Samarbete med närstående

För att kunna lämna ut sekretessbelagda uppgifter till närstående krävs samtycke från individen. Samtycket ska inhämtas av den som ansvarar för vården och dokumenteras i journalen. Sekretessen gäller även sådant som individ och närstående har berättat för personalen.

Sekretess är inte ett hinder för att ändå samarbeta med närstående. Personalen kan alltid träffa närstående och ge allmän information och individuellt stöd utan att lämna ut uppgifter om individen om hen inte lämnat samtycke.

När det gäller minderåriga finns ingen bestämd åldersgräns när föräldrarnas möjligheter att råda över sekretesskyddade uppgifter minskar utan hänsyn måste tas till det enskilda barnets ålder, mognad och utveckling i övrigt.

Närstående till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd får ofta bära ett stort ansvar för den som drabbats. Närstående kan ha mycket kunskap om individens behov av stöd. De kan också bidra med information om hur individen har mått och reagerat på händelser tidigare i livet. Till exempel vad som har triggat försämring eller återfall. Om det är möjligt bör de involveras i arbetet med vårdplan och att upprätta en eventuell Krisplan. Närstående kan också behöva stöd för egen del. Stödet kan se olika ut beroende på vilken relation de anhöriga har till den som är sjuk: om de är föräldrar och syskon eller om de är partner eller barn till den som är sjuk. 

• I Socialstyrelsen riktlinjer rekommenderas psykopedagogisk utbildning och familjepsykoedukation, för att både den som drabbats av psykossjukdom och närstående ska kunna få information om psykossjukdom, vad det finns för stöd och behandling och stöd i att hantera situationen. När syftet med informationen är att ge fördjupad kunskap, förståelse och färdigheter krävs ofta en mer omfattande utbildningsinsats.
  
  Målet är att den ökade kunskapen ska leda till att sjukdomen bli mer begriplig och hanterbar och därigenom förhoppningsvis öka individens känsla av egenmakt och framtidshopp. Inom ramen för case management / vård- och stödsamordning, som rekommenderas i Socialstyrelsens riktlinjer, jobbar man ofta med en så kallad resursgrupp där närstående om möjligt ska ingå.

• Tänk på att individer med nedsatt kognitiv funktion kan ha en god verbal förmåga men samtidigt ha svårigheter med att tolka och komma ihåg information. För att öka förutsättningarna för förståelse kan den muntliga informationen behöva kompletteras med skriftlig information och upprepas vid flera tillfällen. Informationsbroschyrer och hänvisningar till webbsidor ger individen och närstående möjlighet att hämta in information i sin egen takt och vid flera tillfällen. Erbjud information till individ och närstående tillsammans. Om detta inte är möjligt kan närstående informeras separat.

• Närstående kan ha behov av hjälp med hur de ska bemöta och stödja sin närstående. Många tillstånd innebär också en stor påfrestning på omgivningen. Risken finns att individen drar sig undan och isolerar sig eller att närstående tar på sig för stort ansvar. Med ökad kunskap om tillståndet kan stressen och oron hos närstående minska.

  Det kan till exempel handla om skuldkänslor, olösta konflikter eller direkt våld. I sådana situationer är det särskilt angeläget att erbjuda närstående stöd och uppmärksamma eventuella barns behov av stöd och insatser. Detta kan annars försvåra individens återhämtning.

• Stöd till närstående ifrån kommunen finns beskrivet i socialtjänstlagen. Detta stöd kan exempelvis innehålla råd och vägledning samt enskilda samtal eller grupper.

• Att som närstående få träffa andra med liknande erfarenheter och prata om sin situation kan också vara ett stöd. Närstående kan exempelvis erbjudas att delta i föräldragrupper eller att medverka i behandlingsprogram vid missbruksproblem. Patient- och anhörigföreningar erbjuder också ofta stöd till närstående i olika form.