Behandling vid diagnostiserad adhd, vuxna

Gå till huvudsidan: Adhd

Adhd

Behandling och stöd

Behandling vid diagnostiserad adhd, vuxna

Insatserna vid diagnostiserad adhd på specialiserad nivå kompletterar de rådgivande och psykosociala insatserna.

Målgrupp eller situation

Vuxna med diagnostiserad adhd.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar flera typer av insatser, som ofta behöver kombineras, för behandling av adhd. 

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att 

  • ett team med minst en läkare och en psykolog (vid behov fler kompetenser) genomför neuropsykiatrisk utredning, erbjuder insatser och följer upp insatserna (prioritet 2)
  • bedömningen, diagnostiken, insatserna och uppföljningen hålls samman genom hela vårdkedjan (prioritet 3)
  • insatserna ska följas upp strukturerat (prioritet 3).

Kompetenskrav

Hälso- och sjukvårdspersonal enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Behandlingen vid adhd syftar till att minska symtom, höja funktionsnivå och främja egenmakt. Behandling av adhd minskar också risken för att utveckla andra samtidiga psykiatriska och sociala problem.

Behandling vid adhd bör bestå av en kombination av olika insatser riktade mot vardagslivet och arbetsplatsen.

Följande insatser kan erbjudas efter individuell bedömning:

  • rådgivande och psykosociala insatser
  • psykoedukation
  • läkemedelsbehandling
  • insatser i samverkan med andra verksamheter
  • psykologisk behandling
  • anpassningar och kognitivt stöd
  • behandling för andra samtidiga psykiatriska tillstånd
  • stöd i föräldraskapet
  • insatser med och för närstående
  • insatser för minderåriga barn
  • uppmärksamma munhälsan.

Planerad behandling vid diagnostiserad adhd bör dokumenteras i en vårdplan. I vårdplanen görs en överenskommelse om vad behandlingen ska fokusera på, hur den ska utformas och hur uppföljning och utvärdering ska göras. Erbjud påminnelser om besökstider.

Genomförande

När man väljer vilken behandling och vilka insatser som ska ges ska man ta hänsyn till

  • symtombilden, graden av funktionsnedsättning, förekomst av andra samtidiga psykiatriska eller somatiska tillstånd
  • skydds- och riskfaktorer i vardagslivet och på arbetet
  • att adhd är varaktigt och behoven ser olika ut i olika faser av livet
  • att stödinsatser kan behövas från flera olika aktörer som behöver samverka med varandra.

Det bör finnas en beredskap för att anpassa insatserna om förhållanden i individens liv förändras.

Psykoedukation är basen i behandlingen. Med kunskap minskar risken för negativa reaktioner och negativa samspelsmönster.

Psykoedukation omfattar information och råd

Om adhd:

  • förekomst, orsaker, prognos och variation över livet
  • symtomens uttryck i vardagen
  • vad i miljön som kan bidra till eller försämra symtom.

Svårigheter vid adhd:

  • vanliga svårigheter som t.ex. sömnproblem
  • andra vanliga psykiatriska tillstånd vid adhd
  • hur adhd påverkar närstående.

Olika typer av insatser:

Individer med adhd utan andra psykiatriska tillstånd bör erbjudas behandling med läkemedel av typen centralt verkande sympatomimetika om inga kontraindikationer föreligger. Vid adhd i kombination med andra psykiatriska tillstånd kan läkemedelsbehandling erbjudas, men med större försiktighet. Läkemedelsbehandlingen bör alltid erbjudas som del i en multimodal behandling.

Behandling vid adhd innefattar ofta flera kompletterande insatser som planeras och utförs av olika aktörer i samverkan, till exempel socialtjänsten, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan. Effektiv samverkan och samordning bidrar till en helhetssyn på individens behov, möjliggör att insatser ges utan dröjsmål och leder till bättre effekt av de insatser som ges.

Samordnad individuell plan, SIP, upprättas vid behov av samordning av insatser mellan olika huvudmän.

Psykologisk behandling, som färdighetsträning och kognitiv beteendeterapi, KBT, kan ge övergripande effekter på funktionsnivån i vardagen. I många fall blir effekten större när KBT kombineras med läkemedelsbehandling.

KBT-behandling bör fokusera på problem eller svårigheter som till exempel självkontroll, problemlösning, att lyssna, att handskas med och uttrycka känslor eller träning av acceptans av adhd-symtomen. Färdighetsträning rekommenderas som en del av den individuella psykologiska behandlingen för individer med adhd. 

Två manualbaserade behandlingar för vuxna med adhd som bygger på KBT är Safrens och Hesslingers.

Anpassning vid adhd handlar till exempel om att

  • anpassa kravnivå och förväntningar
  • avgränsa och tydliggöra uppgifter
  • reducera intryck i miljön
  • lägga in pauser.

Ofta behövs anpassningar både i hemmet och på arbetsplatsen eller i studier.

Kognitivt stöd

Arbetsterapeutisk utredning kan visa på vilka behov som finns för att få vardagen att fungera bättre. Olika kognitiva stöd kan underlätta och till viss del kompensera för svårigheterna, till exempel:

  • struktur och rutiner
  • dygnsrytm och rutiner för sömn
  • strategier för att hantera tid
  • strategier för att komma ihåg
  • att upprätthålla motivation och koncentration
  • anpassning av miljö
  • förhållningssätt och bemötande
  • kognitiva hjälpmedel.

Utifrån prioriterade aktivitetsområden kan man ge förslag på individuella lösningar i form av exempelvis kognitivt stöd, sömnhygieniska insatser samt tips och råd om konsumentprodukter och vardagsteknik som kan få vardagen att flyta på bättre.

För individer med bristande tidshantering och organisationsförmåga kan gruppinterventionen Ha Koll erbjudas.

Behandling av adhd syftar även till att minska risken för och behandla andra samtidiga psykiatriska tillstånd. Vid annan samtidig diagnos bör man värdera hur adhd-symtomen påverkar och påverkas av det andra tillståndet.

Om det andra tillståndet bedöms vara sekundärt till adhd kan symtomen ofta förbättras genom behandling av adhd. Behandling av adhd leder till förbättrade möjligheter för individen att tillgodogöra sig annan behandling, till exempel att kunna genomföra hemarbete med exponering vid KBT för samtidigt tvångssyndrom. I andra fall kan de båda tillstånden behöva behandlas parallellt.

Vanliga samtidiga psykiatriska tillstånd som till exempel lindrig depression, ångestsyndrom och trotssyndrom bör behandlas parallellt med adhd.

Vid adhd med samtidiga svårare psykiatriska tillstånd, som till exempel svår depression, svår ätstörning, PTSD, skadligt bruk eller beroende, se behandling vid komplexa behov.

Individer med adhd möter ofta särskilda utmaningar i sitt föräldraskap. Allmänna råd och stöd i föräldraskapet räcker i vissa fall som insats, till exempel hjälp med struktur och strategier. Man kan också hänvisa till program för föräldraskapsstöd. I vissa fall kan mer riktat stöd behövas, och då kan man behöva vägleda föräldern till insatser via socialtjänsten.

Närstående kan vara en resurs för en individ med adhd, både i vardagslivet och som stöd i olika behandlingsinsatser. I många fall blir effekten av insatserna bättre om närstående kan inkluderas och ge stöd och hjälp.

Samtidigt kan det innebära en belastning för de närstående att fungera som stöd, och de kan behöva stöd och information för egen del. Minskad stress hos närstående vid adhd kan ha gynnsam effekt på tillståndet.

Vården ska efterfråga information om minderåriga barn. Minderåriga barn med omsorgsgivare med psykiska besvär har rätt till delaktighet, stöd och information. Samtal med barn bör föras både med hänsyn till individens integritet och till barnets mognad.

Barnkonventionen definierar både barnets rättigheter och vårdens skyldigheter. När det finns oro för att minderåriga barn kan fara illa är man skyldig att göra orosanmälan till socialtjänsten.

Vården ska uppmärksamma munhälsan i samband med besök. Ställ frågor eller använd munbedömningsinstrument. Informera om rätt till tandvårdsstöd från regionen och remittera till tandvården vid behov.

Uppföljning

För att kunna bedöma effekten av behandlingsinsatserna ska man göra en uppföljning. När utredning och behandling ges stegvis är systematisk uppföljning en förutsättning för att avgöra vad som är tillräckliga insatser.

Diskutera tillsammans med individen och eventuellt närstående om det behövs kompletterande behandlingsinsatser. Vid otillräcklig effekt eller nytillkomna problem kan kompletterande utredning vara motiverad.

Material

Stödinsatser - barn som anhöriga, Kunskapsguiden

Att samtala med barn (folder), Socialstyrelsen (pdf, ny flik)

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk akutvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår