Habiliterande insatser

Gå till huvudsidan: Autism

Autism

Behandling och stöd

Habiliterande insatser

Habiliterande insatser främjar individens aktivitet och delaktighet i vardagen och kan ges oberoende av verksamhet och vårdnivå.

Målgrupp eller situation

Barn, ungdomar och vuxna med svårigheter med aktiviteter och delaktighet, med misstänkt eller diagnostiserad autism.

Kunskapsläge

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) finns olika typer av insatser för autism som ofta behöver kombineras.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att tidiga insatser erbjuds efter behov så snart som möjligt till individer med svårigheter som kan bero på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, utan att först behöva vänta på utredning (prioritet 3).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Habiliterande insatser har utgångspunkt i individens funktionsnedsättning och dess konsekvenser i vardagen. De ska främja självständighet och delaktighet i de aktiviteter och/eller de delar av livet och vardagen som är prioriterade för individen. 

Insatserna kan vara psykoedukativa, förebyggande, förbättrande eller kompenserande. Det kan handla om stöd och hjälpmedel för struktur och förutsägbarhet, stöd för att utveckla kommunikation eller olika typer av färdighetsträning, till exempel för att hantera sociala sammanhang. 

Habiliterande insatser kan öka individens möjlighet att tillgodogöra sig andra insatser. 

Flera verksamheter kan ge habiliterande insatser. Ansvarsfördelning och vilka aktörer som behöver samverka kan variera mellan regioner.

Genomförande

De habiliterande insatserna utgår från en kartläggning av individens funktion och vid behov en riktad funktionsbedömning, till exempel arbetsterapeutisk, logopedisk eller neuropsykologisk utredning. Utifrån utredningens resultat och vad som är prioriterat för individen tar man tillsammans ställning till lämpliga insatser. 

I valet av insatser tar man hänsyn till individens och omgivningens förutsättningar och hur de påverkar möjligheterna att genomföra insatserna. Bemötande, förhållningssätt och hur insatserna tillgängliggörs för individen har också betydelse för hur insatserna faller ut. Beroende på individens ålder och stödbehov kan närstående eller personal ha en mer eller mindre aktiv roll i insatserna.

Varje individ är expert på sina egna resurser, svårigheter och behov. Med kartläggning eller utredning som grund sätter man tillsammans med individen upp mål för insatserna. För barn och ungdomar bör närstående ofta vara delaktiga i målformuleringen. Även för vuxna kan det vara hjälpsamt att involvera närstående. 

Mål som är möjliga att utvärdera

Insatsernas mål ska vara tidsbestämda och möjliga att utvärdera.

När man sätter upp mål kan man till exempel använda sig av metoden SMART. Det innebär att målen ska vara

  • S - Specifika
  • M - Mätbara
  • A - Accepterade eller Attraktiva
  • R - Realistiska
  • T - Tidsbegränsade.

När man tillsammans har formulerat målen diskuterar man vilka insatser som skulle kunna hjälpa individen att nå dem. 

Insatser tillsammans med andra aktörer

Habiliterande insatser kan ges av olika aktörer och behöver ofta samordnas med de övriga insatser som individen får. Utöver samverkan inom hälso- och sjukvården behöver insatser ofta omsättas i samverkan med till exempel 

  • personal inom förskola eller skola 
  • personal i boende, daglig verksamhet, ledsagare m.fl.
  • socialsekreterare 
  • biståndshandläggare 
  • handläggare på Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. 

Om det finns behov av att samordna insatserna som ges av både hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska en samordnad individuell plan, SIP, upprättas.

Insatser behöver ofta omfatta flera olika områden i individens vardag samtidigt, bland annat hem, fritid, förskola, skola och arbete eller sysselsättning. Exempel på insatser är

  • psykoedukation
  • kommunikativt stöd
  • kognitivt stöd
  • färdighetsträning
  • stöd för en bra aktivitetsbalans
  • stöd för god sömnhygien
  • insatser för att främja fysisk och psykomotorisk funktion
  • positivt beteendestöd (PBS).
Psykoedukation

Psykoedukation är information och utbildning om hur autism fungerar och påverkar individens funktion. Ökad kunskap kan ge en starkare känsla av egenmakt och minska upplevelsen av stress i vardagen. 

Kommunikativt stöd

Kommunikativt stöd innefattar strategier för att förstå, uttrycka sig och kommunicera med andra. Ofta behöver stödet kombineras med kognitivt stöd för att skapa förståelse för både kommunikationen och situationen. 

Kognitivt stöd

Kognitivt stöd ges för att individen lättare ska kunna förutse, planera och organisera vardagen, och för att kompensera för till exempel svårigheter med att komma ihåg saker. Kognitivt stöd kan innebära anpassningar i både den fysiska och den psykosociala miljön, men också hjälp med rutiner och hjälpmedel.

Färdighetsträning 

Färdighetsträning kan fokusera på olika områden och syftar till att hjälpa individen att utveckla färdigheter för att utföra aktiviteter i vardagen, till exempel basala aktiviteter såsom toalettbesök och ätande eller sociala färdigheter. För barn i förskoleålder kan mångsidiga intensiva beteendeinsatser (MIB) stötta barnets utveckling på olika områden. 

Aktivitetsbalans

Aktivitetsbalans är ett stöd som hjälper individen att skapa balans mellan aktivitet och vila. Det kan handla om att göra anpassningar för att orka genomföra energikrävande aktiviteter och hantera sinnesintryck.

Stöd vid sömnproblem

Individer som har lättare problem med att somna eller sova kan få hjälp med att förbättra sin sömnhygien. Det handlar bland annat om rutiner, vanor, en bra sovrumsmiljö och avslappningstekniker.

Individer som har större sömnproblem kan behöva en kartläggning av sömnproblemen och få ytterligare insatser eller behandling.

Insatser för att främja fysisk och psykomotorisk funktion

Vid nedsatt fysisk och psykomotorisk funktion kan insatser ges för att underlätta och öka individens förutsättningar att delta i fysiska aktiviteter och annan rörelsebehandling. 

Positivt beteendestöd 

Positivt beteendestöd (PBS) syftar till att främja individens livskvalitet och självständighet. PBS kan ges vid utmanande beteenden men kan också vara ett integrerat, förebyggande förhållningssätt i en verksamhet.

För barn och ungdomar kan insatserna behöva omsättas i förskolan eller skolan. Att använda samma hjälpmedel eller strategier i hem och skola gör att stödet blir mer integrerat i barnets eller ungdomens vardag. Närstående och personal är ofta en nödvändig resurs för att hjälpa barnet eller ungdomen att upprätthålla stödet över tid. 

Insatserna kan syfta till att hjälpa barnet eller ungdomen att

  • delta i samspel med jämnåriga
  • förstå och uttrycka sig, be om hjälp vid behov
  • överblicka sin dag och förbereda övergångar och förändringar
  • hantera sinnesintryck
  • klara av måltidssituationer och toalettbesök
  • balansera energinivån och orken så att den räcker hela dagen.

Individer med autism kan behöva stöd i att prioritera och organisera arbetet, avlasta genom hjälpmedel och struktur, och skapa balans mellan arbete och fritid. Arbetsgivaren har det främsta ansvaret för stöd och anpassningar på arbetsplatsen. Anpassningar och hjälpmedel bör vara långsiktiga för att stödja individen utifrån vad som behövs för ett hållbart arbetsliv.

Insatser kan beskriva

  • aktivitetsbegränsningar 
  • behov av anpassningar
  • hjälpmedelslösningar
  • rekommendationer till arbetsgivarens rehabiliteringsplan. 

Insatserna kan syfta till att hjälpa individen att

  • överblicka sin arbetsdag och förbereda övergångar och förändringar
  • hantera sinnesintryck
  • prioritera och organisera arbetet 
  • hantera pauser och samspel med kollegor
  • balansera energinivån och orken så att den räcker hela dagen.

Det är arbetsgivaren som tar beslut om och tillhandahåller hjälpmedel och andra resurser som anses lämpliga. Arbetsgivaren eller individen kan ansöka om bidrag för arbetshjälpmedel hos Försäkringskassan.

Uppföljning

De insatser som ges ska alltid följas upp och utvärderas utifrån individens uppsatta mål. Utöver individen själv kan närstående eller personal inom till exempel förskola eller skola, socialtjänst eller LSS-verksamhet ge information om hur insatserna fungerar i vardagen.

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Habilitering, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator | Socionom, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Personal i boende, daglig verksamhet och korttidsverksamhet | Personlig assistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog | Speciallärare, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration, God man | Förvaltare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för studier, arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår