade insatser inom alla områden där hjälp behövs. Detta innefattar bland annat praktisk hjälp i vardagen, boendestöd, sociala insatser, medicinsk och psykologisk behandling, arbetsrehabilitering och somatisk sjukvård
- ACT-teamet ska behålla kontakterna med sina patienter/brukare när dessa befinner sig i heldygnsvård eller annan institutionsbehandling. Överföring av patienter/brukare från ACT-teamet skall ske planerat med väl tilltagen övergångstid. Det skall alltid finnas beredskap för att återta patienten till teamet om behov påkallar detta

En mer detaljerad genomgång av kraven som ställs på ett programtroget ACT-team, kan hämtas här på Socialstyrelsens hemsida: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2013-2-4.pdf

  • Resursgrupps-ACT (R-ACT)

R-ACT är en ACT-modell som har resursgruppen som central komponent. Resursgruppen består förutom individen själv, case managern och läkaren, av de personer som brukaren själv har valt ut från sitt privata eller professionella nätverk. All planering, beslutsfattande och utvärdering sker inom resursgruppen i återkommande resursgruppsmöten. R-ACT erbjuder både en struktur för arbetsprocess och ett arbetsmaterial som stöd för kartläggning, insatser och utvärdering.

  • Flexibel case management enligt ACT (F-ACT)

F-ACT riktar sig till individer vars tillstånd varierar och i perioder har behov av intensiv vård- och omsorg, från hälso- och sjukvård och socialtjänst. Modellen innebär att arbetssättet Case management tillämpas flexibelt, med varierande intensitet, beroende på individens mående. I samband med det första insjuknandet i psykos behövs ofta också ett mer intensivt stöd under en tid. 

- Man arbetar på två olika nivåer inom samma verksamhet, dels behandling ”som vanligt” och dels en intensifierad nivå, anpassat efter individens mående och behov.

Som hjälpmedel används en FACT-tavla, där teamet vid behov ”uppgraderar” individer som är i kris. När individen aktualiseras på FACT-tavlan tillämpas ACT-principer, vilket innebär att individen får ökade insatser och behandlingen blir hela teamets angelägenhet. När de mår bättre igen tas de bort från tavlan och man återgår till planerade insatser enligt vårdplanen.

Case managerns/vård- och stödsamordnarens roll

Samordnarens uppdrag är att samordna planering och genomförande av vård och stöd. Själva insatsen ska utföras av den i det psykiatriska teamet eller i det professionella/ ickeprofessionella nätverket som har bäst/rätt kompetens för just den insatsen för högsta kvalité och effektivitet. Samordnarens roll omfattar följande punkter:

- Tillsammans med individen skapa ett nätverk eller en resursgrupp som arbetar tillsammans och säkerställer kontinuitet och samordning av vård- och stödåtgärder.
- Få till stånd gemensamma beslut för mål och delmål genom delat beslutsfattande med individen, hens sociala nätverk, det psykiatriska teamet och det professionella nätverket.
- Utbilda individen och nätverket/resursgruppen i systematisk problemlösning.
- Utbilda individen och nätverket/resursgruppen i att kommunicera och hjälpas åt för ett så självständigt liv som möjlig
- Tillsammans med individ och nätverk/resursgrupp upprätta en vårdplan med krisplan (inklusive tidiga tecken) och erbjuda krishantering
- Utvärdera vård och stödinsatser tillsammans med övriga.

Om det är nödvändigt för att samordna insatser som ges av olika huvudmän, kan flera vård- och stödsamordnare utses.

SIP, Samordnad individuell plan

Om individen får insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården (och ev fler aktörer) ska en samordnad individuell plan (SIP), upprättas om det finns behov av att samordna insatserna och individen inte motsätter sig det. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan.

Material

Information om Case Management (Socialstyrelsen)
R-ACT -information och manualer att ladda ner( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller)

Flexibel ACT manual och arbetsblad(Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
Case Management handbok, manual och arbetsblad (Psykiatri Skåne)
Case management, resursgrupp- och familjestöd, manual (Nisse Berglund, Per Borell) 
Kunskapsblad case management, enligt ACT (Projektet bättre psykosvård) 
Kunskapsblad Intensiv Case Management, enligt ACT (Projektet bättre psykosvård) 

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Kommunal hälso- och sjukvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår

Vård och stöd för skadligt bruk eller beroende av alkohol och/eller droger och schizofreni integreras, för att individen ska slippa förhålla sig till olika behandlingar och stödinsatser.

Målgrupp eller situation

Individer med skadligt bruk och/eller beroende av alkohol/droger och samtidigt schizofreni/schizofreniliknande tillstånd.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda åtgärder för missbruk eller beroende integrerat med åtgärder för den psykiska sjukdomen till personer med schizofreni och liknande tillstånd med samtidigt missbruk av alkohol eller narkotika (prioritet 3).

Sammanfattning

Vård och stödåtgärder samordnas och ges samtidigt och integrerat

Insatsen förutsätter samverkan genom SIP mellan olika verksamheter som ex. beroendevård, socialtjänst och specialistpsykiatri, i de fall där ett specialiserat team som ACT inte finns. Se insatsen Samordnad individuell plan (SIP).

Genomförande

Att ha psykossjukdom och samtidigt skadligt bruk/beroende av alkohol/droger  är ett allvarligt tillstånd som riskerar att försvåra sjukdomen avsevärt. Risken ökar för ensamhet, hemlöshet, följdsjukdomar, ökad familjebörda, upprepade återfall i psykos och i värsta fall suicid. Det skadliga bruket/beroendet försvårar också diagnostik och behandling/stöd.

Insatser för skadligt bruk eller beroende samtidigt med insatser för den psykiska sjukdomen kan ske på olika sätt. En integrerad behandlingsmodell innebär att individen inte behöver förhålla sig till separerade insatser utan att det finns ett multiprofessionellt team som samordnar och ger vård- och stödinsatser. Oftast ger teamet såväl behandling (både för det skadliga bruket eller beroendet och den psykiska sjukdomen) som psykosociala stödinsatser men i vissa fall länkas i stället till behandling eller insatser utanför teamet.

Insatsen kan ges inom ramen för team modeller som assertive community treatment (ACT) eller mindre intensiva former av teambaserad case management. Behandling och stöd individanpassas, och pågår så länge som det bedöms nödvändigt för att stödja återhämtning och underlätta individens vardag. Insatsen förutsätter samverkan mellan olika verksamheter i de fall där ett specialiserat team inte finns. Det innebär att beroendevården, socialtjänst och specialistpsykiatrin behöver samordna insatser och samarbeta med varandra.

Insatsen kan också innebära att behandlingsmetoden är integrerad, det vill säga att både den psykiska sjukdomen störningen och missbruket/det skadliga bruket behandlas med samma behandlingsmetod, som till exempel Kognitiv beteendeterapi (KBT) eller Motiverande samtal (MI).

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Psykiatrisk akutvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Ungdomsmottagning, Mariamottagning, Familjecentral
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Individanpassade, intensiva och samordnade insatser med hög tillgänglighet i syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar för god prognos, hög funktionsförmåga och snabb återhämtning.

Målgrupp eller situation

Individer som insjuknar i psykos första gången med komplexa svårigheter, som är i behov av vård- och stödinsatser från en eller flera flera aktörer såsom hälso och sjukvård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda samordnade insatser till personer som för första gången insjuknar i psykos (prioritet 1).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Flera olika professioner behöver bidra i arbetet. Personalen ska ha utbildning i och vana av omhändertagande vid  förstagångsinsjuknande i psykos.

Sammanfattning

Arbetet med förstagångsinsjuknande kräver ett speciellt omhändertagande  varför det bör ges av Verksamhet med särskilt uppdrag - förstagångsinsjuknande i psykos. Omhändertagandet ska ges snabbt, vara samordnat, individanpassat, intensivt med hög tillgänglighet och  kräver ett nära samarbete mellan olika professioner (kurator, arbetsterapeut, psykolog, läkare, sjuksköterska, case manager, socialsekreterare, boendestödjare med fler) och verksamheter (skola/elevhälsa, socialtjänst, försäkringskassan, psykiatrisk öppenvård, familjecentraler med fler) . Insatser som ska erbjudas är; anpassad läkemedelsbehandling, åtgärder för att förebygga tvångsvård- och tvångsåtgärder, krisinterventioner, återfallsprevention, familjestöd, psykopedagogisk utbildning insatser och stöd till arbete eller studier.

Genomförande

Kontinuitet, hög tillgänglighet och hög intensitet

Långa perioder av obehandlad psykos kan medföra allvarliga konsekvenser, t ex. förlorad kontakt med familj och vänner samt suicidförsök varför hög tillgänglighet, kontinuitet och intensitet i insatser är viktigt. Ett första besök ska erbjudas så snart som möjligt (gärna inom 24 timmar, men senast inom 3 dygn) till personer med misstänkt psykos. Kan ges av olika yrkeskategorier  via telefon eller fysiskt möte hemma hos patienten eller inom vården. Att snabbt kunna bistå individ och närstående/anhöriga med åtgärder utifrån behov är också viktigt. Den första tiden ska tät vårdkontakt alltid erbjudas (minst 2 gånger i veckan ) därefter enligt behov. Kontakten kan vara i form av fysiska träffar och/eller telefon/videomöten. Personen och närstående ska enkelt och snabbt kunna få kontakt med någon  i verksamheten som har kännedom om personen (helst dygnet runt). Krisstöd ska erbjudas, se Krisintervention till person och närstående och vid behov ges i hemmet, se insatsen Mobil krisintervention enligt upprättad krisplan vid akut försämring

Samordning av insatser

En vård- och stödsamordnare utses alltid för att underlätta samordningen både inom och mellan olika huvudmän. Läs mer om samordnarens roll under insatsen Case management, modell för vård och stödsamordning och Case management, vård- och stödsamordning)

Insatser som ska erbjudas

Under 2020 kommer ett vårdförlopp schizofreni - förstagångsinsjuknande färdigställas  som beskriver vilka åtgärder som ska genomföras och när de ska utföras - Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp schizofreni - förstagångsinsjuknande.

Material

Kunskapsblad (Projektet Bättre psykosvård, 2011–2014)
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri) 
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

 

 

Märkning

  • Utförare: Individ- och familjeomsorg, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Psykiatrisk akutvård, Primärvård | Första linje, Kommunal hälso- och sjukvård, Skola | Elevhälsa, Ungdomsmottagning, Mariamottagning, Förskola | Pedagogisk omsorg, Familjecentral
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En samordnad vårdplan upprättas i samband med utskrivning från slutenvård till öppen rättspsykiatrisk vård. Insatsen genomförs av chefsöverläkare eller dennes uppdragstagare.

Sammanfattning

I den samordnade vårdplanen (svpl) är målet att individen ska frivilligt ta emot erforderlig vård. Planeringen för hur detta ska uppnås med uppsatta mål, kortsiktiga såväl som långsiktiga, ska beskrivas i svpl.I den samordnade vårdplanen ska den enskildes inställning till de planerade insatserna och de föreslagna villkoren särskilt anges.

Genomförande

För att undvika ett återinsjuknande kan det, för den enskilde, vara avgörande att medicineringen är säkerhetsställd. Såväl förskrivning som praktisk handhavande samt ekonomiska förutsättningar kan anges i planen. Utöver svpl kan en handlingsplan utformas för att tidigt fånga upp tecken på sämre mående. Varningstecken samt annat som i det enskilda fallet kan vara av vikt anges i handlingsplanen där kontaktvägar mellan verksamheterna ska framgå tydligt.

För den enskilde som genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning ska det särskilt redogöras för risken att den enskilde, till följd av sin psykiska störning, återfaller i brottslighet av allvarligt slag. Vidtagna/planerade åtgärder för att motverka detta ska redovisas i vårdplanen.

De, till förvaltningsrätten, föreslagna särskilda villkoren ska anges. Tillkommer något villkor senare bör berörda enheter meddelas.

I den samordnade vårdplanen bör eventuella somatiska problem redovisas samt om individen har hjälpbehov kopplat till den somatiska hälsan och/eller behöver hjälp för att ta sig till somatisk enhet.

Den samordnade vårdplanen är det arbetsinstrument som samtliga aktörer har att följa. Eventuell annan planering och andra planer ska vara inom ramen för det som anges i den samordnade vårdplanen. I den samordnade vårdplanen bör uppgjord kontakt mellan den enskilde och ansvarig vårdinrättning beskrivas, frekvens/omfattning och i vilken form. Den samordnade vårdplanen ska regelbundet följas upp, utvärderas och vid behov revideras.

Material

Föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (Socialstyrelsen). 
Eftervårdsprogram (Rättspsykiatriska vården, Sundsvall)

 

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår

Ett stöd till fysisk aktivitet som erbjuds av hälso- och sjukvården och socialtjänsten i samverkan. Insatsen är individanpassad, och handlar både om friskvård och behandling.

Sammanfattning

  • Alla professioner inom hälso-och sjukvården  och socialtjänsten ansvarar gemensamt för att främja ökad fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil.
  • Som friskvårdande insats erbjuds alla individer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd fysisk aktivitet för att förbättra allmänhälsan och motverka sjukdom samt vara en del i en aktiv och hälsofrämjande livsstil.
  • Som behandlande insats erbjuds fysisk aktivitet och träning i olika former inom hälso- och sjukvård i syfte att att påverka sjukdomstillståndet.
  • Behandlande insatser ges till individer med påtaglig dålig fysisk funktion, somatisk samsjuklighet eller svåra psykiatriska symtom och funktionsnedsättningar

Genomförande

Tillräcklig fysisk aktivitet är ett grundläggande mänskligt behov. I gruppen personer med psykossjukdom är en inaktiv livsstil mycket vanlig, med risk följdsjukdomar och förkortad livslängd. Fysisk aktivitet som behandling tidigt i förloppet av psykossjukdom kan understödja återhämtning och skydda mot kognitiva problem.

På gruppnivå uppvisar individer med schizofreni och liknande tillstånd olika psykomotoriska svårigheter, vilket ökar skaderisken och påverkar rörelseförmågan samt motivationen till fysisk aktivitet negativt. Rörelseaktivitet som ger ett välbefinnande leder oftast till en ökad motivation att röra på sig.

Friskvårdande insatser

Friskvårdande insatserna  utgår från individens vardag, graden av inaktivitet och behov av strukturerad fysisk aktivitet och träning. Alla anställda inom kommun och hälso- och sjukvård kan uppmuntra och understödja en ökad grad av fysisk aktivitet och träning i vardagen. Det  kan t.ex. innebära en daglig promenad på 30 min, att ta trapporna några våningar istället för hiss eller att gå av några busshållplatser innan resans slutmål. För många individer är det nödvändigt att planera vardagsmotionen och göra den så konkret som möjligt, t.ex. att den schemaläggs och följs upp veckovis utifrån patientens önskemål om stöd och uppföljning. Kommunen, med ansvar för daglig sysselsättning, kan inkludera fysisk träning som en aktivitet som erbjuds 2-3 ggr/veckan.Se insatsen Främja fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor.

Behandlande insatser

Svårigheter som motiverar till behandlande insatser med fysisk aktivitet och träning är:

- olika former av psykomotoriska svårigheter och rörelserädsla
- påtagligt dålig fysisk funktion; t.ex. kraftig övervikt, hjärt/kärl- och lungsjukdom, betydande muskelsvaghet och inskränkt rörlighet vilka kräver noggrann uppföljning och behandling av sjukvården.
- annan kroppslig samsjuklighet (t.ex. smärta, artros, neuropati) och rörelserädsla som sammantaget med den psykiatriska grundsjukdomen försvårar friskvårdande åtgärd och samhällsbaserad träning.
- då FaR misslyckats trots kvalificerad rådgivning och uppföljning.

Behandlande insatser syftar till att minska positiva och negativa symtom, förbättra kognitiv förmåga, förbättra rörelseförmågan, förändra attityden till fysisk aktivitet och träning, öka egenvård och utveckla en inre motivation till upprätthållandet av fysisk aktivitet och träning.

Exempel på insatser kan vara att patienten tränar under ledning av legitimerad fysioterapeut, individuellt eller i grupp. Se även insatserna Främja fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor och Fysisk aktivitet på recept (FaR).

Material

Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS) - handbok (Yrkesföreningen för fysisk aktivitet, YFA)
Flera psykopedagogiska program innehåller avsnitt om att främja fysisk aktivitet som en del av en hälsosam livsstil:
Ett självständigt liv (ESL), arbetsböcker och handböcker
ESL manual "Steg för steg"
Illness Management and Recovery (IMR)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Skola | Elevhälsa, Primärvård | Första linje, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Mödra- och barnhälsovård, Äldreomsorg, Ungdomsmottagning, Mariamottagning, Familjecentral
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Hälsofrämjande insatser
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Hög tillgänglighet till bedömning av vårdbehov leder till en förkortad tid med obehandlad psykos och minskad risk för suicid för individer med misstänkt psykos.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning av vårdbehov till personer med misstänkt psykos (prioritet 1).

Sammanfattning

Genomförande

Att drabbas av psykos eller psykotiska symptom är ofta mycket skrämmande för individen och hens närstående/anhöriga. Individer med misstänkt psykos behöver få hjälp att komma i kontakt med kompetent personal som kan ge ett bra bemötande och en kompetent bedömning. Om detta dröjer riskerar individen att försämras och att återhämtning försvåras. Suicidrisken för personer som insjuknar i psykos eller schizofreniliknande tillstånd är hög.

Det ligger i sjukdomens natur att den drabbade sällan söker specifikt för psykotiska symtom. Det är därför inte ovanligt med mycket långvariga förlopp av obehandlad psykos.Oupptäckt psykos innebär ett stort lidande för såväl den drabbade individen som närstående/anhöriga. Tidig upptäckt kan förbättra livskvaliteten och möjligtvis även prognosen på sikt.

Hög tillgänglighet till bedömning av vårdbehov handlar främst om att i rätt tid ge ett professionellt bemötande och föra dialog med individen, med respekt och empati, med syfte att möjliggöra tidig upptäckt av psykos. Personer med misstänkt psykos behöver få hjälp att komma i kontakt med kompetent personal som kan ge ett sådant bemötande och en kompetent bedömning, så att adekvata fortsatta insatser möjliggörs.

Hög tillgänglighet ställer också krav på fysisk tillgänglighet, som telefontillgänglighet, öppethållande, bemanning och personalorganisation, både gentemot patienter och anhöriga som söker hjälp och gentemot andra aktörer som söker hjälp för en persons räkning. Det kan gälla primärvården, socialtjänsten, skolan eller andra. Internationellt benämns team för snabb specialistbedömning av personer med misstänkt psykos ofta Early Detection teams, vilket är ett exempel på en modell för att arbeta med hög tillgänglighet.

Se insatsen Samordnade insatser för förstagångsinsjuknande i psykos

Material

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)

Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 

Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Information om samarbete mellan primärvård och psykiatri (Uppdrag psykisk hälsa)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk akutvård
  • Yrkesroll: Läkare, Sjuksköterska
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Individer med misstänkt psykotiska symtom får en specialiserad bedömning tidigt genom att psykiatrin ger konsultativt stöd till primärvården.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda konsultativ verksamhet där psykiatrin stödjer och handleder primärvården vid handläggning av personer med misstänkt psykotiska symtom (prioritet 2).

Sammanfattning

Att det finns en organisatorisk struktur där specialistpsykiatrin stödjer och handleder primärvården i bedömning av misstänkt psykotiska symtom och på så sätt

  • möjliggör för primärvården att tidigt upptäcka psykos
  • gör att individen får insatser efter behov så snart som möjligt.  
  • minskar risk för suicid och social utsatthet.

Genomförande

Till primärvården kommer individer som söker vård för många olika typer av problem En individ med psykossymtom uppger ofta diffusa kroppsliga symptom och kommer ofta först i kontakt med primärvården. Psykotiska symtom kan vara svårbedömda. Primärvården kan därför behöva stöd och handledning av psykiatrin i hur de bör handlägga patienter där man misstänker psykotiska symtom.

Ofta finns ingen struktur eller utarbetade rutiner för hur primärvården ska bemöta och hänvisa personer med tidiga symptom på psykos/schizofreni. Att inte snabbt få rätt stöd vid psykos innebär ett stort lidande för såväl den drabbade individen som närstående.

Material

Information om samarbete mellan primärvård och psykiatri (Uppdrag psykisk hälsa)
Tidig upptäckt och omhändertagande (Västra Götalandsregionen)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje
  • Yrkesroll: Psykolog
  • Typ av behandling/stöd: Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Utvalda individer kan själva få ta ansvar för in- och utskrivningar från slutenvård genom en överenskommelse mellan öppen- och slutenvård.

Målgrupp eller situation

Individer som har haft och förmodas ha fortsatt behov av slutenvård, har en aktuell öppenvårdskontakt och är motiverade till att ta ansvar över sin vård.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården endast inom ramen för forskning och utveckling bör erbjuda självvald inläggning till personer med schizofreni och liknande tillstånd (FOU).

 

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Självvald inläggning är ett tillägg till individens ordinarie vård och innebär att

  • Individen själv styr och beslutar  över in- och utskrivning i slutenvården vilket inte ifrågasätts av personal.
  • Individen kan komma direkt till avdelningen.
  • Inskrivning och riskbedömning samt utskrivning görs av sjuksköterska
  • Individen planerar tillsammans med vårdteamet innehållet i vården under slutenvårdsvistelsen.
  • En bedömning görs av sjukvårdsteamet (sjuksköterskor,  läkare samt andra relevanta professioner) kring vilka individer som ska erbjudas insatsen
  • Om individen tackar ja, upprättas ett kontrakt där innebörden av insatsen tydliggörs till exempel att
    • individen har rätt till obegränsat antal vårdtillfällen utan karenstid
    • max antalet vårddygn per självvalt vårdtillfälle är 5 dygn.
  • Slutenvårdsavdelningen har sängplatser som är avsedda för individer med kontrakt

Genomförande

Ett åteinsjuknande i psykos medför psykisk och fysisk påfrestning för individ och närstående/anhöriga. Dessutom riskerar man att försämras ytterligare i sin sjukdom. Kortare inläggningar vid tidiga tecken på återinsjuknande kan förhindra försämring och/eller bidra till snabb återhämtning. Att själv få ansvar för och bestämma över sin vård- och behandling, även i de fall man önskar slutenvård, är troligtvis gynnsamt för individens återhämtning.

Förberedelser i verksamheten

Innan arbetssättet införs i en verksamhet behöver all personal få utbildning i och möjlighet till diskussion kring arbetssättet. Rutiner behöver tydliggöras för alla involverade.

Vem erbjuds insatsen

De med störst behov av slutenvård är de som ska erbjudas insatsen. Beslutet om vem som ska erbjudas insatsen tas i samråd med ansvarig överläkare i slutenvåden och personal i öppenvården. Individer som är aktuella för insatsen är de som

  • har en pågående kontakt med öppenvården.
  • har haft minst ett vårdtillfälle i slutenvård i aktuell verksamhet
  • förmodas ha upprepade behov av slutenvård framöver
  • har en aktuell vårdplan som inkluderar strategier för att hantera aktuell problematik
  • är motiverad att ta ansvar för sin vård och kan tillgodogöra sig innebörden av kontraktet

Kontraktet

Individen och personal i öppenvården träffas för att skriva och samtala kring kontraktet. Tillsammans går de igenom vad insatsen innebär och vilka rutiner som gäller vid in- och utskrivning. Till exempel kring vad som gäller om slutenvårdsplatsen är upptagen.

Material

Rapport Självvald inläggning psykossjukdom (Stockholms Läns Landsting)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård
  • Typ av behandling/stöd: Anpassning | Hjälpmedel, Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår

Vid utskrivning från slutenvård ska personal från öppenvården och/eller socialtjänsten ta personlig kontakt med individen och säkerställa att behandlingar fortsätter och följs upp.

Målgrupp eller situation

Individer som vårdas inom slutenvård, inför utskrivning.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda personlig kontakt med personal från öppenvårdsteam eller socialtjänst till personer med schizofreni och liknande tillstånd som ska skrivas ut från psykiatrisk slutenvård (prioritet 1).

Sammanfattning

Enligt lagen om samverkan vid utskrivning från slutenvården ska öppenvården, den kommunala sjukvården och socialtjänsten underrättas om den behandlande läkaren i slutenvården bedömer att patienten behöver deras insatser efter utskrivning.

Insatsen innebär att personal från öppenvården och/eller socialtjänsten, utifrån biståndsbeslut och om individen inte motsätter sig det:

  • Tar personlig kontakt med individen inför utskrivningen
  • Utformar en strategi för stödet, utifrån individens behov efter utskrivning
  • Säkerställer att individen har kontakt med/besöker öppenvården efter utskrivning
  • Ser till att samverkan sker mellan psykiatrins öppenvård och socialtjänst. Om det gäller ungdomar är elevhälsan en viktig samarbetspart som behöver involveras för att trygga en återgång till skolan för eleven/ungdomen. 
  • Om individen har behov av och önskar en Samordnad individuell plan, SIP, ska en SIP upprättas.

Genomförande

Efter akut insjuknande i psykos med inläggning i heldygnsvård finns en ökad risk för återinsjuknande och suicidförsök. En personlig kontakt med personalen inför utskrivningen leder till att fler följs upp, att individens delaktighet i behandlingen ökar och att risken för återinsjuknande minskar. Att upparbeta goda relationer har stor betydelse för återhämtningsprocessen. Individer  med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd behöver  ofta omfattande insatser från slutenvård, öppenvård och socialtjänst kan ha ett livslångt behov av kontakter med vård och omsorg.

  • Samordnad individuell plan, SIP

När patienten behöver insatser från både landsting och kommun efter utskrivning skickar individens fasta vårdkontakt inom öppenvården en underrättelse inför utskrivning med nödvändig information. Om individen inte motsätter sig det ska öppenvården kalla berörda aktörer till ett SIP-möte för att upprätta en samordnad individuell plan. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan.

  • Personlig kontakt

Oavsett om individen vill ha en SIP eller inte bör personal från socialtjänsten och/eller öppenvården erbjuda sig att besöka patienten i slutenvården innan utskrivning. Om personen redan har kontakt med kommunen innan inläggning bör personal ha regelbunden kontakt med personen under inskrivningen. Personlig kontakt med personal från öppenvårdsteam eller socialtjänst före utskrivning från slutenvård leder till att fler följs upp efter utskrivningen, ökad delaktighet och minskad risk för återinsjuknande

  • Strategi för fortsatt stöd och behandling

Utifrån utredning och biståndsbeslut, planeras stödinsatserna efter utskrivning tillsammans med individen. Har stödbehovet förändrats? Hur vill individen att insatserna ska utformas om hen får stöd för första gången? Att gemensamt planera för övergången till öppenvård skapar kontinuitet i behandlingen och minskar även risken för att den enskilde ska utebli från bokade besök.

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg
  • Yrkesroll: Vårdbiträde
  • Typ av behandling/stöd: Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Insatsen innebär att utifrån individens behov genomföra en trygg och säker överföring från Barn- och ungdomspsykiatrin till Vuxenpsykiatrin.

Målgrupp eller situation

Individer som är på väg att fylla 18 år och ska överföras från BUP till VUP.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Att, utifrån den unges behov:

  • Initiera en Samordnad individuell plan, SIP för att klargöra ansvar och planering innan VUP tar över ansvaret (när remiss kommer till VUP)
  • Utforma en strategi för övergången mellan BUP och VUP
  • Ta en tidig kontakt med de verksamheter ungdomen får insatser från
  • Säkerställa ett en kunskapsöverföring görs
  • Dokumentera åtgärderna i en vårdplan

Genomförande

Att byta behandlare kan vara svårt. Övergången från BUP till VUP  sker också under en känslig fas i livet. För den unge kan det innebära att behöva byta en trygg och vårdande miljö mot ett nytt främmande sammanhang. Det kan uppfattas som nya möjligheter men också som ett övergivande. Övergången ställer höga krav på samordning mellan de berörda vårdenheterna.

Övergången från BUP till VUP

  • Remiss

För att kunna ge en trygg och säker övergång från BUP till vuxenpsykiatrin för fortsatt behandling efter fyllda 18 år skriver ansvarig behandlare och medicinskt ansvarig läkare en utförlig remiss till vuxenpsykiatrin minst tre månader före 18-årsdagen. I remissen ska ingå bedömning, diagnos, tidigare och pågående behandlingsinsatser samt förslag på datum för en ev SIP.

  • Information

Forskning lyfter fram vikten av att den unge och dess närstående får tydlig information inför och under transitionen. Det är viktigt även ur den behandlande personalens perspektiv. Vem blir ny behandlare? På vilka sätt kommer vården förändras? Hur påverkas den unges ansvar för den egna behandlingen?

  • Samtal

När vuxenpsykiatrin beslutat att ta emot en patient och utsett en behandlare ska vuxenpsykiatrin erbjuda ett överlämnande samtal med patient samt närstående och ansvarig behandlare inom BUP.

Skriftlig information

Det är stora skillnader på mognadsgrad hos 18-åringar.  En del kan känna en lättnad i att få ett större eget ansvar medan andra kan känna sig vilsna i den nya situationen. Något som kan övervägas är att sätta samman en skriftlig information som de unga vuxna kan få en tid innan övergången. Informationen kan innehålla praktiska uppgifter som till exempel var VUP finns men också ta upp vad behandlingen kan innehålla på VUP, vad man kan få hjälp med.

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Tandvårdsyrke
  • Typ av behandling/stöd: Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En brukarspecialist som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa kan vara en motiverande förebild och förmedla hopp om återhämtning.

Målgrupp eller situation

Individer som är i behov av stöd för sin återhämtning. Individer vars tro på den egna förmågan och på framtiden kan gynnas av att kunna utbyta erfarenheter med en utbildad person som själv har befunnit sig i en liknande situation.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten endast inom ramen för forskning och utveckling bör erbjuda stöd av brukarspecialist till personer med schizofreni och liknande tillstånd (FOU).

Sammanfattning

Individen erbjuds kontakt med en brukarspecialist (peer support) med egen erfarenhet av psykisk ohälsa.

  • En person anlitas, som har egna erfarenheter av psykisk ohälsa och är utbildad för uppdraget
  • Brukarspecialisten (peer supporten) erbjuder individen olika former av stöd, känslomässigt stöd, kunskapsstöd och praktisk vägledning
  • Brukarspecialisten (peer supporten) arbetar i teamet med ordinarie personal
  • Insatsen följs upp kontinuerligt

Genomförande

Brukarspecialistens (peer supportens) arbete utgår ifrån kamratstöd till brukare/patienter baserat på egna erfarenheter av stöd, vård och återhämtning. Brukarspecialisten (peer support) kan fungera som en motiverande förebild, förmedla hopp om återhämtning och erbjuda stöd på flera plan:

- Känslomässigt
- Praktiskt
- Kunskapsmässigt

Brukarspecialistens (peer supportens) roll

Brukarspecialisten (peer supporten) har förutom den egna erfarenheten även utbildning för uppdraget. Hen ingår i teamet kring den enskilde på samma villkor som övrig personal, men med sitt specifika uppdrag. Brukarspecialisten (peer support) särskilda uppdrag är att

- Förmedla hopp om återhämtning till individen
- Motivera individen att ta ett större ansvar för sin situation
- Etablera goda relationer till vård- och omsorg
- Öka förståelsen hos personalen för individens situation

På ett mer övergripande plan kan anlitandet av en person med egen erfarenhet bidra till en ökad förståelse hos vård- och stödpersonal för patienten/brukarens situation och till att arbetet blir mer personcentrerat. Att anställa peer supportrar har prövats under flera år i t ex USA, Holland och England. NSPH arbetar under 2016-2018 med att ta fram en nationell plattform med riktlinjer och ramar för en svensk utbildning inom peer support, samt utbilda de första peer supportrarna i landet.

Material

Om Peer support (NSPH- Nationell samverkan för psykisk hälsa)
Om medarbetare med brukarerfarenhet- rapport (Stockholms södra, Stockholms läns landsting)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri
  • Yrkesroll: Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare
  • Typ av behandling/stöd: Psykosociala insatser, Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En tydligt definierad verksamhet, i form av ett team eller personal med särskild kunskap som har ett uppdrag att erbjuda intensiva och samordnade insatser anpassade till personer som insjuknar i psykos första gången och deras närstående.

Målgrupp och situation

Individer som insjuknar i psykos första gången och deras närstående. Personen själv, närstående eller allmänhet kan initiera kontakt eller verksamhet kan remittera.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda samordnade insatser till personer som för första gången insjuknar i psykos (prioritet 1).

Kompetenskrav

Verksamheten med uppdraget ska vara tydligt definierad. Det kan vara ett team som har detta uppdrag enbart eller som en del av sitt uppdrag. Det kan också vara ett par personer med speciell kunskap som har detta uppdrag som en del av sin arbetstid. Det behöver inte vara en egen organisatorisk enhet. Personalen ska ha utbildning i och vana av omhändertagande vid förstagångsinsjuknande i psykos.

Sammanfattning

Att drabbas av en psykos första gången är ofta en skrämmande och omvälvande upplevelse, både för individen och närstående. Omhändertagandet och snabb tillgång till insatser påverkar prognosen. Arbetet med förstagångsinsjuknande kräver ett speciellt omhändertagande varför det bör ges av verksamhet med särskilt uppdrag. Omhändertagandet ska ges snabbt, vara samordnat, individanpassat, intensivt med hög tillgänglighet och kräver ett nära samarbete mellan olika professioner (kurator, arbetsterapeut, psykolog, läkare, sjuksköterska, case manager, socialsekreterare, boendestödjare med fler) och verksamheter (skola/elevhälsa, socialtjänst, försäkringskassan, psykiatrisk öppenvård, familjecentraler med fler). Insatser som ska erbjudas se insatsen Samordnade insatser vid förstagångsinsjuknande i psykos.

Genomförande

Verksamheten erbjuder individ och närstående
  • Hög tillgänglighet och intensitet

Ett första besök till personer med misstänkt psykos ska kunna erbjudas gärna inom 24 timmar men senast inom 3 dygn. Det första besöket kan ges av olika yrkeskategorier via telefon eller fysiskt möte hemma hos patienten eller inom vården. Verksamheten ska även kunna erbjuda en hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning av läkare, se insatsen Hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning
I början ska kontakt erbjudas minst 2 gånger i veckan den första månaden därefter enligt behov. Kontakten kan vara i form av fysiska träffar och/eller telefon/videomöten. Personen och närstående ska enkelt och snabbt kunna få kontakt med någon i verksamheten som har kännedom om personen (helst dygnet runt).

  • Kontinuitet och samordning

Verksamheten ska ha kontakt med personen under 5 år från första insjuknandet. Så snart som möjligt ska personen få en utsedd person med samordnande ansvar, se insatsen Case management, vård- och stödsamordning. Det bästa är om denna person är närvarande vid de första kontakterna och följer patienten under kommande 5 år från första insjuknandet.

  • Flexibilitet - kunna anpassa intensiteten i insatserna

Behovet av vård- och stöd kan variera. Försämring i psykossjukdom kommer ofta i skov. Under en sådan försämringsperiod behöver en individ ofta mer intensivt stöd, när individen sedan återhämtat sig så kan man ofta återgå till mindre intensivt stöd igen.

  • Stöd till och involvering av personens nätverk (familj- och närstående)

Kontakt med familj/närstående ska ha etablerats inom 24 timmar. Nära samarbete och stöd till familj och närstående är en viktig del av verksamhetens arbetssätt.

  • Arbetssätt för delat beslutsfattande

Att individ är delaktig i beslut om vård och stöd förbättrar återhämtning och leder till ökad självständighet varför det alltid eftersträvas.

  • Andra insatser som verksamheten ska erbjuda individen och närstående

Se insatsen Samordnade insatser vid förstagångsinsjuknande i psykos

Insatser till relevanta verksamheter och allmänhet
  • Informera om verksamheten. Vilket team eller vilka personer som har uppdraget och hur man får kontakt. Kan vara ett telefonnummer, en mejladress (funktionsbrevlåda) eller webbplats.
  • Informera om vad tidiga tecken på psykos är och vad man ska göra vid upptäckt- se insatsen Konsultation till primärvården där psykiatrin stödjer och handleder primärvården.
  • Etablera kontakt med skola/elevhälsa, ungdomsmottagningar, primärvård i området för att främja gott samarbete kring tidig upptäckt och tidig kontakt.
Organisation av verksamheten

Ett team för förstagångsinsjuknande kan organiseras på olika sätt. Teamet består oftast av flera olika professioner (kurator, arbetsterapeut, psykolog, läkare, sjuksköterska, case manager). De ska ha vana att möta individer som insjuknat första gången i psykos och deras närstående/anhöriga. Teammedlemmarna ansvarar ofta för ca 10-15 patienter var. Det förekommer att vårdgivare utbildar hela team enligt principerna för tidig intervention eller att ordinarie team stöttas med specialistkunskap (s.k. hub-and-spoke-modell).

  • Gör en analys av hur många patienter som insjuknar i psykos första gången i ert område och bedöm därefter hur omfattande verksamheten behöver vara. Behöver en egen verksamhet skapas eller behöver någon eller några personer få uppdraget?
  • Definiera verksamheten som ska ha uppdraget och hur det ska organiseras för att kunna erbjuda de insatser som ska ges. Behöver det vara ett team eller några eller någon person?
  • Bemanna verksamheten, teamet eller utse en person eller personer. Bemanningen ska bestå av personer med vana att möta förstagångsinsjuknande i psykos och som är engagerad i patientgruppen. Tillgång till flera olika professioner bör finnas.
  • Ge personen/personerna eller den definierade verksamheten i uppdrag eller som en del av sitt uppdrag att arbeta med förstagångsinsjuknande i psykos.

 

Uppföljning

  • Har regionen en tydligt definierad verksamhet,i form av ett team eller personal med särskilt uppdrag,uppdrag - förstagångsinsjuknande i psykos
  • Har personalen i verksamhet med särskilt uppdrag - förstagångsinsjuknande i psykos, utbildning i SVF förstagångsinsjuknande

Material

Kunskapsblad (Projektet Bättre psykosvård, 2011–2014)
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen).
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga

Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård
  • Yrkesroll: Läkare, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
Inget innehåll matchar dina valda filter.

2. Om tillståndet

arrow down

Psykos innebär en förändrad och uppenbart avvikande tolkning av omvärlden. Det finns flera olika psykossjukdomar av vilka schizofreni är den vanligaste.

Sammanfattning

  • Psykos innebär en förändrad och uppenbart avvikande tolkning av omvärlden. Individen som drabbas  kan ha svårt att sortera bland olika sinnesintryck (syn, hörsel, känsel). Ofta upplevs omvärlden skrämmande och hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar är vanliga. Vid en psykos påverkas även individens kognitiva funktioner som leder till oförmåga att koncentrera sig och fördela uppmärksamhet.
  • Psykotiska symtom eller psykotiska tillstånd kan även förekomma vid missbruk, mani, djup depression, läkemedelsbiverkan eller hjärnskada. Alla som drabbas av psykos har alltså inte schizofreni.
  • Ca 1500-2000 personer insjuknar varje år i psykotiska tillstånd i Sverige. 
  • Det finns olika flera olika psykossjukdomar där schizofreni är den vanligaste av dem. Knappt en halv procent av befolkningen har en schizofrenidiagnos (ca 0,45).  
  • Schizofreni kännetecknas av att individen både har så kallade negativa och positiva symtom.  Negativa symtom  innebär en förlust av funktion och förmågor. Vid schizofreni handlar det ofta om att  känslolivet påverkas genom att man känner likgiltighet, att man blir passiv, att man brister i förmåga att ta initiativ och fatta beslut och att man drar sig undan relationer. Positiva symtom, något som tillkommer,  är vid schizofreni ofta hallucinationer, tankestörningar och vanföreställningar.
  • Vid schizofreni drabbas individen även i olika grader av problem att bearbeta och/eller planera händelser och intryck.  Detta visar sig ofta i svårigheter att ta initiativ, tidsuppfattning, planera, organisera, skapa struktur i vardagen, motivera sig själv, bearbeta information, fördela och behålla uppmärksamhet. Minnesproblem och svårigheter att ta till sig och bearbeta information är också vanligt.
  • Schizofreni innebär ofta att individen behöver stöd för att klara sitt dagliga liv Sjukdomen påverkar dessutom ofta relationer till närstående/anhöriga och möjligheter att få och behålla ett arbete.
  • Vanligaste ålder för insjuknande i schizofreni är 18- 30 år men det finns anledning att tro att många har tidiga symtom innan insjuknandet varför man bör vara uppmärksam även tidigare. Enstaka tydliga insjuknanden förekommer hos yngre tonåringar. Kvinnor insjuknar oftast något senare i livet.
  • Personer med schizofreni har en ökad dödlighet i kroppsliga sjukdomar och kortare livslängd jämfört med befolkningen i övrigt. Även frekvensen av självmord är förhöjd.
  • Vi vet idag inte orsaken till schizofreni, men man anser att det är en kombination av en inre sårbarhet, som sannolikt är ärftlig, och yttre påfrestningar.

Målet med behandlingen för schizofreni/schizofreniliknande tillstånd är symtomlindring, förhindra återinsjuknanden i psykos,  förbättrad funktion och delaktighet samt möjlighet att leva ett så självständigt liv som möjligt.

Genomförande

Schizofreni och schizofreniliknande tillstånd
Vård och insatsprogrammet inkluderar följande psykossjukdomar schizofreni, schizofreniform psykos, schizoaffektivt syndrom, kroniska vanföreställningssyndrom, korta och övergående psykotiska syndrom, ospecificerad icke-organisk psykos.

  • Schizofreni. Är den vanligaste och allvarligaste av psykossjukdomarna. Individen har förutom upprepade insjuknanden i psykos också psykisk funktionsnedsättning. Sjukdomen drabbar individer olika. Med behandling och stöd återhämtar sig en del helt från sjukdomen medan de flesta har kvarstående problem och behöver stöd och behandling hela livet.
  • Akut schizofreniliknande psykos  Tiden som måste gå för att få diagnosen schizofreni varierar mellan olika diagnossystem.Om individen har symtom på schizofreni men dessa inte har varat tillräckligt länge för att ställa diagnosen brukar man kalla det för akut schizofreniliknande psykos.
  • Schizoaffektivt sjukdom: När individer som utöver schizofreni också har återkommande depressioner och manier benämns deras sjukdom som Schizoaffektiv.
  • Vanföreställningssyndrom: Individen  har en eller flera vanföreställningar men har inte någon funktionsnedsättning utöver det som har med själva vanföreställningarna att göra.  
  • Korta övergående och ospecificerade psykoser: Psykoser kan förekomma vid djup depression, maniska tillstånd,  beroendetillstånd och hjärnskada. Även olika droger kan utlösa psykoser. Omvälvande och svåra händelser kan också göra att en individ drabbas av en enstaka mer kortvarig psykos.

Hallucinationer är när  sinnesintryck (hörsel, syn eller känsel) uppkommer utan stimuli från den yttre verkligheten. Sinnesintrycken är verkliga för hen som upplever dem men där personer runt omkring hen inte uppfattar dessa.  

Vanföreställningar innebär att tolka verkligheten på ett sätt som är uppenbart felaktig för andra, som inte kan förstås mot bakgrund av personens kultur eller begåvning och som inte går att korrigera. Det kan till exempel vara att man är förföljd, att tecken och symboler i omgivningen  innehåller personliga riktade budskap.

Tankestörningar innebär att tankeförloppet är splittrat, antingen brist eller överflöd av tankar. Tankarna kan upplevas komma in i huvudet utifrån. Tankarna kan också upplevas vara möjliga att överföras till andra. Då nya tankar dyker upp, avbryter pågående tankar och distraherar gör det ofta att individen har svårt att tala sammanhängande.

Behandling vid långvarig psykossjukdom
Många som drabbas av långvarig psykossjukdom med psykisk funktionsnedsättning såsom schizofreni och schizoaffektiv sjukdom behöver omfattande insatser, från både socialtjänst och hälso- och sjukvård, periodvis eller kontinuerligt under livet. En kombination av läkemedel och psykosociala insatser, som löpande utvärderas tillsammans med den drabbade och närstående, är avgörande för att undvika återinsjuknande i psykos, minska symtom och möjliggöra återhämtning.Stöd till att klara sitt dagliga liv med boende, arbete och sociala relationer tillsammans med kontroll av riskfaktorer i kombination med stöd till livsstilsförändringar är ofta en viktig del av behandlingen.

Behandling av korta, övergående psykoser
Har individen inte sovit på länge så kan hjälp att sova vara en första insats som hjälper tillfrisknandet från psykos. Många antipsykotiska läkemedel har god effekt på vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar. Efter att individen har tillfrisknat från psykosen kan ofta läkemedel trappas ner med noga uppföljning och stöd.

Material

Information om schizofreni och schizofreniliknande tillstånd
Om schizofreni (Kunskapsguiden)
Filmade föreläsningar tema schizofreni (Kunskapsguiden)
Tema:schizofreni (karolinska institutet)
Fakta och råd om schizofreni (1177 Vårdguiden) 
Fakta och råd om psykos (1177 Vårdguiden) 
Kliniska riktlinjer om schizofreni (Svenska Psykiatriska Föreningen
PsykE Bas grundkurs för kommun och landstingspersonal
Kunskapsskrift om psykosåterfall (Schizofreniförbundet)
Det finns hjälp mot psykos, information till individ, närstående och personal (Psykos-R, Nationellt kvalitetsregister för psykosvård)

Kunskapssidor från Läkemedelsbolag
Leva med schizofreni, tips och råd till dig som lever med eller är anhörig/närstående (Janssen-Cilag AB)
Nyheter, råd och kunskap om psykossjukdomar (Otsuka Pharma Scandinavia AB)
Schizofreniskolan (Otsuka Pharma Scandinavia AB)

Brukar- och närstående föreningar
Schizofreniförbundet 
RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa
NSPH Nationell samverkan för psykisk hälsa

 

Märkning

  • Utförare: Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk akutvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Somatisk akutvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk öppenvård, Tandvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Anpassning | Hjälpmedel, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering)
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Inget innehåll matchar dina valda filter.

3. Tidiga tecken och tidig upptäckt

arrow down

Att genom kunskap om tidiga tecken på psykos kunna upptäcka personer med misstänkt psykos i syfte att ge ett rätt omhändertagande.

Målgrupp eller situation

Individer som visar tecken på psykos.

Kunskapsläge

Tidig upptäck av psykos möjliggör tidiga insatser vilket förbättrar prognos.

Kompetenskrav

Kunskap om tecken på psykos.

Sammanfattning

Ett antagande om att individen har en misstänkt psykos baseras på individens tillstånd, besvär eller symtom och förekomst av riskfaktorer. Det görs genom samtal med individen själv och/eller närstående. 

Genomförande

Övergången till ett så kallat psykotiskt tänkande sker ofta gradvis. Individen kan ha haft besvär under en längre tid men vid psykos har vissa besvär försvårats och påverkar en stor del av individens liv. Oftast upplever då individen eller omgivningen att hen är förändrad i sin personlighet och ger uttryck för en förändrad, ovanlig eller bisarr verklighetsuppfattning. 

Samtal med individen och/eller närstående

Hur upplever du individens tillstånd just nu? 

Förekommer något av följande:

  • kraftig oro 
  • förvirring
  • osammanhängande tal.

 Har individen något av följande besvär eller symtom?

  • Förändringar i stämningsläget såsom misstänksamhet, nedstämdhet, ångest, snabba humörsvängningar, spänningskänsla, irritation. 
  • Har svårt att prestera i skola/arbete/utbildning som tidigare. Upplever att det är svårare att lära sig, att tänka, att koncentrera sig, att minnas och att bearbeta information. Förändringen kan komma plötsligt eller mer smygande. 
  • Upplever ambivalens och har idéer eller/och föreställningar som uppfattas som underliga för andra. Till exempel upplever sig ha krafter som ingen annan har eller att det finns personer som är “ute efter en”.
  • Förändringar i sömn och aptit – äter och sover mindre eller inte alls, vänder på dygnet.
  • Har brist på motivation och energi.
  • Har en känsla av att omgivningen har förändrats.
  • Uppfattar sig själv och andra annorlunda.
  • Har en känsla av att tankarna går fortare eller långsammare.
  • Drar sig undan umgänge.
  • Har svårt att ta hand om sig själv, slutar att tvätta sig och har smutsiga kläder.

Finns någon eller några av följande riskfaktorer för psykossjukdom? 

  • Psykossjukdom hos förälder.
  • Sociala problem, erfarenhet av trauma och/eller otrygg barndom.
  • Bruk av THC (cannabis, hasch, marijuana).
  • Psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar.

Många som insjuknar visar tecken redan i skolåldern

Många insjuknar i psykossjukdom vid 18–30 års ålder. Enstaka insjuknanden sker även hos yngre tonåringar. Forskning tyder på att vissa besvär och symtom förekommer innan en psykosutveckling. Det finns därför anledning att tro att många som insjuknar har tidiga symtom eller besvär i skolåldern. 

Material

Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen).
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
OPUS - Information om Danmarks behandling för unga som nyinsjuknar i psykos

Informationssidor anpassade för unga

Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Märkning

  • Utförare: Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Mödra- och barnhälsovård, Kommunal hälso- och sjukvård, Äldreomsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning, Tandvård, Förskola | Pedagogisk omsorg
  • Yrkesroll: Vårdbiträde, Dietist, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Inget innehåll matchar dina valda filter.

4. Förebyggande insatser

arrow down

Olika typer av stödjande och förebyggande insatser till individer med förhöjd risk att drabbas av psykos.

Sammanfattning

  • Identifiera individer som har förhöjd risk att drabbas av psykos
    • Psykiska och intellektuella  funktionsnedsättningar
    • Schizofreni/schizofreniliknande tillstånd hos förälder
    • Bruk av droger framförallt THC (cannabis, hasch, marijuana)
    • Social utsatthet
  • Ge förebyggande och stödjande insatser som utgår ifrån bakgrunden till den förhöjda risken hos individen. 

Genomförande

Psykossjukdom har en relativt stark ärftlig komponent men emotionella och sociala faktorer i omgivningen påverkar även risken att drabbas av sjukdomen. Ett samhälle med bra hälsofrämjande och förebyggande insatser till hela befolkningen minskar risken att drabbas även av psykossjukdom men här beskrivs specifika insatser till identifierade individer med ökad risk. Barn som har föräldrar med psykossjukdom har en ökad social utsatthet men också en ökad risk att drabbas av genetiska skäl. 

Att stödja en stabil och trygg uppväxt
Har man upplevt svår stress och/eller trauma under uppväxten (t.ex. mobbing) har man en förhöjd risk att drabbas av psykossjukdom. En trygg och stabil uppväxt kan dessutom utgöra ett ”skydd” mot riskfaktorer. Därför är samhällets alla insatser för att ge skydd och stöd till barn och unga som lever i utsatta situationer viktigt för att minska insjuknande i psykossjukdom. Insatser av särskild vikt är:

  • Vård- och stödinsatser för att bearbeta eventuella trauman/svår stress
  • Att skola och elevhälsa arbetar med att förebygga kränkningar, trakasserier och diskriminering.  
  • Insatser för att stärka föräldraskapet t.ex. föräldrastödsprogram som kan ha en förebyggande effekt i sammanhanget. Se till exempel insatserna Beardslees familjeintervention och Stöd i föräldraskap
  • Stöd och hjälp till barn och unga med föräldrar som har en psykisk sjukdom, se insatsen Stöd till barn som anhöriga

Att förebygga bruk av droger
Bruk av droger framförallt THC (cannabis, hasch, marijuana) har lyfts i forskning som en faktor som ökar risken för psykos. Att förebygga, tidigt upptäcka och behandla skadligt bruk och beroende av droger är därför ett viktigt förebyggande arbete. Se vård- och insatsprogram Missbruk och beroende

Att ge vård och stöd efter behov
Individer med psykisk och/eller intellektuell funktionsnedsättning behöver få den vård och det stöd de behöver för att minimera risken att drabbas av psykossjukdom. Likaså riskerar, individer med psykisk ohälsa som inte får adekvat vård och stöd, att försämras och drabbas av allvarligare psykiska sjukdomar såsom psykossjukdom. Att vård och stöd ges i tid för olika former av psykisk ohälsa är därför viktigt.

Samverkan melllan olika verksamheter
Personal i skola, elevhälsa, fritids och förskola har en viktig roll i att stödja barn som har en förälder med psykisk ohälsa. Ofta är samverkan mellan den vuxnes kontakter inom vård och stöd och de verksamheter som möter barnet/den unga vara viktigt för att säkra stödet. Det är även ofta viktigt för att minska risken för missförstånd och fördomar gentemot den vuxne anhöriga som har psykisk sjukdom. 

Märkning

  • Utförare: Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk akutvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Tandvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Kommunal hälso- och sjukvård, Äldreomsorg, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig

Ett förebyggande av hot och våld för att undvika fysiska ingripanden och tvångsåtgärder, samt att minska personalens utsatthet.

Målgrupp eller situation

Individer som kan reagera med aggressivitet och våldsamhet.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Att arbeta medvetet och aktivt för att förebygga hot och våld. Det innebär bland annat att:

  • Ha kunskap och förståelse för vad som kan ligga bakom ett aggressivt beteende och våld.
  • Ha en respektfull inställning till patienter/brukare, som präglas av intresse, att lyssna och försöka förstå individens behov
  • Vara väl insatt i verksamhetens rutiner för hur fysiska ingripanden ska genomföras i de fall det är nödvändigt

Genomförande

Det förebyggande arbetet bygger till stor del på att skapa trygga och goda relationer mellan individ och personal. Med kunskap om hur olika tillstånd kan yttra sig och metoder för att dämpa aggressioner kan hotfulla situationer ofta förebyggas och antalet tvångsåtgärder minska. Som stöd för arbetet med att förebygga och hantera hot och våld finns flera modeller. Några av dem är:

Bergenmodellen, Termamodellen och Resimamodellen

Alla tre modeller har sitt ursprung i universitetssjukhuset i Bergen och fokuserar framför allt på det förebyggande arbetet men innehåller även riktlinjer för hur personalen ska agera vid hot och våldssituationer för att behålla lugnet och förhindra fysisk och psykisk skada. De innehåller variationer men grundläggande är att personalen arbetar aktivt för goda relationer:

  • Positiv inställning, att ha en förståelse för patienter med problembeteende och ett humanistiskt och icke-dömande synsätt.
  • Känslomässig balans, att ha kontroll över de egna känslorna, speciellt vad gäller ilska och rädsla.
  • Fungerande ordning på kliniken vilket innefattar samarbetsförmåga, organisatoriskt stöd samt tydlighet kring enhetens regler.

Arbetet delas in i tre nivåer som utgår från tre olika typer av situationer. De första två berör det förebyggande arbetet, den tredje nivån tar upp tvångsåtgärder och riktar sig enbart till hälso- och sjukvården.

  • Nivå 1 - den vanliga vardagen, utan aggressioner, hot och våld. På den här nivån bör all personal:

- Veta vilka rutiner och regler som gäller och varför. De ska också kunna kommuniceras och motiveras för patienter/brukare. Det förutsätter att det finns genomtänkta rutiner och regler, vilket ledningen huvudsakligen är ansvarig för. Som personal är det viktigt att påtala om rutinerna eller reglerna inte fungerar, bör omarbetas eller inte efterlevs och i så fall förklara varför.
- Visa intresse, lyssna och försöka förstå patientens/brukarens beteende och behov. Alltid arbeta aktivt för att utveckla goda relationer mellan personal och mellan personal och patienter/brukare.
- Ha kunskap om den fysiska miljöns betydelse för riskbeteende

  • Nivå 2 - situationer när patienter/brukare är irriterade eller upprörda. Personalen bör i dessa situationer:

- Bemöta irriterade och upprörda patienter/brukare på ett sätt som lugnar och ger trygghet. T ex ställa sig bredvid en brukare som är aggressiv istället för framför och prata långsammare och med lägre volym.  
- Bemästra egen stress, rädsla och ilska.
- Veta om och kunna motivera för sig själv och patienten/brukaren vilka rutiner och regler som finns.
- Samarbeta med sina kollegor.
- Försöka förstå varför patienten/brukaren är upprörd/irriterade och be patienten/brukaren själv föreslå hur situationen kan bli bättre. Ge patienten/brukaren valalternativ.

Lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande går ut på att i en potentiell konfliktsituation försöka dämpa sina egna känslouttryck och därigenom hela situationen. Utöver det är det viktigt att:

- Undvika ögonkontakt
- Signalera lugn
- Backa i stället för att svara på aggression
- Försöka avleda personen

Metoden lågaffektivt bemötande bygger på teorier om affektsmitta och gäller speciellt personer med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar som kan ha svårt  att särskilja egna och andras affekter och hantera sina egna känslor. När stressnivån ökar blir de extra känsliga för omgivningens beteende, varför det är ännu viktigare att bemötandet inte är konfronterande eller argt.

Interaktivt bemötande

Interaktivt bemötande är en träningsmetod i kommunikation och bemötande som är särskilt inriktad på arbete med psykiskt funktionshindrade personer, som på grund av själva funktionsförmågan har svårt med perspektivtagande, planering, initiativ, informationsbearbetning med mera. Metoden innehåller träning i kommunikation i konfliktsituationer. I en särskild form spelar man upp konkreta interaktionsproblem som deltagarna varit med om. Genom att använda konkreta, visuella hjälpmedel så förtydligas vad som händer rent psykologiskt mellan parterna. På det viset underlättas förståelsen för hur det egna och den andres beteende faktiskt påverkar konfliktsituationen och vad det finns för lösningsalternativ.

Material

Hot och våld (Arbetsmiljöverket)

Märkning

  • Utförare: Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Inget innehåll matchar dina valda filter.

5. Kartläggning och utredning

arrow down

En utredning vid akuta tillstånd påbörjas innan en mer fördjupad utredning genomförs.

Målgrupp eller situation

Individer med akut allvarlig psykisk sjukdom, som visar tecken på psykos och där en mer omfattande utredning därför inte bedöms möjlig att genomföra. Individen kan ha remitterats till specialistpsykiatrin från alla olika verksamheter men även kommit via egen anmälan eller telefonsamtal av närstående.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Läkare är ansvarig för utredningen i det akuta skedet. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet såsom kurator, sjuksköterska och skötare.

Sammanfattning

En kortfattad utredning med syfte att snabbt kunna sätta in adekvata insatser görs i det akuta skedet. Utredningen genomförs med ett empatisk förhållningssätt och består av en samlad bedömning utifrån ett antal frågor, några strukturerade bedömningsinstrument och undersökningar.

De viktigaste åtgärderna vid akut tillstånd:

Genomförande

Erbjud en snabb första bedömning och bemöt individen och de närstående med respekt, empati och lyhördhet. Var flexibel och ta hänsyn till vad individen önskar av vården. Vad har individen och de närstående för behov just nu? Tänk på att det är mycket viktigt att etablera en god kontakt. Se även kapitel Kommunikation och delaktighet.

Utredning och bedömning

Gör en samlad bedömning av personens symtombild, förlopp och svårighetsgrad och ta ställning till om det föreligger en välgrundad misstanke om psykos. 

Gör en bedömning av:

Undersök eventuella bakomliggande somatiska orsaker och konsultera vid behov  relevanta somatiska specialister. Gör urinscreening för droger.

Fråga om det finns:

För vidare vägledning se insatserna

Material

Kliniska riktlinjer vid schizofreni (Psykiatriska föreningen)
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)

Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri) 
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk akutvård
  • Yrkesroll: Läkare, Sjuksköterska, Kurator
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår

En noggrann utredning görs första gången individen insjuknar i psykos för att möjliggöra diagnostisering och kunna erbjuda rätt vård- och stödinsatser.

Målgrupp eller situation

Individer som insjuknar i psykos för första gången.

Kunskapsläge

Insatsen är förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Läkare är ansvarig för utredningen. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet som till exempel kurator, arbetsterapeut, fysioterapeut, sjuksköterska och skötare.

Sammanfattning

Utredningen påbörjas så fort som möjligt även om individen vårdas i slutenvården. Vid akut psykotiskt tillstånd tillämpas en mindre omfattande utredning

Utredningen innefattar anamnes från individen och närstående, kartläggning av nätverk, levnadsvanor och en skattning av hur sjukdomen yttrar sig. En bedömning görs också av psykisk och kroppslig hälsa, tillsammans med screening för droger.

Genomförande

Skattningar:

  • sjukdomens allvarlighetsgrad, CGI
  • symtom med till exempel GAF, PANNSS, RS-S eller CRDPSS
  • funktion till exempel GAF eller WHODAS 2.0
  • suicidrisk
  • risk för hot- och våld.

Kartläggning:

  • levnadsvanor
  • familj och nätverk
  • alkohol och drogvanor: AUDIT, DUDIT + urinscreening för droger.

Utredning och bedömning:

 Anamnes från individ och närstående

  • ärftlighet
  • uppväxt
  • skolgång
  • social situation
  • aktuella eller tidigare sjukdomar
  • läkemedel
  • missbruk
  • tid med obehandlad psykos (DUP)
  • aktuella och tidigare svåra livshändelser eller trauman.

Kroppslig undersökning

Mätvärden: blodtryck puls, vikt, längd (BMI), midjemått.

Blodprov:

  • sköldkörtelprov: TSH
  • elektrolytstatus: Na, K, S-Ca
  • infektionsprov
  • blodfetter
  • urin: screening för droger
  • fasteblodsocker: P-Glucos (Hba1c vid behov)
  • lever och njurfunktionsprover: ALAT/ASAT/G-GT, Krea
  • övrigt: albumin, kobalamin, 25-OH D vit, PEth/CDT.

Medicinska undersökningar

  • Somatiskt status: lungor, buk, allmäntillstånd, hjärta (EKG), puls, midjemått + blodtryck, längd och vikt. BMI.
  • Neurologiskt status.
  • Elektrofysiologi: EEG-undersökning för att utesluta epilepsi
  • Hjärnavbildning – för att utesluta fysisk bakgrund till symptom; CT/DT eller MR (magnetresosans-undersökning).
  • Eventuellt lumbalpunktion vid misstanke om hjärn- eller hjärnhinneinfektion/inflammation (feber, förvirring och varierande medvetandesänkning).

Fördjupade utredningar efter bedömning

Material

Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting)
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen).
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri) 
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Skattningsskalor 

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Tandvårdsyrke
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En bedömning av den psykiska statusen är en del av diagnostiken inför vidare utredning och behandling. Bedömningen av den psykiska statusen kompletteras oftast med en bedömning av den somatiska statusen.

Målgrupp eller situation

Individer under hela sjukdomsförloppet.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

För att göra en bedömning av psykisk status hålls ett strukturerat samtal med patienten då man också observerar patientens beteende. Gör en första samlad bild av individens symtom och dess svårighetsgrad.

Under samtalet bildar man sig en uppfattning om;

  • Allmäntillstånd, motorik - inklusive ansiktsmimik och uppträdande
  • Medvetandegrad, uppmärksamhet och orientering.
  • Förmåga till kontakt
  • Stämningsläge, tankeförlopp och tankeinnehåll, eventuell aggressivitet

Genomförande

Vilka faktorer som särskilt observeras vid psykiskt status varierar något beroende på patient och situation. Bedömningen börjar så snart du möter patienten. Skapa dig en samlad bild av individens symtom och dess svårighetsgrad.

Följande aspekter bör beaktas

  • Allmäntillstånd - medvetandegrad, drogpåverkan, välvårdad
  • Motorik, kroppshållning, ansiktsmimik, stereotypier och så vidare
  • Kognitiva funktioner - orienteringsgrad, minne, uppmärksamhet och så vidare
  • Kontakt, emotionell respons och adekvata affekter
  • Kommunikation, För barn/ungdomar, hur kommunicerar individen med vårdnadshavare?
  • Tal, tempo, röstläge, sluddrigt, språk, torftigt, omständligt och så vidare
  • Stämningsläge och ångestpåverkan
  • Tankeförlopp och tankeinnehåll -notera associationsstörningar, blockeringar och latens, hänsyftningsidéer.
  • Vilka tecken på psykos har individen?
  • Hallucinationer vilket kan drabba alla sinnen men vanligast är rösthallucinationer. Var observant om rösterna är imperativa (uppmanar individen att göra något), kommenterande eller nedlåtande.
  • Vanföreställningar kretsar ofta kring förföljelse men kan också vara bisarra, paranoida persekutoriska, nihilistiska, depressivt färgade, megalomana,
  • Upplever individen själv att hen är sjuk och i så fall hur sjuk? Ofta finns sjukdomskänsla även fast full insikt saknas.
  • Vill individen ha hjälp av vården för sina problem? Här kan tidigare dåliga erfarenheter inverka negativt på viljan att ta emot hjälp.

I en akut fas av sjukdom kan en utförlig intervju vara svårt att genomföra. Då kan en skattningsskala till exempel PANSS (Positive and Negative Syndrome Scale) användas som en checklista för observationer. Skattningar kan göras både i början på utredningen för att få ett utgångsläge och vid uppföljning.

Material

Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting)  

 

 

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk akutvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Familj- och närståendestöd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Individer har olika förutsättningar för att behov och resurser. En utredning av livssituationen ligger till grund för att erbjuda rätt stöd och behandlingsinsatser.

Målgrupp eller situation

Individer som drabbas av psykossjukdom.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. För en kvalificerad analys och bedömning på det psykosociala området är en kurators specialistkompetens önskvärd. 

Sammanfattning

Genom samtal med individen själv och med anhöriga/närstående utreda/kartlägga:

  • Besvär/problem idag och tidigare
  • Uppväxtförhållanden och nuvarande familjeförhållanden, se Familjeinsatser- utbildning och stöd
  • Socialt nätverk (relationer familj, vänner, barn, anhöriga)
  • Resurser och behov (boende, hygien, strategier för att hantera symtom, självbild)
  • Levnadsvanor (tobak, alkohol, fysisk hälsa och aktivitet, matvanor och sömn), se Utredning och bedömning av levnadsvanor 
  • Sysselsättning, försörjning, nuvarande och tidigare (arbete och skola)
  • Intressen och fritid
  • Viktiga livshändelser
  • Socioekonomiska förhållanden
  • Ev observation i aktivitet (utförs av arbetsterapeut)

Genomförande

En kartläggning av en individs livssituation är  omfattande och bör göras omsorgsfullt. Det är viktigt att få samtala i lugn och ro, samt att man kan återkomma till och stämma av de olika delarna i kartläggningen. Under kartläggningen är det också väsentligt att individen får möjlighet att beskriva hur nöjd hen är med sin livssituation inom de olika områdena. Ställ öppna frågor för att individen själv får beskriva hur ohälsan påverkar viktiga livsområden som relationer till andra, bostad, sysselsättning, och möjligheter att hantera svårigheter i vardagslivet. 

Kuratorn som har fördjupad kompetens inom psykosocialt arbete har en viktig roll i att göra en kvalificerad utredning av sociala och psykosociala faktorer som ligger till grund för ohälsan. Kuratorns utredning, analys och bedömning utgör en viktig del vid diagnosticering, som underlag för behandlingsinsatser och intyg. 

Olika skattningar kan även användas som stöd för kartläggningen/utredningen.

Material

Material för arbete med utredning finns bl a i följande manualer:
ESL – Manual och handbok steg för steg
ESL- Material att ladda ner
Flexibel ACT, arbetsbok och manual (Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser)
Resursgrupps-ACT, manual (Det Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller)
Case management och resursgruppsarbete, manual (Nisse Berglund, Per Borell)
Svensk kuratorsförening 

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Individer har olika förutsättningar för att klara vardag och arbetsliv. Denna utredning ska bedöma individens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter och att arbeta.

Målgrupp eller situation

Individer där det finns behov av en utökad funktionsutredning.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivarens bedömning. Legitimerad arbetsterapeut.

Sammanfattning

Genom intervjuer, skattningar, observationer och test kartlägga individens funktion och aktivitetsförmåga avseende

- Att sköta sitt hushåll och sin personliga hygien
- Arbetsförmåga/förmåga att klara skolan
- Sociala förmåga
- Kognitiva förmåga
- Aktivitetsförmåga (observation)

Genomförande

Utredningen och bedömningens innehåll anpassas efter individens förutsättningar och behov. Instrument som kan inkluderas är:

  • ADL-taxonomin: instrument som beskriver personens aktivitetsförmåga inom till exempel områdena personlig vård, boende och kommunikation.
  • Assessment of Motor and Process Skills (AMPS): instrument för att bedöma och mäta patientens motoriska färdigheter och processfärdigheter
  • DOA- för dialog om arbetsförmåga
  • WRI, WEISS, AWP, AWC - instrument för bedömning av arbetsförmåga
  • PRPP- instrument som  inriktar sig på patientaktivitet. Ett alternativ till traditionell bedömning av perception, minne, rörelseplanering och problemlösning. Instrumentet ger en förståelse för sambandet mellan kognitiv informationsbearbetning och utförandet av vardagsaktiviteter.
  • Min Mening - för bedömning av kompetens och värderingar genom självskattning (OSA-S)
  • OCAIRS - för bedömning av delaktighet i aktivitet (OCAIRS)
  • The Assessment of Communication and Interaction Skills (ACIS) - för bedömning av socialförmåga. 
  • Canadian Occupational Performance Measure (COPM)- individualiserad bedömning indivdiens egen uppfattning av problem som denne stöter på vid utförandet av en aktivitet
  • Delar av metoden ESL - ett självständigt liv

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning, Förskola | Pedagogisk omsorg
  • Yrkesroll: Sjuksköterska, Arbetsterapeut, Kurator, Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Kroppsliga symtom och funktioner påverkar i vilken grad fysisk aktivitet är möjligt. Denna utredning identifierar individens behov av stöd för att förbättra sin fysik.

Målgrupp eller situation

Individer där det finns misstanke om behov av insatser relaterat till fysisk funktion.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

En utredning och bedömning av fysisk funktion består av:

  • en undersökning av individens fysik
  • en bedömning av individens fysiska förmåga i olika vardagliga aktiviteter

Om fördjupad utredning avseende psykomotorik och rörelse bedöms behövas, se insatsen Utredning av psykomotorisk funktion och rörelsekvalitet hos fysioterapeut.

Genomförande

Undersökning av individens fysik innebär att se till följande aspekter

  • Hållning
  • Ledrörlighet i extremiteter och/eller ryggraden
  • Muskelfunktion vad gäller styrka, längd och spänningar
  • Nervstatus som reflexer och känsel
  • Balans och koordination

Bedömning av individens fysiska förmåga i olika vardagliga aktiviteter till exempel

  • Hur individen går
  • Hur individen går i trappor
  • Hur individen bär när hen går samtidigt
  • Individens handstyrka
  • Hur är individens finmotorik

Se även insatsen Utredning av psykomotorisk funktion och rörelsekvalitet hos fysioterapeut

Material

Kliniska riktlinjer vid schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd (Stockholms läns landsting, SLO)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk öppenvård, Primärvård | Första linje, Kommunal hälso- och sjukvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri
  • Yrkesroll: Fysioterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Hälsofrämjande insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En kartläggning av individens fysiska hälsoläge och individens möjligheter att börja en rörelsebehandling.

Målgrupp eller situation

Individer med olika former av psykomotoriska svårigheter och/eller rörelserädsla. Individer vars fysiska funktion är påtagligt försämrad och vars komplexa problematik antas påverka möjligheten att ta del av rörelsebehandling. Till exempel individer med kroppslig samsjuklighet, svåra och omfattande psykiska symtom och funktionsnedsättningar.  

Kompetenskrav

Leg fysioterapeut.

Sammanfattning

Genom standardiserade och evidensbaserade bedömningsinstrument kartlägga och bedöma följande funktioner:

  • Led och muskelfunktion
  • Kondition
  • Balans
  • Rörelseavvikelser till följd av neurologiska tecken
  • Rörelsekvalitet
  • Kroppsupplevelse
  • Copingstrategier och tilltro till den egna förmågan (self-efficacy)
  • Olika former av trötthet (MFI-20)

Observationer av mjuka neurologiska tecken.

Genomförande

Undersökning av led- och muskelfunktion

Standardiserad led- och muskelfunktionstester ingår i fysioterapiutbildningen och är ett sätt att systematiskt undersöka led- och muskelfunktion.  Påtagliga avvikelser påverkar patientens förmåga att vara fysiskt aktiv utan att det medför stor risk för skada och fel/överbelastning.

Att mäta kondition

Konditionstester i from av:
Åstrands submaximala cykelergometertest samt dess vidarutveckling, EKBLOM-BAK test. 
Six minutes walking test, 6MWT

Bedömning av kroppsupplevelse och förutsättningar för rörelse

Body Awareness Scale-Mowement Quality and Experience - BAS MQ-E är ett bedömningsinstrument av kroppsjagsfunktionerna; stabilitet i funktion, koordination och andning samt relaterande och närvaro. Testet består av tre delar, ett rörelsetest med 21 moment, ett självskattningsformulär över kroppen och kroppsupplevelse samt en kvalitativ intervju över patientens egen upplevelse av rörelser. BAS MQ-E bygger på ICF (International classification of functioning och mäter därmed struktur/funktion, aktivitet och delaktighet). Testet ger en god överblick av patientens förutsättningar för att delta i fysisk aktivitet och träning.

Att mäta trötthet

Multidimensional Fatigue Scale, MFI-20 är ett självskattningsinstrument som ger en överblick över 5 olika trötthetsformer; generell trötthet, fysisk trötthet, mental trötthet, minskad motivation och minskad aktivitet.

Bedömning av motorik

Mjuka neurologiska tecken, NES-13, är ett neurologiskt test av subtila neurologiska avvikelser som mäter motorisk kontroll, motorisk sekvensering, sensorisk integration, ögonrörelse samt förekomst av tidiga reflexer.

Att mäta tilltro till den egna förmågan

Tilltro till egen förmåga (Self-Efficacy) är ett självskattningsformulär som mäter patientens tilltro till att själv klara av en handling i en särskild situation. Det finns några olika former men ASES är en vanligt använd skala som använts i studier om psykisk ohälsa. GSE-10 är en annan skala som används. 

Samtliga bedömningsinstrument är psykometriskt testade vad gäller reliabilitet samt validitet. BAS MQ-E, MFI-20 och NES 13 är vetenskapligt testade på patienter med schizofreni och har visat på en högre grad av patologi.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Fysioterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En identifiering av individens kognitiva funktion, hur den påverkats av sjukdomen, och hur den riskerar att förändras. Utredningen kan användas för utvärdering av olika insatser över tid.

Målgrupp eller situation

Individer med psykossjukdom vars kognitiva funktion behöver utredas och bedömas. Insatsen utförs företrädesvis tidigt i sjukdomsförloppet, men inte under akut fas av sjukdom. Insatsen kan även genomföras vid tydlig förändring i kognitiv funktionsnivå hos en patient som har diagnosen sedan tidigare.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Legitimerad psykolog.

Sammanfattning

  • Samla information inför och förbered utredningen
  • Inled en alliansbyggande kontakt
  • Ge information till individ om vad utredningen innebär
  • Ta hänsyn till
    • var i sjukdomsförloppet individen bedöms vara
    • funktionsnivå innan insjuknandet
    • eventuell påverkan av positiva symtom
    • eventuellt missbruk
  • Anamnestagande, alt komplettering av befintlig anamnes
  • Genomför den senaste versionen av WAIS (Wechsler Adult Intelligence Scale), för unga under 17 år: WISC (Wechsler Intelligence Scale for Children  som bas för utredningen (test av.allmänbegåvning, verbala och visuospatiala funktioner, arbetsminne samt processhastighet)
  • Bedöm om andra neuropsykologiska tester ska utföras:
    • Exekutiva funktioner
    • Inlärning och minne
    • Personlighetstest
  • Skriftligt psykologutlåtande
  • Återkoppla utredningens resultat till individen
    • Föreslå strategier/åtgärder/stödinsatser för att hantera och kompensera för de nedsättningar som framkommit samt redogör för individens resurser.

Genomförande

Patienter med schizofreni har ofta funktionsnedsättningar i såväl basala som mer komplexa kognitiva funktioner. Dessa funktionsnedsättningar utgör centrala fenomen vid sjukdomens uppkomst och har dessutom en betydande inverkan på individens framtida prognos. De kognitiva funktionsnedsättningarna är mycket vanligt förekommande, men variationen inom patientgruppen är stor. I vilken utsträckning och på vilka sätt den kognitiva förmågan försämras av sjukdomen, samt i vilken grad kognitiv funktion kan återhämtas, är mycket varierande. Därför är det angeläget att varje person utreds individuellt. Följande kognitiva funktioner påverkas ofta i samband med insjuknande i psykossjukdom:

  • Uppmärksamhet
  • Arbetsminne
  • Processhastighet
  • Inlärning och minne
  • Exekutiva funktioner, t.ex.
    • initiering
    • flexibilitet i tänkandet
    • förmåga till planering och problemlösning
    • social kognition

De exekutiva funktionsnedsättningarna är i hög grad kopplade till de mer svårbehandlade negativa symtomen och för många individer är det försämringen av kognitiv funktion som hindrar ett självständigt liv med studier, arbete, sociala relationer och en välfungerande boendesituation. Det är därför viktigt att individen tidigt i sjukdomsförloppet får rätt insatser för att kompensera för och/eller träna påverkade funktioner. Ökad kunskap om individens kognitiva funktionsnivå och kan vägleda individ och nätverk i att ställa passande krav samt formulera rimliga livsmål. En, till individen väl genomförd återkoppling av utredningsresultatet har i studier visat sig ha en terapeutisk effekt och kan bidra till bättre sjukdomsinsikt och ökad följsamhet i föreslagna behandlingsåtgärder.

Material

Kliniska riktlinjer vid schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd (Stockholms läns landsting, SLO)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje
  • Yrkesroll: Psykolog
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En diagnostisering med hjälp av bland annat en semistrukturerad manualstyrd diagnostisk intervju, för att individen ska få tillgång till rätt stöd- och vårdinsatser.

Målgrupp eller situation

Individer som uppvisat psykotiska symptom och misstänks ha schizofreni eller liknande tillstånd.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med och nödvändig för god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Läkare är ansvarig för diagnostisering. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet såsom kurator, arbetsterapeut, fysiopterapeut, sjuksköterska och skötare.

Sammanfattning

  • Vid diagnostiska samtal med patienter som har psykotiska symtom är det helt nödvändigt att etablera ett tillitsfullt samtalsklimat.
  • Initialt är det viktigt att konstatera om patienten har psykotiska symtom över huvud taget och i ett något lugnare skede göra den mer detaljerade diagnostiken.
  • Genomför då en semistrukturerad manualstyrd diagnostisk intervju 
  • Utgå ifrån diagnossystem ICD- 10 eller DSM-5. Enligt båda systemen krävs minst två typer av symtom från någon eller några av kategorierna positiva, negativa eller kognitiva symtom. Skillnaderna är
    • Kravet på hur lång tid symtomen ska ha förekommit skiljer sig åt mellan systemen; en månad enligt ICD-10 och sex månader enligt DSM 5
    • Vid ICD- 10 skattas symtomens svårighetsgrad (även av mani och depression) istället för att använda sig av undergrupperingar såsom i DSM- 5
    • DSM-5 har ett kriterium för funktionsnedsättning vilket inte ICD-10 har.

För att ställa diagnos krävs även olika utredningar som utförs av olika professioner (kurator, arbetsterapeut, psykolog) i teamet. Se till exempel Utredning vid förstagångsinsjuknade i psykos

Genomförande

Att ställa diagnos:

Enligt ICD 10
Förloppskriterier (används bara om symtomen pågått i mer än ett år)

Specificera:

  • Första episod, pågående, i partiell eller fullständig remission
  • Multipla episoder, pågående, i partiell eller fullständig remission
  • Varaktig (symtomen ständigt närvarande)

Specificera:

  •       Med katatoni (tilläggskod)

Specificera:

  •       Svårighetsgrad (även alla nedanstående diagnoser kan specificeras utifrån svårighetsgrad; DSM-5)

Skatta (senaste 7 dagarna) symtomen hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tal, onormal motorik, negativa symtom, depression och mani med hjälp av remissionsskalan RS-S.  Diagnosen kan ställas utan att svårighetsgraden skattas.

Enligt DSM-5
Minst två av följande symtom, varav ett symtom är bland de tre första:

  1. Hallucinationer
  2. Vanföreställningar
  3. Desorganiserat tal
  4. Påtagligt desorganiserat eller katatont beteende
  5. Negativa symtom

Ovan angivna symtom bör ha en varaktighet på minst en månad eller kortare om de lindrats med antipsykotisk läkemedelsbehandling. Dessutom krävs att personen skall ha en funktionsnedsättning som drabbar social funktion och arbets-/studieförmåga med en varaktighet på minst sex månader (DSM 5).

Schizofreniform psykos

Enligt DSM-5 bör diagnosen ställas för de patienter som fyller kriterierna för schizofreni men där symtomen bara haft en varaktighet mellan en till sex månader.

Enligt ICD-systemet behövs dock endast en varaktighet av en månad för att ställa diagnosen schizofreni och därför ställs inte diagnosen schizofreniform psykos.

Schizo-affektivt syndrom

Denna diagnos gäller patienter som fyller kriterierna för schizofreni men dessutom har haft minst en period av behandlingskrävande mani eller depression. En förutsättning för diagnosen är att varaktigheten av psykossymtom är längre än varaktigheten av mani eller depression vilket innebär att psykos-symtomen finns även när patienten har ett normalt stämningsläge(ICD 10 och DSM-5).

Vanföreställningssyndrom

Diagnosen ställs när en person har ihållande okorrigerbara föreställningar som saknar rimlig grund. Andra samtidiga psykossymtom som hallucinationer eller tankestörningar utesluter diagnosen. Vanföreställningssyndromen indelas i erotomani, grandios, persekutorisk, svartsjuke och somatisk vanföreställning beroende på det dominerande temat.(ICD 10 och DSM-5). I DSM-5 inkluderas delat eller inducerat vanföreställningssyndrom (Folie á deux) i diagnosen.

Akuta och övergående psykotiska syndrom (kortvarig psykos)

Akut debut av psykotiska symtom (mindre än 2 veckor) som inte kan förklaras av annan sjukdom eller substans (t.ex. läkemedel eller drog). Enligt DSM-5 ska symtom i form av hallucinationer, vanföreställningar och/eller desorganiserat tal vara i minst ett dygn, men inte mer än en månad. Det kan vara kopplat till en påtaglig stressfaktor, graviditet eller postpartum. Katatoni kan vara en del av symtomen.

Ospecificerad icke-organisk psykos

Diagnosen kan ställas om det ännu är oklart vilken psykossjukdom som patienten har. Det kan exempelvis vara svårt att ställa diagnosen schizo-affektiv psykos innan förloppet studerats. Diagnosen bör dock omvandlas till en mer specifik diagnos när diagnoskriterier för en sådan har uppnåtts (ICD 10).

Material

Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting)  

 

 

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Läkare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En återkommande kontroll av individens kroppsliga hälsa, för att upptäcka riskfaktorer och kunna utvärdera behandlingsinsatser.

Målgrupp eller situation

Individer med psykisk sjukdom som har risk att utveckla kroppslig ohälsa och därför kan behöva utredas/bedömas vidare.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda regelbundna kontroller av metabola riskfaktorer med blodprov och fysisk undersökning till personer med schizofreni och liknande tillstånd (prioritet 1).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Läkare är ansvarig för utredningen. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet såsom kurator, arbetsterapeut, fysiopterapeut, sjuksköterska och skötare.

Sammanfattning

Följande genomförs:  

  • Hälsosamtal - se Årligt hälsosamtal-utredning av levnadsvanor
  • Blodprov: Blodstatus; Leverstatus; Blodfetter; NA, K, Ca, Krea; f-glukos, HbA1c; TSH
  • Kroppslig undersökning: EKG; Midjemått; Längd och vikt, (BMI); Blodtryck och puls; Neurologiskt status
  • Frågor ställs för att identifiera tecken på kroppsliga sjukdomar: Diabetes; Hjärt- och kärlsjukdom (kärlkramp, förmaksflimmer, hjärtsvikt; Andningsvägar (KOL och astma)
  • Frågor ställs för att fånga upp riskfaktorer för cancer

Genomförande

Målvärden och åtgärder

Blodtryck-målvärde: vanligen <140/90. Vid diabetes <140/85 eller njursjukdom <130/80

Midjemått (mäts i navelplanet efter normal utandning)- referensvärden:

  • kvinnor >80 cm ökad risk, >88 cm kraftigt ökad risk
  • män >94 cm ökad risk, >102 cm kraftigt ökad risk (Sacks 2004)

Åtgärder vid viktuppgång eller försämrade blodfetter

  • Tätare provtagning  faste P-glukos + vikt och midjemått 1g/mån + blodfetter 1g/3 mån
  • Intensifiera råd om livsstilsförändring och viktreduktion (kost, fysisk aktivitet, rökning), se
  • Överväg byte av antipsykotisk medicinering,
  • Överväg i samråd med primärvårdsläkare/internmedicinare/barnläkare insättande av medicinering mot viktuppgång eller försämrade blodfetter och remittering

Åtgärder vid försämrade blodsockervärden
Om faste P-glukos 6,1-6,9 mmol/L, ickefasta P-glukos 7,8-11);

Om diabetes

  • samråd med primärvårdsläkare/internmedicinare angående remittering för insättande av farmakologisk behandling.
  • se till att kontakt och uppföljning verkligen blir av! 

Frågor för att identifiera tecken på kroppsliga sjukdomar:

Diabetes: Upplever du emellanåt att:

  • Du blir trött och kraftlös?
  • Du blir mer törstig?
  • Du kissar oftare och större mängder?  
  • Du får försämrad syn och ser dimmigt?
  • Du kan få ​klåda i underlivet​?

Hjärt-/kärlsjukdom: Upplever du emellanåt (​kärlkramp​):

  • Ett tryck mitt över bröstet, ofta vid ansträngning?
  • Andfåddhet som kommer i samband med ansträngning?
  • En känsla av att det är trångt i bröstet?
  • Smärta i bröstet som ibland strålar ut i en arm, mot halsen, ryggen eller underkäken?
  • Kan en sådan känsla komma när du anstränger dig fysiskt eller vid starka känsloyttringar eller upprördhet?
  • Har du vaknat nattetid av ovanstående känslor?
  • Har du upplevt sådana känslor i kall väderlek, blåst och/eller stress?

Upplever du emellanåt (​förmaksflimmer​):

  • Oregelbunden och snabb puls emellanåt?
  • Känner du igen ett eller flera av dessa symtom:
    • Försämrad fysisk ork, Yrsel, Svårt att andas, Trötthet och svaghet, ont i bröstet?
    • Svimning?

Upplever du emellanåt (hjärtsvikt):

  • Trötthet och mindre ork?
  • Lätt blir andfådd?
  • Har svullna anklar och ben?
  • Har ont i magen och kanske svårt att äta?
  • Har hjärtklappning?
  • Har svårt att sova plant?
  • Ofta behöver gå upp och kissa på natten?

Mät blodtryck och puls.

Andningsvägar (KOL och Astma):Upplever du emellanåt att (​KOL​):  

  • Du blir andfådd när du anstränger dig?  
  • Känner du dig hindrad i rörelser i vardagen (t ex bära kassar/gå upp för backar)
  • Du känner dig trött och orkar mindre?
  • Du behöver allt oftare hosta upp slem?  
  • Du har väsande, rosslande eller pipande andning, särskilt vid ansträngning?
  • Du får ofta infektioner i luftvägarna?
  • Du går ner i vikt och får svullna fötter?

​Upplever du emellanåt att du (​Astma​):

  • Får attacker av andnöd, det vill säga att det är tungt att andas? ​
  • Andas med ett pipande och väsande ljud? ​
  • Blir andfådd vid förkylning eller vid kallt väderomslag eller vid pollensäsong?
  • Har långvarig hosta, ofta på natten, som du inte kan hitta någon förklaring till? ​
  • Får andnöd och hostar när du anstränger dig fysiskt, till exempel när du motionerar?

Cancerscreening

  • Gör det ont eller känns konstigt/går trögt när du äter?
  • Har du blivit hes/fått hosta?
  • Har du återkommande kräkningar?
  • Har du gått ner i vikt?
  • Har du känt någon knöl någonstans på kroppen?
  • Har du någon hudförändring med avvikande utseende eller sår som inte läker?
  • Har du känt dig onormalt trött senaste tiden?
  • Har du ont någonstans där du inte har haft ont förut?
  • Har du svårt att kissa eller gör det ont när du kissar
  • Har du haft någon avvikande färg på avföring eller urin?

Till kvinnor

  • Har du känt någon knöl/förhårdnad i brösten?
  • Har du varit på mammografi?
  • Har du varit och tagit gynekologiskt cellprov?

Till män som fyllt 65

  • Har du varit på ultraljudssscreening av aorta?

Material

Riktlinjer om metabol risk (Svenska psykiatriska föreningen)
Årligt hälsosamtal och somatisk kontroll av patienter med långvarig psykisk ohälsa (Västra Götalandsregionen). 
Metabol screening och uppföljning (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)

Utökad information om kroppsliga sjukdomar
Hyperlipidemi- stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm) 
Hypertoni -stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm) 
Prediabetes -stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm) 
Diabetes -stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm) 
Hjärtsvikt -stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm)
Om Diabetes (1177- vårdguiden)
Om Kärlkramp (1177- vårdguiden)
Om Förmaksflimmer (1177- vårdguiden)
Om Högt blodtryck (1177- vårdguiden)
Om Hjärtsvikt (1177- vårdguiden)
Om KOL (1177- vårdguiden)
Om Astma (1177- vårdguiden)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Somatisk öppenvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Läkare, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Hälsofrämjande insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Ett årligt hälsosamtal kartlägger individens levnadsvanor för att identifiera områden där det finns behov för stöd och hälsofrämjande insatser.

Målgrupp eller situation

Individer som drabbas av psykisk sjukdom.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån sammanvägning av flera kunskapskällor som studier och rapporter från Socialstyrelsen.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. 

Sammanfattning

Fråga patienten om

  • fysisk aktivitet
  • kost
  • tobak
  • alkohol/bruk av droger
  • sömn
  • munhälsa/tandstatus.

 

Genomförande

Individer med allvarlig psykisk sjukdom såsom schizofreni och liknande tillstånd har oftare än andra ohälsosamma levnadsvanor med kraftigt ökad risk för metabola sjukdomar som följd. Ett första steg mot att stödja individen till hälsosamma levnadsvanor är att kartlägga situationen för tillfället. Följande frågor är socialstyrelsens indikatorfrågor gällande fysisk aktivitet, kost, tobak samt alkohol som bör ingå i att kartlägga individens levnadsvanor.

Fysisk aktivitet

  • Frågor gällande aktivitetsminuter per vecka fördelade på pulshöjande aktivitet samt vardagsmotion enligt fasta svarsalternativ enligt socialstyrelsens indikatorfrågor.
  • Tillägg:
    • Vistas du utomhus dagligen?
    • Ligger du och vilar dagtid? Omfattning?
    • Typ av aktivitet?

Kostvanor

  • Frågor enligt kostindex med poäng, angående grönsaker & rotfrukter, frukt & bär, fisk & skaldjur, kakor, choklad, godis, mm samt fråga om frukost
  • Tillägg:
    • När på dagen äter du första målet och vad?                                                                        
    • Om du har morgonmedicin, vilken tid tar du den?                                                                         
    • Äter du på natten? Hur ofta och vad?

Tobaksvanor

  • Frågor enligt fasta alternativ
  • Tillägg:                                                                                                                             
    • slutade röka/snusa för mer än 6 månader sedan. När?
    • slutade röka/snusa för mindre än 6 månader sedan. När?        
    • röker/snusar, men inte varje dag. Hur ofta?
    • När började du röka/snusa?

Alkoholvanor

  • Frågor enligt fasta alternativ samt specifikt gällande mängd för kvinnor respektive män                                               
  • Tillägg:
    • Har det funnits någon tidigare period i ditt liv när du druckit för mycket alkohol?                            
    • Vid behov: gå vidare med AUDIT C/DUDIT

Sömn och vila

  • Hur många timmars sömn uppskattar du att du får per natt?
  • Hur många gånger vaknar du upp under natten?
  • När lägger du dig resp. går upp?    
  • Använder du något slags sömnmedel?      
  • Sover du något under dagtid? Omfattning?

Munhälsa/Tandstatus

  • Bra
  • Dåligt
  • Daglig tandborstning
  • muntorrhet/dålig salivation
  • Regelbundna tandläkarbesök/hygienist
  • Sista tandläkarbesöket   

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje, Kommunal hälso- och sjukvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Hälsofrämjande insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En utredning för att komma fram till vad som utlöst individens återinsjuknande och behov av ytterligare insatser.

Målgrupp eller situation

Individer som försämras i sin sjukdom och/eller återinsjuknar i psykos.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Läkare är ansvarig för utredningen. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet såsom kurator, arbetsterapeut, fysiopterapeut, sjuksköterska och skötare.

Sammanfattning

  • Försök ta reda på orsaken bakom återinsjuknande genom att ställa frågor och be individ och närstående beskriva situationen och vägen till återinsjuknande. försök att skapa förtroende och tillit
    • Har patienten haft avbrott i läkemedelsbehandlingen?
    • Finns tecken på somatisk ohälsa som kunnat bidra till återinsjuknandet?
    • Är levnadsvanorna förändrade?
    • Finns pågående missbruk?
    • Finns tecken på psykosocial stress? Se insatsen Utredning och kartläggning av livssituation (psykocoscial utredning) 
    • Är det vardagsstrukturen som har rasat?
  • Erbjud insatser utifrån orsaken till återinsjuknandet
    • Slutat med läkemedel - Återinsätt läkemedel om inget annat talar emot det
    • Börjat med några läkemedel bedöm om de kan interagera negativt med ordinerad antipsykotika
    • Psykosocial stress - utred situationen och erbjud insatser efter behov och önskemål, 
    • Skadligt bruk/missbruk av alkohol/droger - utred och vid behov samordna insatser med beroendevården. Observera risk för abstinens om långvarigt bruk.
    • Kroppslig ohälsa- blodtryck, b-glukos och andra labprover, även näringsstatus vid behov konsultera somatisk specialistvård
    • Stöd för att återuppbygga vardagsstruktur- se Stöd att skapa struktur i vardagen 
  • Ge tillfällig behandling beroende på aktuell situation till exempel, sömnbrist, ångest och psykotiska symtom
  • Ta ställning till om kompletterande utredningar bör göras
  • Utvärdera och uppdatera individens vårdplan och krisplan, se insatsen Återfallsprevention och upprättande av krisplan

Genomförande

En kraftig försämring och psykotisk episod är svår för alla inblandade. En noggrann utredning kring vad som kan ha triggat återfallet och kring behov av ytterligare insatser är därför viktigt.

Att beakta vid ett återinsjuknande

  • Samsjukligheten med depression kan misstas för att vara en del av den negativa symtombilden.
  • Hos kvinnor i fertil ålder kan psykotiska symtom förvärras pre och perimenstruellt. Man kan då i samråd med gynekolog överväga lämplig behandling.
  • Biverkan av antipsykotisk läkemedel kan ibland förväxlas med ökande negativa symtom, det vill säga sekundära negativa symtom tolkas som primära negativa symtom. Risken blir då att biverkningar förbises trots att dossänkning skulle avhjälpa problemet.
  • Ökade psykotiska symtom kan bero på utsättningssymtom av läkemedel av exempelvis klozapin. Se Uppmärksamma och hantera biverkningar av antipsykotiska läkemedel

Vanliga problem som leder till  återinsjuknande och vad man kan göra åt dem

Sömnsvårigheter
Erbjud

Se insatsen Stöd vid sömnsvårigheter

Bruk av alkohol och/eller droger ex cannabis

  • vid behov samarbete med beroendevården, samordnade insatser se Integrerade åtgärder för skadligt bruk och/eller beroende och för den psykiska sjukdomen

Läkemedelsrelaterade faktorer  (biverkningar, otillräcklig effekt, behandlingsavslut)

Psykosociala faktorer som ensamhet, relationsproblem, stress

Hög nivå av expressed emotions (känslouttryck) i familjen

Material

I följande manualer finns stöd för arbete med återfallsprevention 
R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)

Flexibel ACT
 manual och arbetsblad(Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
ESL – Manual och handbok steg för steg
ESL- Material att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)

Om återfall och krisintervention
Projektet Bättre psykosvård (2011–2014) kunskapsblad krisintervention
Kunskapsskrift om psykosåterfall från Schizofreniförbundet

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Läkare, Sjuksköterska
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En strukturerad bedömning av suicidrisken, för att att förhindra och förebygga suicid.

Målgrupp eller situation

Individer under hela sjukdomsförloppet eftersom individer med psykossjukdom har en hög suicidrisk. Bedömningen är särskilt viktig vid förstagångsinsjuknande, återinsjuknande och vid ut/in-skrivning från psykiatrisk slutenvård eftersom risken för suicid är högre då.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda strukturerad bedömning av självmordsrisk till personer med schizofreni och liknande tillstånd och misstänkt ökad självmordsrisk (prioritet 1)

Enligt beprövad erfarenhet ger en strukturerad bedömning goda förutsättningar för fortsatt handläggning. Suicid går att förhindra.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Att genomföra en strukturerad bedömning av risk för att individen ska utföra en suicidhandling genom att

  • systematisk inhämta  relevant information kring individens livssituation och bakgrund
  • bedöma individens psykiska status och symtom, se Utredning och bedömning av psykisk status
  • värdera risken för suicidhandling utifrån
    • inhämtade uppgifter
    • psykisk status och symtom
    • kända risk- och skyddsfaktorer
  • dokumentera värdering av risken.

Genomförande

Suicidrisken hos en person varierar över tid och påverkas av faktorer som vården ofta saknar inflytande över. Tankar på och planering för suicid kan ha funnits länge, men själva suicidhandlingen är ofta impulsstyrd. Det gör att också en välgjord och omfattande bedömning av suicidrisk kan slå fel.

En noggrann suicidriskbedömning inkluderande bedömning av symtom, psykologiska faktorer och livssituation ökar möjligheten att stödja individen under de perioder då suicidrisken är hög. Det är viktigt att skapa en god kontakt med patient och närstående under samtalet.  Det finns flera statistiska riskfaktorer för suicid som är nödvändiga att känna till och sedan värdera tillsammans med övrig information i situationen.

Riskfaktorer

  • Tidigare suicidförsök
  • Psykisk ohälsa med förhöjd risk; Depression, bipolär sjukdom, psykossjukdom, skadligt bruk/beroende, neuropsykiatriska tillstånd, långvarig ätstörning, personlighetsstörning
  • Erfarenheter av suicidalt beteende hos familjemedlemmar och hos andra i släkten
  • Kroppslig sjukdom
  • Ålder - äldre
  • Manligt kön
  • HBTQ– personer
  • Kriminalvård
  • Förluster av olika slag ökar suicidrisken, ex ensamhet och bristande socialt nätverk, separationer, förlust av arbete, förlust av funktioner i sb med sjukdom och åldrande
  • Traumatiska händelser som sexuella övergrepp och mobbing
  • Våldserfarenhet från familj, social situation eller egen benägenhet att använda våld
  • Reaktionssätt som lättkränkthet
  • Tillgång till vapen, läkemedel och andra medel som kan användas vid suicid

Skyddande faktorer

  • Ett gott stöd i  nära relationer, familjen eller hos andra närstående. Fungerande sociala nätverk ex föreningsliv, arbetsplats.
  • God förmåga till problemlösning
  • Förmåga att skapa och vidmakthålla nära relationer
  • Personliga värderingar eller religiös tro som motstånd mot suicidhandling
  • Rädsla för kroppslig skada vid suicidhandling
  • Förmåga att uthärda psykisk smärta
  • Omsorg om barn, familjemedlemmar eller andra

I kontakt med personer som kan ha en ökad suicidrisk är det betydelsefullt att samtala i lugn och ro. Fråga patienten om hen har tankar på att ta sitt liv men även vad som avhåller henne/honom från att ta sitt liv. Ibland är det lämpligt att förstärka skyddande faktorer, exempelvis genom att fråga en person om vad det skulle innebära för närstående om han/hon tog sitt liv. Informera om att det är vanligt med tankar på suicid i samband med ex depression men att det kommer att ändra sig igen. Motivera till att involvera närstående när så är möjligt.

Exempel på frågor att ställa

  1. Har du tänkt att det skulle vara bättre om du var död?
  2. Har du tänkt att du skulle skada dig på något sätt?
  3. Har du övervägt att ta ditt liv?
  4. Har du funderat på hur du skulle gå till väga för att ta ditt liv?
  5. Har du gjort aktiva förberedelser för att ta ditt liv?
  6. Har du någon gång gjort ett självmordsförsök? Hur gjorde du då?

Skattningsskalor

Skattningsskalor kan vara hjälpmedel vid  bedömning av suicidrisk. Skattningsskalorna är i första hand utarbetade för vuxna personer med ångest och depressionsproblematik. Vid suicidriskbedömning vid annan problematik ex psykotiska patienter kan skalorna användas som checklista för att säkerställa att inga viktiga frågeställningar missas. Även om resultaten av en skattningsskala ges i siffror är det inte ett linjärt samband mellan suicidrisken och siffran.   

Se även Stöd vid sucidtankar-hälso- och sjukvård

Material

Suicidstegen- ett sätt att identifiera sucidrisk 

Skattningsskalor 

Exempel på telefonlinjer att hänvisa till:

Informationsmaterial för individen själv och närstående/anhöriga:

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk akutvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Somatisk akutvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En utredning som skattar risken för hot och våld inom den psykiatriska vården.

Målgrupp eller situation

Individer som kan reagera med aggressivitet och våldsamhet, förvrängd verklighetsuppfattning, bristande sjukdomsinsikt och stark ångest.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

  • Beakta faktorer som talar för ökad risk som kan vara:
    • Pågående missbruk
    • Pågående akut skov av psykos
    • Antisociala personlighetsdrag, för minderåriga uppförandestörning
    • Paranoida symtom
    • Dåligt samarbete med vården i allmänhet och beträffande medicinering i synnerhet
    • Tidigare våld
  • Beakta tillgång till vapen särskilt för riskpatienter, vapeninnehav bör anmälas i enlighet med vapenlagen.
  • Skatta risk med hjälp av skattningsinstrument.
  • Om risk för våld skattas högt kan behandling med antipsykotiskt läkemedel i depåform vara ett alternativ att beakta.

Se även insatsen Att förebygga och hantera hot och våld.

Genomförande

Individer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd kan i akut fas av sjukdom lida av en förvrängd verklighetsuppfattning, bristande sjukdomsinsikt och stark ångest vilket kan öka risken för att reagera med aggression och våldsamhet. Hot och våld kan drabba närstående/anhöriga och personal. Inom psykiatrisk slutenvård kan andra patienter drabbas. Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium identifiera individer med ett riskfyllt beteende, för att möjliggöra förebyggande insatser och stöd.

Riskbedömningar

Följande brukar vara  tecken på en ökad risk för hot och våld, personen är

  • förvirrad
  • retlig
  • bullrig och högröstad
  • gör hotfulla gester
  • är hotfull verbalt
  • attackerar föremål
  • är påverkad av alkohol eller droger.

Riskbedömningarna kan göras på flera sätt och idag använder man sig alltmer av en kombination av särskilda skattningsinstrument och strukturerade intervjuer.

  • The Bröset Violence Checklist (BVC) är en checklista som innehåller 6 delar. Checklistan kan användas av all personal som arbetar i psykiatrisk vård- och omsorg för att snabbt bedöma risk för våldsamt beteende inom 24 timmar. Checklistan kan vara ett viktigt verktyg i arbetet att förhindra våldsamt beteende och är utvärderat i svensk kontext.
  • Våldsriskscreening - 10. Ett instrument för att skatta risk för aggressivt beteende, hot och våld.

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk akutvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår

En bedömning av depressionen med stöd av en skattningsskala, för att kunna erbjuda rätt behandling och stöd.

Målgrupp eller situation

Individer med misstänkt depression. Förekomst av depression är vanligt och riskerar att tolkas som en del av psykossjukdomen och därför missas.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda strukturerad bedömning av depressionssymtom till personer med schizofreni och liknande tillstånd och misstänkt depression (prioritet 2).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Vid misstanke om depression:

  • Gör en klinisk bedömning och anamnes
  • Överväg skattning av depressionssymtom med stöd av skattningsskala. Observera att flera av de vanligast förekommande skattningsskalorna för ångest/depression inte är avsedda för personer med schizofreni. 
  • Var uppmärksam på att det hos personer med schizofreni kan vara svårt att skilja på vad som är negativa symtom, symtom på depression eller biverkningar av läkemedel. 
  • Gör en bedömning om individen har en depression
  • Dokumentera den strukturerade bedömningen.

Se även Vård- och insatsprogram Ångest och depression- kartläggning och utredning i hälso- och sjukvården (publiceras under 2019).

Genomförande

Skattning av depressionssymtom hos individer med psykossjukdom

Det finns ett skattningsinstrument som är utvecklat specifikt för att skatta depressionsymptom hos individer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd såsom Calgary Depression Scale for Schizophrenia (skalan finns under material). Skattningsinstrumentet kan fungera som stöd för den samlade kliniska bedömningen och består av en strukturerad intervju. Frågorna och svarsalternativen handlar om hur svårt individen har det gällande till exempel nedstämdhet, sömn och koncentration och hjälper till att bedöma svårighetsgraden av depression hos individer med schizofreni. Skattningsinstrumentet hjälper också  till att särskilja symtom på depression från negativa psykossymtom och biverkningar av läkemedelsbehandling (extrapyramidala).

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En utredning före ett eventuellt biståndsbeslut, som ska bedöma individens behov av stöd i vardagen. Syftet är att skapa förutsättningar för individanpassade stödinsatser.

Målgrupp eller situation

Individer som är i behov av stöd för att få vardagslivet att fungera. Utredningen ligger till grund för biståndsbeslut och vilket stöd individen bör erbjudas.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Att med individens behov i centrum:

  • Utreda individens behov av stöd för att få vardagen att fungera
  • Ta fram ett underlag för biståndsbeslut
  • Informera utföraren om individens förutsättningar och behov
  • Följa upp beviljade insatser med utföraren
  • Följa upp beviljade insatser gentemot socialnämnden

Genomförande

Utredningen av behovet av insatser görs tillsammans med individen som själv får berätta om sina styrkor och svagheter. Vad behöver hen hjälp med? Vad kan göras för att stärka de egna resurserna? Aktiviteter som ger styrka och glädje för individen och kan gynna återhämtningen? Individen informeras alltid om orsakerna till utredningen och rätten till medbestämmande. Information kan behöva anpassas efter den enskildes kognitiva nivå, både muntligt och skriftligt - och upprepas vid flera olika kontakttillfällen.

Utredningen

Att utreda enligt Socialtjänstlagen (SoL) innebär att samla in den information som behövs för att få fram ett beslutsunderlag för att kunna bevilja eller avslå en ansökan eller besluta om andra åtgärder. När en person ansöker om stöd, vård eller behandling ska socialtjänsten inleda en utredning utan dröjsmål. Det gäller också när någon anmäler missförhållanden. En utredning får inte göras mot en myndig persons vilja, förutom om det föreligger fara för den enskildes liv eller om barn far illa.

Olika kommuner har olika rutiner för hur de arbetar och vilka mallar och rubriker som används. Här är ett exempel på hur en mall för utredning kan vara utformad:

Identifiera områden där individen behöver stöd

Redovisa vilka uppgifter som lämnas av individen själv och vilka som lämnas av annan, t ex anhöriga, sjukvårdspersonal och andra professioner. Finns hjälpmedel? Hjälp av annan? Stöd individen att själv formulera sina behov och hur hen vill att det ska fungera. Uppgifterna kan sedan ligga som grund när målen för insatserna ska formuleras.

  • Hur ser situationen ut idag?
    Uppgifter om civilstånd, familj och relationer till andra betydelsefulla personer i individens liv. Förändringar av betydelse (flytt, dödsfall och så vidare.) Uppgifter om personens ursprung, etnicitet mm.
  • Bostad/hushåll
    Uppgifter om bostaden: trivsel, standard (disk- och/eller tvättmaskin, trappor, hiss, bro, utrymme, ev bostadsanpassning). Hur ser situationen ut kring dagliga hushållssysslor? Städning, tvätt, underhåll, byte av glödlampor mm?
  • Närmiljö/omgivning
    Bor individen i city/glesbygd/samhälle? Framkomlighet i närmiljön. Kommunikationer. Tillgänglighet till vårdcentral, restaurang, apotek, aktiviteter, affärer, grannar, kulturliv?
  • Matsituationen
    Uppgifter om aptit, matvanor, planering och inköp, ta hand om maten när man kommer hem, laga mat och duka fram/ställa i ordning samt duka av och diska. Nutrition, att inta måltiden, sällskap, hjälp av annan, specialkost, mat som hobby?
  • Ekonomi/administration
    Att sköta sin ekonomi och sin administration i den dagliga livsföringen. Räkningar, post, myndighetskontakter, tidsbeställningar, ärenden som apotek, bank och så vidare.
  • Hälsa/funktionsnedsättning (fysisk, psykisk och kognitiv)
    Den fysiska hälsan: Diagnos, syn och hörsel, kontinens, hjärta och kärl, rörelseapparaten (leder och muskler), neurologiska hinder m. fl. Den psykiska hälsan: Diagnos, omdöme, riskbeteenden, orienteringsförmåga, nedstämdhet, hallucinationer, initiativlöshet m. fl.
  • Kognitiva området
    Diagnos, funktioner som exempelvis perception, minne och uppmärksamhet, begåvningsnivå, kommunikationsförmåga och så vidare. Den kognitiva processen omfattar planering, problemlösning, beslutsförmåga, genomförande och utvärdering. Dokumentera uppgifter om vilka hjälpmedel individen har (t ex. rullator, hörapparat, synhjälpmedel, larm, kognitiva hjälpmedel, timer och så vidare).
  • Egenvård
    Träning, smörjning, medicinering, stödstrumpor och annat som EJ är delegerat via sjukvården. Att vårda sig mentalt. Medicinering, avslappning, taktil stimulering och så vidare. Kontakter med hälso- och sjukvården – ringa, besöka, ta emot och ge information
  • Upplevd livskvalitet
    Hur känns livet att leva? Vilka situationer skänker glädje? Finns det aktiviteter som skulle kunna stärka återhämtningen?
  • Rörelse/förflyttning
    Uppgifter om kroppens läge, förflyttning inomhus och utomhus, ta sig från plats till plats, planera sin förflyttning (ringa färdtjänst/sjukresa). Behov över dag och över årstider.
  • Kommunikation
    Här kan framgå fysisk och psykisk förmåga att ta in/tolka och sända ett budskap. Hur (på vilken nivå) kommunicerar personen, tal, skrift, tecken, kroppsspråk, naturliga reaktioner m.m. Utöver kontakter med personal även TV, radio, böcker, telefon och så vidare.
  • Personlig hygien/klädsel
    Det som rör kroppens omvårdnad som t ex tänder, hud, naglar och hår. Toalettbesök, att klä på och av sig,  den personliga stilen, handla och prova kläder. 
  • Aktiviteter/Intressen/Livsstil
    Uppgifter som kan framgå är dagliga aktiviteter, hemma och borta. Ärenden i den dagliga livsföringen som (frisör, apotek, optiker och så vidare). Intressen, nu och tidigare. Arbetsliv, utevistelse, hjälpmedel. Vad den sökande tycker om respektive inte tycker om. I denna del kan även ingå religiösa, kulturella, politiska och existentiella behov.
  • Trygghet/Säkerhet
    Är individen trygg i att vardagen fungerar? Uppgifter som kan framgå är dygnsrytm, sovvanor, daglig kontakt med annan, oro, ängslan, ensamhet, omgivningens oro. Bostadens läge och utformning. Hjälp och stöd som fås/förväntas av annan och att den enskilde faktiskt får den. Föreligger fara för den enskilde eller dennes omgivning/sammanboende? Hur är orienteringsförmågan, att hitta inne och ute? Omdömesförmågan? Fysiska förutsättningar, att ta vara på sig när något händer. Riskbeteenden, agerar personen så att säkerheten för sig själv eller andra riskeras?
  • Tidigare händelser av betydelse
    Uppgifter som hänt tidigare i livet ex dödsfall, sjukdom eller andra händelser som fortfarande påverkar individen idag tas upp.

Bedömning av behov och livssituation

Handläggaren gör en bedömning av behoven och hur de bäst ska tillgodoses.

En kort sammanfattning görs av det viktigaste som framkommit i kartläggningen. Vilka hjälpbehov har individen? Vad klarar hen själv eller med stöd av andra? Konsekvenserna för den dagliga livsföringen/möjligheten att leva ett självständigt liv.  Här kan man även ta upp behov som inte ryms inom ramen för skälig levnadsnivå.

Behov som behöver tillgodoses av socialtjänsten för att uppnå skälig levnadsnivå

Här ska de behov som den sökande har rätt till enligt SoL och enligt riktlinjerna listas och konkreta mål för varje insats formuleras. Tänk på att målen ska kunna följas upp och vara ett stöd för den personal som ska utföra insatserna.

Överlämning till utföraren och uppföljning

I överlämningen till utföraren ska det framgå vilket stöd individen är i behov av och vad målen med insatserna är. Tillsammans med individen tar utföraren fram en genomförandeplan som beskriver hur insatsen ska genomföras i praktiken. Genomförandeplanen ska följas upp med utföraren årligen och när det uppstår förändringar av individens behov.

Sammanställningen är gjord utifrån en mall för utredningar framtagen av FoU Västernorrland. Hela mallen finns att ladda ner här: https://www.fouvasternorrland.se/Filer/Rapporter/SoLgrundutredning%2028%20april%2008.pdf

Material

Socialstyrelsens bok handlägga och dokumentera
ESL – Manual och handbok steg för steg
ESL- Material att ladda ner
Resursgrupp-ACT (RACT), manual och arbetsblad
Case management, resursgrupp- och familjestöd
Det är mitt hem, Socialstyrelsens vägledning om boende och boendestöd för personer med psykisk funktionsnedsättning

Märkning

  • Utförare: Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Kurator, Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Inget innehåll matchar dina valda filter.

6. Behandling och stöd

arrow down

En första bedömning, uppföljning och vid behov hänvisning till specialistpsykiatrin.

Målgrupp eller situation

Individer som söker primärvården med symtom som kan tyda på tidiga tecken på psykos.

Sammanfattning

  • Bemöt individen med respekt, lyssna, ifrågasätt inte och ta individens problem på allvar
  • Bedöm situationen och konsultera eller remittera till specialistpsykiatrin för en bedömning
  • Utifrån individens aktuella behov erbjud möjliga insatser
  • Följ upp

Genomförande

Bemötande:

  • Ta personen som söker vård på allvar. Lyssna och visa empati.
  • Om närstående/anhöriga är med kan det vara bra att prata med dem enskilt. Prata alltid i så fall först med individen själv.
  • Uppträd empatiskt, lyhört och med respekt.
  • Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor.
  • Var ärlig och uppriktig när du samtalar med individen.
  • Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om personens föreställningar, upplevelser och beteende.
  • Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu. Om det är möjligt, ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, det kan skapa misstro.
  • Försök att inte vara för påträngande utan ge individen utrymme och var lyhörd.
  • Kontakta alltid specialistpsykiatrin för stöd i fortsatt bedömning.

Se insatsen Utredning och bedömning av psykisk status för stöd/hjälp i bedömningen

Vid tidiga tecken på psykosutveckling gör följande:

  • Ta dessa tidiga tecken på allvar
  • Undersök om de kan ha andra orsaker såsom problem i familjen eller bruk av droger.
  • Ha fortsatt kontakt med individen för att följa upp om symptomen förvärras eller avklingar.
  • Trots att många symptom inte behöver leda till en psykosutveckling är det viktigt om symtomen är bestående att hjälpa individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.

Vid tydliga tecken på psykos:

  • Kontakta specialistpsykiatrin för en första bedömning  så snart som möjligt (gärna inom 24 timmar)
  • Om psykossymtom är så allvarliga att du bedömer att individen  löper risk att skada sig själv eller andra kan omhändertagande enligt tvång bli nödvändigt, se LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Material

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri) 
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator, Psykoterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Insatsen innebär att göra en första bedömning, ge ett gott bemötande och hänvisa till specialistpsykiatrin för bedömning.

Målgrupp eller situation

Individer med symtom på psykos som söker akut somatisk vård.

Sammanfattning

  • Bemöt individen med respekt, lyssna, ifrågasätt inte och ta individens problem på allvar
  • Bedöm situationen och konsultera eller remittera till specialistpsykiatrin för en bedömning

Genomförande

Bemötande:

  • Ta personen som söker vård på allvar. Lyssna och visa respekt och empati.
  • Om närstående/anhöriga är med kan det vara bra att prata med dem enskilt. Prata alltid i så fall först med individen själv.
  • Uppträd empatiskt, lyhört och med respekt.
  • Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor.
  • Var ärlig och uppriktig när du samtalar med individen.
  • Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om personens föreställningar, upplevelser och beteende
  • Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu. Om det är möjligt ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, eftersom det kan skapa misstro.
  • Försök att inte  vara för påträngande utan ge individen utrymme och var lyhörd.
  • Kontakta alltid specialistpsykiatrin för stöd i fortsatt bedömning

Se insatsen Utredning och bedömning av psykisk status för stöd/hjälp i bedömningen

Vid tidiga tecken på psykosutveckling gör följande

  • Ta dessa tidiga tecken på allvar
  • Undersök om de kan ha andra orsaker såsom problem i familjen eller bruk av droger.
  • Trots att många symptom inte behöver leda till en psykosutveckling är det viktigt att om symptomen är bestående hjälpa individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.

Vid tydliga tecken på psykos

  • Kontakta specialistpsykiatrin för en första bedömning så snart som möjligt (gärna inom 24 timmar)
  • Om psykossymtom är så allvarlig att du bedömer att individen  löper risk att skada sig själv eller andra kan omhändertagande enligt tvång bli nödvändigt, se LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård

Material

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Märkning

  • Utförare: Somatisk akutvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk öppenvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Kurator
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Insatsen innebär att göra en första bedömning situationen, ge ett gott bemötande, följa upp och vid behov hänvisa till specialistpsykiatrin för bedömning.

Målgrupp eller situation

Individer med symtom som kan tyda på tidiga tecken på psykosutveckling eller psykos.

Sammanfattning

Bedöm situationen

  • Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor.
  • Prata med närstående/anhöriga. Ofta har de upplevt förändringar hos individen utan att kunna förklara riktigt hur.
  • Undersök om symptomen kan ha andra orsaker såsom problem i familjen eller bruk av droger.
  • Vid behov ta kontakt med primärvård för hjälp kring bedömning.
  • Om symptomen är bestående, förvärras eller situationen är svår att ta hand om i elevhälsan, hjälp individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.
  • Kontakta alltid specialistpsykiatrin för stöd i fortsatt bedömning

Lyssna öppet

  • Visa respekt för integritet och ge individen utrymme
  • Uppträd lugnt, empatiskt och lyhört
  • Var ärlig och uppriktig
  • Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om personens föreställningar, upplevelser och beteende
  • Var medveten om att individen själv kan lida av symptomen men ha svårt att prata om dem.
  • Arbeta för en god relation med individen. Se insatsen Bemötande

Erbjud stöd och information

  • Ha fortsatt kontakt med den unga för att följa om symptomen förvärras eller  avklingar.
  • Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu. Om det är möjligt ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, eftersom det kan skapa misstro.
  • Samarbeta med och ge stöd åt närstående/anhöriga

Uppmuntra att söka hjälp

  • Ge stöd till individ och närstående i kontakter med vård och stöd
  • Följ upp och ha kontakt med specialistvården
  • Samarbeta med specialistvården och stöd individen att vidmakthålla/återgå till studier

Vid tydliga tecken på psykos

    • Kontakta specialistpsykiatrin för en första bedömning så snart som möjligt (gärna inom 24 timmar)
    • Om psykossymtom är så allvarliga att du bedömer att individen  löper risk att skada sig själv eller andra kan tvångsomhändertagande bli nödvändigt (LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård).

Stöd individen att ta hjälp av omgivningen/hjälpresurser

  • Stöd individen att ta hjälp av vänner och närstående för att undvika stress och få stöd.

Observera att:

  • Trots att många symptom inte behöver leda till en psykosutveckling är det viktigt att om symtomen är bestående hjälpa individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.

Genomförande

Dessa 5 steg kan vara viktiga i mötet med en individ när man upptäckt/uppmärksammat tidiga tecken på psykos/psykosutveckling

Steg 1: Bedöm situationen

Bemöt individen med omtänksamhet och utan negativa värderingar. Hitta en plats där du kan tala öppet utan att bli störd. Försöka att anpassa ditt eget uppförande till hur den drabbade bemöter dig. Om individen är misstänksam och undviker ögonkontakt, var uppmärksam och ge hen det utrymme hen behöver så att situationen känns mer avspänd. Undvik att beröra utan tillåtelse. Det är viktigt att individen får berätta  fritt om sina känslor och upplevelser. Om ungdomen inte vill tala med dig, tvinga inte fram ett samtal. Tala då om att du alltid är tillgänglig om hen skulle vilja träffa dig och samtala vid ett senare tillfälle.

Steg 2: Öppet lyssna

Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor. Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om personens föreställningar, upplevelser och beteende. Undvik krav på ungdomen som absolut inte är nödvändiga. Konfrontera inte, kom inte med kritik. Försök att inte heller vara för påträngande utan ge individen utrymme och var lyhörd för hur mycket stöd som mottas.

Steg 3: Erbjud stöd och information

Var ärlig och uppriktig när du samtalar med individen. Respektera hens rätt att själv bestämma. Respektera integritet och bygg upp ett förtroende. Erbjud medkänsla och en trygg plats. Visa hopp om tillfrisknande och försäkra ungdomen om att det finns hjälp att få. Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu genom att fråga vad som skulle kunna göra att hen kan känna sig lugn och trygg och må bättre. Om det är möjligt ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, eftersom det kan skapa misstro.

Steg 4: Uppmuntra att söka hjälp

Hjälp individen att söka kontakt med specialiserad vård när du tror att det rör sig om tidiga tecken på psykos eller psykosutveckling. Konsultera specialistpsykiatrin som kan ge dig råd om hur du skall bära dig åt för att ungdomen att söka hjälp. Se också till att förälder/vårdnadshavare får praktisk och känslomässigt stöd att söka hjälp. Om ungdomen inte vill ha hjälp så försök uppmuntra till att tala med någon som hen har förtroende för. Om psykossymtom är så allvarliga och hen löper risk att skada sig själv eller andra kan tvångsomhändertagande bli nödvändigt (LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård). Intagning för psykiatrisk tvångsvård kräver undersökning och fastställande av två legitimerade läkare varav en specialist i barn och ungdomspsykiatri. Vanligen är det jourhavande distriktsläkare som gör första undersökningen.

Steg 5: Stöd till att söka andra hjälpresurser

Försök ta reda på om individen har ett socialt nätverk som kan stödja och om ett sådant finns uppmuntra hen att använda sig av dessa stödpersoner. Övrig familjekrets och vuxennätverk är viktiga resurser som stödpersoner. Försök att se till att den drabbades liv blir så fritt från stress som möjligt. Arbeta för att den unge ska få vård- och stöd efter behov. Var uppmärksam på om ungdomen uttrycker sucidtankar och agera, se insatsen Stöd vid suicidtankar. Skaffa fördjupade kunskaper om sjukdomen, Se Bakgrund om tillståndet.

Vårdnadshavare

Vid psykisk ohälsa hos unga är vårdnadshavare en huvudresurs. Om föräldrarna inte orkar eller klarar sin uppgift måste vårdnadsskapet och det primära nätverket runt den unge stärkas. För detta har kommunen enligt lag (SOL;2003:406) genom socialtjänsten ett ansvar att träda in och bistå då den unge far illa på grund av sitt eget beteende eller omsorgsvikt.

Material

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Märkning

  • Utförare: Skola | Elevhälsa, Förskola | Pedagogisk omsorg
  • Yrkesroll: Kurator, Psykoterapeut, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Specialpedagog, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Familj- och närståendestöd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Insatsen innebär att göra en första bedömning, ge ett gott bemötande, följa upp och vid behov hänvisa till specialistpsykiatrin för bedömning.

Målgrupp eller situation

Individer med symtom som kan tyda på tidiga tecken på psykosutveckling eller psykos.

Sammanfattning

  •  Bemöt individen med respekt, lyssna, ifrågasätt inte och ta individens problem på allvar
  • Bedöm situationen och konsultera eller remittera till specialistpsykiatrin för en bedömning
  • Utifrån individens aktuella behov erbjud stöd och möjliga insatser
  • Följ upp

Genomförande

Bemötande:

  • Lyssna och visa respekt och empati.
  • Om närstående/anhöriga är med kan det vara bra att prata med dem enskilt. Prata alltid i så fall först med individen själv.
  • Uppträd empatiskt, lyhört och med respekt.
  • Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor.
  • Var ärlig och uppriktig när du samtalar med individen.
  • Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om individens  föreställningar, upplevelser och beteende
  • Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu. Om det är möjligt ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, eftersom det kan skapa misstro.
  • Försök att inte  vara för påträngande utan ge individen utrymme och var lyhörd.
  • Kontakta alltid specialistpsykiatrin för stöd i fortsatt bedömning

Vid tidiga tecken på psykosutveckling gör följande

  • Ta dessa tidiga tecken på allvar
  • Undersök om de kan ha andra orsaker såsom problem i familjen eller bruk av droger.
  • Trots att många symptom inte behöver leda till en psykosutveckling är det viktigt att om symptomen är bestående hjälpa individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.

Vid tydliga tecken på psykos

  • Kontakta specialistpsykiatrin för en första bedömning  så snart som möjligt (gärna inom 24 timmar)
  • Om psykossymtom är så allvarliga att du bedömer att individen  löper risk att skada sig själv eller andra kan tvångsomhändertagande bli nödvändigt (LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård).

Material

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Märkning

  • Utförare: Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Kurator, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En fysioterapeutisk behandlingsmetod som ökar individens kroppsmedvetande. Det bidrar till bättre fysisk hälsa som minskar symtomen och underlättar fysisk aktivitet.

Målgrupp eller situation

Individer med nedsatt förmåga att uppfatta kroppens signaler, rörelsesvårigheter och/eller problematik med spänningar, stress, oro och ångest.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården kan erbjuda behandling med basal kroppskännedom till individer med fragmentering av kroppsupplevandet, spännings- eller stressproblematik, rörelsesvårigheter eller ångest och oro (prioritet 5). Det finns konsensus om att behandlingen ger minskade psykossymtom, ökad rörelseförmåga, ökad livskvalitet.

Sammanfattning

Att träna grundläggande rörelsefunktioner för ökad kroppskännedom:

  • erbjuda individen fysioterapi, enligt behandlingsmetoden Basal kroppskännedom
  • genomföra terapin, utifrån individens behov.

Genomförande

En del tillstånd leder till att individens förmåga att uppfatta kroppssignaler påverkas. Signalen kan bli överdriven, alltför avgränsad eller nedsatt så att naturliga behov inte uppfattas. En svag kroppsuppfattning kan också vara en biverkning till vissa läkemedel. Basal Kroppskännedom (BK) är en individanpassad fysioterapeutisk/sjukgymnastisk behandlingsmetod för att stärka kroppsuppfattningen. Metoden utgår från enkla rörelser och syftet är att upptäcka, förstå och stärka rörelsefunktioner och egna inneboende resurser.

Basal kroppskännedom i praktiken

Basal Kroppskännedom kan både genomföras som individuell behandling och utföras i grupp. Vid gruppbehandling övar var och en utifrån de egna förutsättningarna samtidigt som man får möjlighet till gemenskap med andra gruppdeltagare. Metoden fokuserar både på fysiska och själsliga aspekter och innehåller:  

  • Träning av grundläggande rörelsefunktioner
  • Övning av mental närvaro (att vara här och nu)
  • Reflektion och övning i att sätt ord på upplevelsen av övningarna
  • Massage och beröring kan ingå

Fysioteraputens/sjukgymnastens roll

Fysioterapeutens främsta uppgift är att stimulera intresse och vara en guide för individen. Vägledningen sker genom att fysioterapeuten visar rörelserna och beskriver dem verbalt. Sker övningarna i grupp ger fysioterapeuten utrymme att dela erfarenheter och upplevelser av övningarna med övriga deltagare.

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator
  • Typ av behandling/stöd: Hälsofrämjande insatser
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår

En terapiform där en utbildad bildterapeut hjälper individen att kommunicera sig genom bilder, för att bland annat ge individen fler uttryckssätt.

Målgrupp eller situation

Individer med psykossjukdom som har svårt att uttrycka sig verbalt och önskar hitta ett alternativt sätt att uttrycka sig och kommunicera.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten endast inom ramen för forskning och utveckling bör erbjuda bildterapi till personer med schizofreni och liknande tillstånd och kvarstående psykossymtom. 

Kompetenskrav

Utbildning i bildterapi krävs.

Sammanfattning

Bildterapi ges individuellt eller i grupp och som komplement till sedvanlig behandling.
Bildterapi innebär att bildterapeuten:

  • uppmuntrar personen att använda bildskapande som ett sätt att uttrycka sig
  • för ett reflekterande samtal utifrån den bild som individen skapat. Det är dock individen själv som avgör hur mycket hen vill berätta. 
  • låter individen själv bestämma hur mycket hen vill berätta.

Genomförande

Schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd kan påverka personens förmåga att kommunicera. Bildterapi kan ge individen ett alternativt sätt att uttrycka sig och kommunicera vilket också kan motverkar isolering.

Bildterapin har sin grund i övertygelsen att bildskapande i en terapeutisk relation främjar hälsa och kan hjälpa individen:

  • att lösa problem och konflikter
  • utveckla interpersonella färdigheter
  • reducera stress
  • stärka självkänslan
  • komma till insikt

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Psykolog, Psykoterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Psykologisk behandling
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Insatsen innebär att erbjuda boendeinsatser med anpassat stöd i form av “bostad först” till individer som saknar egen bostad.

Målgrupp eller situation

Individer som är hemlösa i behov av stöd för att kunna bo i egen bostad.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att socialtjänsten bör erbjuda boendeinsatser i form av bostad först till personer med schizofreni och liknande tillstånd som saknar egen bostad (prioritet 2).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Att utifrån en kartläggning av individens behov av boendestöd:

  • Genom uppsökande arbete erbjuda en långsiktig bostadslösning
  • Erbjuda hjälp med inflyttning, inköp av möbler samt kontraktskrivning
  • Erbjuda behandling och stöd

Genomförande

Bostad först-modellen syftar till att avhjälpa hemlöshet och innebär att hemlösa personer med psykisk ohälsa erbjuds en långsiktig boendelösning. I tillägg erbjuds behandling och stöd. Erbjudandet om bostad ges utan några krav på att personen först har genomgått en psykiatrisk behandling eller uppvisat nykterhet eller drogfrihet. Insatsen riktar sig även till  individer som under många år har haft tillfälliga boendelösningar, beslut om korttidsboende etc. och innebär att individen:

  • Erbjuds behandling och stöd
  • Erbjuds möjlighet att välja i vilket område de vill bo utifrån de lägenheter som finns tillgängliga
  • Erbjuds hjälp med inflyttning, inköp av möbler samt kontraktskrivning

Även om boendeerbjudandet hör samman med en integrerad behandling, kan personen tacka ja till lägenheten, men tacka nej till behandling. Tryggheten i boendet hålls strikt isär från alla former av behandling. Motivationsarbete är dock en mycket viktig del i det behovsanpassade integrerade sociala stöd som ska omgärda personen. I praktiken varierar program som kallas Bostad först, till exempel när det gäller vilka grupper av individer som får programmet, hur boendelösningarna ser ut och hur vård och stöd organiseras. Bostad först är snarare ett namn på en modell baserad på en filosofi än en manual.

Material

Om Bostad först (Socialstyrelsen)

Märkning

  • Utförare: Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg
  • Yrkesroll: Kurator, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykosociala insatser, Stöd i boende | Boendestöd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En anpassad bostad med bemanning och särskild service kan erbjudas individer som har stora svårigheter att klara ett självständigt hemliv.

Målgrupp eller situation

Individer som har svårt att klara ett självständigt hemliv i egen bostad.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att socialtjänsten bör erbjuda anpassad bostad med särskild service till personer med schizofreni och liknande tillstånd som har stora svårigheter att klara ett självständigt hemliv (prioritet 3).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Att utifrån biståndsbeslutet:

  • Erbjuda boende och stödinsatser, utifrån individens bedömda behov
  • Tillhandahålla boende med särskild service i gruppbostad eller servicebostad

Bostad med särskild service har, utöver boendet, samma karaktär och innehåll som vid boendestöd i egen bostad.

Genomförande

Bostad med särskild service riktar sig till individer som har stora problem att klara ett eget boende. Stödet syftar, precis som vid boendestödjande insatser i hemmet, till att öka motivationen för och förmågan att ta ett större ansvar för sin situation, skapa och behålla vardagsrutiner, motverka social isolering och främja delaktighet i aktiviteter utanför hemmet. Skillnaden ligger i bostadens inramning och att boendet har en fast personalbemanning. Boende med särskild service kan vara livslångt men om individen kan, vill och hälsan tillåter, kan stöd till andra boendeformer erbjudas i framtiden.

Bostad med särskild service

En bostad med särskild service kan vara utformad som en gruppbostad eller en servicebostad. För båda boendeformerna finns tre viktiga kriterier:

  • Bostaden ska vara fullvärdig
  • Bostaden är den enskildes permanenta hem
  • Bostaden ska inte ha en institutionell prägel

  • Gruppboende

En gruppbostad består av ett mindre antal lägenheter med tillgång till gemensamma utrymmen. Syftet med insatsen är att den som har ett omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov dygnet runt ska ha tillgång till närvaro av personal, utifrån sina individuella behov.  

  • Servicebostad