Spel

Ett utvecklat spelberoende, men även ett problematisk spelande, kan för individen medföra stora negativa konsekvenser:

• Psykiskt i form av skuld, ångest, oro och nedstämdhet. Suicidtankar förekommer oftare bland individer med spelproblem och spelberoende och på gruppnivå finns en förhöjd suicidrisk.
• Socialt och relationellt i form av isolering, lögner för arbetsgivare och närstående samt försumlighet gentemot barn och familj.
• Ekonomiskt i form av att vardagsekonomin inte går ihop eller skulder.

Några av de tecken och symtom på spelberoende och problematiskt spelande är att individen:

• Ägnar mycket tid åt spelande och tankar på spelande och försöker vinna tillbaka tidigare förluster.
• Upplever känsla av spänning inför spelande och får en kick (berusningseffekt) och kan behöva höja insatserna för att uppnå samma spänningskänsla.
• Har försökt att kontrollera, begränsa eller att upphöra med spelande utan framgång och blir rastlös eller irriterad av att inte spela.

I kartläggningar och undersökningar förekommer flertalet olika begrepp som beskriver spelproblem i någon form. Resultat från befolkningsstudien SWELOGS 2018 visar bland annat att andelen med problemspelande är lika för män och kvinnor förutom i åldersgruppen 18–24 år där männen har högre representation. Av befolkningen 16–87 år har:

• 2,9 % viss risk för spelproblem
• 0,7 % förhöjd risk för spelproblem
• 0,6 % spelproblem.

Samsjuklighet är vanligt hos individer med missbruk (skadligt bruk) eller beroende. Både somatiska och psykiska tillstånd förekommer vilket leder till sämre hälsa och allvarligare sjukdomsförlopp. Vid samsjuklighet bör de olika tillstånden behandlas samtidigt, antingen parallellt eller integrerat.

Utöver det kan individen drabbas negativt socialt, till exempel genom ekonomiska problem, hemlöshet, problem på arbetsplatsen eller i relation till familj, barn och närstående.

Individer med spelberoende har en ökad samsjuklighet kopplad till hjärt- och kärlsjukdomar.

Psykiatrisk samsjuklighet

Psykiatrisk samsjuklighet är vanligt vid missbruk (skadligt bruk) och beroende. De vanligaste tillstånden är:

• depression
• ångestsyndrom
• bipolär syndrom
• neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
• andra beroendesyndrom
• personlighetssyndrom.

Individer med spelberoende har upp till tre gånger så hög risk att ha en depression och tre gånger så hög risk att ha ångestsyndrom och upp till 15 gånger förhöjd suicidrisk.

Det finns flera riskfaktorer som påverkar om individen utvecklar ett missbruk (skadligt bruk) eller beroende. Generella riskfaktorer för de flesta beroendesyndrom är:

• ärftlighet
• tidig debut
• stress som kan orsakas av instabil livssituation, utanförskap, våld/utsatthet, ekonomiska problem, ohälsa etcetera.
• psykiska problem eller psykisk ohälsa
• somatiska sjukdomar
• annat missbruk (skadligt bruk) eller beroenden.
• otrygg psykosocial miljö.

Specifika riskfaktorer för missbruk eller beroende av spel är:

• spel om pengar under skol- eller arbetstid
• otrygga uppväxtförhållanden
• frekvent TV- eller datorspelande
• närstående som spelar om pengar
• vänner som tycker att spel om pengar är viktigt
• hög impulsivitet och en tro på att spelandet leder till ökad inkomst
• stora, omvälvande livshändelser som separation eller dödsfall
• tidigare spelproblem
• medicinering med vissa typer av läkemedel (t.ex. vid Parkinsons sjukdom och RLS).

Riskspel

Riskspel är snabba spel med kort tid mellan insats och resultat eller spel där skicklighet kan öka chansen att vinna. Även ljud och ljuseffekter under spelet innebär ökad risk. Exempel på riskspel är internetcasinon, spelautomater och livebetting. Att spela på de typer av spel som benämns som riskspel innebär en ökad risk för spelberoende.

Farmakologiska insatser

I nuläget saknas tillräcklig evidens för effektiv farmakologisk behandling av spelberoende.

Psykologiska och psykosociala insatser

Rekommenderad behandling är kognitiv beteendeterapi (KBT), som också kan kompletteras eller kombineras med motiverande samtal (MI). Rekommendationen gäller oavsett om individen har psykiatrisk samsjuklighet eller inte. Rekommendationen bygger på det vetenskapliga stödet för KBT-behandling och på en konsensusbedömning avseende värdet av att arbeta med ett motiverande förhållningssätt.