Missbruk och beroende
Kartläggning och utredning
Säker provtagning i urin
Urinprov används i bedömning, utredning och behandling. Provlämningen ska alltid övervakas av personal för att säkerställa att proverna inte manipuleras.
Målgrupp eller situation
Individer i kontakt med socialtjänst eller hälso- och sjukvård med pågående skadligt bruk (missbruk) eller beroende eller där misstanke finns om intag av narkotika.
Kunskapsläge
Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten använda urinprov för att upptäcka pågående eller nyligt intag av narkotika (prioritet 1). Man kan använda patientnära drogtest (snabbtest) med urinprov för att upptäcka pågående eller nyligt intag av narkotika (prioritet 5).
Kompetenskrav
Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
Urinprov kan användas under bedömning, utredning och behandling vid skadligt bruk (missbruk) och beroende.
Patientnära drogtest (snabbtest) kan användas vid behov av snabba svar men för att säkerställa provsvar krävs verifiering genom analys på laboratorium. Patientnära drogtest kan inte användas som grund för beslut kopplade till tvångsvård, följsamhet till kontraktsvård, vid vårdnadstvister, körkortsärenden eller liknande.
Rutiner kring provtagningen
För att provtagning inte ska inkräkta på individens integritet mer än nödvändigt och för att minimera risken att provet manipuleras behöver verksamheten ha tydliga rutiner.
- Inom hälso- och sjukvården ordineras urinprov av läkare.
- Proverna bör tas på en särskild provtagningstoalett med spegel och/eller observationsglas.
- Provtagningen bör vara oannonserad eller bokad med kort varsel.
- Individen bör informeras om att inte dricka för mycket innan provet ska tas eftersom det kan leda till ogiltigt prov.
- Om individen inte är känd sedan tidigare måste hen legitimera sig.
- För individer under 18 år krävs vårdnadshavares samtycke till provtagningen.
Om individen bara lämnar urinprov bör man fråga om det nuvarande psykiska måendet. Visar det sig att individen behöver vidare stöd tar man kontakt med ansvarig socialsekreterare (socialtjänsten) eller ansvarig läkare (hälso- och sjukvården) för bedömning.
Så tas urinprovet
Alla urinprov ska alltid övervakas, utan undantag. Hela provtagningen ska genomföras av samma person.
- Kontrollera att det inte finns tvål eller andra kemikalier inne på provtagningstoaletten, använd handskar.
- Be individen att lämna väskor utanför provtagningstoaletten och att ta av sig ytterkläder, långa tröjor och andra skylande plagg.
- Ge individen en mugg att kissa i, eller placera en rondskål i toaletten. Ha uppsikt över muggen under hela processen.
- Känn efter att muggen eller rondskålen med urin känns varm. Muggen behöver vara fylld minst till hälften med urin.
Toalettvattnet kan färgas för att undvika att det används för att manipulera provet.
Om provet ska analyseras på laboratorium
I hälso- och sjukvården:
- Kontrollera att ordination och beställning av provet finns i journalen och att den är korrekt, skriv därefter ut etiketten.
I socialtjänsten och hälso- och sjukvården:
- Häll upp urinen i det märkta röret, kontrollera att personnumret på etiketten överensstämmer med individens legitimation.
- Dokumentera legitimeringssätt (om aktuellt), det psykiska måendet och att provtagningen är genomförd i individens journal.
- Kassera omärkta provrör samt muggar med urin.
- Skicka provet till laboratoriet för screening och vid behov verifiering.
Provtagning i socialtjänsten
Det finns inte laglig grund för att kräva urinprov till exempel vid ansökan om ekonomiskt bistånd eller umgänge med barn. I de fallen behöver individen lämna provet frivilligt. Om socialtjänsten misstänker att föräldern är påverkad vid umgängestillfället får man kräva att hen bevisar drogfrihet. Om hen vägrar kan socialtjänsten neka umgänge.