Kognitiv beteendeterapi vid paniksyndrom hos vuxna

Gå till huvudsidan: Depression och ångestsyndrom

Depression och ångestsyndrom

Behandling och stöd

Kognitiv beteendeterapi vid paniksyndrom hos vuxna

Effekten av behandlingen är likvärdig med läkemedel men mer bestående och förenad med färre risker för biverkningar.

Målgrupp eller situation

Vuxna med paniksyndrom.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda KBT till vuxna med paniksyndrom (prioritet 3). Det starka stödet för KBT stödjer sig huvudsakligen på forskning av manualbaserade behandlingsprogram.

Kompetenskrav

Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant psykoterapiinriktning, eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.

Sammanfattning

KBT bör utgöra förstahandsalternativ för de flesta patienter eftersom effekten är likvärdig med läkemedel, mer bestående och förenad med mindre risk för biverkningar. KBT behandlar bättre agorafobisymtom och skyddar bättre mot återfall efter avslutad behandling.

Utgångspunkten för behandlingen bör vara en vetenskapligt utvärderad behandlingsmanual men med individuella anpassningar.

Genomförande

KBT vid paniksyndrom innehåller vanligen följande komponenter:

  • psykoedukation (patientutbildning i….)
  • en KBT-baserad fallformulering som kartlägger
    • katastroftankar
    • skrämmande sensationer
    • utlösande stimuli för attackerna
    • undvikande- och säkerhetsbeteenden
  • beteendeexperiment, för att t.ex. utmana katastroftankar
  • kognitiv omstrukturering, för att t.ex.utmana katastroftankar
  • exponering, in-vivo (för ångestframkallande situationer)
  • interoceptiv exponering (för ångestväckande symtom, t.ex. yrsel eller hjärtklappning)
  • återfallsprevention (i form av en vidmakthållandeplan).

Information om tillståndet och grundläggande behandlingsprinciper kan i sig verka ångestlindrande och utgör grunden för vidare behandling. Muntlig information bör kompletteras med skriftlig. Hänvisa gärna till relevanta webbplatser, till exempel 1177.se.

Insatser som riskerar att vidmakthålla besvären, som beviljande av färdtjänst, boendestödjare utan adekvat handledning eller sjuk-/aktivitetsersättning utan rehabiliteringsplan, bör undvikas. Istället bör man välja aktiverande behandlingsinsatser.

Individuell anpassning av KBT-behandlingen

För vuxna med ångestsyndrom är till exempel samsjuklighet, komplexa tillstånd eller tidigare behandlingsförsök utan fullgott resultat vanligt förekommande. Man kan behöva anpassa behandlingsupplägget efter det, men också efter individens livssituation och önskemål.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett paraplybegrepp som rymmer flera evidensbaserade metoder, tekniker och manualer. Som terapiform kännetecknas KBT av följande:

  • Kartläggning och psykopedukation (patientutbildning), för att skapa en gemensam förståelse av de faktorer som vidmakthåller besvären.
  • Fokus på att förändra de tankar och beteenden som kan spela en central roll i problematiken, i syfte att öka funktion, minska symtom och att förbättra måendet.
  • Behandlingen bedrivs aktivt, målmedvetet och avgränsat i tid, med fokus på de svårigheter som föreligger här och nu.
  • Teamarbete där patienten är expert på sina besvär och terapeuten är expert på behandlingen (som kommuniceras i en öppen dialog).
  • Mätbara behandlingsmål som utvärderas längs vägen (kan vara både symtom-, beteende- och/eller funktionsmått).
  • Förmedlingssättet kan variera (t.ex. fysiska möten individuellt eller i grupp, via internetbehandlingsprogram, självhjälpsböcker eller genom videobesök). Det vetenskapliga stödet för olika förmedlingssätt kan dock variera för olika diagnoser.
  • “Hjälp till självhjälp”, då en stor och viktig del i behandlingen utgörs av arbete med hemuppgifter.
  • I slutet av behandlingen görs en vidmakthållandeplan, i syfte att förebygga återfall. I planen sammanfattas viktiga lärdomar och strategier från behandlingen.

Uppföljning

Vid behandlingsavslut bör man bedöma individens kvarstående symtom i samtal och med med en skattningsskala, till exempel självskattningsformuläret PDSS-SR (Panic Disorder Severity Scale – Self rated). 

Individen bör även följas upp efter en tid. Har symtomen återkommit bör hen erbjudas boostersessioner. Där kan behandlaren stötta vid eventuella bakslag och repetera tidigare information och strategier.

Se även uppföljning ångestsyndrom vuxna.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Psykosociala insatser, Psykologisk behandling
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår
  • Tillstånd: Panikångest