Schematerapi för individer med emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS)

Gå till huvudsidan: Självskadebeteende

Självskadebeteende

Behandling och stöd

Schematerapi för individer med emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS)

Individuell terapi för vuxna med EIPS där självskadebeteende är ett av symtomen. Fokus är förändring av personlighetsstruktur, har en viss effekt på självskadebeteende.

Målgrupp eller situation

Vuxna med EIPS där självskadebeteende är ett av symtomen. Exklusionskriterier för schemafokuserad terapi för EIPS är allvarligt missbruk, mental retardation, psykossjukdom, bipolär sjukdom, adhd, dissociativ identitetsstörning och antisocialt personlighetssyndrom.

Kunskapsläge

I framförallt en forskningsstudie har schematerapi visat sig vara hjälpsam för vuxna individer med EIPS och självskadebeteende. Studien indikerade att schematerapi är hjälpsamt för att minska självskadebeteende, psykiatriska symtom, förändra personlighetsmönster och öka livskvaliteten.

Kompetenskrav

Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant psykoterapiinriktning eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning. Utbildning i schematerapi i flera steg rekommenderas.

Insatsen ges inom psykiatri.

Sammanfattning

Schematerapi är en omfattande behandling där fokus läggs på förändring av personligheten, och de grundläggande tankemönster man fått med sig från barndomen. Schematerapi innehåller tre behandlingsfaser och baseras på emotionsfokuserade tekniker, kognitiva tekniker och strategier för att bryta beteendemönster.

Genomförande

Schematerapi för EIPS består av tre olika behandlingsfaser:

  1. utveckling av terapirelationen och arbete med emotionsreglering
  2. arbete med att förändra kognitiva scheman
  3. utveckling av autonomi.

Enligt metoden karakteriseras individer med EIPS av fem olika schema modes som interagerar på ett destruktivt sätt. Dessa är:

  • Det övergivna barnet
  • Det arga och impulsiva barnet
  • Känsloavstängt skydd
  • Den straffande föräldern
  • Den sunda vuxna

Behandlingen bygger på fyra huvudsakliga förändringsmekanismer för förändring av dessa schema modes:

  • Terapeuten går in i en begränsad föräldraroll
  • Arbete med mentala bilder och dialoger
  • Kognitiv omstrukturering och psykoedukation
  • att bryta beteendemönster. 

Av de olika förändringsstrategierna framhålls ”begränsat föräldraskap” som den mest centrala med betoning på att terapeuten bemöter individen med empati, stöttning, trygghet och värme. 

I behandlingen använder sig terapeuten av emotionsfokuserade tekniker där man bland annat arbetar med minnen av svåra erfarenheter. Kognitiva tekniker har också en central roll i schematerapi, framför allt vad gäller psykoedukation och kognitiv omstrukturering. Även beteendeinriktade strategier ingår i behandlingen såsom, avslappningsträning, strategier för att hantera ilska och gradvis exponering.

Uppföljning

I behandlingen av individer med självskadebeteende bör även strukturerade skattningar av frekvens av självskadebeteende ingå (se till exempel DSHI-9). Frekvens av självskadebeteende bör skattas åtminstone en gång per månad, helst i samband med mottagningsbesök. Då självskadebeteende är en stark riskfaktor för framtida suicidförsök är det viktigt med kontinuerlig monitorering av självskadebeteende och livslust (se till exempel skattningsskalan MADRS-S).

Material

Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:

DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Psykologisk behandling
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår