Adhd
Behandling och stöd
Socialtjänstens insatser för vuxna
Insatser inom socialtjänsten ska erbjudas utifrån individens behov, med eller utan behovsprövning.
Målgrupp eller situation
Individer från 18 år med svårigheter att styra och reglera uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulser som påverkar dem och/eller familjen i vardagen.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att socialtjänsten
- erbjuder boendestöd till individer med adhd som har svårigheter att klara hemlivet (den dagliga livsföringen) utan stöd (prioritet 2)
- utser en vård- och stödsamordnare som samordnar kontakterna med myndigheter, hälso- och sjukvården och socialtjänsten för individer med adhd och komplexa behov (prioritet 2)
- erbjuder tidiga insatser efter behov till individer med misstänkt neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (prioritet 3)
- erbjuder individanpassat stöd till arbete (IPS-modellen) till individer med adhd och ingen eller svag anknytning till arbetsmarknaden (prioritet 3)
- erbjuder föräldraskapsstöd till föräldrar med adhd (prioritet 3).
Rekommendationerna följer intentionerna i socialtjänstlagen och insatserna är inte beroende av diagnos.
Kompetenskrav
Enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
Individer bör få insatser nära i tiden efter att behov har identifierats, oavsett om det finns en diagnos eller inte. Stöd som ges i ett tidigt skede kan förebygga att svårigheter och problem tillkommer eller växer sig stora. Vid större behov kan insatser ges i väntan på eller parallellt med behovsprövade insatser och/eller i samverkan med de insatser som ges av andra aktörer.
Genomförande
Socialtjänstens insatser kan vara av stor vikt för individer med svårigheter att styra och reglera uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulser. Stödet kan handla om att stärka individens och omgivningens resurser.
I mötet med individen behöver bemötande, kravnivå och förväntningar anpassas efter individens förutsättningar och funktionsnivå.
Tidiga insatser
Tidiga insatser syftar till att ge stöd innan problem växer sig större och kräver mer omfattande insatser. Det ska vara enkelt för individen att söka och få stöd i ett tidigt skede utifrån egna önskemål och behov. Vilka insatser som kan ges med eller utan behovsprövning kan variera mellan olika kommuner.
Insatser vid större behov
När insatser utan behovsprövning är otillräckliga kan individen behöva mer stöd. Insatser som är mer omfattande kräver individuell behovsprövning. Då görs en utredning för att bedöma hur behovet ser ut. Icke behovsprövade insatser kan ges parallellt.
Tidiga insatser
Exempel på tidiga insatser:
- stöd i föräldraskapet
- familjerådgivning
- boendestöd
- kontaktperson
- rådgivande samtal om privatekonomi
- rådgivande samtal som syftar till att informera om och vägleda vidare till andra relevanta stödinsatser
- stöd till närstående
- träffpunktsverksamhet eller liknande.
Insatser som kräver behovsprövning
Individuell behovsprövning krävs alltid vid följande insatser:
- ekonomiskt bistånd
- kontaktperson
- alla former av boende eller vård utanför det egna hemmet, t.ex. jourhem, stödboende, HVB, skyddat boende eller LVM-hem
- stadigvarande plats i särskilt boende eller bostäder med särskilt stöd
- insatser med stöd av LSS.
Tillgängliggöra insatser
Möten inom socialtjänstens verksamhetsområde kan ske i många olika sammanhang, allt från kortare samtal, utredning och bedömning till stöd och behandling. Att tillgängliggöra möten och insatser innebär att skapa förutsättningar för delaktighet och att anpassa kommunikation, bemötande, kravnivå och miljö (fysisk och psykosocial) så att de fungerar utifrån individens funktionsförmåga.
Det kan innebära
- påminnelser om mötestider utifrån behov och önskemål
- förbereda och anpassa mötesform (tid och plats)
- skapa struktur med hjälp av kognitivt stöd inför, under och efter samtal
- erbjuda pauser
- minska störande sinnesintryck
- validera, lyssna in och vara tydlig.
Information och råd
Information och råd ges till individen och eventuellt närstående. Information ska alltid anpassas till individens behov och förutsättningar.
Det kan handla om att
- öka kunskap och förståelse för individens fungerande och reaktioner på händelser och livssituationer
- informera om hur risk- och skyddsfaktorer kan påverka individens livssituation
- ge råd om bemötande och anpassning av kravnivå
- ge råd om levnadsvanor, t.ex. sömn, kost och fysisk aktivitet
- tipsa om mötesplatser, föreningar och fritidsaktiviteter
- tipsa om information om adhd, t.ex. informationsmaterial från Attention, Attention Ung och 1177.
