Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Om tillståndet
Hälsoångest
Hälsoångest kännetecknas av en ihållande rädsla att drabbas av allvarlig somatisk sjukdom.
Sammanfattning
Hälsoångest innebär en kvarstående rädsla och upptagenhet av att drabbas av en eller flera allvarliga, gradvis fortskridande eller livshotande sjukdomar. Tillståndet innebär återkommande och överdrivna hälsorelaterade beteenden, till exempel kroppsundersökningar för att hitta tecken på sjukdom och/eller ett undvikande av hälsorelaterade aktiviteter, till exempel läkarbesök. Obehandlade är besvären vid hälsoångest ofta långvariga och kan orsaka sänkt livskvalitet och svårigheter att sköta arbete, studier och att fungera socialt. Tillståndet är associerat med förhöjd risk för suicid och förtida död.
Hälsoångest är inte en psykiatrisk diagnos men har kommit att användas av kliniker och forskare då tillståndet har tydliga gemensamma kognitiva och beteendemässiga drag med ångestsyndrom- Hälsoångest uppfattas även som mindre nedsättande än termen hypokondri. I ICD-10 är dock hypokondri den prototypala diagnosen som beskriver hälsoångest. I DSM-5 har hypokondri ersatts med diagnoserna kroppssyndrom och sjukdomsångest där den förra inbegriper individer med tydliga kroppsliga symptom och den senare individer med få eller inga symptom.
Symtom
Rädslan att drabbas av allvarlig sjukdom är överdriven i förhållande till den verkliga risken. Det är vanligt att individer med hälsoångest fruktar att drabbas, eller vara drabbad, av cancer-, hjärt-kärl- eller neurologiska sjukdomar. Oro och ångest är karakteristiskt för tillståndet och triggas ofta av kroppsliga förnimmelser som skulle kunna tyda på somatisk sjukdom.
Vanliga typer av beteenden vid hälsoångest är att kontrollera kroppen, att söka information om symptom och sjukdomar, och att be andra om lugnande besked avseende det egna hälsotillståndet. Hälsoångest kan vara förknippat med en förhöjd vårdkonsumtion, men också med undvikande av vårdkontakter och andra situationer som är associerade med sjukdom eller död. Dessa beteenden varierar mellan individer och ofta hos individer över tid. Symtomen orsakar betydande lidande eller funktionsnedsättning med avseende på personliga aktiviteter i det dagliga livet, familj, sociala kontakter, studier, arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.
Förekomst
Hälsoångest som påtagligt symptom har en punktprevalens på cirka 2–3 procent i befolkningen, men är betydligt vanligare i sjukvårdssammanhang där studier indikerat att 15–20 procent har påtaglig hälsoångest och 4–5 procent uppfyller diagnoskriterier för hypokondri. Hälsoångest drabbar män och kvinnor i ungefär samma utsträckning.
Samsjuklighet
Depression och olika ångestsyndrom är vanligt förekommande tillsammans med hälsoångest. Enligt forskningsrapporter uppskattas komorbiditeten mellan dessa tillstånd vara minst 15 procent för respektive diagnoskategori.
Riskfaktorer
Som vid de flesta psykiatriska diagnoser är kunskapen om orsaker till hälsoångest begränsad. Studier tyder på att åtminstone en tredjedel av variansen i hälsoångest är ärftlig. Allvarlig sjukdom eller dödsfall hos anhöriga eller nära vänner har också visats vara associerat med hälsoångest.
Behandling och stöd
Behandling vid hälsoångest har ofta god effekt. Effektiva metoder är KBT (kognitiv beteendeterapi) och läkemedelsbehandling.
Material
Why health anxiety needs NICE clinical guidelines, The Lancet Psychiatry