Behandling inom slutenvård

Gå till huvudsidan: Självskadebeteende

Självskadebeteende

Behandling och stöd

Behandling inom slutenvård

Heldygnsvård kan innebära en risk för negativa effekter och kan förvärra självskadebeteende.

Målgrupp eller situation

-

Kunskapsläge

Användande av tvångsåtgärder som fasthållning, isolering och bältesläggning är vanliga vid vård av självskadande individer inom heldygnsvården. Detta kan leda till vårdrelaterad PTSD och förvärrat självskadebeteende. Det saknas evidens för åtgärder såsom konstant övervakning, avskiljning, manuellt eller mekaniskt hindrande, bruk av låsta avdelningar och andra inskränkningar i den fysiska miljön, upprättande av självskadekontrakt m.m. i slutenvården. Tvärtom så utgör dessa en risk för eller faktiska negativa effekter för den självskadande individen.

Kompetenskrav

-

Sammanfattning

  • Brukarstyrd inläggning kan förkorta vårdtid och ökar individens delaktighet och autonomi.
  • Intermittent tillsyn rekommenderas. Kontinuerlig övervakning kan upplevas kränkande.
  • En bedömning av den kroppsliga hälsan ska genomföras, särskilt efter en omfattande självskadehandling.
  • Meningsfull sysselsättning dagligen är skyddande för individen.
  • Minska allmän sårbarhet och stärk friskhetsfaktorer såsom regelbundna mat- och sömnrutiner, fysisk aktivitet och liknande.
  • Det saknas evidens för medicinsk behandling mot självskadebeteende. Läkemedelsbehandling ges eventuellt vid samsjuklighet.
  • När dämpande medicinering är nödvändig, ska långverkande preparat och bensodiazepiner undvikas.
  • Undvik tvångsåtgärder då individens autonomi och delaktighet påverkas negativt.
  • Suicidrisk medvetenhet ska finnas hos personalen. Genom att vara omtänksam, vaksam och frågvis kan omfattande självskada/suicidförsök förebyggas.
  • I dialog med individen ska Vårdplan för slutenvårdstillfället upprättas, inklusive Krisplan. Samverka med individen, dess anhöriga och öppenvårdskontakt, så att långsiktig Vårdplan kan följas.
  • Högre och mer varierad kompetens samt en hög personaltäthet är gynnsamt när det gäller minskning av självskadebeteende och suicidalt beteende.
  • Gör en utvärdering tillsammans med individen av vårdtillfället inför utskrivning i syfte att förbättra innehållet i ett eventuellt framtida vårdtillfälle.

Genomförande

Vid ökad stress och hotande kris kan heldygnsvård vara ett hjälpsamt alternativ för individer med självskadebeteende. Heldygnsvård kan vara en paus från en för individen upplevd kravfylld miljö men kan dock medföra risker för individer med självskadebeteende. 

Det är viktigt att personal inom heldygnsvården har kunskap om självskadebeteende och om bemötande vid självskadebeteende. Likaså behöver personalen ha en icke-dömande och validerande hållning (se Kommunikation och delaktighet i slutenvården).

Att bibehålla rutiner och struktur under vårdtiden är också viktigt. En struktur med dagliga rutiner gällande mat, sömn, fysisk aktivitet och meningsfull sysselsättning är viktiga friskfaktorer. Likaså är det viktigt att stödja friskhetsfaktorer såsom aktiviteter utanför vårdavdelningen. En kroppslig undersökning och bedömning av den somatiska hälsan är en självklar del av vården. Undersökning ska genomföras med noggrannhet och med omsorg om individens integritet.

Ett sätt att minska risker med heldygnsvård kan vara Brukarstyrd inläggning. Konceptet Brukarstyrd inläggning ökar individens möjlighet till inflytande och delaktighet, och innebär en möjlighet att själv initiera från ett till några dygns slutenvård.

Däremot innebär heldygnsvård där individens autonomi och självbestämmande inskränks, som vid tvångsåtgärder, en ökad risk för negativa upplevelser som kan innebära att självskadebeteendet förvärras. Det förekommer en ökad frekvens av suicidala handlingar inom slutenvården hos individer med självskadebeteende. Det saknas studier på vårdmiljöns betydelse utifrån frågeställningen om den påverkar individers självskadebeteende i negativ riktning.

Läkemedelsbehandling
Läkemedelsbehandling specifikt mot självskadebeteende saknar evidens. I de fall individen har samsjuklighet som fordrar farmakologisk behandling hanteras detta i samverkan mellan individen och legitimerad medicinsk personal. Om det finns ett uttalat behov av dämpande medicinering ska långverkande preparat och bensodiazepiner undvikas. Antihistaminer och i viss mån kortverkande antipsykotiska preparat kan användas. Individen själv ska involveras i läkemedelsbehandlingen i möjligaste mån. Otydliga ordinationer, såsom “vid behov” ska undvikas. Många individer har svårt att definiera sina behov och oklarheter leder ofta till onödiga konflikter. Långtidsbehandling med dämpande läkemedel är i allmänhet kontraproduktiva.

Tvångsvård
För individer med omfattande självskadebeteende och en långvarig eller återkommande suicidrisk är beslut om tvångsvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) komplicerad, eftersom det finns en intressekonflikt mellan individens behov av skydd i förhållande till behovet av autonomi och självbestämmande. Beslut om tvångsvård måste noggrant övervägas och i möjligaste mån undvikas. I vissa fall har individen så pass svårt att lita på sin egen förmåga att tvångsvård är nödvändigt. Tvångsvården ska dock avvecklas så fort det är möjligt och ersättas av frivillig vårdform med ömsesidigt överenskomna villkor.

Vårdplanering
En planering av hur vården ska se ut under vårdtillfället ska göras tillsammans med individen och på ett sådant sätt att dennes autonomi stärks. Då får individen möjlighet till inflytande och delaktighet i sin egen vård. Om pågående behandlingskontakt med öppenvården finns, ska samverkan ske. Vårdplan för slutenvårdstillfället ska dokumenteras, bör innehålla en krisplan. Inkludera anhöriga när det är möjligt.

Material

Information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer rörande bemötande och vård av individer med självskadebeteende
www.nationellasjalvskadeprojektet.se (Nationella självskadeprojektet)
Kunskapsguiden om självskadebeteende (Socialstyrelsen)

Information och kunskapsstöd till stöd för insatser vid självskadebeteende:
Behandling av självskadande patienter i heldygnsvård (Nationella självskadeprojektet)
Rapport om insatser vid slutenvård av individer med självskadebeteende (SBU)

Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:
DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende (Nationella självskadeprojektet)
Depressionsskala MADRS-9

Annan utredning och kartläggning vid självskadebeteende:
Utredning vid självskadebeteende (Nationella självskadeprojektet)
Kartläggning med händelseanalys (Nationella självskadeprojektet)
Riskhanteringsplan 
 (Nationella självskadeprojektet)

Anhörig och brukarförening för självskadebeteende och ätstörning:
SHEDO

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk akutvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår