Socialtjänst

Socialtjänstlagen, SoL, är en målinriktad ramlag. Socialtjänstens uppdrag är att främja individers trygghet, delaktighet och jämlikhet. Vägledande principer för socialtjänsten är att arbeta förebyggande, verka för hög tillgänglighet och stödja individer och olika grupper att utveckla sina resurser. Arbetet ska utföras med hänsyn till individens självbestämmanderätt, integritet och egna ansvar. Verksamhet inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

SoL reglerar hur kommunens socialtjänst ska arbeta med att erbjuda rådgivning, stöd, omsorg, ekonomiskt bistånd och annan hjälp till individer som är i behov av det. Socialtjänstens arbete utgår inte från medicinska diagnoser, utan från individens behov och förmåga att själv tillgodose dessa. Insatserna kan ges på olika sätt och i olika former, beroende på individens situation. Insatserna ska anpassas efter individens behov och utformas och genomföras i samråd med individen.

Insatser utan individuell behovsprövning

Socialtjänsten kan erbjuda vissa insatser utan individuell behovsprövning. Syftet är att kunna ge stöd som är lätt tillgängligt och förebyggande i ett tidigt skede. Varje kommun beslutar själv vilka insatser som ska ges och till vilka grupper. 

Dokumentationsskyldighet gäller även insatser utan behovsprövning. 

Insatser med individuell behovsprövning

Insatser som alltid kräver individuell behovsprövning är ekonomiskt bistånd, särskilt boende, kontaktperson, kontaktfamilj eller kvalificerad kontaktperson, vård i familjehem, vård i LVM-hem och vård i särskilda ungdomshem (11 kap. 5§).

Dokumentationsskyldighet

Enligt 14 kap. 3 § ska handläggning av ärenden som rör enskilda individer och genomförande av insatser dokumenteras. Undantag från skyldigheten att dokumentera anges i 14 kap. 4 §, där det framgår att skyldigheten inte omfattar uppgifter om individens personliga förhållanden vid rådgivning.

Vid insatser som ges utan individuell behovsprövning kan socialnämnden, om det finns särskilda skäl, besluta att inte dokumentera uppgifter som kan röja individens identitet. Det kan till exempel handla om namn eller personnummer (14 kap. 5 §). Det innebär dock inte ett undantag från all dokumentation. Uppgifter som behövs för uppföljning och kvalitetssäkring ska fortsatt dokumenteras i anonymiserad form (14 kap. 6 §).

Insatser för personliga och ekonomiska behov

Individer som behöver hjälp att tillgodose sina personliga eller ekonomiska behov har rätt att få insatser från socialtjänsten. Det kan till exempel handla om stöd i föräldraskap, boendestöd, ekonomiskt bistånd för försörjning och andra nödvändiga levnadskostnader. Insatserna ska säkerställa att individens grundläggande behov möts (11 kap. 1 § och 12 kap. 1 §). 

Barn och unga

När socialtjänsten vidtar åtgärder som rör barn och unga ska barnets bästa alltid vara vägledande (3 kap. 1 §). Barnet eller den unge ska också få kontinuerlig information om åtgärderna och ges möjlighet att framföra sina åsikter. För att främja förståelse och delaktighet ska socialtjänstens bemötande och information anpassas efter barnets eller den unges individuella behov, ålder, mognad och förutsättningar. Den som lämnar informationen ska försäkra sig om att barnet eller den unge har förstått (3 kap. 2–3 §§).

Socialtjänsten ska även arbeta för att barn och unga växer upp under trygga förhållanden och främja deras utveckling i samarbete med vårdnadshavare (18 kap. 1 §). Förebyggande arbete ska bedrivas för att förhindra att barn far illa. Det kan till exempel handla om att motverka skadligt bruk och brottslighet (18 kap. 2 §, 3 §, 4 §). För barn och unga med tecken på ogynnsam utveckling ska socialtjänsten säkerställa att de får rätt skydd och stöd, inklusive vård utanför hemmet vid behov (18 kap. 5 §).

När insatser behövs utan att samtycke finns

Frivillighet är en grundläggande princip i SoL. Det är individen själv eller ställföreträdare som ansöker om insatser via socialtjänstlagen. Vård utan samtycke regleras i Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. 

För barn och unga finns det specifika regler när vårdnadshavare inte samtycker till nödvändiga insatser. Det regleras dels i 20 kap. 1–7§§ om socialtjänstens handläggning vid anmälan och utredning som rör barn och unga, dels i LVU om vård utan samtycke. 

Socialtjänsten kan även utan samtycke fatta beslut om uppföljning efter avslutad utredning eller vård. Det gäller dock enbart under vissa förutsättningar och under en begränsad tidsperiod (23 kap. 1–2 §§).

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, innehåller tio olika typer av insatser. LSS är ett komplement till andra lagar och innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som andra lagar ger, till exempel kan man få samtidigt stöd utifrån socialtjänstlagen, SoL.

Enligt 1 § i LSS omfattar lagens personkretsar tre grupper:

1. Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,
2. Personer som har ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, orsakad av yttre våld eller kroppslig sjukdom,
3. Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som inte är en följd av normalt åldrande, om dessa hinder medför stora svårigheter i den dagliga livsföringen och ett omfattande behov av stöd eller service.

Insatser som kan erbjudas enligt LSS:

• Rådgivning och annat personligt stöd
• Personlig assistans
• Ledsagarservice
• Kontaktperson/kontaktfamilj
• Avlösarservice i hemmet
• Korttidsvistelse utanför det egna hemmet
• Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år
• Boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn eller ungdom
• Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad
• Daglig verksamhet (avser ej personkrets 3).

Barn kan vårdas utanför hemmet mot vårdnadshavarnas vilja enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Det görs om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas på grund av barnets hemmiljö eller egna beteende och om vårdnadshavarna och/eller den unge som fyllt 15 år inte ger sitt samtycke till det stöd som socialtjänsten erbjuder.

För att lagen om vård av unga, LVU, ska vara tillämplig måste tre förutsättningar vara uppfyllda:

• Ett missförhållande ska föreligga med anknytning till den unges hemmiljö (2 §, de så kallade miljöfallen) eller till den unges beteende (§ 3, de så kallade beteendefallen).
• Missförhållandet ska medföra att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
• Behövlig vård kan inte ges på frivillig väg.

Efter en ansökan från socialnämnden kan förvaltningsrätten besluta om vård enligt LVU.

Vård kan enligt 2 § ges till den som ännu inte fyllt 18 år. Vård enligt 3 § kan även ges till den som fyllt 18 år men inte 20 år och ska upphöra senast när individen fyller 21 år (1 och 21 §§).

De missförhållanden som nämns i 3 § är missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Socialt nedbrytande beteende

Med socialt nedbrytande beteende menas att individen beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer. Det får avgöras från fall till fall om LVU kan anses tillämplig när unga till följd av en psykisk störning uppvisar socialt nedbrytande beteende (prop. 1989/90:28 s. 67).

Socialtjänsten kan ansöka hos förvaltningsrätten om att en individ ska få vård mot sin vilja enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Det sker om en individ på grund av fortgående missbruk är i behov av vård och utsätter sin hälsa för allvarlig fara, riskerar att förstöra sitt liv eller allvarligt skada sig själv eller närstående och vården inte kan tillgodoses på annat sätt.

Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för uppgifter i socialtjänsten om en individs personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att individen själv eller individens närstående tar skada av det.

Sekretessen gäller inte mot individen själv och individen kan samtycka till att socialtjänsten lämnar ut sekretessbelagda uppgifter till exempelvis hälso- och sjukvården inom ramen för arbetet med en samordnad individuell plan, SIP. Inom verksamhetsgrenar i en kommuns socialtjänst gäller normalt inte sekretessen, men uppgifter får bara delas om det behövs.

Sekretessen får brytas enligt 26 kap. 9 § om det behövs för att ge individen nödvändig vård, behandling eller annat stöd och hen fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. I det fallet får uppgifter lämnas ut inom socialtjänsten, eller från socialtjänsten till hälso- och sjukvården. 

Sekretessen kan också brytas enligt 10 kap. 15 § för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda brottslighet, felaktiga utbetalningar eller andra former av fusk och överträdelser.

Samordnad individuell plan

När en individ behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården och de behöver samordnas, ska socialtjänsten och vården, tillsammans med individen, upprätta en samordnad individuell plan, SIP. SIP ska tydliggöra vilka insatser som behövs, vem som ansvarar för vilken insats och vem som har det övergripande ansvaret för SIP.

SoL 10 kap. 8–9 §§

HSL 16 kap. 4 §

Regional samverkansöverenskommelse

I socialtjänstlagen, SoL, och hälso- och sjukvårdslagen, HSL, finns en bestämmelse om att kommuner och regioner ska ingå en överenskommelse om ett samarbete i fråga om

• barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet eller är placerade i skyddat boende
• individer med psykiska funktionsnedsättningar
• individer som har ett skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar.

I överenskommelserna kan man ange hur kommunens socialtjänst och hälso- och sjukvården ska samverka för att kunna ge ett bra stöd till dessa grupper.

SoL  7 kap. 2 §

HSL 16 kap. 3 §