Stöd och behandling
Socialtjänsten kan erbjuda stöd och behandling som utgår från metoder och manualer. Vilka metoder som ska finnas tillgängliga är inte reglerat i lag utan är upp till varje kommun att fatta beslut om.
Insatser utifrån olika behov
Individer med svårigheter att styra och reglera uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulser har ofta samvarierande riskfaktorer inom flera områden. Det kan röra sig om
- relationsproblem
- svårigheter i föräldraskapet
- svårigheter med vardagsrutiner och hemliv
- svårigheter att etablera sig på eller att stå utanför arbetsmarknaden
- ensamhet och social isolering
- svårigheter att hantera sin ekonomi
- våldsutsatthet
- psykisk ohälsa, t.ex. ångest, depression, självskadebeteende och ätstörningar
- skadligt bruk eller beroende
- kriminalitet.
Exempel på stöd- och behandlingsinsatser kan vara
- program för föräldraskapsstöd
- samarbetssamtal, rådgivning om vårdnad, boende och umgänge
- metoden Ett självständigt liv (ESL)
- individuellt stöd till arbete (IPS)
- stöd vid våldsutsatthet och/eller skyddat boende
- behandling och stöd till våldsutövare, t.ex. alternativ till våld (ATV)
- avhopparverksamhet
- behandling och stöd vid skadligt bruk eller beroende, t.ex. Community reinforcement approach (CRA) och återfallsprevention (ÅP).
Samverkan och samordning av insatser
Socialtjänsten behöver tidigt samordna sina insatser med andra berörda aktörer för att säkra ett sammanhållet stöd. Utöver hälso- och sjukvården kan det finnas behov av att samverka med till exempel Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan eller Polisen. Samverkan främjar en helhetssyn på individens behov och bidrar till att insatser ges på rätt nivå i rätt tid. Genom att ta ett samordningsansvar kan socialtjänsten också avlasta individen och närstående. Samarbete med individens närstående kan främja individens möjligheter att tillgodogöra sig stöd och insatser.
Exempel på former för samverkan och samordning:
SIP
Om behov finns av insatser från både socialtjänst och hälso‑ och sjukvård ska en samordnad individuell plan (SIP) upprättas tillsammans med individen.
Vård- och stödsamordnare/case manager
En vård- och stödsamordnare är en viktig resurs för individer som har komplexa behov och insatser från flera aktörer. Rollen innebär att fungera som en koordinator som samordnar insatser från socialtjänst, hälso- och sjukvård och andra aktörer. Genom att säkerställa att rätt stöd erbjuds vid rätt tidpunkt bidrar vård- och stödsamordnaren till att minska stress och ansvar för individen och närstående, samtidigt som individens behov och rättigheter sätts i fokus. Detta underlättar en trygg och sammanhållen stödinsats som är anpassad efter individens situation.
Personligt ombud
Personligt ombud erbjuder stöd när behovet av hjälp är omfattande och kräver insatser från flera håll. Ombudet arbetar för att stärka individens egna förmåga att navigera i socialtjänstens och andra myndigheters system. Genom att agera som en förtroendeperson bidrar det personliga ombudet till att öka individens inflytande över sin egen situation och främja långsiktig stabilitet och välmående.
God man eller förvaltare
En god man eller förvaltare fungerar som stöd för individer som inte klarar av att ta tillvara sina ekonomiska intressen och rättigheter i samhället på egen hand. Stödet kan vara av samordnande karaktär och handla om att sköta ekonomi, bevaka individens intressen och rätt till vård och stöd.
Uppföljning
Alla insatser inom socialtjänsten ska följas upp, även de som inte är behovsprövade. Uppföljning görs på individ- och/eller gruppnivå beroende på insatsens karaktär. Uppföljning på individnivå ska så långt det är möjligt genomföras i dialog med individen. Syftet är att bedöma om insatsen har varit tillräcklig eller om ytterligare stödinsatser behövs. Uppföljning av individuella insatser kan också göras på gruppnivå som ett led i att utveckla verksamhetens kvalitet.
Dokumentation utgör grunden för ett systematiskt och kvalitetssäkrat uppföljningsarbete och krävs för alla individuella insatser, även de som inte är behovsprövade. Socialnämnden kan fatta beslut om undantag från dokumentationskravet för insatser utan behovsprövning, till exempel vid kortvariga kontakter eller öppna verksamheter. Dessa undantag ska grundas på tydliga kriterier och säkerställa rättssäkerhet.
Material
Boendestöd – Insats för personliga behov enligt socialtjänstlagen, Socialstyrelsen
ESL (Ett självständigt liv), Socialstyrelsen
Föräldraskapsstöd, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd