Depression och ångestsyndrom
Behandling och stöd
Läkemedelsbehandling vid paniksyndrom hos vuxna
Antidepressiva läkemedel ger måttlig till stor minskning av symtom för vuxna med paniksyndrom.
Målgrupp eller situation
Vuxna med diagnostiserat paniksyndrom.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården kan erbjuda behandling med antidepressiva läkemedel (prioritet 5).
Kompetenskrav
Legitimerad läkare.
Sammanfattning
Behandling med antidepressiva läkemedel ger en måttlig till stor minskning av symtom vid paniksyndrom. SSRI är förstahandsval. Vid utebliven effekt eller stora biverkningar bör i första hand annat SSRI provas. De olika SSRI-preparaten verkar ha likvärdig effekt mot tvångssyndrom, men sertralin rekommenderas i första hand baserat på en sammanvägning av evidensläge, effekt och biverkningar.
Vid läkemedelsbehandling ska individen få information om vanliga biverkningar, eventuella symtom i inledningen av behandlingen samt information som ger en rimlig förväntan på effekt av behandlingen.
KBT bör utgöra förstahandsalternativ för de flesta individer eftersom effekten är likvärdig med läkemedel, mer bestående och förenad med mindre risk för biverkningar.
Genomförande
- SSRI är förstahandsbehandling. Sertralin rekommenderas i första hand. Behandlingseffekt ses ofta inom 2 veckor men kan dröja i ytterligare flera veckor. Övergående biverkningar är vanliga under behandlingens första 1–2 veckor. Om behandlingen inte ger effekt bör man i första hand prova ett annat SSRI. Kliniskt betraktas de olika SSRI-preparaten som relativt likvärdiga i effekt även om vissa preparat är mer välstuderade än andra. Venlafaxin, ett SNRI, är godkänt för behandling av paniksyndrom och är ett alternativ till SSRI, men har högre frekvens av biverkningar och utsättningssymtom.
- Klomipramin rekommenderas i andra hand. Klomipramin har en väl dokumenterad effekt vid paniksyndrom, men risken för besvärande biverkningar är hög och det finns risk för interaktion med annan pågående medicinering.
- Bensodiazepiner, pregabalin och gabapentin bör inte användas. Att erbjuda bensodiazepiner vid ångesttillstånd betraktas som “icke-göra” enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Läkemedlen kan ha en god symtomlindrande effekt på kort sikt men det finns risk för biverkningar i form av missbruk, beroendeutveckling och negativ kognitiv påverkan. Vid längre tids användning ökar också risken för olyckor, till exempel fallolyckor och trafikolyckor.
Uppföljning
Behandlingstiden bör uppgå till minst 6 månader. Man bör utvärdera följsamhet, effekt och biverkningar kontinuerligt. Skattningsskalan PDSS kan användas för att utvärdera behandlingseffekt.
Efter 6 månaders symtomfrihet med pågående behandling kan man försöka minska dosen eller trappa ut läkemedlet. Risken för återfall ökar efter utsättning, som bör ske gradvis. Vid eventuell försämring återgår man till den senaste framgångsrika behandlingen. Vid eventuell försämring återgår man till den senaste framgångsrika behandlingen. Läkemedelsbehandling kan bli flerårig.