filtrera innehåll

filtrera innehåll

Schizofreni och liknande tillstånd

För syfte och bakgrund till detta program, se "Om programmen" i menyns överkant.

1. Nivå och process

arrow down

Individen erbjuds en behovsanpassad kontakt, med syftet att överkomma de hinder som försvårar kontakt med vård och stöd.

Målgrupp eller situation

Insatsen riktar sig till individer med mycket svår problematik, som inte upplever sig behöva/vill ta emot ta emot vård och stöd, trots att behoven bedöms vara stora. Individer som inte kunnat nås trots upprepade försök till kontakt och erbjudanden om vård och stöd.

Kunskapsläge

Beprövad erfarenhet.

 

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Det kan finnas många skäl till att en individ inte vill ta emot hjälp trots stora behov. Bakomliggande orsaker kan till exempel vara personlighetsstörningar, svåra levnadsförhållanden, psykiatriska och/eller kroppsliga sjukdomar. Arbeta uppsökande förebyggande och motiverande. Gör täta försök att skapa kontakt och samarbete på individens villkor. Lyssna på, visa empati och respekt för, individens upplevelse. Erbjud vård- och stödinsatser för besvär som individen upplever. Samarbeta med närstående.

Ibland kan tvångsvård eller återinsjuknande med behov av slutenvård vara starten för att börja arbeta på nya sätt inom ramen för HSL, SoL och eventuellt LSS, se under huvudrubrik Lagar och regler. Var uppmärksam på om individen är så allvarligt sjuk att hen är en fara för sin egen eller annans säkerhet och motsätter sig vård trots upprepade försök att motivera till frivillig vård. En vårdintygsbedömning behöver då göras skyndsamt.

Genomförande

Det är viktigt att snabbt identifiera de individer som själva inte upplever problem med sin situation trots att omgivningen uttrycker oro. Det kan finnas olika signaler som är viktiga att fånga upp om att individen saknar insikt om sin situation.

  • behovet av vård- och stöd är uppenbart för omgivningen såsom anhöriga, närstående och andra som möter individen i ute i samhället
  • omgivningen uppfattar ett psykiatrisk och/eller kroppsligt lidande men inte alltid individen själv
  • en avvaktande och ambivalent inställning till insatser från samhället och vård och stöd förekommer
  • individen har avbrutit kontakten med vård- och omsorg flera gånger tidigare
  • samhällets vård- och och stödverksamheter har svårt att möta individens behov med sedvanligt arbetssätt
  • omgivningen upplever individens beteende och verklighetsuppfattning som problematisk och mycket avvikande, men individen själv uppfattar inte själv detta.
  • individen hamnar ofta i konflikter
  • individen uppfattar sig vara illa omtyckt, ensam, motarbetad, förföljd eller att omgivningen vill hen illa
  • vid stark stress kan en kortare psykotisk eller gränspsykotisk episod förekomma
  • när individen söker stöd är det vanligen relaterat t.ex. till sorg över att vara illa omtyckt, ensam och motarbetad eller ängslan och rädsla över att vara förföljd
  • individen kan fungera helt normalt i sammanhang där problematiken inte finns
  • Ha en rak och ärlig kommunikation, motiverande men respektfull med stor hänsyn till den enskildes integritet.
  • Skaffa kunskap om den enskildes levnadsomständigheter, förutsättningar, beredskap till förändring och inställning till vård och stöd och utgå ifrån denna kunskap  för att möta individens problematik i de livsområden denne vill få hjälp med.
  • Ta reda på om det finns närstående som vill engagera sig och involvera dem så fort det är lämpligt, om den enskilde ger sitt samtycke
  • Erbjuda stöd till de närstående, se Familjeintervention - utbildning och stöd
  • Informera och motivera till kontakt till exempel med hjälp av Personligt ombud, om insatsen erbjuds i personens hemkommun
  • Försöka förklara situationen som den upplevs
  • Försöka förklara olika val och handlingar
  • Vid beslut om insats/åtgärd motivera för och bygga upp en vård- och stödkontakt som präglas av tillit, kontinuitet och förutsägbarhet, ex. med hjälp av resursgrupps-ACT (R-ACT).
  • Säkerställa att insatserna är tryggade över lång tid och inte enbart bygger på en persons engagemang

Uppföljning

Uppföljning av insatsen sker regelbundet på behandlingskonferenser i teamet eller i ex. Resursgrupps-ACT.

Material

CAN (CAN Camberwell Assessment of Needs - skattning av behov som ej är tillgodosedda (Socialstyrelsen)

Webbutbildning för baskunskap (Psyk-E bas)                     

MHFA (Mental Health MHFA - Första hjälpen till psykisk hälsaFirst Aid)- webbplats (Karolinska Institutet). 

Resursgrupps-ACT (RACT)

Tips på böcker: 

  • Komplexa fall inom psykiatrin. Eleonore Rydén & Göran Rydén. Natur och Kultur 2012
  • Motiverande samtal. William R. Miller Stephen Rollnick. Att hjälpa människor till förändring. Tredje reviderade och utökade utgåvan. Översättning Carl Åke Farbring Natur och Kultur 2014
  • När förändring är svår- att hantera motstånd med motiverande samtal, Liria Ortiz. Natur och kultur 2014. 

 

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår

Ett stöd till fysisk aktivitet som erbjuds av hälso- och sjukvården och socialtjänsten i samverkan. Insatsen är individanpassad, och handlar både om friskvård och behandling.

Sammanfattning

  • Alla professioner inom hälso-och sjukvården  och socialtjänsten ansvarar gemensamt för att främja ökad fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil.
  • Som friskvårdande insats erbjuds alla individer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd fysisk aktivitet för att förbättra allmänhälsan och motverka sjukdom samt vara en del i en aktiv och hälsofrämjande livsstil.
  • Som behandlande insats erbjuds fysisk aktivitet och träning i olika former inom hälso- och sjukvård i syfte att att påverka sjukdomstillståndet.
  • Behandlande insatser ges till individer med påtaglig dålig fysisk funktion, somatisk samsjuklighet eller svåra psykiatriska symtom och funktionsnedsättningar

Genomförande

Tillräcklig fysisk aktivitet är ett grundläggande mänskligt behov. I gruppen personer med psykossjukdom är en inaktiv livsstil mycket vanlig, med risk följdsjukdomar och förkortad livslängd. Fysisk aktivitet som behandling tidigt i förloppet av psykossjukdom kan understödja återhämtning och skydda mot kognitiva problem.

På gruppnivå uppvisar individer med schizofreni och liknande tillstånd olika psykomotoriska svårigheter, vilket ökar skaderisken och påverkar rörelseförmågan samt motivationen till fysisk aktivitet negativt. Rörelseaktivitet som ger ett välbefinnande leder oftast till en ökad motivation att röra på sig.

Friskvårdande insatser

Friskvårdande insatserna  utgår från individens vardag, graden av inaktivitet och behov av strukturerad fysisk aktivitet och träning. Alla anställda inom kommun och hälso- och sjukvård kan uppmuntra och understödja en ökad grad av fysisk aktivitet och träning i vardagen. Det  kan t.ex. innebära en daglig promenad på 30 min, att ta trapporna några våningar istället för hiss eller att gå av några busshållplatser innan resans slutmål. För många individer är det nödvändigt att planera vardagsmotionen och göra den så konkret som möjligt, t.ex. att den schemaläggs och följs upp veckovis utifrån patientens önskemål om stöd och uppföljning. Kommunen, med ansvar för daglig sysselsättning, kan inkludera fysisk träning som en aktivitet som erbjuds 2-3 ggr/veckan.Se insatsen Främja fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor.

Behandlande insatser

Svårigheter som motiverar till behandlande insatser med fysisk aktivitet och träning är:

- olika former av psykomotoriska svårigheter och rörelserädsla
- påtagligt dålig fysisk funktion; t.ex. kraftig övervikt, hjärt/kärl- och lungsjukdom, betydande muskelsvaghet och inskränkt rörlighet vilka kräver noggrann uppföljning och behandling av sjukvården.
- annan kroppslig samsjuklighet (t.ex. smärta, artros, neuropati) och rörelserädsla som sammantaget med den psykiatriska grundsjukdomen försvårar friskvårdande åtgärd och samhällsbaserad träning.
- då FaR misslyckats trots kvalificerad rådgivning och uppföljning.

Behandlande insatser syftar till att minska positiva och negativa symtom, förbättra kognitiv förmåga, förbättra rörelseförmågan, förändra attityden till fysisk aktivitet och träning, öka egenvård och utveckla en inre motivation till upprätthållandet av fysisk aktivitet och träning.

Exempel på insatser kan vara att patienten tränar under ledning av legitimerad fysioterapeut, individuellt eller i grupp. Se även insatserna Främja fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor och Fysisk aktivitet på recept (FaR).

Material

Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS) - handbok (Yrkesföreningen för fysisk aktivitet, YFA)
Flera psykopedagogiska program innehåller avsnitt om att främja fysisk aktivitet som en del av en hälsosam livsstil:
Ett självständigt liv (ESL), arbetsböcker och handböcker
ESL manual "Steg för steg"
Illness Management and Recovery (IMR)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Skola | Elevhälsa, Primärvård | Första linje, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Mödra- och barnhälsovård, Äldreomsorg, Ungdomsmottagning, Mariamottagning, Familjecentral
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Hälsofrämjande insatser
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Individer med misstänkt psykotiska symtom får en specialiserad bedömning tidigt genom att psykiatrin ger konsultativt stöd till primärvården.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda konsultativ verksamhet där psykiatrin stödjer och handleder primärvården vid handläggning av personer med misstänkt psykotiska symtom (prioritet 2).

Sammanfattning

Att det finns en organisatorisk struktur där specialistpsykiatrin stödjer och handleder primärvården i bedömning av misstänkt psykotiska symtom och på så sätt

  • möjliggör för primärvården att tidigt upptäcka psykos
  • gör att individen får insatser efter behov så snart som möjligt.  
  • minskar risk för suicid och social utsatthet.

Genomförande

Till primärvården kommer individer som söker vård för många olika typer av problem En individ med psykossymtom uppger ofta diffusa kroppsliga symptom och kommer ofta först i kontakt med primärvården. Psykotiska symtom kan vara svårbedömda. Primärvården kan därför behöva stöd och handledning av psykiatrin i hur de bör handlägga patienter där man misstänker psykotiska symtom.

Ofta finns ingen struktur eller utarbetade rutiner för hur primärvården ska bemöta och hänvisa personer med tidiga symptom på psykos/schizofreni. Att inte snabbt få rätt stöd vid psykos innebär ett stort lidande för såväl den drabbade individen som närstående.

Material

Information om samarbete mellan primärvård och psykiatri (Uppdrag psykisk hälsa)
Tidig upptäckt och omhändertagande (Västra Götalandsregionen)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje
  • Yrkesroll: Psykolog
  • Typ av behandling/stöd: Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En trygg och säker övergång från BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, till vuxenpsykiatrin kräver god samordning.

Målgrupp eller situation

Insatsen riktar sig till individer som är på väg att fylla 18 år och ska överföras från BUP till vuxenpsykiatrin. Ungdomar från BUP överförs med fördel till eventuell specialiserad vuxenmottagning för unga/nyinsjuknade med psykos.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor. För att åstadkomma en trygg övergång med kunskapsöverföring och kontinuitet krävs en god samverkan mellan BUP och vuxenpsykiatrin.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Att, utifrån ungdomens behov:

  • Initiera en samordnad individuell plan, SIP för att klargöra ansvar och planering innan VUP tar över ansvaret (när remiss kommer till VUP).
  • Utforma en strategi för övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin.
  • Ta en tidig kontakt med de verksamheter ungdomen får insatser från.
  • Säkerställa ett en kunskapsöverföring görs.
  • Dokumentera åtgärderna i en vårdplan.

Genomförande

Att byta behandlare kan vara svårt. Övergången från BUP till vuxenpsykiatrin görs också under en känslig fas i livet. För ungdomen kan det innebära att behöva byta en trygg och vårdande miljö mot ett nytt främmande sammanhang. Vårdnadshavare kan känna en oro för minskad delaktighet i behandling och stöd. Övergången ställer krav på samordning mellan de berörda vårdenheterna.

Remiss från BUP till vuxenpsykiatrin

För att kunna ge en trygg och säker övergång från BUP till vuxenpsykiatrin för fortsatt behandling efter fyllda 18 år skriver ansvarig behandlare och medicinskt ansvarig läkare en utförlig remiss till vuxenpsykiatrin minst tre månader före 18-årsdagen. I remissen ska ingå bedömning, diagnos, tidigare och pågående behandlingsinsatser samt vid behov förslag på datum för ett möte om en eventuell samordnad individuell plan, SIP.

Information

Ungdomen och de närstående ska få tydlig information inför och under övergången. Det är relevant även ur den behandlande personalens perspektiv. Vem blir ny behandlare? På vilka sätt kommer vården förändras? Hur påverkas ungdomens ansvar för den egna behandlingen?

Samtal med alla parter

När vuxenpsykiatrin beslutat att ta emot ungdomen och utsett en behandlare ska man erbjuda ett mottagande samtal med ungdomen och de närstående och ansvarig behandlare inom BUP.

Skriftlig information

Det är stora skillnader på mognadsgrad hos 18-åringar. En del kan känna en lättnad i att få ett större eget ansvar medan andra kan känna sig vilsna i den nya situationen. Något som kan övervägas är att sätta samman en skriftlig information som ungdomar kan få en tid innan övergången. Informationen kan innehålla praktiska uppgifter som till exempel var vuxenpsykiatrin finns men också ta upp vad behandlingen kan innehålla på vuxenpsykiatrin, vad man kan få hjälp med.

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En brukarspecialist som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa kan vara en motiverande förebild och förmedla hopp om återhämtning.

Målgrupp eller situation

Individer som är i behov av stöd för sin återhämtning. Individer vars tro på den egna förmågan och på framtiden kan gynnas av att kunna utbyta erfarenheter med en utbildad person som själv har befunnit sig i en liknande situation.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten endast inom ramen för forskning och utveckling bör erbjuda stöd av brukarspecialist till personer med schizofreni och liknande tillstånd (FOU).

Sammanfattning

Individen erbjuds kontakt med en brukarspecialist (peer support) med egen erfarenhet av psykisk ohälsa.

  • En person anlitas, som har egna erfarenheter av psykisk ohälsa och är utbildad för uppdraget
  • Brukarspecialisten (peer supporten) erbjuder individen olika former av stöd, känslomässigt stöd, kunskapsstöd och praktisk vägledning
  • Brukarspecialisten (peer supporten) arbetar i teamet med ordinarie personal
  • Insatsen följs upp kontinuerligt

Genomförande

Brukarspecialistens (peer supportens) arbete utgår ifrån kamratstöd till brukare/patienter baserat på egna erfarenheter av stöd, vård och återhämtning. Brukarspecialisten (peer support) kan fungera som en motiverande förebild, förmedla hopp om återhämtning och erbjuda stöd på flera plan:

- Känslomässigt
- Praktiskt
- Kunskapsmässigt

Brukarspecialistens (peer supportens) roll

Brukarspecialisten (peer supporten) har förutom den egna erfarenheten även utbildning för uppdraget. Hen ingår i teamet kring den enskilde på samma villkor som övrig personal, men med sitt specifika uppdrag. Brukarspecialisten (peer support) särskilda uppdrag är att

- Förmedla hopp om återhämtning till individen
- Motivera individen att ta ett större ansvar för sin situation
- Etablera goda relationer till vård- och omsorg
- Öka förståelsen hos personalen för individens situation

På ett mer övergripande plan kan anlitandet av en person med egen erfarenhet bidra till en ökad förståelse hos vård- och stödpersonal för patienten/brukarens situation och till att arbetet blir mer personcentrerat. Att anställa peer supportrar har prövats under flera år i t ex USA, Holland och England. NSPH arbetar under 2016-2018 med att ta fram en nationell plattform med riktlinjer och ramar för en svensk utbildning inom peer support, samt utbilda de första peer supportrarna i landet.

Material

Om Peer support (NSPH- Nationell samverkan för psykisk hälsa)
Om medarbetare med brukarerfarenhet- rapport (Stockholms södra, Stockholms läns landsting)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri
  • Yrkesroll: Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare
  • Typ av behandling/stöd: Psykosociala insatser, Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En tydligt definierad verksamhet, i form av ett team eller personal med särskild kunskap som har ett uppdrag att erbjuda intensiva och samordnade insatser anpassade till personer som insjuknar i psykos första gången och deras närstående.

Målgrupp och situation

Personer som insjuknar i psykos första gången och deras närstående. Upptäckt av psykossymtom kan göras i primärvård, skola/elevhälsa, ungdomsmottagning eller somatisk akutsjukvård. Upptäckt kan även göras av närstående och av allmänhet. Personen själv, närstående eller allmänhet kan initiera kontakt eller verksamhet kan remittera.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda samordnade insatser, med antipsykotisk läkemedelsbehandling, familjeintervention, psykologiskt stöd för återhämtning och individanpassat stöd till arbete eller studier, till personer som för första gången insjuknar i psykos (prio 1).

Kompetenskrav

Verksamheten med uppdraget ska vara tydligt definierad. Det kan vara ett team som har detta uppdrag enbart eller som en del av sitt uppdrag. Det kan också vara ett par personer med speciell kunskap som har detta uppdrag som en del av sin arbetstid. Det behöver inte vara en egen organisatorisk enhet. Personalen ska ha utbildning i och vana av omhändertagande vid  förstagångsinsjuknande i psykos.

Sammanfattning

Att drabbas av en psykos första gången är ofta en skrämmande och omvälvande upplevelse, både för individen och närstående. Omhändertagandet och snabb tillgång till insatser påverkar prognosen. Arbetet med förstagångsinsjuknande kräver ett speciellt omhändertagande varför det bör ges av verksamhet med särskilt uppdrag. Omhändertagandet ska ges snabbt, vara samordnat, individanpassat, intensivt med hög tillgänglighet och kräver ett nära samarbete mellan olika professioner (kurator, arbetsterapeut, psykolog, läkare, sjuksköterska, case manager, socialsekreterare, boendestödjare med fler) och verksamheter (skola/elevhälsa, socialtjänst, försäkringskassan, psykiatrisk öppenvård, familjecentraler med fler). Insatser som ska erbjudas se insatsen Samordnade insatser vid förstagångsinsjuknande i psykos.

Genomförande

Verksamheten erbjuder individ och närstående

Ett första besök till personer med misstänkt psykos ska kunna erbjudas gärna inom 24 timmar men senast inom 3 dygn.  Det första besöket kan ges av olika yrkeskategorier  via telefon eller fysiskt möte hemma hos patienten eller inom vården. Verksamheten ska även kunna erbjuda en hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning av läkare, se insatsen  Hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning.

I början ska kontakt erbjudas minst 2 gånger i veckan den första månaden därefter enligt behov. Kontakten kan vara i form av fysiska träffar och/eller telefon/videomöten. Personen och närstående ska enkelt och snabbt kunna få kontakt med någon i verksamheten som har kännedom om personen (helst dygnet runt).

Verksamheten ska ha kontakt med personen under 5 år från första insjuknandet. Så snart som möjligt ska personen få en utsedd person med samordnande ansvar, se insatsen Case management, vård- och stödsamordning. Det bästa är om denna person är närvarande vid de första kontakterna och följer patienten under kommande 5 år från första insjuknandet.

Behovet av vård- och stöd kan variera. Försämring i psykossjukdom kommer ofta i skov. Under en sådan försämringsperiod behöver en individ ofta mer intensivt stöd, när individen sedan återhämtat sig så kan man ofta återgå till mindre intensivt stöd igen.

Kontakt med familj/närstående ska ha etablerats inom 24 timmar. Nära samarbete och stöd till familj och närstående är en viktig del av verksamhetens arbetssätt. 

Att individ är delaktig i beslut om vård och stöd förbättrar återhämtning och leder till ökad självständighet varför det alltid eftersträvas

  • Informera om verksamheten. Vilket team eller vilka personer som har uppdraget och hur man får kontakt. Kan vara ett telefonnummer, en mejladress (funktionsbrevlåda) eller webbplats.
  • Informera om vad tidiga tecken på psykos är och vad man ska göra vid upptäckt - se insatsen Konsultation till primärvården där psykiatrin stödjer och handleder primärvården.
  • Etablera kontakt med skola/elevhälsa, ungdomsmottagningar, primärvård i området för att främja gott samarbete kring tidig upptäckt och tidig kontakt.

Ett team för förstagångsinsjuknande kan organiseras på olika sätt. Teamet består oftast av flera olika professioner (kurator, arbetsterapeut, psykolog, läkare, sjuksköterska, case manager). De ska ha vana att möta individer som insjuknat första gången i psykos och deras närstående/anhöriga. Teammedlemmarna ansvarar ofta för ca 10-15 patienter var. Det förekommer att vårdgivare utbildar hela team enligt principerna för tidig intervention eller att ordinarie team stöttas med specialistkunskap (s.k. hub-and-spoke-modell).

  • Gör en analys av hur många patienter som insjuknar i psykos första gången i ert område och bedöm därefter hur omfattande verksamheten behöver vara. Behöver en egen verksamhet skapas eller behöver någon eller några personer få uppdraget?
  • Definiera verksamheten som ska ha uppdraget och hur det ska organiseras för att kunna erbjuda de insatser som ska ges. Behöver det vara ett team eller några eller någon person?
  • Bemanna verksamheten, teamet eller utse en person eller personer. Bemanningen ska bestå av personer med vana att möta förstagångsinsjuknande i psykos och som är engagerad i patientgruppen. Tillgång till flera olika professioner bör finnas.
  • Ge personen/personerna eller den definierade verksamheten i uppdrag eller som en del av sitt uppdrag att arbeta med förstagångsinsjuknande i psykos.

Uppföljning

  • Har regionen en tydligt definierad verksamhet, i form av ett team eller personal med särskilt uppdrag, uppdrag - förstagångsinsjuknande i psykos
  • Har personalen i verksamhet med särskilt uppdrag - förstagångsinsjuknande i psykos, utbildning i SVF förstagångsinsjuknande

Material

Kunskapsblad (Projektet Bättre psykosvård, 2011–2014)
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen).
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)
Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp Schizofreni – förstagångsinsjuknande

Informationssidor anpassade för unga

Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård
  • Yrkesroll: Läkare, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp

De olika delarna i arbetet med att förebygga hot och våld innefattar både rutiner, utbildningar och den fysiska miljön.

Sammanfattning

Arbetsledare och medarbetare behöver informeras och arbetsmiljön anpassas för att skapa trygghet och säkerhet i arbetet med individer som har missbruk och beroende för att förebygga hot och våld. Om hot och våld skulle uppstå bör varje verksamhet ha en beredskap och en handlingsplan.

Genomförande

Arbetet ska vara systematiskt och inkludera arbetsmiljö-, säkerhets- och trygghetsskapande åtgärder. En god säkerhetskultur ska finnas i organisationen, vilken grundar sig i ett gemensamt arbetssätt gällande hot och våld.

Riskhantering

  • Inventera och bedöm de risker för hot och våld som kan finnas i verksamheten.
  • Vidta lämpliga åtgärder för att eliminera eller reducera riskerna till en nivå som är acceptabel för verksamheten.
  • Upprätta säkerhetsrutiner.
  • Gör en handlingsplan för hur hot eller våld ska hanteras.

Utbildning och kunskap

  • Se till att personalen får utbildning i hur man hanterar situationer med hot och våld. Vissa medarbetare kan behöva fördjupad kunskap, till exempel att kunna göra våldsriskbedömning.

Bemötande

Personalen bör ha kunskap om gott bemötande, lågaffektivt bemötande och när ska man vara två.

Larmutrustning

  • Se över larmen: fasta larm i lokaler, gps-larm, personliga överfallslarm.
  • Se till att det finns tydliga rutiner för hur larmen ska användas, och att rutinerna är väl kända av all personal.

Anpassning av lokaler och tillträdesskydd

Överväg anpassning av

  • lokaler: inbjudande miljö, säkerhetsdörr, möblering, eventuella tillhyggen
  • tillträdesskydd: olika passersystem och inbrottslarm
  • mottagande: reception, låsta dörrar, överblick över väntrum, väntrummets utformning.

Anpassning av verksamheten

Om hot och våld förekommer ofta kan man behöva anpassa verksamheten. Det kan till exempel handla om

  • förändrade öppettider
  • rutiner för utrednings- och behandlingsarbete
  • nya arbetsmetoder
  • ökad brukarmedverkan.
  • Använd larm.
  • Vem tar över?
  • Vem stöttar den utsatte?
  • Behövs sjukvård eller krisstöd via företagshälsovård?
  • Kontakta närstående.
  • Anmäl händelsen till Polis respektive Försäkringskassan.

Uppföljning

Hot och våld ska förebyggas systematiskt, till exempel genom regelbundna arbetsplatsträffar. Enskilda hot- och våldsincidenter ska alltid följas upp med frågeställningen om de hade kunnat undvikas.

Material

Arbetsmiljölagen, Arbetsmiljöverket

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk akutvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Personlig kontakt med individen innan utskrivning tas av öppenvård och ev. socialtjänst för att planera och förbereda fortsatt vård och stöd.

Målgrupp eller situation

Individer som vårdas inom slutenvård inför utskrivning.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda personlig kontakt med personal från öppenvårdsteam eller socialtjänst till personer med schizofreni och liknande tillstånd som ska skrivas ut från slutenvård.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Enligt lagen om samverkan vid utskrivning från slutenvården ska öppenvården, den kommunala sjukvården och socialtjänsten underrättas om den behandlande läkaren i slutenvården bedömer att patienten behöver deras insatser efter utskrivning.

Insatsen innebär att personal från öppenvården och/eller socialtjänsten, utifrån biståndsbeslut och om individen inte motsätter sig det:

  • Tar personlig kontakt med individen inför utskrivningen
  • Utformar en strategi för stödet, utifrån individens behov efter utskrivning
  • Säkerställer att individen har kontakt med/besöker öppenvården efter utskrivning
  • Ser till att samverkan sker mellan psykiatrins öppenvård och socialtjänst. Om det gäller ungdomar är elevhälsan en viktig samarbetspart som behöver involveras för att trygga en återgång till skolan för eleven/ungdomen.
  • Om individen har behov av och önskar en Samordnad individuell plan, SIP, ska en SIP upprättas.

Genomförande

En personlig kontakt med öppenvårdens och/eller socialtjänstens personalen inför utskrivningen leder till att fler individer följs upp, individens delaktighet i behandlingen ökar och risken för återinsjuknande minskar. Att upparbeta goda relationer och allianser har stor betydelse för återhämtningsprocessen. Individer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd behöver ofta omfattande insatser från slutenvård, öppenvård och socialtjänst. Behovet av kontakt med vård och kommunala stödinsatser kan vara livslångt.

När patienten behöver insatser från både region och kommun efter utskrivning skickar individens fasta vårdkontakt inom öppenvården en underrättelse inför utskrivning med nödvändig information. Om individen inte motsätter sig det ska öppenvården kalla berörda aktörer till ett SIP-möte för att upprätta en samordnad individuell plan. Läs mer under SIP, samordnad individuell plan.

Oavsett om individen vill ha en SIP eller inte bör personal från socialtjänsten och/eller öppenvården erbjuda sig att besöka individen i slutenvården innan utskrivning. Om personer redan har kontakt med kommunen innan inläggning bör personal ha regelbunden kontakt med personen under inskrivningen. Personlig kontakt med personal från öppenvård och/eller socialtjänsten före utskrivning från slutenvård leder till att fler följs upp efter utskrivningen, ger ökad delaktighet och minskad risk för återinsjuknande.

Utifrån utredning och biståndsbeslut, planeras stödinsatserna efter utskrivning tillsammans med individen. Detta kan ske genom att berörd personal från öppenvård och/eller socialtjänst tillsammans med patienten har ett mötet för att i dialog med patienten skapa en vårdplan. Att gemensamt planera för övergången till öppenvård skapar en kontinuitet i behandlingen och minskar även risken för att den enskilde uteblir från bokade besök.

Uppföljning

Via patientjournal och eventuellt vårdadministrativa system.

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Schizofreni och liknande tillstånd

Individanpassade, intensiva och samordnade insatser med hög tillgänglighet ökar förutsättningar för god prognos, hög funktion och återhämtning.

Målgrupp eller situation

Personer som insjuknar i psykos första gången med komplexa svårigheter, som är i behov av vård- och stödinsatser från en eller flera flera aktörer såsom hälso och sjukvård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer (NR) för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda samordnade insatser, med antipsykotisk läkemedelsbehandling, familjeintervention (krisintervention och patient- och närståendeutbildning ingår), psykologiskt stöd för återhämtning och individanpassat stöd till arbete eller studier, till personer som för första gången insjuknar i psykos (prio1).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Flera olika professioner behöver bidra i arbetet. Personalen ska ha ha erfarenhet av omhändertagande vid förstagångsinsjuknande i psykos och kompetens att utföra insatserna.

Sammanfattning

Arbetet med förstagångsinsjuknande kräver ett speciellt omhändertagande varför det bör ges av Verksamhet med särskilt uppdrag - förstagångsinsjuknande i psykos. Omhändertagandet ska ges snabbt, vara samordnat, individanpassat, intensivt med hög tillgänglighet och  kräver ett nära samarbete mellan olika professioner (kurator, arbetsterapeut, psykolog, läkare, sjuksköterska, case manager, socialsekreterare, boendestödjare med fler) och verksamheter (skola/elevhälsa, socialtjänst, försäkringskassan, psykiatrisk öppenvård, familjecentraler med fler) . Insatser som ska erbjudas är; anpassad läkemedelsbehandling, förebygga återinsjuknande, åtgärder för att förebygga tvångsvård- och tvångsåtgärder, krisintervention, familjestöd, psykopedagogisk utbildning insatser och stöd till arbete eller studier.

Genomförande

Långa perioder av obehandlad psykos kan medföra allvarliga konsekvenser, t ex. förlorad kontakt med familj och vänner samt suicidförsök varför hög tillgänglighet, kontinuitet och intensitet i insatser är viktigt. Ett första besök ska erbjudas så snart som möjligt (gärna inom 24 timmar, men senast inom 3 dygn) till personer med misstänkt psykos. Besöket kan ges av olika yrkeskategorier via telefon eller fysiskt möte hemma hos patienten eller inom vården. Att snabbt kunna bistå individ och närstående/anhöriga med åtgärder utifrån behov är också viktigt. Den första tiden ska tät vårdkontakt alltid erbjudas (minst 2 gånger i veckan ) därefter enligt behov. Kontakten kan vara i form av fysiska träffar och/eller telefon/videomöten. Personen och närstående ska enkelt och snabbt kunna få kontakt med någon  i verksamheten som har kännedom om personen (helst dygnet runt). Krisintervention ska erbjudas inom 4 veckor, se Krisintervention och krisplan.

  • Krisintervention till person och närstående (inom 4 veckor)
    Förtroendeskapande samtal, situationsbedömning, rådgivning, information samt stöd till personen och hens närstående.
  • Utredning
    En noggrann utredning i syfte att säkerställa korrekt diagnos och behandling, samt möjliggöra utvärdering. Se initial kartläggning på specialistnivå, vuxna och diagnostisk utredning schizofreni och liknande tillstånd.
  • Upprätta vårdplan/SIP
    För att ge en samlad bild av behov, mål och planerade insatser upprättas en vårdplan tillsammans med individen. Se insatsen Vårdplanering. Om personen har behov av insatser från flera olika verksamheter upprättas en SIP (samordnad individuell plan) som klargör ansvarsfördelningen mellan verksamheterna, se insatsen SIP, samordnad individuell plan.
  • Anpassad läkemedelsbehandling vid behov
    Särskilda hänsyn tas vid läkemedelsbehandling då individen insjuknat i psykos första gången. Avvakta i möjligaste mån att behandla med antipsykotiska läkemedel under första veckan. Läkemedel ges efter noggrann utredning, bedömning och överenskommelse med individen och närstående. Se insatserna antipsykotisk läkemedelsbehandling och uppföljning av antipsykotisk läkemedelsbehandling.
  • Arbetssätt för delat beslutsfattande 
    Se insatserna Delaktighet/medbestämmande och Delat beslutsfattande– en metod där personen själv, vårdpersonalen och närstående, utifrån tillgång till samma information, fattar beslut tillsammans.
  • Involvera personens nätverk - familj- och närståendestöd
    Att inkludera familj i interventioner vid nyinsjuknade i psykos är ett sätt att motverka allvarliga konsekvenser av insjuknandet och har även visat sig ha betydelse för att personerna ska fortsätta sin behandling. Ungefär 30 procent av förstagångsinsjuknade i psykos avbryter sin behandling. Se Familjeintervention- utbildning och stöd, Samarbete med närstående.
  • Individanpassat stöd till arbete, studier eller sysselsättning (inkl rehabilitering)  
    Att snabbt få stöd till studier eller arbete, eller få tillgång till individanpassad sysselsättning är viktigt för återhämtning. Se insatserna Sysselsättning, stöd till arbete enligt IPS. Sysselsättning, Supported Education (SEd), Sysselsättning - daglig aktivitet utanför hemmet. 
  • Insatser för att undvika återinsjuknande
    Tillsammans med person och närstående identifieras tidiga tecken på återfall och en plan skrivs för vad som görs vid försämring i syfte att undvika återfall i psykos samt öka trygghet för personen och närstående. Se krisplan.
  • Kunskap och förståelse för sjukdomen
    Kunskap om tillståndet och de olika former av behandlingar och stöd som finns ger ökat förståelse och bättre förutsättningar att handskas med svårigheter. Se insatsen Psykopedagogisk utbildning.
  • Psykologisk behandling
    Se insatsen KBT kognitiv beteendeterapi
  • Insatser för att förhindra suicid
    Suicid står för en stor del av de dödsfall som inträffar bland förstagångsinsjuknande i psykos. Se Strukturerad klinisk bedömning av suicidrisk och Stöd vid suicidtankar.
  • Insatser för att undvika tvångsvård och tvångsåtgärder
    Genom anpassat förhållningssätt och bemötande, se Förebygga och hantera hot och våld
  • Hälsofrämjande insatser
    För att undvika försämrad kroppslig hälsa till följd av sjukdomen och behandlingen erbjuds insatser se i Främja fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor, Stöd för kontakter med vården vid fysisk ohälsa och  fysisk hälsokontroll. Ofta förekommer riskbruk av alkohol och/eller droger vilket kan försämra prognos och möjligheten till återhämtning varför stöd ska erbjudas, se: Stöd vid riskbruk av alkohol (Stöd vid riskbruk av droger ska skrivas).
  • Insats för minskad självstigmatisering
    För att  minska, och lära personen att handskas med självstigma och främja återhämtning, finns NECT, en manualbaserad metod, se NECT-metoden, för minskad självstigmatisering.

Uppföljning

Uppföljning och utvärdering av insatserna sker genom kontinuerlig utvärdering av vårdplaner och samordnade individuella planer (SIP).

Uppföljning av de prioriterade insatserna utifrån de nationella riktlinjerna kan ske även genom kvalitetsregistret PsykosR.

Material

Kunskapsblad, Projektet Bättre psykosvård, 2011–2014

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos, TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007

Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande, regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen. 

Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos, OPUS

Informationssidor anpassade för unga

Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av, BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri 

Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm , BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mödra- och barnhälsovård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Läkare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Schizofreni och liknande tillstånd

En snabb första bedömning vid misstänkt psykos möjliggör tidiga insatser och minskar därmed risken för försämring och ger en bättre prognos.

Målgrupp eller situation

Individer som visar tecken på psykos för första gången eller individer med konstaterad schizofreni eller liknande tillstånd som försämras.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning av vårdbehov till individer med misstänkt psykos (prioritet 1).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning innebär att ett första besök ska erbjudas så snart som möjligt (gärna inom 24 timmar, men senast inom 3 dygn) till individer med misstänkt psykos. Det möjliggör tidiga insatser och minskar därmed risken för ytterligare försämring och sämre prognos.  

Långa perioder av obehandlad psykos kan medföra allvarliga konsekvenser, t.ex. förlorad kontakt med familj och vänner samt suicidförsök.

Genomförande

Individer som insjuknar i psykos första gången, får förvärrade psykotiska symtom och/eller återinsjuknar behöver hjälp att snabbt komma i kontakt med personal som kan ge ett bra bemötande och en kompetent bedömning. Om bedömningen dröjer riskerar individen ett stort lidande, att försämras ytterligare och att återhämtningen försvåras. 

Den psykiatriska verksamheten behöver organisera sig för att säkerställa att tillgängligheten till psykiatrisk bedömning är hög. Bedömningen kan göras i hemmet, på psykiatrisk öppenvårds- eller akutmottagning, vårdcentral, hälsocentral, somatisk akutmottagning eller motsvarande.

Försämring upptäcks ofta av närstående och av socialtjänst därför är samverkan med dem av stor vikt. Psykos eller psykotiska symptom är ofta mycket skrämmande för individen och de närstående.

Verksamheten behöver ha en hög tillgänglighet både för individen själv och de närstående. Tydlig och tillgänglig information på 1177 gör att man lättare kan komma i kontakt snabbt med vården inom den psykiatriska verksamheten.

En hög tillgänglighet ställer krav på:

  • telefontillgänglighet
  • öppethållande
  • bemanning
  • personalorganisation.

Det ska även vara känt för andra aktörer och verksamheter som kan komma i kontakt med individer med misstänkt psykos såsom socialtjänst, elevhälsa och primärvård, hur de kan begära insatsen. 

Vilken verksamhet som bör göra den psykiatriska bedömningen kan variera. Det bör finnas lokala överenskommelser inom regionen som tydliggör vilken verksamhet som har ansvaret i olika typer av situationer.

Material

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos, TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning (pdf, ny flik)

Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande, Regional medicinsk riktlinje, Västra Götalandsregionen (pdf, ny flik)

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Mödra- och barnhälsovård, Tandvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator, Psykoterapeut, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

För att individen ska slippa förhålla sig till olika behandlingar och stödinsatser integreras vård för psykisk sjukdom och skadligt bruk/beroende.

Målgrupp eller situation

Insatsen riktar sig till individer med skadligt bruk och/eller beroende av alkohol/droger och samtidigt schizofreni/schizofreniliknande tillstånd.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda personer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och samtidigt svår psykisk sjukdom en integrerad behandling, KBT och MI. Prio 3.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Vård och stödåtgärder samordnas och ges samtidigt och integrerat

Insatsen förutsätter samverkan genom SIP mellan olika verksamheter som ex. beroendevård, socialtjänst och specialistpsykiatri, i de fall där ett specialiserat team som ACT inte finns. Se insatsen Samordnad individuell plan (SIP).

Att ha psykossjukdom och samtidigt skadligt bruk/beroende av alkohol/droger är ett allvarligt tillstånd som riskerar att försvåra sjukdomen avsevärt. Risken ökar för ensamhet, hemlöshet, följdsjukdomar, ökad familjebörda, upprepade återfall i psykos och i värsta fall suicid. Det skadliga bruket/beroendet försvårar också diagnostik och behandling/stöd.

Insatser för skadligt bruk eller beroende samtidigt med insatser för den psykiska sjukdomen kan ske på olika sätt. En integrerad behandlingsmodell innebär att individen inte behöver förhålla sig till separerade insatser utan att det finns ett multiprofessionellt team som samordnar och ger vård- och stödinsatser. Oftast ger teamet såväl behandling (både för det skadliga bruket eller beroendet och den psykiska sjukdomen) som psykosociala stödinsatser men i vissa fall länkas i stället till behandling eller insatser utanför teamet.

Insatsen kan ges inom ramen för team modeller som assertive community treatment (ACT) eller mindre intensiva former av teambaserad case management. Behandling och stöd individanpassas, och pågår så länge som det bedöms nödvändigt för att stödja återhämtning och underlätta individens vardag. Insatsen förutsätter samverkan mellan olika verksamheter i de fall där ett specialiserat team inte finns. Det innebär att beroendevården, socialtjänst och specialistpsykiatrin behöver samordna insatser och samarbeta med varandra.

Insatsen kan också innebära att behandlingsmetoden är integrerad, det vill säga att både den psykiska sjukdomen störningen och missbruket/det skadliga bruket behandlas med samma behandlingsmetod, som till exempel Kognitiv beteendeterapi (KBT) eller Motiverande samtal (MI).

Uppföljning

Insatsen följs upp och utvärderas genom SIP-möten då flera vårdgivare ger olika vård- och stödinsatser. Uppföljningen sker inom ACT-teamet om de behandlar både det skadliga bruket eller beroendet och den psykiska sjukdomen.

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Schizofreni och liknande tillstånd

En samordnad vårdplan upprättas i samband med utskrivning från slutenvård till öppen rättspsykiatrisk vård.

Målgrupp eller situation

Individer som vårdas enligt rättspsykiatrisk vård.

Kunskapsläge

Av de personer som vårdas i rättspsykiatrin har mellan 40 och 50 procent psykossjukdom, ofta i kombination med substansberoende . Socialstyrelsen nationella riktlinjer för schizofreni är därför relevanta också för den rättspsykiatriska vården, även om det finns skillnader i förutsättningar jämfört med övrig psykiatrisk vård. En specifik utmaning för rättspsykiatrin är att hjälpa patienterna att upprätthålla eller förbättra sin funktionsförmåga, eftersom frihetsberövandet i sig ofta leder till förlust av funktioner.

Kompetenskrav

Upprättande av samordnad vårdplan genomförs av chefsöverläkare eller av den personal chefsöverläkaren delegerar uppgiften till.

Sammanfattning

I samband med att en utslussning från slutenvård påbörjas ska en långsiktig planering för öppen rättspsykiatrisk vård göras. Innan ansökan, till förvaltningsrätten, om övergång till öppen rättspsykiatrisk vård ska en samordnad vårdplan vara upprättad. I den samordnade vårdplanen  är målet att individen frivilligt ska ta emot erforderlig vård. Planeringen för hur detta ska uppnås med uppsatta mål, kortsiktiga såväl som långsiktiga, ska beskrivas i planen. I den samordnade vårdplanen ska individens  inställning till de planerade insatserna och de föreslagna villkoren särskilt anges.

Genomförande

För den enskilde som genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning ska det särskilt redogöras för risken att den enskilde, till följd av sin psykiska störning, återfaller i brottslighet av allvarligt slag. Vidtagna/planerade åtgärder för att motverka detta ska redovisas i den samordnade vårdplanen vid tvångsvård.

Utöver den samordnade vårdplanen  kan en handlingsplan utformas för att tidigt fånga upp tecken på försämrat  mående,varningstecken samt annat som kan vara av vikt anges i handlingsplanen. Även kontaktvägar mellan de olika verksamheterna ska framgå tydligt i handlingsplanen.

Den samordnade vårdplanen är det arbetsinstrument som samtliga aktörer har ansvar att följa. Eventuell annan planering och andra planer ska vara inom ramen för det som anges i den samordnade vårdplanen. I den samordnade vårdplanen bör uppgjord kontakt mellan den enskilde och ansvarig vårdinrättning beskrivas, frekvens/omfattning och i vilken form. De, till förvaltningsrätten, föreslagna särskilda villkoren ska anges. Tillkommer något villkor senare bör berörda enheter meddelas.

I den samordnade vårdplanen bör eventuella somatiska problem uppges  samt om individen har hjälpbehov kopplat till den somatiska hälsan. 

Den samordnade vårdplanen ska innehålla bedömningen av behov av insatser från regionen och/eller kommun, beslut om insatser, vem som är ansvarig för insatserna och vilka eventuella åtgärder som andra än region och/eller kommun ska genomföra. 

Den samordnade vårdplanen ska regelbundet följas upp, utvärderas och vid behov revideras.

Uppföljning

Tvångsvård och vårdplanering följs upp enligt lagstiftning.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Mödra- och barnhälsovård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Schizofreni och liknande tillstånd

Utvalda individer kan själva få ta ansvar för in- och utskrivningar från slutenvård genom en överenskommelse mellan öppen- och slutenvård.

Målgrupp eller situation

Individer som har haft och förmodas ha fortsatt behov av slutenvård, som har en aktuell öppenvårdskontakt och som är motiverad till att ta ansvar över sin vård.

Kunskapsläge

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) bör hälso- och sjukvården endast inom ramen för forskning och utveckling erbjuda självvald inläggning till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (FOU). Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt men forskning pågår och visar försiktigt positiva resultat.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Självvald inläggning är ett tillägg till individens ordinarie vård och innebär att

  • Individen själv styr och beslutar  över in- och utskrivning i slutenvården vilket inte ifrågasätts av personal.
  • Individen kan komma direkt till avdelningen.
  • Inskrivning och riskbedömning samt utskrivning görs av sjuksköterska
  • Individen planerar tillsammans med vårdteamet innehållet i vården under slutenvårdsvistelsen.
  • En bedömning görs av sjukvårdsteamet (sjuksköterskor,  läkare samt andra relevanta professioner) kring vilka individer som ska erbjudas insatsen
  • Om individen tackar ja, upprättas ett kontrakt där innebörden av insatsen tydliggörs till exempel att
    • individen har rätt till obegränsat antal vårdtillfällen utan karenstid
    • max antalet vårddygn per självvalt vårdtillfälle är 5 dygn.
  • Slutenvårdsavdelningen har sängplatser som är avsedda för individer med kontrakt.

Genomförande

Ett återinsjuknande i psykos medför psykisk och fysisk påfrestning för individ och närstående/anhöriga. Dessutom riskerar man att försämras ytterligare i sin sjukdom. Kortare inläggningar vid tidiga tecken på återinsjuknande kan förhindra försämring och/eller bidra till snabb återhämtning. Att själv få ansvar för och bestämma över sin vård- och behandling, även i de fall man önskar slutenvård, är troligtvis gynnsamt för individens återhämtning.

Innan arbetssättet införs i en verksamhet behöver all personal få utbildning i och möjlighet till diskussion kring arbetssättet. Rutiner behöver tydliggöras för alla involverade.

De med störst behov av slutenvård är de som ska erbjudas insatsen. Beslutet om vem som ska erbjudas insatsen tas i samråd med ansvarig överläkare i slutenvåden och personal i öppenvården. Individer som är aktuella för insatsen är de som

  • har en pågående kontakt med öppenvården.
  • har haft minst ett vårdtillfälle i slutenvård i aktuell verksamhet
  • förmodas ha upprepade behov av slutenvård framöver
  • har en aktuell vårdplan som inkluderar strategier för att hantera aktuell problematik
  • är motiverad att ta ansvar för sin vård och kan tillgodogöra sig innebörden av kontraktet

Individen och personal i öppenvården träffas för att skriva och samtala kring kontraktet. Tillsammans går de igenom vad insatsen innebär och vilka rutiner som gäller vid in- och utskrivning. Till exempel kring vad som gäller om slutenvårdsplatsen är upptagen.

Uppföljning

Via dokumentation i patientjournal.

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Kurator, Psykoterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Schizofreni och liknande tillstånd

Samhällets vård och stöd kan förbättras och bli än mer anpassat för dem som de är till för genom systematiskt arbete för stärkt brukarinflytande.

Målgrupp eller situation

Brukarinflytande ska finnas inom alla vård- och stödverksamheter.

 

Kunskapsläge

Socialstyrelsens vägledning Att ge ordet och lämna plats. Flera forskningsrapporter och rikligt med beprövad erfarenhet av metoder för brukarinflytande. Brukarinflytande finns med i hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen, patientlagen och kommunallagen. Inom ramen för statens satsning på psykiatrin framhävs också vikten av ta till vara erfarenheterna från brukarrörelsen.

Kompetenskrav

Olika krav för olika metoder för brukarinflytande. Den som leder arbetet med hjälp av en metod bör utbildas specifikt i den. Flera av metoderna förutsätter även tidigare egen erfarenhet, eller erfarenhet som närstående.

Sammanfattning

Genom att ta till vara brukarnas kunskaper, erfarenheter och synpunkter kan man arbeta effektivare och uppnå bättre resultat. Man kan arbeta med brukarinflytande på både verksamhets- och systemnivå och med brukarinflytande på individnivå

Det som kommer fram ur det gemensamma arbetet ska sedan användas i verksamhetens eller enheternas utvecklingsarbete.

Genomförande

Att skapa långsiktiga och hållbara strukturer för ett ökat brukarinflytande kräver involvering av samtliga berörda parter, från problemformuleringen till utförandet. Det finns inte en given mall som alla måste följa. Det viktigaste är att börja – och att göra det i nära samarbete med den lokala eller regionala brukarrörelsen. 

Olika former för brukarinflytande

Under det senaste decenniet har ett flertal former och metoder för att arbeta med brukarinflytande på ett systematiskt sätt tagit fram och genomförts i samarbete mellan brukarorganisationerna och professionen. Några av de vanligaste metoderna för brukarinflytande på verksamhetsnivå presenteras nedan.

Brukarråd organiseras både lokalt, regionalt och nationellt, utan specifika metodologiska ramar. I brukarråden träffas både representanter från brukar- och patientorganisationer eller individer som får vård eller stöd inom den specifika verksamheten och företrädare för berörda verksamheter med jämna mellanrum.

Genom brukarråden får beslutsfattarna brukar- och patientorganisationernas synpunkter och återkoppling för att använda i verksamhetens utveckling.

Brukarstyrda revisioner är en metod som används för både extern utvärdering av en verksamhet inom hälso och sjukvård och socialtjänst, och som en väg till ökat brukarinflytande. Det är en extern och oberoende utvärdering som individer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa gör i alla delar av processen: skriver frågorna, intervjuar, sammanställer rapporten och utvecklingsförslagen. Efter 6–12 månader gör man också återbesök för uppföljning. Verksamheten ger och får då återkoppling på hur brukarrevisionen använts.

En handbok om brukarrevision, FoU Västernorrland (pdf, ny flik)

Brukarundersökning är ett kvantitativt sätt att utvärdera verksamheter. De kan göras med olika metoder, både av brukare genom brukarföreningar, men också av brukare i samarbete med verksamheten. 

Brukarundersökningar på nationell nivå samordnas av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.

Nationella brukarundersökningar i socialtjänsten, Sveriges Kommuner och Regioner

Patientforum är en metod för löpande dialog om vårdupplevelser, behov och önskemål mellan individer som är inskrivna i verksamheten. Forumet leds av en erfaren samtalsledare med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. En enhetschef eller annan icke-behandlande personal sitter med med och för minnesanteckningar som sedan utgör en stående punkt på verksamhetens arbetsplatsträffar. 

Patientforum samlar in ett representativt underlag för analys och generella förslag till kvalitetsförbättringar inom psykiatrin utifrån ett patientperspektiv. Underlaget ger verksamheten ett ständigt uppdaterat underlag för verksamhetsutveckling, och ett utvärderingsmaterial av såväl vårdenheter som avdelningar. Forumet stärker både individernas återhämtning och egenmakt.

En snarlik metod är brukarforum, som används både inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården till exempel i form av husmöten. Brukarforum är inte lika formaliserat, men fungerar i princip på samma sätt som patientforum.

Metodhandbok för patientforum, Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH

Om patientforum, Region Stockholm

Kvalitetsteam inom vård och omsorg är en metod för att utveckla och förbättra kvaliteten i verksamheten. Förbättringarna genomförs på verksamhetsnivå, och den egna erfarenheten hos individen och närstående ses som en viktig del. Ett kvalitetsteam består av 8–10 personer där halva gruppen är individer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och närstående, och andra halvan kommer från professionen, till exempel läkare, sjuksköterska och boendestödjare. 

Teamet träffas regelbundet och arbetar systematiskt med ett konkret förbättringsområde (exempelvis förbättrad tillgänglighet) under cirka 8 månader. Teamet handleds av en metodstödjare från föreningen Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH, och får regelbundet träffa andra team för ett ökat lärande. 

Metoden med kvalitetsteam bygger på genombrottsmetodiken och Nolans förbättringsmodell. Den leder till test av nya arbetssätt och en förståelse för mätningar och målstyrning. Efter genomförd kvalitetsförbättring kan teamet självständigt fortsätta att arbeta med nya målområden enligt den utlärda metoden.

En brukarinflytandesamordnare, BISAM, är en verksamhetsgemensam resurs. Samordnarens uppdrag innebär att samla in, bevaka och ge röst åt patientperspektivet inom olika delar av det verksamhetsövergripande arbetet. BISAM samarbetar med och kompletterar övriga funktioner inom verksamheten, med särskilt fokus på områden som rör vårdutveckling och patientsäkerhet.

  • Kartlägg eventuella tidigare arbeten med brukarorganisationer eller brukarrepresentanter. Kartläggningen används för att ge en bild av förutsättningarna för att påbörja arbetet.

  • Bilda en arbetsgrupp med representanter från både brukarrörelsen och verksamheten.

  • Bjud in till ett inledande möte där representanter för brukarrörelsen respektive verksamheterna påbörjar en diskussion om hur formerna för samarbetet bör se ut och vilka aktiviteter man vill prioritera.

  • Gör en årsplanering som tydliggör beslutade aktiviteter, ansvarsfördelning, rutiner och de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten.

  • Låt det som kommer fram i arbetet ligga till grund för verksamhetens utvecklingsarbete.

Brukarföreningarna representerar olika former av psykisk ohälsa och är i vissa fall diagnosspecifika. Gemensamt för föreningarna är att medlemmarna själva ofta har erfarenhet av antingen egen psykisk ohälsa och/eller av att vara närstående till någon med psykisk ohälsa. 

Brukarföreningarna jobbar på alla nivåer, från påverkansarbete i samhället till stöd för individen och närstående. Brukarföreningarnas representanter har blivit valda av föreningen för att föra hela gruppens talan. 

Exempel på brukarföreningar

Paraplyorganisationen Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH, samlar 13 nationella brukarföreningar och arbetar med föreningarnas gemensamma frågor.

Uppföljning

Arbetet med brukarinflytande följs upp årsvis i syfte att använda de metoder och arbetssätt som fungerar bäst på respektive enhet.

Kommunerna rapporterar årligen i Socialstyrelsens Öppna jämförelser om genomförda brukarrevisioner i missbruksvård och socialpsykiatri.

Material

Att ge ordet och lämna plats- vägledning om brukarinflytande inom socialtjänst, psykiatri, missbruks- och beroendevård, Socialstyrelsen (pdf, ny flik)

Brukarkraft, Resurscentrum för brukarinflytande inom vård, omsorg och service 

Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig – Handbok för vårdgivare, chefer och personal, Socialstyrelsen (pdf, ny flik) 

Om patientforum, Region Stockholm

Handbok i brukarinflytande, NSPHiG Nationell Samverkan för Pskisk Hälsa i Göteborg (pdf, ny flik)

Märkning

  • Utförare: Mariamottagning, Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Målgrupp eller situation

Individer som får insatser från hälso- och sjukvården och/eller socialtjänsten.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens vägledning Att ge ordet och lämna plats. Flera forskningsrapporter och rikligt med beprövad erfarenhet av metoder för brukarinflytande. Brukarinflytande finns med i hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen, patientlagen och kommunallagen. Inom ramen för statens satsning på psykiatrin framhävs också vikten av ta till vara erfarenheterna från brukarrörelsen 

Kompetenskrav

Olika krav för olika modeller för brukarinflytande. Den som leder arbetet med hjälp av en metod bör utbildas specifikt i den. Flera av modellerna förutsätter även tidigare egen erfarenhet av psykisk ohälsa, eller som närstående.

Sammanfattning

Brukarinflytande på individnivå innebär att individen har och ska ges möjlighet att påverka sin egen livssituation och den vård eller det sociala stöd som hen eller någon närstående är i behov av. Det finns flera sätt att stärka brukarinflytandet på individnivå, bland annat genom bemötande och delaktighet i vård och omsorg, samt genom olika modeller för delaktighet.

Genomförande

Under det senaste decenniet har ett flertal former och modeller för att arbeta med brukarinflytande på ett systematiskt sätt tagit fram och genomförts i samarbete mellan brukarorganisationerna och professionen. Några av de vanligaste modellerna för brukarinflytande på individnivå presenteras nedan.

Återhämtningsguiden är ett skriftligt material som används som verktyg för individer som är i behov av återhämtning. Återhämtningsguiden är individens eget material, hen bestämmer själv vilka delar av guiden som hen vill arbeta med. Den kan användas tillsammans med till exempel kontaktperson, boendestödjare och personal inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Materialet är skrivna av individer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och är framtagen i samarbete med närstående, professionella, forskare med flera. 

Den som i sin yrkesroll möter målgruppen kan också använda Återhämtningsguiden som ett stöd i arbetet. 

Det finns tre olika Återhämtningsguiden:

  • Återhämtningsguiden – för dig som mår dåligt
  • Återhämtningsguiden – för dig inom heldygnsvård 
  • Återhämtningsguiden – för dig som står nära någon som mår dåligt.

Flera studiecirklar på temat egenmakt har tagits fram. De arrangeras av brukarföreningarna, oftast tillsammans med studieförbunden. En studiecirkel kan bestå av 4–12 personer och kan ledas av någon med egen erfarenhet, av någon från professionen eller av både och.

Studiecirklarna handlar om att ta makten över sitt liv. De handlar också om att personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa ska ha större möjlighet att påverka sitt eget liv. Exempel på studiecirklar om egenmakt är Nationell samverkan för psykisk hälsas (NSPH) Din egen makt och Med starkare röst.

Brukarspecialistens arbete baseras på både egna och brukarrörelsens erfarenheter av psykisk ohälsa, vård och stöd. Förutom den egna erfarenheten har brukarspecialisten även utbildning för uppdraget. Peer support och Medarbetare med brukarerfarenhet är två former av brukarspecialist.

Brukarspecialisten kan fungera som en motiverande förebild. Stödet från en brukarspecialist kan göra att man snabbare förstår och lär sig hantera sin problematik. 

Arbetsuppgifterna för en brukarspecialist är olika i olika verksamheter. Arbetet är ofta kopplat till enskilda individer, men det kan också handla om gruppaktiviteter eller stöd till personalen i verksamheten. Brukarspecialisten ska fokusera på hjälp till självhjälp.

Brukarspecialisten är en del av ordinarie verksamhet

Brukarspecialisten ingår i teamet kring individen på samma villkor som övrig personal, men med sitt specifika uppdrag. Hen är en del av personalgruppen, deltar i det löpande arbetet och medverkar i verksamhetens utvecklingsarbete. I verksamheten kan brukarspecialisten med sina egna erfarenheter bidra till en ökad förståelse hos vård- och stödpersonal för individens situation och till ett mer personcentrerat arbetssätt. 

Arbetssättet kan användas till exempel i psykiatrisk öppen- och slutenvård, socialpsykiatrisk verksamhet, rehabilitering, behandlingshem och tillsammans med olika former av ACT-modeller, vid vård- och stödsamordning genom Case management.

Brukarspecialistens uppgifter

Exempel på vilka uppgifter en brukarspecialist kan ha:

  • Informera och förmedla kontakt
    Informera om rutiner i vården, individens rättigheter och om återhämtning. Förmedla kontakt med brukarrörelsen, självhjälpsgrupper eller stödresurser i vården eller kommunen.

  • Skapa trygghet
    Fungera som en brobyggare och en trygghet genom att samtala och normalisera utifrån egna erfarenheter för att våga ta sig till aktiviteter och behandling eller etablera goda relationer till närstående.
  • Stärka självkänsla och självförtroende
    Stärka självkänslan och självförtroendet för att våga söka arbete, börja studera eller ta sig tillbaka till tidigare arbete eller studier.

  • Motivera
    Motivera till att ta ett större ansvar för sin situation, och till att återuppta eller utveckla fritidsaktiviteter som stödjer återhämtningen.

  • Stödja rutiner för bättre hälsa
    Uppmärksamma individen på den kroppsliga hälsan, påminna och ge tips om rutiner kring mat och sömn.

  • Gruppaktiviteter
    Anordna och leda gruppaktiviteter, grupputbildningar och hålla föreläsningar.

Brukarföreningarna representerar olika former av psykisk ohälsa och är i vissa fall diagnosspecifika. Gemensamt för föreningarna är att medlemmarna själva ofta har erfarenhet av antingen egen psykisk ohälsa och/eller av att vara närstående till någon med psykisk ohälsa. 

Brukarföreningarna jobbar på alla nivåer, från påverkansarbete i samhället till stöd för individen och närstående. Brukarföreningarnas representanter har blivit valda av föreningen för att föra hela gruppens talan. 

Exempel på brukarföreningar

Paraplyorganisationen Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH, samlar 13 nationella brukarföreningar och arbetar med föreningarnas gemensamma frågor.

Material

Att ge ordet och lämna plats – Vägledning om brukarinflytande inom socialtjänst, psykiatri, missbruks- och beroendevård, Socialstyrelsen (pdf, ny flik)

Återhämtningsguiden

Studiecirklar, Nationell samordning för psykisk hälsa, NSPH

Projektet Peer support, Nationell samordning för psykisk hälsa, NSPH 

Medarbetare med brukarerfarenhet, Stockholms södra psykiatri (pdf, ny flik)

Handbok i brukarinflytande, Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH (pdf, ny flik)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård
  • Yrkesroll: Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Missbruk och beroende, Missbruk/beroende av alkohol, Missbruk/beroende av benzodiasepiner, Missbruk/beroende av cannabis, Missbruk/beroende av centralstimulantia, Missbruk/beroende av opioider, Spelmissbruk
Inget innehåll matchar dina valda filter.

2. Om tillståndet

arrow down

Psykos innebär en förändrad och uppenbart avvikande tolkning av omvärlden. Det finns flera olika psykossjukdomar av vilka schizofreni är den vanligaste.

Sammanfattning

  • Psykos innebär en förändrad och uppenbart avvikande tolkning av omvärlden. Individen som drabbas  kan ha svårt att sortera bland olika sinnesintryck (syn, hörsel, känsel). Ofta upplevs omvärlden skrämmande och hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar är vanliga. Vid en psykos påverkas även individens kognitiva funktioner som leder till oförmåga att koncentrera sig och fördela uppmärksamhet.
  • Psykotiska symtom eller psykotiska tillstånd kan även förekomma vid missbruk, mani, djup depression, läkemedelsbiverkan eller hjärnskada. Alla som drabbas av psykos har alltså inte schizofreni.
  • Ca 1500-2000 personer insjuknar varje år i psykotiska tillstånd i Sverige. 
  • Det finns olika flera olika psykossjukdomar där schizofreni är den vanligaste av dem. Knappt en halv procent av befolkningen har en schizofrenidiagnos (ca 0,45).  
  • Schizofreni kännetecknas av att individen både har så kallade negativa och positiva symtom.  Negativa symtom  innebär en förlust av funktion och förmågor. Vid schizofreni handlar det ofta om att  känslolivet påverkas genom att man känner likgiltighet, att man blir passiv, att man brister i förmåga att ta initiativ och fatta beslut och att man drar sig undan relationer. Positiva symtom, något som tillkommer,  är vid schizofreni ofta hallucinationer, tankestörningar och vanföreställningar.
  • Vid schizofreni drabbas individen även i olika grader av problem att bearbeta och/eller planera händelser och intryck.  Detta visar sig ofta i svårigheter att ta initiativ, tidsuppfattning, planera, organisera, skapa struktur i vardagen, motivera sig själv, bearbeta information, fördela och behålla uppmärksamhet. Minnesproblem och svårigheter att ta till sig och bearbeta information är också vanligt.
  • Schizofreni innebär ofta att individen behöver stöd för att klara sitt dagliga liv Sjukdomen påverkar dessutom ofta relationer till närstående/anhöriga och möjligheter att få och behålla ett arbete.
  • Vanligaste ålder för insjuknande i schizofreni är 18- 30 år men det finns anledning att tro att många har tidiga symtom innan insjuknandet varför man bör vara uppmärksam även tidigare. Enstaka tydliga insjuknanden förekommer hos yngre tonåringar. Kvinnor insjuknar oftast något senare i livet.
  • Personer med schizofreni har en ökad dödlighet i kroppsliga sjukdomar och kortare livslängd jämfört med befolkningen i övrigt. Även frekvensen av självmord är förhöjd.
  • Vi vet idag inte orsaken till schizofreni, men man anser att det är en kombination av en inre sårbarhet, som sannolikt är ärftlig, och yttre påfrestningar.

Målet med behandlingen för schizofreni/schizofreniliknande tillstånd är symtomlindring, förhindra återinsjuknanden i psykos,  förbättrad funktion och delaktighet samt möjlighet att leva ett så självständigt liv som möjligt.

Genomförande

Schizofreni och schizofreniliknande tillstånd
Vård och insatsprogrammet inkluderar följande psykossjukdomar schizofreni, schizofreniform psykos, schizoaffektivt syndrom, kroniska vanföreställningssyndrom, korta och övergående psykotiska syndrom, ospecificerad icke-organisk psykos.

  • Schizofreni. Är den vanligaste och allvarligaste av psykossjukdomarna. Individen har förutom upprepade insjuknanden i psykos också psykisk funktionsnedsättning. Sjukdomen drabbar individer olika. Med behandling och stöd återhämtar sig en del helt från sjukdomen medan de flesta har kvarstående problem och behöver stöd och behandling hela livet.
  • Akut schizofreniliknande psykos  Tiden som måste gå för att få diagnosen schizofreni varierar mellan olika diagnossystem.Om individen har symtom på schizofreni men dessa inte har varat tillräckligt länge för att ställa diagnosen brukar man kalla det för akut schizofreniliknande psykos.
  • Schizoaffektivt sjukdom: När individer som utöver schizofreni också har återkommande depressioner och manier benämns deras sjukdom som Schizoaffektiv.
  • Vanföreställningssyndrom: Individen  har en eller flera vanföreställningar men har inte någon funktionsnedsättning utöver det som har med själva vanföreställningarna att göra.  
  • Korta övergående och ospecificerade psykoser: Psykoser kan förekomma vid djup depression, maniska tillstånd,  beroendetillstånd och hjärnskada. Även olika droger kan utlösa psykoser. Omvälvande och svåra händelser kan också göra att en individ drabbas av en enstaka mer kortvarig psykos.

Hallucinationer är när  sinnesintryck (hörsel, syn eller känsel) uppkommer utan stimuli från den yttre verkligheten. Sinnesintrycken är verkliga för hen som upplever dem men där personer runt omkring hen inte uppfattar dessa.  

Vanföreställningar innebär att tolka verkligheten på ett sätt som är uppenbart felaktig för andra, som inte kan förstås mot bakgrund av personens kultur eller begåvning och som inte går att korrigera. Det kan till exempel vara att man är förföljd, att tecken och symboler i omgivningen  innehåller personliga riktade budskap.

Tankestörningar innebär att tankeförloppet är splittrat, antingen brist eller överflöd av tankar. Tankarna kan upplevas komma in i huvudet utifrån. Tankarna kan också upplevas vara möjliga att överföras till andra. Då nya tankar dyker upp, avbryter pågående tankar och distraherar gör det ofta att individen har svårt att tala sammanhängande.

Behandling vid långvarig psykossjukdom
Många som drabbas av långvarig psykossjukdom med psykisk funktionsnedsättning såsom schizofreni och schizoaffektiv sjukdom behöver omfattande insatser, från både socialtjänst och hälso- och sjukvård, periodvis eller kontinuerligt under livet. En kombination av läkemedel och psykosociala insatser, som löpande utvärderas tillsammans med den drabbade och närstående, är avgörande för att undvika återinsjuknande i psykos, minska symtom och möjliggöra återhämtning.Stöd till att klara sitt dagliga liv med boende, arbete och sociala relationer tillsammans med kontroll av riskfaktorer i kombination med stöd till livsstilsförändringar är ofta en viktig del av behandlingen.

Behandling av korta, övergående psykoser
Har individen inte sovit på länge så kan hjälp att sova vara en första insats som hjälper tillfrisknandet från psykos. Många antipsykotiska läkemedel har god effekt på vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar. Efter att individen har tillfrisknat från psykosen kan ofta läkemedel trappas ner med noga uppföljning och stöd.

Material

Information om schizofreni och schizofreniliknande tillstånd
Om schizofreni (Kunskapsguiden)
Filmade föreläsningar tema schizofreni (Kunskapsguiden)
Tema:schizofreni (karolinska institutet)
Fakta och råd om schizofreni (1177 Vårdguiden) 
Fakta och råd om psykos (1177 Vårdguiden) 
Kliniska riktlinjer om schizofreni (Svenska Psykiatriska Föreningen
PsykE Bas grundkurs för kommun och landstingspersonal
Kunskapsskrift om psykosåterfall (Schizofreniförbundet)
Det finns hjälp mot psykos, information till individ, närstående och personal (Psykos-R, Nationellt kvalitetsregister för psykosvård)

Kunskapssidor från Läkemedelsbolag
Leva med schizofreni, tips och råd till dig som lever med eller är anhörig/närstående (Janssen-Cilag AB)
Nyheter, råd och kunskap om psykossjukdomar (Otsuka Pharma Scandinavia AB)
Schizofreniskolan (Otsuka Pharma Scandinavia AB)

Brukar- och närstående föreningar
Schizofreniförbundet 
RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa
NSPH Nationell samverkan för psykisk hälsa

 

Märkning

  • Utförare: Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk akutvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Somatisk akutvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk öppenvård, Tandvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Anpassning | Hjälpmedel, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering)
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Inget innehåll matchar dina valda filter.

3. Tidiga tecken och tidig upptäckt

arrow down

Att genom kunskap om tidiga tecken på psykos kunna upptäcka personer med misstänkt psykos i syfte att ge ett rätt omhändertagande.

Målgrupp eller situation

Individer som visar tecken på psykos.

Kunskapsläge

Tidig upptäck av psykos möjliggör tidiga insatser vilket förbättrar prognos.

Kompetenskrav

Kunskap om tecken på psykos.

Sammanfattning

Ett antagande om att individen har en misstänkt psykos baseras på individens tillstånd, besvär eller symtom och förekomst av riskfaktorer. Det görs genom samtal med individen själv och/eller närstående. 

Genomförande

Övergången till ett så kallat psykotiskt tänkande sker ofta gradvis. Individen kan ha haft besvär under en längre tid men vid psykos har vissa besvär försvårats och påverkar en stor del av individens liv. Oftast upplever då individen eller omgivningen att hen är förändrad i sin personlighet och ger uttryck för en förändrad, ovanlig eller bisarr verklighetsuppfattning. 

Samtal med individen och/eller närstående

Hur upplever du individens tillstånd just nu? 

Förekommer något av följande:

  • kraftig oro 
  • förvirring
  • osammanhängande tal.

 Har individen något av följande besvär eller symtom?

  • Förändringar i stämningsläget såsom misstänksamhet, nedstämdhet, ångest, snabba humörsvängningar, spänningskänsla, irritation. 
  • Har svårt att prestera i skola/arbete/utbildning som tidigare. Upplever att det är svårare att lära sig, att tänka, att koncentrera sig, att minnas och att bearbeta information. Förändringen kan komma plötsligt eller mer smygande. 
  • Upplever ambivalens och har idéer eller/och föreställningar som uppfattas som underliga för andra. Till exempel upplever sig ha krafter som ingen annan har eller att det finns personer som är “ute efter en”.
  • Förändringar i sömn och aptit – äter och sover mindre eller inte alls, vänder på dygnet.
  • Har brist på motivation och energi.
  • Har en känsla av att omgivningen har förändrats.
  • Uppfattar sig själv och andra annorlunda.
  • Har en känsla av att tankarna går fortare eller långsammare.
  • Drar sig undan umgänge.
  • Har svårt att ta hand om sig själv, slutar att tvätta sig och har smutsiga kläder.

Finns någon eller några av följande riskfaktorer för psykossjukdom? 

  • Psykossjukdom hos förälder.
  • Sociala problem, erfarenhet av trauma och/eller otrygg barndom.
  • Bruk av THC (cannabis, hasch, marijuana).
  • Psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar.

Många som insjuknar visar tecken redan i skolåldern

Många insjuknar i psykossjukdom vid 18–30 års ålder. Enstaka insjuknanden sker även hos yngre tonåringar. Forskning tyder på att vissa besvär och symtom förekommer innan en psykosutveckling. Det finns därför anledning att tro att många som insjuknar har tidiga symtom eller besvär i skolåldern. 

Material

Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen).
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
OPUS - Information om Danmarks behandling för unga som nyinsjuknar i psykos

Informationssidor anpassade för unga

Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Märkning

  • Utförare: Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Mödra- och barnhälsovård, Kommunal hälso- och sjukvård, Äldreomsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning, Tandvård, Förskola | Pedagogisk omsorg
  • Yrkesroll: Vårdbiträde, Dietist, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

När man bör göra orosanmälan till socialtjänsten och anmälningsskyldighet avseende barn och ungdomar.

Målgrupp eller situation

Personal inom skola, sjukvård och socialtjänst m.fl. som möter barn och ungdomar i olika situationer eller får kännedom om barn som kan fara illa, t.ex. på grund av vuxnas missbruk, våld eller psykiska ohälsa.

Kunskapsläge

Orosanmälan gällande barn styrs av socialtjänstlagen (SOL).

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Personal inom till exempel skola, sjukvård och socialtjänst som får reda på eller misstänker att ett barn far illa är skyldiga att göra en anmälan till socialtjänsten (orosanmälan). Den som funderar på att anmäla bör lita på sina iakttagelser och sin erfarenhet. Ta gärna kontakt med närmaste socialtjänst för konsultation. Även den som inte är anmälningsskyldig kan göra en anmälan.

Att barn far illa kan handla om psykiskt våld och kränkningar, omsorgssvikt, allvarliga relationsproblem i hemmet och/eller våld eller sexuella övergrepp.

Observera att det räcker med misstanke för att göra en anmälan.

Genomförande

Den som är anmälningsskyldig ska genast anmäla till socialtjänsten om man i sin yrkesroll misstänker eller får kännedom om att ett barn far illa. Anmälan ska helst göras skriftligt. Man är också skyldig att lämna uppgifter som kan vara av betydelse för socialtjänstens utredning.

Så fungerar anmälningsskyldigheten
  • Skyldigheten är personlig och kan inte överlåtas till kurator, sjuksköterska, chef eller annan.
  • Skyldigheten är ostoppbar. Det betyder att vare sig en chef eller någon annan får hindra anmälan.
  • Man kan inte vara anonym om man är anmälningsskyldig.
  • Samråd med t.ex. arbetsledare, kollega eller socialtjänst får inte fördröja anmälan.

De myndigheter och verksamheter som möter barn och ungdomar bör ha rutiner för hur anmälningar till socialtjänsten ska göras, och den som är ansvarig för verksamheten ska se till att all personal känner till de rutinerna.

Verksamheter som omfattas är till exempel skolor, hälso- och sjukvården, BUP, Polisen och Kriminalvården.

Det räcker med misstanke för att göra en anmälan.

Psykisk misshandel

Barnet blir utsatt för kränkningar. Det kan vara att förringa, nedsätta, hota, skrämma, diskriminera, kontrollera, bestraffa, isolera.

Omsorgssvikt

När vårdnadshavare medvetet eller omedvetet inte tillgodoser barnets behov, till exempel om barnet

  • inte får tillräckligt med mat
  • har kläder som är smutsiga, inte passar eller inte är rätt för årstiden
  • har bristande hygien, dålig tandhälsa eller medicinska behov som inte tillgodoses
  • inte får gå i skolan eller möjlighet att leka.
Allvarliga relationsproblem i hemmet

Stora konflikter mellan föräldrar och/eller syskon, återkommande konflikter med andra närstående.

Våld eller sexuella övergrepp

Alla typer av våld och sexuella övergrepp.

Utsätter själv sin hälsa och utveckling för påtaglig risk

Eget beteende som till exempel

  • riskbruk eller missbruk
  • kriminalitet
  • vistas i riskmiljöer där det förekommer droger
  • vistas i riskmiljöer där det förekommer kriminalitet/gäng.

När anmälan har kommit in till socialtjänsten gör man en förhandsbedömning om det finns tillräcklig information för att öppna en utredning eller, vilket är ovanligt, att barnet behöver omhändertas omedelbart. Ofta kallas föräldrarna till ett inledande samtal.

Barnkonventionen

Av de 51 artiklarna i barnkonventionen är de som främst berör anmälan om barn som far illa:

  • artikel 2 om icke-diskriminering
  • artikel 3 om barnets bästa
  • artikel 6 om barnets rätt till liv och utveckling
  • artikel 12 om barnets rätt att göra sin röst hörd och bli lyssnad till.
Föräldrabalken 6 kap. 1 §

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Uppföljning

Den som är anmälningsskyldig kan få återkoppling om utredning har öppnats, men i övrigt råder sekretess.

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk akutvård, Somatisk heldygnsvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Skola | Elevhälsa, Förskola | Pedagogisk omsorg, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Inget innehåll matchar dina valda filter.

4. Förebyggande insatser

arrow down

Olika typer av stödjande och förebyggande insatser till individer med förhöjd risk att drabbas av psykos.

Sammanfattning

  • Identifiera individer som har förhöjd risk att drabbas av psykos
    • Psykiska och intellektuella  funktionsnedsättningar
    • Schizofreni/schizofreniliknande tillstånd hos förälder
    • Bruk av droger framförallt THC (cannabis, hasch, marijuana)
    • Social utsatthet
  • Ge förebyggande och stödjande insatser som utgår ifrån bakgrunden till den förhöjda risken hos individen. 

Genomförande

Psykossjukdom har en relativt stark ärftlig komponent men emotionella och sociala faktorer i omgivningen påverkar även risken att drabbas av sjukdomen. Ett samhälle med bra hälsofrämjande och förebyggande insatser till hela befolkningen minskar risken att drabbas även av psykossjukdom men här beskrivs specifika insatser till identifierade individer med ökad risk. Barn som har föräldrar med psykossjukdom har en ökad social utsatthet men också en ökad risk att drabbas av genetiska skäl. 

Att stödja en stabil och trygg uppväxt
Har man upplevt svår stress och/eller trauma under uppväxten (t.ex. mobbing) har man en förhöjd risk att drabbas av psykossjukdom. En trygg och stabil uppväxt kan dessutom utgöra ett ”skydd” mot riskfaktorer. Därför är samhällets alla insatser för att ge skydd och stöd till barn och unga som lever i utsatta situationer viktigt för att minska insjuknande i psykossjukdom. Insatser av särskild vikt är:

  • Vård- och stödinsatser för att bearbeta eventuella trauman/svår stress
  • Att skola och elevhälsa arbetar med att förebygga kränkningar, trakasserier och diskriminering.  
  • Insatser för att stärka föräldraskapet t.ex. föräldrastödsprogram som kan ha en förebyggande effekt i sammanhanget. Se till exempel insatserna Beardslees familjeintervention och Stöd i föräldraskap
  • Stöd och hjälp till barn och unga med föräldrar som har en psykisk sjukdom, se insatsen Stöd till barn som anhöriga

Att förebygga bruk av droger
Bruk av droger framförallt THC (cannabis, hasch, marijuana) har lyfts i forskning som en faktor som ökar risken för psykos. Att förebygga, tidigt upptäcka och behandla skadligt bruk och beroende av droger är därför ett viktigt förebyggande arbete. Se vård- och insatsprogram Missbruk och beroende

Att ge vård och stöd efter behov
Individer med psykisk och/eller intellektuell funktionsnedsättning behöver få den vård och det stöd de behöver för att minimera risken att drabbas av psykossjukdom. Likaså riskerar, individer med psykisk ohälsa som inte får adekvat vård och stöd, att försämras och drabbas av allvarligare psykiska sjukdomar såsom psykossjukdom. Att vård och stöd ges i tid för olika former av psykisk ohälsa är därför viktigt.

Samverkan melllan olika verksamheter
Personal i skola, elevhälsa, fritids och förskola har en viktig roll i att stödja barn som har en förälder med psykisk ohälsa. Ofta är samverkan mellan den vuxnes kontakter inom vård och stöd och de verksamheter som möter barnet/den unga vara viktigt för att säkra stödet. Det är även ofta viktigt för att minska risken för missförstånd och fördomar gentemot den vuxne anhöriga som har psykisk sjukdom. 

Märkning

  • Utförare: Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk akutvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Tandvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Kommunal hälso- och sjukvård, Äldreomsorg, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig

Ett förebyggande av hot och våld för att undvika fysiska ingripanden och tvångsåtgärder, samt att minska personalens utsatthet.

Målgrupp eller situation

Individer som kan reagera med aggressivitet och våldsamhet.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Att arbeta medvetet och aktivt för att förebygga hot och våld. Det innebär bland annat att:

  • Ha kunskap och förståelse för vad som kan ligga bakom ett aggressivt beteende och våld.
  • Ha en respektfull inställning till patienter/brukare, som präglas av intresse, att lyssna och försöka förstå individens behov
  • Vara väl insatt i verksamhetens rutiner för hur fysiska ingripanden ska genomföras i de fall det är nödvändigt

Genomförande

Det förebyggande arbetet bygger till stor del på att skapa trygga och goda relationer mellan individ och personal. Med kunskap om hur olika tillstånd kan yttra sig och metoder för att dämpa aggressioner kan hotfulla situationer ofta förebyggas och antalet tvångsåtgärder minska. Som stöd för arbetet med att förebygga och hantera hot och våld finns flera modeller. Några av dem är:

Bergenmodellen, Termamodellen och Resimamodellen

Alla tre modeller har sitt ursprung i universitetssjukhuset i Bergen och fokuserar framför allt på det förebyggande arbetet men innehåller även riktlinjer för hur personalen ska agera vid hot och våldssituationer för att behålla lugnet och förhindra fysisk och psykisk skada. De innehåller variationer men grundläggande är att personalen arbetar aktivt för goda relationer:

  • Positiv inställning, att ha en förståelse för patienter med problembeteende och ett humanistiskt och icke-dömande synsätt.
  • Känslomässig balans, att ha kontroll över de egna känslorna, speciellt vad gäller ilska och rädsla.
  • Fungerande ordning på kliniken vilket innefattar samarbetsförmåga, organisatoriskt stöd samt tydlighet kring enhetens regler.

Arbetet delas in i tre nivåer som utgår från tre olika typer av situationer. De första två berör det förebyggande arbetet, den tredje nivån tar upp tvångsåtgärder och riktar sig enbart till hälso- och sjukvården.

  • Nivå 1 - den vanliga vardagen, utan aggressioner, hot och våld. På den här nivån bör all personal:

- Veta vilka rutiner och regler som gäller och varför. De ska också kunna kommuniceras och motiveras för patienter/brukare. Det förutsätter att det finns genomtänkta rutiner och regler, vilket ledningen huvudsakligen är ansvarig för. Som personal är det viktigt att påtala om rutinerna eller reglerna inte fungerar, bör omarbetas eller inte efterlevs och i så fall förklara varför.
- Visa intresse, lyssna och försöka förstå patientens/brukarens beteende och behov. Alltid arbeta aktivt för att utveckla goda relationer mellan personal och mellan personal och patienter/brukare.
- Ha kunskap om den fysiska miljöns betydelse för riskbeteende

  • Nivå 2 - situationer när patienter/brukare är irriterade eller upprörda. Personalen bör i dessa situationer:

- Bemöta irriterade och upprörda patienter/brukare på ett sätt som lugnar och ger trygghet. T ex ställa sig bredvid en brukare som är aggressiv istället för framför och prata långsammare och med lägre volym.  
- Bemästra egen stress, rädsla och ilska.
- Veta om och kunna motivera för sig själv och patienten/brukaren vilka rutiner och regler som finns.
- Samarbeta med sina kollegor.
- Försöka förstå varför patienten/brukaren är upprörd/irriterade och be patienten/brukaren själv föreslå hur situationen kan bli bättre. Ge patienten/brukaren valalternativ.

Lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande går ut på att i en potentiell konfliktsituation försöka dämpa sina egna känslouttryck och därigenom hela situationen. Utöver det är det viktigt att:

- Undvika ögonkontakt
- Signalera lugn
- Backa i stället för att svara på aggression
- Försöka avleda personen

Metoden lågaffektivt bemötande bygger på teorier om affektsmitta och gäller speciellt personer med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar som kan ha svårt  att särskilja egna och andras affekter och hantera sina egna känslor. När stressnivån ökar blir de extra känsliga för omgivningens beteende, varför det är ännu viktigare att bemötandet inte är konfronterande eller argt.

Interaktivt bemötande

Interaktivt bemötande är en träningsmetod i kommunikation och bemötande som är särskilt inriktad på arbete med psykiskt funktionshindrade personer, som på grund av själva funktionsförmågan har svårt med perspektivtagande, planering, initiativ, informationsbearbetning med mera. Metoden innehåller träning i kommunikation i konfliktsituationer. I en särskild form spelar man upp konkreta interaktionsproblem som deltagarna varit med om. Genom att använda konkreta, visuella hjälpmedel så förtydligas vad som händer rent psykologiskt mellan parterna. På det viset underlättas förståelsen för hur det egna och den andres beteende faktiskt påverkar konfliktsituationen och vad det finns för lösningsalternativ.

Material

Hot och våld (Arbetsmiljöverket)

Märkning

  • Utförare: Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Barn som är närstående till individer med psykisk sjukdom uppmärksammas och erbjuds stödjande insatser för att förebygga ohälsa hos barnen.

Målgrupp eller situation

Barn och ungdomar som är närstående till individer med psykisk sjukdom, allvarlig fysisk sjukdom/skada eller någon som oväntat avlider. Det kan vara föräldrar till barnen eller andra viktiga individer som barnen bor tillsammans med, exempelvis styvföräldrar, syskon eller familjehemsföräldrar.

Kunskapsläge

Insatsen är en lagstadgad skyldighet och finns inte med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. 

Viss forskning inom området bedrivs genom Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) i samarbete med flera universitet, dock behöver området beforskas ytterligare.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Målet är att tidigt uppmärksamma och ge stöd åt barn. Insatsen innebär att barnet får information om den närståendes tillstånd och vård, tillsammans med praktiska råd, samt att barnet erbjuds möjlighet till samtal, stöd och avlastning i vardagen. Insatsen förutsätter samverkan mellan flera aktörer, som socialtjänst, hälso- och sjukvård och förskola eller skola.

Genomförande

Barn och unga som är närstående till individer med psykisk sjukdom (till exempel skadligt bruk (missbruk) eller beroende), psykisk funktionsnedsättning, allvarlig fysisk sjukdom/skada eller som oväntat avlider, löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa eller annan negativ utveckling senare i livet. Därför är det viktigt att uppmärksamma barnen tidigt och erbjuda dem information, råd och stöd på en ålders-och mognadsmässigt adekvat nivå.

Tillsammans med förälder eller vuxen som barnet bor varaktigt tillsammans med, kartläggs barnets situation och insatser planeras och anpassas efter barnets mognad. En strukturerad metod för att kartlägga skydds- och riskfaktorer i ett barns livssituation är Föra barnen på tal. Kartläggningen bör genomföras av personal med kompetens inom området.

Följande åtgärder kan underlätta situationen för barn som närstående:

  • Information om den vuxnas sjukdom och vård.
  • Hänvisning till samhällsresurser som olika chattforum, gruppverksamhet för barn i liknande situationer och anhörigorganisationer.
  • Råd till de vuxna i familjen kring till exempel föräldraskap och hur de kan prata med barnen om familjens situation, förälderns svårigheter och andra svåra frågor.
  • Kontakt med förskola eller skola.
  • Stöd i skolarbete.
  • Uppmuntran av barnets behov av kamrater och fritidssysselsättningar.
  • Praktiskt stöd och avlastning i hemmet.

När professionella som möter barn och vuxna i vård- och behandlingssammanhang misstänker att ett barn far illa eller känner oro kring ett barns situation, antingen utifrån barnets miljö eller barnets eget beteende, gäller anmälningsskyldighet enligt lag (14 kap. 1 §, SoL). En sådan anmälan till socialtjänsten, orosanmälan, ska efter utredning och bedömning leda fram till olika insatser. Det kan vara allt från stöd i föräldraskapet till skyddsåtgärder för barnet. Det är under hela processen viktigt att barnet får adekvat information om vad som händer.

I Socialtjänstlagen (SoL) 5 kap. 10 §, angående ansvar för stöd till närstående, inkluderas inte barn uttryckligen. Lagen rör dock stöd till den som vårdar en anhörig och många barn är i praktiken omsorgsgivare. SoL 5 kap 1 §, som lyfter barns rätt till trygga och goda uppväxtvillkor, är också tillämpbar i sammanhanget.

Barnen känner ofta ett omsorgsansvar när en förälder inte mår bra och en insats kan vara att avlasta barnen från sådant ansvar. En annan insats är att ge barnet information om den process som pågår. Stödet kan ges inom socialtjänsten men även i samverkan med hälso- och sjukvård, förskola, skola eller elevhälsa.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 5 kap. 7 § och Patientsäkerhetslagen (PSL) 6 kap. 5 § ska personal inom hälso- och sjukvården särskilt beakta barns behov om en förälder eller någon annan som barnet varaktigt bor tillsammans med lider av skadligt bruk (missbruk) eller beroende, psykisk störning eller funktionsnedsättning, allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller oväntat avlider. För att kunna uppmärksamma barnen bör barnombud eller motsvarande finnas på de arbetsplatser som arbetar med vuxna patienter. Barnombuden ska vara ett stöd för övrig personal och verka aktivt för att hålla frågan om barnen aktuell. 

Hälso- och sjukvården ska erbjuda barn information om den vuxnas sjukdom och vården som bedrivs på avdelningen eller mottagningen. Man ska också kunna ge råd till de vuxna i familjen och samverka med till exempel socialtjänst, förskola, skola och elevhälsa, så att barnet får det stöd hen behöver i vardagen. Hälso- och sjukvården kan också erbjuda familjesamtal enligt exempelvis Beardslees familjeintervention.

Förskola, skola och elevhälsa ger struktur åt vardagen och är en viktig skyddsfaktor för barn som på något sätt har det svårt hemma. Både goda skolresultat och goda sociala relationer kan bidra till att barn och ungdomar mår bättre trots sina svårigheter.

En uppgift för skolpersonal är därför att uppmärksamma barnen och vara vaksamma på ökad stress och oro, koncentrationssvårigheter och skolfrånvaro. Att visa intresse och våga fråga kan vara det som öppnar upp ett samtal kring barnets svårigheter. Skolan kan vid behov erbjuda särskilt stöd som hjälp med läxläsning.

Även elevhälsan har en central roll i att uppmärksamma och ge stöd åt barn som är anhöriga. Se Skollagen 2 kap. 25 § angående skolans ansvar att erbjuda psykosociala insatser till barn och unga.

Sedan 2020 är FN:s Barnkonvention svensk lag, lagrum (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, och flera av artiklarna i den är relevanta i detta sammanhang.

Artikel 3:1

Handlar om att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.

Artikel 3:2

Beskriver att ett barn ska tillförsäkras sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer barnets vårdnadshavare

Artikel 12

Fokuserar på delaktighet och anger att varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till dess ålder och mognad.

Material

Barn som anhöriga, Kunskapsguiden

Barn som anhöriga, Nationellt kompetenscentrum anhöriga

BRA-samtal (barns rätt som anhöriga), Stiftelsen allmänna barnhuset

Barnkonventionen, Barnombudsmannen

Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter

Märkning

  • Utförare: Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg
  • Yrkesroll: Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Familj- och närståendestöd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Inget innehåll matchar dina valda filter.

5. Kartläggning och utredning

arrow down

Individer har olika förutsättningar för att behov och resurser. En utredning av livssituationen ligger till grund för att erbjuda rätt stöd och behandlingsinsatser.

Målgrupp eller situation

Individer som drabbas av psykossjukdom.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. För en kvalificerad analys och bedömning på det psykosociala området är en kurators specialistkompetens önskvärd. 

Sammanfattning

Genom samtal med individen själv och med anhöriga/närstående utreda/kartlägga:

  • Besvär/problem idag och tidigare
  • Uppväxtförhållanden och nuvarande familjeförhållanden, se Familjeinsatser- utbildning och stöd
  • Socialt nätverk (relationer familj, vänner, barn, anhöriga)
  • Resurser och behov (boende, hygien, strategier för att hantera symtom, självbild)
  • Levnadsvanor (tobak, alkohol, fysisk hälsa och aktivitet, matvanor och sömn), se Utredning och bedömning av levnadsvanor 
  • Sysselsättning, försörjning, nuvarande och tidigare (arbete och skola)
  • Intressen och fritid
  • Viktiga livshändelser
  • Socioekonomiska förhållanden
  • Ev observation i aktivitet (utförs av arbetsterapeut)

Genomförande

En kartläggning av en individs livssituation är  omfattande och bör göras omsorgsfullt. Det är viktigt att få samtala i lugn och ro, samt att man kan återkomma till och stämma av de olika delarna i kartläggningen. Under kartläggningen är det också väsentligt att individen får möjlighet att beskriva hur nöjd hen är med sin livssituation inom de olika områdena. Ställ öppna frågor för att individen själv får beskriva hur ohälsan påverkar viktiga livsområden som relationer till andra, bostad, sysselsättning, och möjligheter att hantera svårigheter i vardagslivet. 

Kuratorn som har fördjupad kompetens inom psykosocialt arbete har en viktig roll i att göra en kvalificerad utredning av sociala och psykosociala faktorer som ligger till grund för ohälsan. Kuratorns utredning, analys och bedömning utgör en viktig del vid diagnosticering, som underlag för behandlingsinsatser och intyg. 

Olika skattningar kan även användas som stöd för kartläggningen/utredningen.

Material

Material för arbete med utredning finns bl a i följande manualer:
ESL – Manual och handbok steg för steg
ESL- Material att ladda ner
Flexibel ACT, arbetsbok och manual (Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser)
Resursgrupps-ACT, manual (Det Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller)
Case management och resursgruppsarbete, manual (Nisse Berglund, Per Borell)
Svensk kuratorsförening 

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Individer har olika förutsättningar för att klara vardag och arbetsliv. Denna utredning ska bedöma individens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter och att arbeta.

Målgrupp eller situation

Individer där det finns behov av en utökad funktionsutredning.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivarens bedömning. Legitimerad arbetsterapeut.

Sammanfattning

Genom intervjuer, skattningar, observationer och test kartlägga individens funktion och aktivitetsförmåga avseende

- Att sköta sitt hushåll och sin personliga hygien
- Arbetsförmåga/förmåga att klara skolan
- Sociala förmåga
- Kognitiva förmåga
- Aktivitetsförmåga (observation)

Genomförande

Utredningen och bedömningens innehåll anpassas efter individens förutsättningar och behov. Instrument som kan inkluderas är:

  • ADL-taxonomin: instrument som beskriver personens aktivitetsförmåga inom till exempel områdena personlig vård, boende och kommunikation.
  • Assessment of Motor and Process Skills (AMPS): instrument för att bedöma och mäta patientens motoriska färdigheter och processfärdigheter
  • DOA- för dialog om arbetsförmåga
  • WRI, WEISS, AWP, AWC - instrument för bedömning av arbetsförmåga
  • PRPP- instrument som  inriktar sig på patientaktivitet. Ett alternativ till traditionell bedömning av perception, minne, rörelseplanering och problemlösning. Instrumentet ger en förståelse för sambandet mellan kognitiv informationsbearbetning och utförandet av vardagsaktiviteter.
  • Min Mening - för bedömning av kompetens och värderingar genom självskattning (OSA-S)
  • OCAIRS - för bedömning av delaktighet i aktivitet (OCAIRS)
  • The Assessment of Communication and Interaction Skills (ACIS) - för bedömning av socialförmåga. 
  • Canadian Occupational Performance Measure (COPM)- individualiserad bedömning indivdiens egen uppfattning av problem som denne stöter på vid utförandet av en aktivitet
  • Delar av metoden ESL - ett självständigt liv

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning, Förskola | Pedagogisk omsorg
  • Yrkesroll: Sjuksköterska, Arbetsterapeut, Kurator, Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Kroppsliga symtom och funktioner påverkar i vilken grad fysisk aktivitet är möjligt. Denna utredning identifierar individens behov av stöd för att förbättra sin fysik.

Målgrupp eller situation

Individer där det finns misstanke om behov av insatser relaterat till fysisk funktion.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

En utredning och bedömning av fysisk funktion består av:

  • en undersökning av individens fysik
  • en bedömning av individens fysiska förmåga i olika vardagliga aktiviteter

Om fördjupad utredning avseende psykomotorik och rörelse bedöms behövas, se insatsen Utredning av psykomotorisk funktion och rörelsekvalitet hos fysioterapeut.

Genomförande

Undersökning av individens fysik innebär att se till följande aspekter

  • Hållning
  • Ledrörlighet i extremiteter och/eller ryggraden
  • Muskelfunktion vad gäller styrka, längd och spänningar
  • Nervstatus som reflexer och känsel
  • Balans och koordination

Bedömning av individens fysiska förmåga i olika vardagliga aktiviteter till exempel

  • Hur individen går
  • Hur individen går i trappor
  • Hur individen bär när hen går samtidigt
  • Individens handstyrka
  • Hur är individens finmotorik

Se även insatsen Utredning av psykomotorisk funktion och rörelsekvalitet hos fysioterapeut

Material

Kliniska riktlinjer vid schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd (Stockholms läns landsting, SLO)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk öppenvård, Primärvård | Första linje, Kommunal hälso- och sjukvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri
  • Yrkesroll: Fysioterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Hälsofrämjande insatser
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En kartläggning av individens fysiska hälsoläge och individens möjligheter att börja en rörelsebehandling.

Målgrupp eller situation

Individer med olika former av psykomotoriska svårigheter och/eller rörelserädsla. Individer vars fysiska funktion är påtagligt försämrad och vars komplexa problematik antas påverka möjligheten att ta del av rörelsebehandling. Till exempel individer med kroppslig samsjuklighet, svåra och omfattande psykiska symtom och funktionsnedsättningar.  

Kompetenskrav

Leg fysioterapeut.

Sammanfattning

Genom standardiserade och evidensbaserade bedömningsinstrument kartlägga och bedöma följande funktioner:

  • Led och muskelfunktion
  • Kondition
  • Balans
  • Rörelseavvikelser till följd av neurologiska tecken
  • Rörelsekvalitet
  • Kroppsupplevelse
  • Copingstrategier och tilltro till den egna förmågan (self-efficacy)
  • Olika former av trötthet (MFI-20)

Observationer av mjuka neurologiska tecken.

Genomförande

Undersökning av led- och muskelfunktion

Standardiserad led- och muskelfunktionstester ingår i fysioterapiutbildningen och är ett sätt att systematiskt undersöka led- och muskelfunktion.  Påtagliga avvikelser påverkar patientens förmåga att vara fysiskt aktiv utan att det medför stor risk för skada och fel/överbelastning.

Att mäta kondition

Konditionstester i from av:
Åstrands submaximala cykelergometertest samt dess vidarutveckling, EKBLOM-BAK test. 
Six minutes walking test, 6MWT

Bedömning av kroppsupplevelse och förutsättningar för rörelse

Body Awareness Scale-Mowement Quality and Experience - BAS MQ-E är ett bedömningsinstrument av kroppsjagsfunktionerna; stabilitet i funktion, koordination och andning samt relaterande och närvaro. Testet består av tre delar, ett rörelsetest med 21 moment, ett självskattningsformulär över kroppen och kroppsupplevelse samt en kvalitativ intervju över patientens egen upplevelse av rörelser. BAS MQ-E bygger på ICF (International classification of functioning och mäter därmed struktur/funktion, aktivitet och delaktighet). Testet ger en god överblick av patientens förutsättningar för att delta i fysisk aktivitet och träning.

Att mäta trötthet

Multidimensional Fatigue Scale, MFI-20 är ett självskattningsinstrument som ger en överblick över 5 olika trötthetsformer; generell trötthet, fysisk trötthet, mental trötthet, minskad motivation och minskad aktivitet.

Bedömning av motorik

Mjuka neurologiska tecken, NES-13, är ett neurologiskt test av subtila neurologiska avvikelser som mäter motorisk kontroll, motorisk sekvensering, sensorisk integration, ögonrörelse samt förekomst av tidiga reflexer.

Att mäta tilltro till den egna förmågan

Tilltro till egen förmåga (Self-Efficacy) är ett självskattningsformulär som mäter patientens tilltro till att själv klara av en handling i en särskild situation. Det finns några olika former men ASES är en vanligt använd skala som använts i studier om psykisk ohälsa. GSE-10 är en annan skala som används. 

Samtliga bedömningsinstrument är psykometriskt testade vad gäller reliabilitet samt validitet. BAS MQ-E, MFI-20 och NES 13 är vetenskapligt testade på patienter med schizofreni och har visat på en högre grad av patologi.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Fysioterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En identifiering av individens kognitiva funktion, hur den påverkats av sjukdomen, och hur den riskerar att förändras. Utredningen kan användas för utvärdering av olika insatser över tid.

Målgrupp eller situation

Individer med psykossjukdom vars kognitiva funktion behöver utredas och bedömas. Insatsen utförs företrädesvis tidigt i sjukdomsförloppet, men inte under akut fas av sjukdom. Insatsen kan även genomföras vid tydlig förändring i kognitiv funktionsnivå hos en patient som har diagnosen sedan tidigare.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Legitimerad psykolog.

Sammanfattning

  • Samla information inför och förbered utredningen
  • Inled en alliansbyggande kontakt
  • Ge information till individ om vad utredningen innebär
  • Ta hänsyn till
    • var i sjukdomsförloppet individen bedöms vara
    • funktionsnivå innan insjuknandet
    • eventuell påverkan av positiva symtom
    • eventuellt missbruk
  • Anamnestagande, alt komplettering av befintlig anamnes
  • Genomför den senaste versionen av WAIS (Wechsler Adult Intelligence Scale), för unga under 17 år: WISC (Wechsler Intelligence Scale for Children  som bas för utredningen (test av.allmänbegåvning, verbala och visuospatiala funktioner, arbetsminne samt processhastighet)
  • Bedöm om andra neuropsykologiska tester ska utföras:
    • Exekutiva funktioner
    • Inlärning och minne
    • Personlighetstest
  • Skriftligt psykologutlåtande
  • Återkoppla utredningens resultat till individen
    • Föreslå strategier/åtgärder/stödinsatser för att hantera och kompensera för de nedsättningar som framkommit samt redogör för individens resurser.

Genomförande

Patienter med schizofreni har ofta funktionsnedsättningar i såväl basala som mer komplexa kognitiva funktioner. Dessa funktionsnedsättningar utgör centrala fenomen vid sjukdomens uppkomst och har dessutom en betydande inverkan på individens framtida prognos. De kognitiva funktionsnedsättningarna är mycket vanligt förekommande, men variationen inom patientgruppen är stor. I vilken utsträckning och på vilka sätt den kognitiva förmågan försämras av sjukdomen, samt i vilken grad kognitiv funktion kan återhämtas, är mycket varierande. Därför är det angeläget att varje person utreds individuellt. Följande kognitiva funktioner påverkas ofta i samband med insjuknande i psykossjukdom:

  • Uppmärksamhet
  • Arbetsminne
  • Processhastighet
  • Inlärning och minne
  • Exekutiva funktioner, t.ex.
    • initiering
    • flexibilitet i tänkandet
    • förmåga till planering och problemlösning
    • social kognition

De exekutiva funktionsnedsättningarna är i hög grad kopplade till de mer svårbehandlade negativa symtomen och för många individer är det försämringen av kognitiv funktion som hindrar ett självständigt liv med studier, arbete, sociala relationer och en välfungerande boendesituation. Det är därför viktigt att individen tidigt i sjukdomsförloppet får rätt insatser för att kompensera för och/eller träna påverkade funktioner. Ökad kunskap om individens kognitiva funktionsnivå och kan vägleda individ och nätverk i att ställa passande krav samt formulera rimliga livsmål. En, till individen väl genomförd återkoppling av utredningsresultatet har i studier visat sig ha en terapeutisk effekt och kan bidra till bättre sjukdomsinsikt och ökad följsamhet i föreslagna behandlingsåtgärder.

Material

Kliniska riktlinjer vid schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd (Stockholms läns landsting, SLO)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje
  • Yrkesroll: Psykolog
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

En bedömning av suicidrisk görs för att förhindra och förebygga suicid. Bedömningen ligger till grund för åtgärder för att minska risken.

Målgrupp eller situation

Individer som ger uttryck för tankar på suicid eller uppvisar ett beteende som ger misstanke om suicidalitet, eller har sjukdomar och tillstånd som ökar suicidrisken.

Vid psykisk ohälsa ska bedömning göras vid nybesök, akutbesök, in- och utskrivning i heldygnsvård och när man tar ställning till permission. Vid återbesök bör suicidrisken alltid värderas.

Individer med psykossjukdom har en hög suicidrisk under hela sjukdomsförloppet. En bedömning av suicidrisk är särskilt angelägen vid förstagångsinsjuknande, återinsjuknande och vid in- och utskrivning från slutenvård eftersom risken då är högre. Bedömning ska också göras vid nybesök, akutbesök och när man tar ställning till permission.

Kunskapsläge

Enligt beprövad erfarenhet ger en strukturerad klinisk suicidriskbedömning goda förutsättningar för att sätta in rätt insatser för att förhindra suicid. Prognosen är god, också för de som har överlevt ett suicidförsök.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda strukturerad bedömning av självmordsrisk till personer med schizofreni och liknande tillstånd och misstänkt ökad självmordsrisk (prioritet 1).

Kompetenskrav

All personal som kommer i kontakt med individer som kan ha förhöjd suicidrisk ska ha kompetens att göra en första bedömning av suicidalitet. En strukturerad klinisk suicidriskbedömning görs av de som har kompetens enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Gör en strukturerad klinisk bedömning av suicidrisken genom att:

  • skapa en förtroendefull relation
  • systematiskt hämta in relevant information om individens livssituation, bakgrund, sjukdomsbild, symtom och beteende, och ta del av tidigare dokumentation
  • bedöma individens psykiska och fysiska status
  • identifiera risk- och skyddsfaktorer
  • väga samman alla delar i en helhetsbedömning
  • dokumentera bedömningen.

OBS! Risken för suicid ökar inte av att man ställer frågor. Tystnad kring individens tankar om suicid riskerar däremot att förstärka känslor av skam och skuld som suicidala individer ofta brottas med.

En noggrann suicidriskbedömning ökar möjligheten att upptäcka om en individ är suicidnära så att man kan erbjuda stöd och hjälp. Exempel på åtgärder kan vara individuell kris- eller säkerhetsplan, hjälp att etablera rätt kontakt inom vården, kontakt med närstående, hjälpa individen att se lösningar på sina problem och återbesök.

Om suicidrisken bedöms vara akut eller behov av psykiatrisk heldygnsvård finns ska individen remitteras för akut bedömning inom psykiatrisk vård.

Genomförande

Inled med information om samtalets syfte, ramar, struktur. Gör en kartläggning av individens aktuella livssituation och bakgrund. Skapa en förtroendefull relation genom att visa intresse och engagemang för individens berättelse innan du börjar ställa frågor om suicid.

Närvaro och aktivt lyssnande är centrala delar i ett samtal med en individ som är suicidal. Lyssnande utan ord uppfattas ofta som en trösterik åtgärd. Det är ett förtroende att bli mottagare av suicidal kommunikation.

Visa acceptans för tankar om suicid som en möjlig utväg. Försök avdramatisera genom att säga att det är vanligt att tänka på suicid när man har det svårt. Undvik att argumentera med individen i en akut situation, och försök att avvakta med konkreta åtgärdsförslag.

Suicidala individer är som regel ambivalenta, man vill inte dö men ser ingen annan utväg.

Suicid trots en välgjord riskbedömning

Suicid kan inträffa trots en noggrann och välgjord suicidriskbedömning, eftersom suicidrisken hos en individ varierar över tid och påverkas av faktorer som vården saknar inflytande över. Tankar på och planering för suicid kan ha funnits länge, men själva suicidhandlingen är ofta impulsstyrd. Förloppet kan vara särskilt snabbt och fluktuerande för barn och ungdomar.

Motivera till att involvera närstående om det är möjligt, särskilt när individens berättelse och beteende inte stämmer överens eller när det behövs kompletterande information för att förstå individens situation. Information från närstående kan vara avgörande i en suicidriskbedömning, till exempel om förändringar i individens beteende. Vid bedömning av suicidrisk hos barn och ungdomar ska förälder eller vårdnadshavare alltid involveras.
Undantag gäller när det finns skäl som gör det olämpligt att närstående eller vårdnadshavare är delaktiga.

Samtal med barn och ungdomar bör anpassas efter mognadsgrad. Många barn och ungdomar är återhållsamma med information och det är därför bra att ställa öppna frågor, använda ett rakt och konkret språk och ställa följdfrågor.

Föräldrar eller vårdnadshavare

Bedömning av barn och ungdomar ska alltid innefatta information från förälder eller vårdnadshavare. Är de inte närvarande ska de bjudas in eller, i sista hand, kontaktas per telefon.

Det är bra att ha pratat om reglerna för sekretess med barnet eller ungdomen, om när föräldrar eller vårdnadshavare måste informeras och deras roll i säkerhetsplaneringen och behandlingen.

Samtal både tillsammans och var för sig

Det kan vara bra att inleda och avsluta samtalet gemensamt med förälder eller vårdnadshavare, om man är tydlig med att både barnet eller ungdomen och vårdnadshavare kommer att ha möjlighet att prata enskilt. Föräldrarna kan reagera starkt på att deras barn tänker på döden och det kan verka hindrande. Men separata samtal bör inte hållas av olika behandlare eftersom det försvårar möjligheten till en sammanvägd bedömning.

En bedömning av psykiskt status görs under samtalet genom observationer av:

  • individens yttre
  • kognitiv funktion (vakenhet, orientering, uppmärksamhet och minne)
  • psykomotorik (inklusive mimik och eventuella tics)
  • samspel (formell och emotionell kontakt, kommunikation)
  • stämningsläge
  • tankeinnehåll
  • suicidalitet
  • insikt samt inställning till vård.

Utgå från det som individen berättat, börja ställa stegvisa frågor efter vad som är aktuellt i samtalet. När hen inte längre bekräftar frågorna eller tankarna frågar man inte vidare.

Nedstämdhet
  • Hur mår du?
  • Hur fungerar ditt liv just nu?
  • Känns livet meningslöst?
  • Är allt hopplöst?
Dödstankar
  • Har det hänt något särskilt i ditt liv som gör att du inte orkar leva?
  • Har du tänkt att det skulle vara bättre om du var död?
  • Känner du någon som har tagit sitt liv?
Dödsönskan
  • Har du önskat att du vore död?
  • Har du velat somna för alltid?
Suicidtankar
  • Har du tänkt att du skulle skada dig själv på något sätt?
  • Tänker du på att ta livet av dig?
  • Hur länge har du tänkt på självmord som en möjlig utväg?
  • Vill du berätta varför självmord känns som en utväg för dig
  • Hur ofta tänker du på självmord?
  • Hur starka är tankarna? Kan du distrahera dig från dem?
Suicidimpulser
  • Har du varit nära att ta livet av dig?
  • Är du rädd för att dina suicidtankar ska övergå i handling?
Suicidavsikt eller planer

Har du förberett ett självmordsförsök? Har du

  • funderat på hur du skulle kunna ta ditt liv?
  • bestämt tid eller plats?
  • valt metod? Vilken?
  • skaffat utrustning för att ta ditt liv?
  • för avsikt att genomföra planerna?
  • tillgång till någon självmordsmetod i ditt hem?
Suicidhandling
  • Har du någon gång gjort ett självmordsförsök?
  • När och var?
  • Hur gjorde du då?
  • Varför valde du just den metoden?
  • Vad fick dig att avbryta självmordsförsöket?

Kartläggning av individens riskfaktorer ingår i helhetsbedömningen. Riskfaktorer kan bara ge vägledning i suicidriskbedömningen och bör viktas och vägas samman med annan information.

Suicidalitet
  • Tidigare suicidförsök.
  • Praktiska förberedelser för suicid.
  • Suicidal kommunikation.
  • Suicid i familj eller hos andra närstående.
  • Tillgång till vapen, läkemedel och annat som kan användas vid suicid.

Om individen har gjort flera suicidförsök och/eller använt en metod med hög förväntad dödlighet (exempelvis hängning, dränkning, skjutning, gasning och hopp från hög höjd eller framför fordon) och/eller har flera psykiatriska diagnoser är risken särskilt stor.

Psykiatriska tillstånd eller problem

Alla psykiatriska tillstånd innebär en förhöjd suicidrisk, särskilt vid svåra tillstånd. Somatiska sjukdomar som t.ex. cancer, KOL, svår smärta, kroniska neurologiska sjukdomar kan också öka risken för suicid.

Ålder och kön

Manligt kön och hög ålder är var för sig riskfaktorer för suicid.

Symtom att vara särskilt uppmärksam på:
  • hög ångest och nedstämdhet
  • glädjelöshet
  • hopplöshet, uppgivenhet
  • skam- och skuldkänslor
  • agitation eller upprördhet
  • irritabilitet
  • emotionell instabilitet
  • överdriven misstänksamhet
  • lättkränkthet
  • självskadebeteende
  • svag problemlösningsförmåga
  • utagerande impulsivt och aggressivt beteende
  • sömnproblem
  • påverkan av alkohol eller droger
  • idealisering av suicid.
Ytterligare riskfaktorer för barn och ungdomar:
  • föräldra-barnkonflikter, omsorgssvikt
  • psykisk ohälsa eller missbruk i familjen
  • sexuella övergrepp, gromning, misshandel
  • mobbning
  • start och höjning av antidepressiv medicinering.
Situation:
  • nyställd psykiatrisk diagnos
  • in- och utskrivning från sluten psykiatrisk vård
  • avbrott i vård och behandling och/eller byte av behandlare eller enhet.
Sociala faktorer:
  • traumatiska händelser, t.ex. sexuella övergrepp, utsatt för våld, mobbad
  • kriminalitet eller benägenhet att använda våld
  • relationsproblem, t.ex. separation, social isolering, ensamhet, bristfälligt socialt stöd, svårigheter inom familjen
  • förluster, t.ex. förlust av arbete eller social status, förlust av funktioner p.g.a. sjukdom och åldrande, avvisande i asylprocess
  • utanförskap till följd av sexuell läggning.

Man bör vara försiktig när man väger risk- och skyddsfaktorer mot varandra eftersom det saknas kunskap om hur skyddsfaktorerna kompenserar för riskfaktorerna. Skyddsfaktorerna har störst påverkan på lång sikt och skyddar inte nödvändigtvis mot en akut suicidrisk.

  • Stabilt och stödjande nätverk: familj, vänner, föreningsliv, skola, arbetsplats, fritidsaktiviteter.
  • Omsorg om barn, familjemedlemmar och andra närstående.
  • Förmåga att skapa och behålla nära relationer.
  • Husdjur.
  • Fritidsintressen, arbete och studier som fungerar och upplevs meningsfulla.
  • Ordnat liv och goda vardagsrutiner.
  • God förmåga till problemlösning.
  • Personliga värderingar som motstånd mot suicid eller religiös tro som tar avstånd från suicid.
  • Hjälpsökande.
  • Positiva erfarenheter av vården.
  • Tillit till vården.
  • Rädsla för kroppslig skada eller lidande vid suicidhandling.
Främsta skyddsfaktorerna för barn och ungdomar

De främsta skyddsfaktorerna för barn och ungdomar finns i familjen: goda och förtroendefulla relationer, positiv tid tillsammans och omsorg och monitorering av den unga. God relation till skolan och tillhörighet till en prosocial kamratgrupp har också stor betydelse.

Skattningsskalor kan, men måste inte, användas. De kan fungera som stöd vid bedömning av suicidrisk för att säkerställa att inga viktiga frågor missas. De får dock aldrig ersätta den kliniska intervjun och individens berättelse, eftersom det inte finns ett enkelt samband mellan suicidrisk och den siffra som vissa skattningsskalor ger.

Bedömning och fortsatta insatser

      

Värdera utifrån den samlade kartläggningen inklusive psykiskt status om den akuta suicidrisken är låg, medelhög, hög eller svårbedömd, se exempel nedan. Gör en helhetsbedömning som baseras på den genomförda kartläggningen av individens livssituation och bakgrund inklusive eventuella utlösande händelser, psykiskt status samt risk- och skyddsfaktorer.

Varje bedömning av suicidrisk ska utgå från individens unika situation. Suicid är en komplex händelse och därför måste alltid en individuell bedömning göras.

Suicidriskbedömningen ska dokumenteras noggrant och vara lätt att hitta. Redogör för den samlade bedömningen inklusive hur akuta och underliggande faktorer för suicidrisk vägs in.

Återkoppling

Bedömningen ska återkopplas till individ och närstående. När man förmedlar den bedömning som gjorts ska man beskriva allvarlighetsgraden och de viktigaste faktorerna som medför risk, men också något positivt för att ge hopp.

Exempel på låg risk

Individen ger en adekvat kontakt och bedöms hantera sin psykiska ohälsa. God sjukdomsinsikt och hjälpsökande. Inga indikationer på suicidtankar och konkreta planer. Inga eller få tungt vägande riskfaktorer.

Exempel på medelhög risk

Tydliga suicidtankar, måttlig klinisk svårighetsgrad och få riskfaktorer men också flertal skyddsfaktorer som goda egna resurser, fungerande nätverk.

Exempel på hög risk

Svaga egna resurser, sviktande nätverk, hög klinisk svårighetsgrad och flera riskfaktorer i övrigt. Allvarliga suicidtankar och planer.

Exempel på svårbedömd risk

I vissa situationer är det svårt att bedöma suicidrisken på ett tillförlitligt sätt. Det kan till exempel bero på bristfällig information, berusning, otydlig eller ambivalent suicidal kommunikation, bristande allians i samtalet.

Närstående ska alltid involveras så länge det inte finns särskilda skäl som gör det olämpligt. Deras oro ska alltid tas på allvar.

Samtala om fördelarna med att närstående deltar i vårdplaneringen. Om individen motsätter sig kontakt med närstående bör man fråga varför. Ibland behövs ett motivationsarbete, till exempel när individen inte vill “belasta” de närstående med sina bekymmer.

Man kan förstärka skälen att vilja leva genom att fokusera på möjligheter till förändring, inte enbart risker, problem och svårigheter. Prata gärna om det individen anger som skyddande, till exempel omsorg om närstående.

För alla risknivåer
  • Bekräfta de svåra känslorna.
  • Hjälp individen att fokusera på skyddsfaktorerna och positiva ämnen.
  • Involvera närstående och/eller vårdnadshavare, om det inte bedömts som olämpligt.
  • Identifiera tillsammans stressorer eller vidmakthållande faktorer som kan tas bort eller minskas.
  • Hjälp till med psykosocial avlastning.
  • Hjälp individen att planera hjälpsam aktivitet efter färdig bedömning.
  • Se till att individen vet vart hen kan vända sig i ett krisläge.
Låg risk:

Fortsätt med sedvanlig behandling och uppföljning av grundsjukdom.

Medelhög risk:

Hjälp individen att få kontakt med specialistpsykiatrin om det inte redan finns. Vid behov be en mer erfaren kollega om hjälp med bedömningen.

  • Se till att behandling följs upp polikliniskt med snar tid för ny kontakt.
  • Fortsätt med täta bedömningar av suicidrisk.
  • Skriv en säkerhetsplan tillsammans med individen.
  • Sätt in specifik behandlingsinsats mot det psykiatriska tillstånd som leder till den förhöjda suicidrisken om det inte redan finns.
Hög risk:

Hög risk ska alltid leda till daglig uppföljning eller akut omhändertagande med stöd av HSL, till exempel inläggning i psykiatrisk heldygnsvård. Om individen inte accepterar vård enligt HSL ska LPT (tvångsvård) övervägas.

Vid suicidrisk och samtidigt skadligt bruk eller beroende bör man överväga anmälan enligt LVM om vårdbehovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Bedöm också behovet av tillsynsnivå, utevistelse och permissioner. Vid mycket svår suicidalitet bör man överväga kontinuerlig tillsyn (extravak) för att förhindra suicid.

Svårbedömd risk:

Vid svårbedömd risk eller om individen är oförmögen att delta i en rimlig säkerhetsplanering, be en kollega om hjälp med bedömningen. Vid svårbedömd risk bör man ha en mycket tät uppföljning och höja tillsynsgraden med hjälp av närstående. Det kan bli aktuellt med akut omhändertagande eller inläggning i psykiatrisk heldygnsvård.

Alla individer med medelhög eller hög suicidrisk ska ha en vårdplan och en kris- eller säkerhetsplan som regelbundet uppdateras och som är kända av individen, närstående och alla som deltar i individens behandling. Planen ska finnas i journalen.

Kris- eller säkerhetsplanen skrivs tillsammans med individen och de närstående. Planen syftar till att minska riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer. Den ska inrikta sig på hur man minskar individens sårbarhet och på strategier för att hantera triggers, suicidtankar och impulser. Hur individen deltar i säkerhetsplaneringen ger viktig information om suicidrisken.

Innehåll i en säkerhetsplan

Förslag på rubriker i en säkerhetsplan:

  • Aktuella symtom och händelser som lett fram till ett ev. suicidförsök
  • Sårbarhetsfaktorer
  • Triggers (utlösande händelser)
  • Varningstecken
  • Individens egna strategier
  • Kontakter i det egna nätverket i en akut situation
  • Närstående och/eller vårdnadshavares strategier
  • Risksanering
  • Kontakter inom vården i en akut situation
  • Vem gör vad om individen slutar delta i planerad vård

Glapp i vårdkedjan ökar suicidrisken, därför behöver vårdkedjan vara sammanhängande.

En sammanhängande vårdkedja innebär att man har en struktur för hur man delar information mellan olika vårdgivare, att ordinarie behandlare finns kvar och att man remitterar till en kompletterande resurs och inte bort från den egna verksamheten. Upprätta en tydlig vårdplan och genomför samordnad individuell planering (SIP) vid behov.

I samband med utskrivning från psykiatrisk heldygnsvård

Tiden efter utskrivningen från heldygnsvård är en riskperiod och därför bör individen följas upp för förnyad bedömning inom en vecka. Innan kontakt etablerats bör det vara möjligt för hen att vid behov ringa till avdelningen och till mottagande enhet. När kontakt med öppenvården etablerats kan det inledningsvis behövas täta återbesök.

En ny bedömning av suicidrisken ska göras vid varje återbesök. Är återbesöken täta kan man göra en mindre omfattande bedömning. Bedömningen ska dokumenteras med en kort motivering, som sedan kan användas som underlag i samtal med individen och för att följa risken över tid.

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator, Psykoterapeut
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Missbruk och beroende, Missbruk/beroende av alkohol, Missbruk/beroende av benzodiasepiner, Missbruk/beroende av cannabis, Missbruk/beroende av centralstimulantia, Missbruk/beroende av opioider, Spelmissbruk, PTSD, Social ångest, Panikångest, Generaliserat ångestsyndrom (GAD), Tvångssyndrom (OCD), Depression, Ångest och depression

En bedömning av depressionen med stöd av en skattningsskala, för att kunna erbjuda rätt behandling och stöd.

Målgrupp eller situation

Individer med misstänkt depression. Förekomst av depression är vanligt och riskerar att tolkas som en del av psykossjukdomen och därför missas.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda strukturerad bedömning av depressionssymtom till personer med schizofreni och liknande tillstånd och misstänkt depression (prioritet 2).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Sammanfattning

Vid misstanke om depression:

  • Gör en klinisk bedömning och anamnes
  • Överväg skattning av depressionssymtom med stöd av skattningsskala. Observera att flera av de vanligast förekommande skattningsskalorna för ångest/depression inte är avsedda för personer med schizofreni. 
  • Var uppmärksam på att det hos personer med schizofreni kan vara svårt att skilja på vad som är negativa symtom, symtom på depression eller biverkningar av läkemedel. 
  • Gör en bedömning om individen har en depression
  • Dokumentera den strukturerade bedömningen.

Se även Vård- och insatsprogram Ångest och depression- kartläggning och utredning i hälso- och sjukvården (publiceras under 2019).

Genomförande

Skattning av depressionssymtom hos individer med psykossjukdom

Det finns ett skattningsinstrument som är utvecklat specifikt för att skatta depressionsymptom hos individer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd såsom Calgary Depression Scale for Schizophrenia (skalan finns under material). Skattningsinstrumentet kan fungera som stöd för den samlade kliniska bedömningen och består av en strukturerad intervju. Frågorna och svarsalternativen handlar om hur svårt individen har det gällande till exempel nedstämdhet, sömn och koncentration och hjälper till att bedöma svårighetsgraden av depression hos individer med schizofreni. Skattningsinstrumentet hjälper också  till att särskilja symtom på depression från negativa psykossymtom och biverkningar av läkemedelsbehandling (extrapyramidala).

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Vid återkommande eller längre giltig eller ogiltig frånvaro från grundskolan eller grundsärskolan ska skolan inleda en utredning för att förstå orsakerna till frånvaron.

Kunskapsläge

Enligt en forskningsöversikt från Ifous finns orsaker till frånvaro ofta inom flera områden: i skolan, i hemmet, socialt och i sårbarhet hos eleven. En utredning bör inkludera elevens hela sammanhang och situation.

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Vid problematisk skolfrånvaro ska skolan utreda orsaker till frånvaron. Utredningen bör ge förståelse för vilka utlösande och vidmakthållande faktorer som bidrar till frånvaron samt vilket behov av stöd som finns. Utredningen ska ligga till grund för beslut om vilka insatser som ska genomföras.

Genomförande

Problematisk skolfrånvaro beror nästan alltid på flera faktorer och de berör vanligtvis flera områden. En utredning av orsaker till frånvaro bör belysa faktorer relaterade till skola, hem, kamrater och sårbarhet hos eleven. En utredning bör kartlägga både utlösande och vidmakthållande faktorer.

För att ta reda på orsaker till frånvaro bör en utredning svara på frågorna:

  • När är eleven frånvarande?
  • Vad fyller frånvaron för funktion för eleven?
  • Finns det faktorer i skolmiljön, hemmiljön och/eller i elevens sociala sammanhang som bidrar till att utlösa eller vidmakthålla frånvaron?
  • Vilket stöd behöver elev och vårdnadshavare från skolan?
  • Behöver skolan samarbeta med andra huvudmän för att ge adekvat stöd till elev?

Ett bra samarbete mellan skolan och eleven och vårdnadshavare är en förutsättning för att skolan ska kunna genomföra en bra utredning.

Parallellt med en utredning av orsaker till skolfrånvaro kan det behöva göras andra utredningar, till exempel avseende behovet av särskilt stöd.

Vid frånvaro bör skolan även göra en utredning om huruvida det finns faktorer i lärmiljön som bidrar till att utlösa eller vidmakthålla frånvaron. Det görs genom en kartläggning av lärmiljöer som vid behov ska följas av insatser för att säkerställa tillgängliga lärmiljöer.

Vid omfattande skolfrånvaro ska man göra en orosanmälan till socialtjänsten. När en elev har omfattande skolfrånvaro är det viktigt att skolan och socialtjänsten samverkar för att ge stöd till eleven och vårdnadshavaren.

Kartlägg om eleven ofta eller alltid är frånvarande

  • i ett eller flera ämnen
  • på vissa lärares lektioner
  • när lektionerna hålls i ett visst klassrum
  • i en viss gruppkonstellation
  • vissa veckodagar
  • vissa tidpunkter på dagen
  • vid vissa situationer, exempelvis provtillfällen, presentationer
  • vid schemabrytande aktiviteter som exempelvis temadag, teaterbesök, friluftsdag, idrottsdagar, avslutning och/eller samlingar i aula.

Ofta fyller frånvaron en funktion för eleven. Genom att förstå varför eleven är frånvarande kan man ringa in vilket stöd eleven behöver. Det kan handla om att eleven har ett behov av att

  • undvika saker eller situationer som orsakar negativa känslor eller generell ångest som är förknippade med skolan
  • undvika obehagliga sociala situationer och/eller bedömningssituationer
  • väcka uppmärksamhet hos närstående
  • söka mycket belönande situationer utanför skolan.

Frånvarons funktion bör kartläggas genom samtal med elev och vårdnadshavare. Som stöd kan även strukturerade formulär användas, exempelvis SRAS-R.

En utredning bör kartlägga både utlösande och vidmakthållande faktorer i skolan, hemmet och socialt.

Skolan

Undersök om

  • skolsituationen är pedagogiskt anpassad efter elevens förmåga och eventuell funktionsnedsättning
  • eleven är utsatt för mobbning eller kränkningar
  • eleven har kamrater och är en del av ett socialt sammanhang
  • eleven får det stöd som behövs för att klara av sina studier
  • eleven har bra relationer till pedagoger och andra vuxna på skolan
  • det finns andra utlösande faktorer i skolan
  • det finns andra vidmakthållande faktorer i skolan.
Hemmet

Undersök om

  • omständigheter i hemmet gör det svårt för eleven att komma iväg till och/eller stanna kvar i skolan
  • omständigheter till och/eller från skolan medför svårigheter
  • om eleven får tillräckligt stöd från vårdnadshavare.
Socialt

Undersök om

  • eleven umgås med andra elever med frånvaroproblematik
  • eleven är en del av ett sammanhang där normbrytande beteende och kriminalitet förekommer
  • eleven har fritidsintressen som konkurrerar med skolan.

Uppföljning

Utredningens resultat används för att planera och genomföra det stöd som eleven behöver för ökad närvaro. Om insatserna inte leder till önskad effekt eller om situationen för eleven förändras, så kan en ny eller fördjupad utredning av orsaker till frånvaron behövas.

Material

Att utreda närvaroproblem i skolan, en sammanfattning av forskning och praktisk vägledning, Ifous rapportserie 2020:3 (pdf, ny flik)

Lotsens navigeringshjälp Skolkompassen, Gothia Fortbildning (pdf, ny flik)

SEP Skola – Elev – Plan, Kartläggningsmaterial som kan användas för att hitta bakomliggande orsaker till bl.a. skolfrånvaro, Ulrika Aspeflo (pdf, ny flik)

Förfrågan om frånvaro från skolan SRAS-R (barn/unga), Socca (pdf, ny flik)

Checklista - vanliga stressorer, Ett annat sätt att tänka (pdf, ny flik)

Märkning

  • Utförare: Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Kurator, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Ledning | Administration
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år)

Riskbedömningar kan genomföras för att bedöma och hantera en uppkommen situation eller för att bedöma individers risk för våldsamt beteende.

Målgrupp eller situation

Individer som bedöms ha en risk för våldsamt beteende alternativt samtliga individer som är föremål för en viss insats, där samtliga individer bedöms avseende våldsrisk.

Kunskapsläge

Strukturerad bedömning är att föredra jämfört med ostrukturerad bedömning. Resultat av strukturerade riskbedömningar är bättre än slumpen, men måste användas med stor försiktighet då evidens saknas för våldsriskbedömningar med kortare tidsperspektiv än några år.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Fördjupade riskbedömningar kan göras av psykolog och specialistläkare i psykiatri.

Sammanfattning

Riskbedömningar genomförs kliniskt och kan vara ostrukturerade eller strukturerade med instrument. Det är vanligt med en kombination mellan de två metoderna. Resultat av strukturerade riskbedömningar är bättre än slumpen, men resultaten måste användas med stor försiktighet.

Bedömningar av risk för att individer kan komma att bete sig våldsamt kan göras utifrån att det aktuella beteendet observeras i en sluten psykiatrisk miljö, eller genom fördjupade utredningar där både risk- och skyddsfaktorer bedöms. Fördjupade utredningar görs framförallt av psykolog och specialistläkare i psykiatri.

Genomförande

Framförallt inom heldygnsvården finns behov av att följa situationer och beteenden som bedöms kunna leda till ytterligare våldsamma situationer. Här är fokus på den akuta situationen och insatser. Det finns god beprövad erfarenhet för användning av denna typ av riskbedömning.

I en sluten psykiatrisk miljö kan Bröset Violence Checklist (BVC) användas för att bedöma och förebygga våldsamma situationer. Varje skattning görs under en 24-timmarsperiod, som ligger till grund för eventuella insatser under följande 24-timmarsperiod. Omvårdnadspersonalen observerar om individen visar symtom som:

  • förvirring
  • retlighet
  • bullrighet
  • fysiskt hotfull
  • verbalt hotfull
  • attacker på föremål.

En undergrupp till bedömningar med instrument är aktuariska bedömningar, där man utgår från en explicit modell som definierar ett antal riskfaktorer. Empiriska data bedöms efter bestämda regler och omsätts i siffror. Ett exempel på ett instrument enligt den aktuariska metoden är VRAG (Violence Risk Appraisal Guide).

HCR-20 (Historical-Clinical-Risk management) är ett exempel på ett instrument som förenar klinisk och instrumenterad metod. Empiriskt belagda riskfaktorer sammanställs, men ytterst dras slutsatserna utifrån en klinisk bedömning. HCR skiljer också mellan dynamiska/föränderliga riskfaktorer och historiska/oföränderliga riskfaktorer. Graden av risk kan alltså kopplas samman med riskhantering och riskreducerande åtgärder.

Uppföljning

Våldsriskbedömningen ska följas upp med insatser för riskhantering och riskreducerande åtgärder. Uppföljning ska göras kontinuerligt. När individens dynamiska risk- och skyddsfaktorer förändras bör en förnyad bedömning göras omgående.

Material

Riskbedömningar inom psykiatrin – Kan våld i samhället förutsägas? Litteraturöversikt från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering

Hantering av hot och våld inom psykiatrin, skattning av risk för våld och aggressivitet, SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (pdf, ny flik)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: ADHD, Missbruk och beroende, Ångest och depression, Självskadebeteende, Schizofreni och liknande tillstånd

Vid inkommen ansökan utreder och bedömer socialtjänstens funktionsstödsenhet individens behov av stöd, vård inför biståndsbeslut.

Målgrupp eller situation

Individer med svårigheter att klara aktiviteter på viktiga livsområden och är i behov av stöd och insatser för att få en fungerande vardag med exempelvis boende, sysselsättning, arbete, försörjning och ett självständigt vuxen- och familjeliv. 

En förutsättning för att socialtjänsten ska inleda en utredning är att individen ansöker om bistånd. Undantaget är om individen befinner sig i en situation som kan föranleda åtgärder enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) eller, för den som fyllt 18 men inte 20 år, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Kunskapsläge

Socialtjänstens utredningsarbete regleras i socialtjänstlagen (11 kap. SoL) samt i Socialstyrelsens allmänna råd och föreskrifter.

Kompetenskrav

Enligt 3 kapitlet 3 § socialtjänstlagen ges socionomexamen eller annan likvärdig examen som lägsta utbildningsnivå för personer som ska utföra

  • bedömning av om utredning ska inledas
  • utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder
  • uppföljning av beslutade insatser.

Sammanfattning

Socialtjänsten ska inleda utredning efter att en individ själv ansökt om stöd, vård eller behandling. Syftet med utredningen är att kartlägga individens resurser och svårigheter och ligger till grund för beslut om individens behov av insatser.

Om en anmälan kommit in från annan än individen själv görs först en förhandsbedömning.

Genomförande

Utredningen ska innehålla information om boendesituation, nätverk, sysselsättning, ekonomi, fritidsintressen, arbete, hälsa och barnperspektivet. Konsekvenserna i vardagen av psykisk och fysisk funktionsnedsättning ska beskrivas liksom individens beskrivning av mål och stödbehov.

Socialtjänstens insatser ska utformas och genomföras i dialog med individen (3 kap. 5 § SoL). Individen ska alltid informeras om varför utredning görs och ska få ta del av utredningsmaterialet och kunna lämna förslag på justeringar samt godkänna utredningen. Informationen kan behöva anpassas efter individens kognitiva förmåga och upprepas vid flera kontakttillfällen. 

Om individen bedöms ha behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska en samordnad individuell plan (SIP) erbjudas. Planen ska upprättas tillsammans individen och närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, den enskilde samtycker till det.

Om information/anmälan inkommit från annan än individen eller inkommit på annat sätt görs först en s.k. förhandsbedömning. En förhandsbedömning är inte en mindre utredning utan en bedömning av om socialtjänsten ska inleda en utredning eller inte utifrån exempelvis inkomna uppgifter i anmälan, tidigare kännedom eller genom kontakt med individen. 

Att utreda enligt socialtjänstlagen (SoL) innebär att samla in den information som behövs för att få fram ett beslutsunderlag för att kunna bevilja eller avslå en ansökan alternativt besluta om andra åtgärder. I beslutet ska det bland annat framgå:

  • vad individen ansökt om
  • vilket beslut som har tagits
  • vilken tid beslutet gäller
  • information om rätten att överklaga.

Utredning enligt IBIC-modellen (Individens behov i centrum) omfattar individens hela livssituation i form av livsområden (vilka individen behöver stöd i) och relaterade faktor (bakgrund, konsekvenser i vardagen av funktionsnedsättningen och diagnos). Det utgår från en generisk skala där individen och handläggaren skattar grad av begränsning inom livsområden, målsättning samt bedömning och beslut.

Under utredningen ska individen vara delaktig och kontinuerligt få information som bidrar till att utredningsprocessen blir tydlig och förutsägbar. Socialtjänsten ska också se till att individen ges förutsättningar att framföra sina åsikter och önskemål. För individer med svårigheter att styra och reglera uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulser är det särskilt viktigt att anpassa bemötande, samtal och mötesformer på ett sådant sätt att individen förstår information och frågor.

Man bör tänka på att

  • använda ett enkelt och begripligt språk 
  • ha korta möten där man tar hänsyn till individens ofta begränsade uthållighet 
  • ge kortfattad och entydig information, gärna även skriftlig
  • ställa en fråga i taget
  • ge bekräftelse på det individen berättar

Utredning och beviljade insatser är frivilliga förutom om det finns skäl att bereda någon tvångsvård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) eller, för den som fyllt 18 men inte 20 år, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Utredning ska även inledas om det föregåtts av en begäran om yttrande, exempelvis från en annan myndighet.

Uppföljning

Beslut om insatser ska följas upp regelbundet, för att veta hur väl insatsen fungerar, om några ändringar behöver göras samt för att veta om insatsen skall förlängas eller avslutas vid beslutsperiodens slut. Uppföljningen görs i dialog med individen och utförare av insatsen.

Kunskap om individers upplevelser, insatser och resultat kan användas för uppföljning av verksamhetens kvalitet och bör användas i det systematiska kvalitetsarbetet

Den kontinuerliga uppföljningen kan göras enligt genomförandeplan, vårdplan eller motsvarande. Om individen har behov av samordning av insatser ska uppföljningen göras via en samordnad individuell plan, SIP

Märkning

  • Utförare: Individ- och familjeomsorg
  • Yrkesroll: Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Schizofreni och liknande tillstånd

Generell kartläggning av psykiatriska symtom och bakomliggande eller bidragande orsaker hos vuxna. Vägledande inför diagnostisk utredning.

Målgrupp eller situation

Individer som söker direkt till specialistpsykiatrin för psykiatriska symtom eller som remitteras för misstänkt psykos.

Kunskapsläge

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Hälso- och sjukvårdspersonal enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Den initiala kartläggningen görs för att bedöma problematiken, ta ställning till om det finns behov av insatser och om man bör gå vidare med en diagnostisk utredning. Har man redan gjort en initial kartläggning i primärvården kompletteras den.  

Kartläggningen består av ett öppet samtal med individen, en anamnes som innefattar bred kartläggning av psykiatriska symtom med stöd av strukturerad diagnostisk intervju, och vid behov somatisk undersökning, suicidriskbedömning och/eller våldsriskbedömning. Ta gärna hjälp av närstående om individen godkänner det, samt tidigare journalhandlingar.

Kartläggningen ska avslutas med en tydlig återföring till individ och närstående med lämpliga råd, stöd och eventuell hänvisning. Vid behov går man vidare med behandlingsinsats eller fortsatt utredning.

Observera att symtombild för olika tillstånd kan skilja sig hos äldre. 

Om individen befinner sig i ett akut psykotiskt tillstånd görs en krisintervention med en kartläggning anpassad efter situationen för att snabbt kunna sätta in relevanta insatser.

Genomförande

Bedömning av psykiatriska symtom ska göras med ett helhetsperspektiv. Psykisk ohälsa och uttryck för psykisk funktionsnedsättning beror ofta på flera faktorer i kombination, till exempel egen sårbarhet (genetisk och erfarenhetsbaserad), arbetssituation, somatisk sjukdom, problem i viktiga relationer, skadligt substansbruk och hög social belastning. 

Problem inom ett område kan ge negativa följdverkningar på andra områden, men flera problem kan också uppstå samtidigt oberoende av varandra.

Inled kartläggningen med ett öppet samtal om det som individen söker hjälp för. Tänk på att tala om hur mycket tid ni har för samtalet så att det viktigaste hinns med.

Symtom, förlopp och funktion i familjeliv, arbete och fritid är centrala områden att utforska. Ta stöd i strukturerad diagnostisk intervju. 

Ställ frågor rutinmässigt och explicit om det som kan vara svårt att ta upp spontant, till exempel missbruk eller våld i familjen, övergrepp, suicidalitet eller självskadebeteende.

En bedömning av psykiskt status görs under samtalet genom observationer av: 

  • individens yttre 
  • kognitiv funktion (vakenhet, orientering, uppmärksamhet och minne)
  • psykomotorik (inklusive mimik och eventuella tics)
  • samspel (formell och emotionell kontakt, kommunikation)
  • stämningsläge
  • tankeinnehåll 
  • hallucinationer
  • vanföreställningar
  • suicidalitet
  • insikt samt inställning till vård.

Sökorsak:

  • symtom och problem
  • debut samt hur och när symtomen eller problemen märks
  • konsekvenser för individen och personer i dess närhet (hem, studier/arbete, fritid).

Önskemål:

  • önskemål om förändring, mål, förhoppningar om framtiden
  • önskemål om typ av hjälp.

Livssituation:

  • familj, boende och relationer
  • utbildningsnivå, arbetssituation
  • fritidsaktiviteter, intressen
  • levnadsvanor (sömn, kost, fysisk aktivitet, skärmtid, nikotin, alkohol)
  • psykosociala stressorer, t.ex. sjukdom, missbruk och/eller våld i familjen, problem i studier/arbetsliv, mobbning, ekonomiska problem, problematiskt spelande
  • omvälvande livshändelser.

Psykiatriska symtom:

  • debut, utlösande faktorer/händelser
  • varaktighet
  • förlopp
  • funktionspåverkan (när, i vilka miljöer, grad av befintligt stöd/anpassning)
  • tidigare episoder/svårigheter
  • behandlingskontakter (pågående/avslutade), inklusive habilitering
  • medicinering (pågående/tidigare).
  • skadligt bruk av alkohol, narkotika, läkemedel 

Våld och trauma:

  • utsatt för våld
  • utsätter andra för våld
  • traumatiska erfarenheter.

Somatisk hälsa (aktuell och tidigare):

  • allmäntillstånd, kroppsliga symtom/ohälsa/funktionsnedsättning
  • vårdkontakter och behandling
  • medicinering
  • allergier eller överkänslighet
  • tidigare syn- och hörselundersökning.

Ärftlighet:

  • psykisk och somatisk sjukdom hos första- eller andragradssläkting.

Övergripande funktionsskattning:

  • symtomens påverkan i vardagen (hem, arbete, socialt, fritid).

Strukturerade skattningar med hjälp av standardiserade formulär minskar risken för att information missas och bör användas som komplement till den anamnestiska intervjun. För en del är det lättare att vara öppen i formulär än i samtal. Generellt är standardiserade formulär dock förenade med brister i specificitet och sensitivitet (falskt positiva respektive falskt negativa resultat). 

Symtom och funktion
  • ASRS – aktuella symtom och svårighetsgrad
  • AUDIT – alkoholproblem
  • DUDIT – drogproblem
  • MADRS-S – depressionssymtom 
  • MINI – psykiatrisk intervju
  • Nordiskt formulär 5-15R – utveckling och beteende under barndomen
  • PCL-5 Trauma 
  • SCID-II eller DIP-Q – personlighetssyndrom
  • SRS-2 – egenskaper förknippade med autism
Funktionsförmåga och livskvalitet

Individen kan vara i farozonen för suicid utan att uppge allvarliga suicidtankar. Värdera suicidrisken och gör vid behov en strukturerad suicidriskbedömning

Förslag på sonderande frågor:

  • Har du tänkt på att göra dig själv illa någon gång? 
  • Har du tänkt att det vore bättre om du var död, eller önskat att du var död?
  • Har någon sagt till dig att det vore bättre om du inte fanns eller var död?
  • Har du tänkt ut ett sätt för att döda dig själv?

Har du någon gång försökt att döda dig själv?

Sömnproblem kan både vara orsak till och följd av psykiska besvär. Genom att kartlägga sömnproblemen får man en tydligare bild av vad som stör sömnen, men också lättare att se vilka insatser som är mest effektiva. Se även insatser vid sömnproblem.

En bedömning av tidigare och aktuellt bruk av alkohol, droger eller beroendeframkallande läkemedel ska alltid göras. Utifrån individuell bedömning och med individens samtycke kan man ta ett övervakat urinprov. Salivprov kan vara ett alternativ när det inte fungerar med urinprov.

Om individens problem eller symtom kan bero på eller kompliceras av kroppsligt tillstånd görs en somatisk undersökning. Vad som ska ingå i den beror på vad som kommit fram under besöket. 

Undersökningen kan omfatta:

  • allmäntillstånd
  • längd och vikt
  • puls och blodtryck
  • hjärta och lungor
  • vid behov utvidgat somatisk status och neurologiskt status. 

Följande provtagning kan övervägas: 

  • TSH, och eventuellt fritt-T4
  • Blodstatus och eventuellt CRP eller SR
  • Ferritin
  • fP-glukos
  • D-vitamin, B12 och folat (särskilt vid selektivt ätande eller vegankost)
  • Kreatinin eller cystatin C samt natrium, kalium, kalcium,
  • ALAT/ASAT och eventuellt GT
  • CDT/PEth.

Det ska finnas en hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning vid misstänkt psykos vilket innebär att ett besök ska erbjudas snabbt (gärna inom 24 timmar, men senast inom 3 dygn), vara flexibelt (kunna erbjudas i hemmet eller annan lämplig plats) och ta hänsyn till vad individ och närstående önskar av vård och omsorg. 

Initialt handlar det om att bedöma om det rör sig om en psykos eller om det kan finnas andra orsaker bakom symtomen. Tidiga tecken kan ha upptäckts inom elevhälsa, socialtjänst eller primärvård, av närstående eller av individen själv. Individer med redan konstaterad schizofreni eller liknande tillstånd som försämras ska också erbjudas en bedömning så snart som möjligt för att snabbt kunna sätta in adekvata insatser.

En hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning vid misstänkt psykos möjliggör tidiga insatser och minskar därmed risken för försämring och ger en bättre prognos. 

Bemötande med respekt, empati och lyhördhet

Bemöt individen och de närstående med respekt, empati och lyhördhet. Ett psykosinsjuknande är ofta skrämmande och svårt för alla inblandade. Att etablera en god kontakt är centralt. 

Inledande samtal och anamnes

Lyssna noga till vad individen och de närstående vill berätta, och låt individen styra samtalet så långt det är möjligt. Ifrågasätt inte individens upplevelse. Fråga individ och närstående om

  • det största problemet just nu
  • möjliga utlösande faktorer såsom trauman och sömnbrist
  • barn, unga och/eller djur finns hemma
  • individens och de närståendes upplevelse av symtom och besvär
  • närståendes upplevelse av individens symtom och besvär
  • aktuella resurser t.ex. stöd från närstående och nätverk
  • aktuella läkemedel, biverkningar och önskemål
  • pågående insatser från socialtjänst och öppenvård.
Vid akut tillstånd av misstänkt psykos

Vid akuta tillstånd av psykos behöver kartläggningen anpassas utifrån vad som är möjligt att göra i den aktuella situationen. Gör de delar av den initiala kartläggningen som är relevanta och undersök särskilt symtom som svår oro, oorganiserat tänkande, osammanhängande tal. 

Om det går, värdera risken för suicid och risken för våld, gör en somatisk undersökning och urinscreening för droger. Konsultera vid behov relevanta somatiska specialister.

Bedömning och fortsatta insatser

Gör en sammantagen bedömning av av alla de delar som ingått i kartläggningen och ta ställning till i vilken omfattning symtomen påverkar individen. Bedömningen ska alltid kommuniceras tydligt till individen, den som eventuellt har remitterat och gärna också till närstående. Ta tillsammans med individen ställning till lämpliga insatser.

Gå vidare med insatser enligt nedan.

Om individen har sociala problem kan hen lotsas till socialtjänsten. Vid behov kan samverkan initieras med samordnad individuell plan, SIP. Ta särskild hänsyn till minderåriga i hemmet.

Vid lättare psykiska besvär kan kartläggningen i sig och information och råd (se sömnhygien, främja fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor) öka förståelsen för symtom och svårigheter. Det kan vara till hjälp att få veta att det man känner och upplever kan vara normala reaktioner på livshändelser eller bero på stress och oro.   

Följ upp effekten av de insatser som ges. I vissa fall kan de vara tillräckliga och i andra fall kan man också behöva ta ställning till behovet av en diagnostisk utredning.

Misstanke om psykos 

Om man efter samtal och kartläggning har en välgrundad misstanke om psykos ska man ta reda på om det rör sig om ett förstagångsinsjuknande eller återinsjuknande vilket påverkar omfattningen av utredningsinsatserna. Ta även ställning till om det finns en tilläggsproblematik eller samtidig sjukdom och gå vidare med den diagnostiska utredningen.  

Om tillståndet är akut ta även ställning till följande:

  • Behöver individen slutenvård? 
  • Om individen motsätter sig erbjuden vård är vård med stöd av LPT aktuellt? 
  • Behövs läkemedelsbehandling, t.ex. sömnmedel, ångestdämpande, antipsykotika?
  • Behöver akuta socialtjänstinsatser aktualiseras?
  • Behöver närstående akut stöd (t.ex. om de har drabbats av hot och våld)?

Aktualisera krisplan, erbjud krisintervention till individen och närstående, utse case manager/vård- och stödsamordnare och planera för fortsatt tät uppföljning.

Symtom på schizofreni och liknande tillstånd har upptäckts

En diagnostisk utredning ska göras så snart som möjligt om kartläggningen har visat på något av följande

  • hallucinationer
  • vanföreställningar
  • tankestörningar
  • koncentrationssvårigheter
  • desorganiserat beteende eller tal
  • förändrade känslouttryck
  • social tillbakadragenhet
  • förändrat beteende
  • nytillkomna svårigheter att klara av sitt vardagliga liv 
Drogfrihet inför diagnostik

Inför diagnostisk utredning ska individen om möjligt vara fri från missbruk och inte ha några abstinensbesvär. Det behöver dock bedömas individuellt eftersom det kan vara svårt att bli drogfri. Missbruk ska inte leda till att utredningen försenas.  

Om kartläggningen visar att det finns tecken på andra psykiatriska tillstånd ska de tas om hand. Det kan antingen röra sig om enbart andra problem eller om samtidiga problem:

  • adhd
  • svåra ångestsyndrom och svår depression
  • kriser och sviter av traumatiska händelser
  • skadligt bruk eller beroende
  • självskadebeteende
  • genomgripande psykosocial svikt
  • bipolaritet.

Om det finns tecken på ohälsa och svårigheter som bäst tas om hand inom annan verksamhet, till exempel annan specialistklinik eller socialtjänsten, tillämpas rutiner för att lotsa vidare dit eller genomföra samordnade insatser.

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg
  • Tillstånd: Schizofreni och liknande tillstånd

Utredningen görs för att säkerställa eller utesluta en eller flera diagnoser. Vissa delar görs vid en allvarlig försämring eller när behandling inte fungerar.

Målgrupp eller situation

Individer som vid initial kartläggning visat sig ha hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar, koncentrationssvårigheter, desorganiserat beteende eller tänkande, förändrat känsloliv och passivitet. Utredningen påbörjas så snart som möjligt även om individen vårdas i slutenvården.

Kunskapsläge

Rekommendationer från olika professionsföreningar och regionala vårdprogram.

Kompetenskrav

Läkare är ansvarig för utredningen. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet som till exempel kurator, arbetsterapeut, fysioterapeut, sjuksköterska, psykolog och skötare.

Sammanfattning

Utredningen innefattar olika iakttagelser och skattningar av hur sjukdomen yttrar sig, samtal med individ och närstående kring nuvarande situation, resurser och behov samt  historia och sjukdomsförlopp. Somatisk undersökning, provtagning och värdering av kriterier för diagnos samt klassificering av diagnos ingår. 

Utredningens syfte är att skapa en bild av nuvarande och tidigare situation, förstå vägen till insjuknandet, ställa eller utesluta diagnos och sätta in adekvata behandling- och stödinsatser. Den diagnostiska utredningen kompletterar och fördjupar den initiala kartläggningen.

Genomförande

Låt gärna individen själv beskriva sina problem. En fråga att ställa kan vara “Vad är ditt största problem just nu?”

Den diagnostiska utredningen bygger vidare på befintlig information och tidigare dokumentation. Olika professioner bidrar i utredning och bedömningsarbetet.

Viktiga aspekter att undersöka
  • Symtom på psykos, desorganisation och negativa symtom samt dess varaktighet.
  • Nytillkommen funktionspåverkan kognitivt och praktiskt inom flera livsområden: hem, fritid och arbete eller skola samt när funktionen försämras. 
  • Diagnostik och bedömning av samtidig psykisk och somatisk sjukdom samt kognitiv funktion.

Gör en fördjupad genomgång och värdering av symtom på schizofreni och liknande tillstånd. Undersök vilken diagnos inom schizofrenispektrumet symtomen talar för. 

  • Hur yttrar sig symtomen, är beteendet påverkat, finns funktionsnedsättning och hur länge har symtom/beteende/funktionsnedsättning funnits (varaktighet)?
  • Om inte tydliga vanföreställningar och/eller hallucinationer, har individen gett uttryck för förändrad verklighetsuppfattning och realitetsprövning?

Ta hjälp av standardiserade formulär.

Schizofreni

Diagnosen är grundad på både symtom, funktion och förlopp. För att diagnosen schizofreni ska kunna sättas måste det finnas två eller fler av följande symtom:

  • hallucinationer
  • vanföreställningar
  • desorienterat tal
  • påtaglig katatoni
  • desorganiserat beteende
  • negativa symtom.

Därtill ska det finnas en social eller yrkesmässig funktionsnedsättning. Sjukdomstecken ska vara observerbara under minst 1 månad och funktionsnedsättningen pågå under minst 6 månader innan diagnosen kan övervägas (enligt DSM). Enligt ICD krävs 1 månads sjukdomsduration.

Schizofreniform psykos

Samma symtom som för schizofreni men där symtomen bara haft en varaktighet mellan en till sex månader. Diagnosen kodas inte i ICD-10.

Schizoaffektivt syndrom

Utöver symtomen för schizofreni ska individen ha haft minst en period av behandlingskrävande mani eller depression. 

Varaktigheten av psykossymtom är längre än varaktigheten av mani eller depression. Det innebär att psykossymtomen finns kvar även när individen har ett normalt stämningsläge.

Vanföreställningssyndrom

Ihållande okorrigerbara föreställningar som saknar rimlig grund. Andra samtidiga psykossymtom som hallucinationer eller tankestörningar utesluter diagnosen. Vanföreställningssyndromen indelas i erotomani, grandios, persekutorisk, svartsjuke och somatisk vanföreställning beroende på det dominerande temat. 

Delat eller inducerat vanföreställningssyndrom (Folie á deux) inkluderas i diagnosen i DSM-5.

Akuta och övergående psykotiska syndrom (kortvarig psykos)

Akut debut av psykotiska symtom (mindre än 2 veckor) som inte kan förklaras av annan sjukdom eller substans (till exempel läkemedel eller narkotika). Det kan vara kopplat till en påtaglig stressfaktor, graviditet eller postpartum. Katatoni kan vara en del av symtomen. 

Symtom i form av hallucinationer, vanföreställningar och/eller desorganiserat tal vara i minst ett dygn, men inte mer än en månad enligt DSM-5.

Ospecificerad icke-organisk psykos

Om det ännu är oklart vilken psykossjukdom som individen har. Det kan till exempel vara svårt att ställa diagnosen schizoaffektiv psykos innan förloppet studerats. Diagnosen bör dock omvandlas till en mer specifik diagnos när kriterierna för en sådan har uppnåtts.

En bedömning av psykiskt status görs under samtalet genom observationer av: 

  • individens yttre 
  • kognitiv funktion (vakenhet, orientering, uppmärksamhet och minne)
  • psykomotorik (inklusive mimik och eventuella tics)
  • samspel (formell och emotionell kontakt, kommunikation)
  • stämningsläge
  • tankeinnehåll 
  • hallucinationer
  • vanföreställningar
  • suicidalitet
  • insikt samt inställning till vård.
  • aggressivt beteende eller hotfullhet

Anamnes

Sökorsak:
  • symtom och besvär enligt individen, närstående och inremitterande
  • när symtomen och besvären märks, hur de upplevs och konsekvenser för individen och närstående.
Levnadsvanor:
  • tobak, alkohol 
  • fysisk aktivitet
  • matvanor
  • sömn.
Livssituation:
  • familjeförhållanden
  • socialt nätverk (relationer familj, vänner, barn, anhöriga)
  • sysselsättning (arbete, fritid, studier)
  • utbildningsnivå
  • psykosocial stress (skadligt bruk eller beroende i familjen, ekonomiska problem, mobbning, problem i relationer, omvälvande livshändelser)
  • boendesituation 
  • fritidsaktiviteter, intressen
  • socioekonomiska förhållanden
  • uppväxt, skolgång och social situation under barndomen.
Resurser och behov:
  • dagliga rutiner, hygien
  • strategier för att hantera symtom
  • självbild.
Fysisk hälsa (aktuell och tidigare):
  • allmäntillstånd, kroppsliga symtom/ohälsa/funktionsnedsättning
  • tandstatus
  • vårdkontakter och behandling
  • medicinering
  • allergier eller överkänslighet
  • tidigare syn- och hörselundersökning.
Psykiatriska symtom och besvär:
  • debut av psykiska besvär och av psykotiska symtom
  • varaktighet av psykiska besvär/psykotiska symtom
  • möjliga utlösande faktorer eller händelser
  • behandlingskontakter (pågående/avslutade)
  • medicinering, naturläkemedel (pågående/tidigare)
  • utvecklingsrelaterade avvikelser under barndomen (övergripande)
  • funktionspåverkan (när, i vilka miljöer, grad av befintligt stöd/anpassning)
  • skadligt bruk eller beroende av alkohol och/eller droger.
Våld och trauma:
  • utsatt för våld
  • utsätter andra för våld
  • traumatiska erfarenheter.
Önskemål om vård och stöd:
  • vad vill individen ha hjälp med 
  • förhoppningar om och mål i framtiden
  • vad önskar närstående för hjälp.
Ärftlighet:
  • psykisk och fysisk sjukdom hos första- eller andragradssläkting.
Sjukdomsinsikt:
  • Upplever individen själv att hen är sjuk och i så fall hur sjuk? Ofta finns sjukdomskänsla även fast full insikt saknas.

Hur och i vilken grad är symtomen hindrande i vardag och livsföring? Vilken typ av anpassningar skulle behövas?

Övergripande bedömning av funktionsförmåga baseras på beskrivningar av: 

  • högsta utbildningsnivå
  • arbete, aktuell arbetsförmåga, tidigare arbetsförmåga, sjukskrivningar
  • förmåga att sköta hemmet, vara förälder
  • förmåga att passa tider, skapa struktur, komma ihåg
  • förmåga att orka och hinna med fritidsintressen
  • behov av kognitivt stöd och anpassningar.

Funktionsskattning med standardiserade formulär WHODAS 2.0 och GAF-funktion ska göras.

En utökad funktionsutredning av arbetsterapeut görs som grund för anpassning av insatser. Även en utredning av fysisk funktion av fysioterapeut kan  göras. Ibland kan det vara nödvändigt att göra ytterligare utredning av psykomotorik och rörelsekvalitet.

Gör en värdering av den kognitiva funktionen. Hur fungerar inlärningssituationer i studier, arbete? Finns tecken på svag, ojämn eller uttalat hög begåvning och samtidigt låg funktion? 

Ta ställning till när en neuropsykologisk utredning ska göras.

Strukturerade skattningar med hjälp av standardiserade formulär minskar risken för att information missas och kan användas som komplement till den anamnestiska intervjun. För en del är det lättare att vara öppen i formulär än i samtal. Generellt är standardiserade formulär dock förenade med brister i specificitet och sensitivitet (falskt positiva respektive falskt negativa resultat).

Livskvalitet 
Sjukdomens svårighetsgrad
Symtom
  • GAF-symtom 
  • CRDPSS – symtomdimensioner vid psykos (DSM-5) 
  • RS-S  – SCI-SR - Structured Clinical Interview for Symptoms of Remission (ibland kallad PANSS remission)
Funktion
Alkohol och droger
Övriga tillstånd
  • MINI – diagnostisk intervju
Misstanke om annat psykiatriskt tillstånd
  • MADRS-S – depression 
  • MDQ – manisk episod  
  • PCL-5 – trauma eller PTSD
  • SCID-II eller DIP-Q – personlighetssyndrom 
  • SRS-2 – egenskaper förknippade med autism
Kompletterande skalor 
  • IRS – patientskattning av upplevda psykiska problem
  • TASP – patientskattning av kontakt med behandlare

En fysisk hälsokontroll ska göras som inkluderar

Hälsosamtal 

Kartläggning av levnadsvanor 

  • fysisk aktivitet
  • kost
  • tobak
  • alkohol
  • sömn och vila
  • munhälsa och tandstatus.
Somatiskt status 
  • Allmäntillstånd
  • Längd
  • Vikt
  • Munhåla och svalg
  • Tandstatus
  • Lungor 
  • Pulsfrekvens
  • Blodtryck 
  • Hjärta 
  • Buk
  • Midjemått
  • Neurologiskt status
  • EKG på indikation
Provtagning
  • Sköldkörtelprov: TSH, och eventuell fritt T4.
  • Elektrolytstatus: Na, K, S-Ca.
  • Blodstatus och eventuellt CRP eller SR.
  • Blodfetter: triglycerider kolesterol.
  • Fasteblodsocker: P-glukos (Hba1c vid behov).
  • Lever och njurfunktionsprover: ALAT/ASAT, G-GT, PEth/CDT, kreatinin eller cystatin C.
  • D-vitamin, B12 och folat (särskilt vid selektivt ätande eller vegankost).
  • Urinscreening för droger.
Undersökningar vid förstagångsinsjuknande 
  • Elektrofysiologi: EEG-undersökning för att utesluta epilepsi
  • Hjärnavbildning – för att utesluta fysisk bakgrund till symptom: CT/DT eller MR (magnetresosans-undersökning).

Konsultera somatisk specialistvård vid behov. 

En mer omfattande och strukturerad kartläggning av individens livssituation är nödvändig för att sätta in rätt vård och stödinsatser och för att kunna planera vård och stöd. Samverkan med socialtjänsten behöver inledas för att en utredning och bedömning av behov av insatser för vuxna enligt Socialtjänstlagen ska göras och utredningarna samordnas. 

I manualer för case management/vård- och stödsamordning finns flera verktyg (arbetsblad) för strukturerad kartläggning av livssituation, identifiera behov och återhämtningsmål som till exempel:

  • nätverkskarta
  • intervjuguider för individ och närstående
  • en vanlig dag
  • behovsbedömning QLS-100
  • checklista för färdigheter och resurser
  • upplevd livskvalitet
  • upplevda psykiska besvär
  • självskattningsformulär av tillfredsställelse med vård och stöd (Con-Sat)
  • skattning av problemområden.

Flera av dessa verktyg eller arbetsblad kan även användas vid uppföljning. 

Även i psykopedagogiska program som Illness management and recovery (IMR) och Ett självständigt liv (ESL) finns delar som stödjer arbetet med att identifiera behov och sätta upp återhämtningsmål. 

En psykosocial utredning av kurator är ofta ett nödvändigt komplement.

Schizofreni och liknande tillstånd medför en ökad risk för suicidförsök och fullbordat suicid. Risken är högst i samband med förstagångs- och återinsjuknande. Individen kan vara i farozonen för suicid utan att uppge allvarliga suicidtankar. Värdera suicidrisken och genomför vid behov en strukturerad klinisk bedömning av suicidrisk.

Förslag på sonderande frågor för att värdera suicidrisk:

  • Har du tankar om att livet inte är värt att leva?
  • Har du tänkt ut hur och när du ska begå självmord?
  • Har någon sagt till dig att det vore bättre om du inte fanns eller var död?
  • Har du tillgång till medel eller tänkt skaffa dig medel för att utföra din plan?
  • Har du någon gång gjort ett självmordsförsök?

 

Bedömningar av risk för att individer kan komma att bete sig våldsamt görs om tecken på detta upptäckts utifrån att det aktuella beteendet observeras.

För klinisk diagnostik inom psykiatri används huvudsakligen DSM, som i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda individer, men kodningen av diagnosen görs enligt ICD.

En väsentlig skillnad mellan systemen DSM och ICD när det gäller schizofreni är sjukdomsduration (sjukdomstid). För diagnos enligt DSM krävs 6 månaders sjukdomsduration, för diagnos enligt ICD krävs 1 månads sjukdomsduration.

Koder ICD-10 F20–F29, Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom
  • F20 Schizofreni
  • F21 Schizotyp störning
  • F22 Kroniska vanföreställningar
  • F23 Akuta och övergående psykotiska syndrom
  • F24 Inducerat vanföreställningssyndrom
  • F25 Schizoaffektiva syndrom
  • F28 Andra icke organiska psykotiska störningar
  • F29 Ospecificerad icke organisk psykos

Undersök om det finns ett annat tillstånd utöver schizofreni eller liknande tillstånd, och ta i så fall ställning till på vilket sätt psykossymtomen påverkar respektive påverkas av det andra tillståndet. 

Vanliga samtidiga tillstånd är:

  • riskbruk och beroende 
  • autism
  • tvångssyndrom
  • personlighetssyndrom
  • överviktsproblematik eller fetma.

Mindre vanliga tillstånd att överväga: 

  • intellektuell funktionsnedsättning, svag teoretisk begåvning
  • traumasyndrom
  • tourettes, tics
  • bipolär sjukdom.

Om individen redan har diagnos men försämrats allvarligt eller förväntade behandlingseffekter uteblir görs de delar av den diagnostiska utredningen  som bedöms nödvändiga för att skapa sig en bild av nuvarande situation, förstå orsaken bakom återinsjuknandet och sätta in adekvata behandling- och stödinsatser. 

Orsak till försämring

Försök ta reda på orsaken bakom återinsjuknande genom att ställa frågor och be individen och närstående beskriva den aktuella situationen och vad som orsakat återinsjuknandet. 

  • Har individen haft avbrott i läkemedelsbehandlingen?
  • Finns psykosociala problem, som att vardagsstrukturen har rasat, ökad stress, förändrade levnadsvanor?
  • Hur är sömnen?
  • Finns pågående skadligt bruk eller beroende av alkohol och/eller droger?
  • Finns tecken fysisk ohälsa som kunnat bidra till återinsjuknandet?
Att uppmärksamma vid allvarlig försämring
  • Förvärrade symtom kan vara biverkningar av antipsykotisk medicinering, eller utsättningssymtom av till exempel klozapin. Finns det misstanke om att individens försämring är kopplat till medicinering ska man göra en uppföljning av antipsykotisk läkemedelsbehandling.
  • Samsjuklighet med depression kan vara en del av de negativa symtomen. Gör alltid en strukturerad bedömning av depressionssymtom om det finns misstanke om depression. 
  • Hos kvinnor i fertil ålder kan psykotiska symtom förvärras pre- och perimenstruellt. Samråd med gynekolog om lämplig behandling.

Bedömning och fortsatta insatser

Efter att tillräcklig information har samlats in sammanfattas utredningen och man tar ställning till:

  • varaktighet, art och svårighetsgrad av symtom och funktionsnedsättning
  • om symtomen och funktionsnedsättningen motsvarar diagnoskriterier för schizofreni och liknande tillstånd eller inte
  • eventuell tilläggsproblematik eller samtidigt psykiatriskt tillstånd
  • behov av ytterligare kompletterande undersökningar. 

Sammanfatta utredningen och återför till individen, närstående och eventuell inremitterande verksamhet.

Insatser enligt vårdförlopp

Om individen insjuknat i psykos första gången ges insatser enligt personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp schizofreni – förstagångsinsjuknande. Insatser ska ges av verksamhet med särskilt uppdrag förstagångsinsjuknande. 

Om individen har återinsjuknat ges insatser enligt personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp schizofreni för fortsatt vård och stöd.

Gör en sammanvägd bedömning om sjukdomens svårighetsgrad utifrån strukturerade skattningar av symtom, funktion och behov. Väg även in risk för allvarlig försämring samt individens och närståendes upplevelse av situationen.

Lindrig sjukdom och funktionsnedsättning

Individer som bedöms vara i remission, ha lindriga symtom, hög funktionsnivå och låg risk för allvarlig försämring.

Måttlig till svår sjukdom och funktionsnedsättning

Individer som bedöms ha kvarstående symtom och funktionsnedsättning som påverkar livssituationen avsevärt men bedöms ha låg risk att försämras allvarligt.

Påtaglig till extremt svår sjukdom och funktionsnedsättning

Individer som bedöms ha omfattande symtom och funktionsnedsättning som påverkar livssituationen i mycket hög grad. De har hög risk att försämras allvarligt, fara illa, oroa sin omgivning och inte vilja ta emot vård och stöd.

Omprövning av svårighetsgrad

Omprövning av svårighetsgrad görs

Relevanta insatser vid olika orsaker till en allvarlig försämring: 

Läkemedelsrelaterade problem

Om individen själv avslutat sin läkemedelsbehandling behöver man ta reda på varför. Om det är för att den inte gett tillräcklig effekt eller gett för stora biverkningar ska läkare ta ställning till läkemedelsbyte eller dosjustering efter en noggrann uppföljning av antipsykotisk läkemedelsbehandling.

Psykosociala problem

Om individens försämring kan bero på ensamhet, relationsproblem, stress, brist på meningsfull sysselsättning eller svårigheter att klara av vardagsrutiner behöver man göra en fördjupad psykosocial utredning i samverkan med socialtjänsten för att hitta lämpliga insatser. Undersök möjligheten att minska kraven och öka stödet i vardagen. Stödjande insatser för att bygga upp en fungerande struktur i vardagen är ofta till stor hjälp . Erbjud stödjande insatser utifrån behov och önskemål, till exempel Boendestöd, Illness Managment Recovery (IMR), Ett självständigt liv (ESL) eller familjeinterventioner.

Om individen arbetar eller studerar kan man behöva göra anpassningar i arbete/studiesituation.

Sömnproblem

Utred bakgrunden till sömnproblemen tex läkemedelsbiverkningar, bristande aktivitet under dagen. Erbjud insatser som kan förbättra sömnen utifrån individens behov. Se sömnhygien.

Skadligt bruk eller beroende 

Om individen har ett skadligt bruk eller beroende ska man ta ställning till om vidare utredning behöver göras, initiera ett samarbete med beroendevården och överväga integrerade åtgärder vid skadligt bruk och/eller beroende. Observera att individen omgående kan behöva abstinensbehandling om långvarigt bruk.

Om det kommer fram att individen är i behov av insatser från socialtjänsten ska hen lotsas dit och och samverkan inledas se samordnad individuell plan, SIP.  En utredning och bedömning av behov av insatser för vuxna enligt Socialtjänstlagen ska göras.  

Om det framkommit att individen har ett skadligt bruk eller beroende ska hen erbjudas, remitteras till eller få hjälp och stöd att själv söka adekvat beroendevård.

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg
  • Tillstånd: Schizofreni och liknande tillstånd

Regelbunden kontroll av den fysiska hälsan görs för att upptäcka riskfaktorer och redan utvecklad ohälsa.

Målgrupp eller situation

Individer med schizofreni eller liknande tillstånd.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda regelbundna kontroller av metabola riskfaktorer med blodprov och fysisk undersökning till individer med schizofreni och liknande tillstånd (prioritet 1).

Kompetenskrav

Läkare är ansvarig för kontrollen och vidare handläggning. Andra professioner i teamet kan göra delar som t.ex. sjuksköterska, skötare, case manager eller vård- och stödsamordnare.

Sammanfattning

En kontroll av fysisk hälsa innefattar:

  • hälsosamtal
  • somatisk undersökning och provtagning
  • screening för att identifiera fysisk ohälsa och sjukdom. 

Kontrollen görs vid utredning och uppföljning av läkemedelsbehandling. Fysisk hälsokontroll ska göras  årligen men mer frekvent om det finns kända riskfaktorer som till exempel viktuppgång, ärftlighet för hjärt-kärlsjukdom eller diabetes. Resultatet av hälsokontrollen ligger till grund för beslut om insatser.

Genomförande

Kontroll av den fysisk hälsan bör göras eftersom individer med schizofreni och liknande tillstånd drabbas av fysisk ohälsa i högre utsträckning än andra. Riskfaktorer för sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlproblem och cancer, och redan utvecklad fysisk ohälsa upptäcks mer sällan och senare.