Bedömning av barn och ungdomar inom primärvård och specialistpsykiatri

Depression

• Känner du dig ofta ledsen eller irriterad eller utan energi? 
• Har du slutat tycka om saker som du brukar tycka om att göra?

Generaliserat ångestsyndrom

• Brukar du känna dig orolig eller bekymrad över många saker i din vardag, som skola, familj, vänner eller framtiden, och har du svårt att släppa de tankarna?Är du rädd att inte lyckas eller för att något hemskt kan hända?

Social ångest

• Är du rädd att göra bort dig när du ska prata inför klassen eller handla något? 
• Är du rätt för att äta när andra ser på? 

Separationsångest

• Blir du orolig när du måste vara ifrån dina föräldrar eller vara ensam?

Agorafobi

• Har du någon gång varit mycket rädd för att vara på en plats med mycket folk eller vara ute bland folk alldeles ensam? 

Paniksyndrom

• Händer det att du plötsligt och utan anledning blir väldigt rädd, får hjärtklappning,svårt att andas och blir skakig?

Specifik fobi

• Är du väldigt rädd för något särskilt djur, föremål, miljö eller situation,  till exempel höjder, trånga utrymmen, blod eller sprutor?

Selektiv mutism

• Har du en oförmåga att tala i specifika situationer, till exempel i skolan, trots att du kan tala i andra situationer?

Tvångssyndrom

• Gör du om saker gång på gång, kontrollerar eller har vanor du inte kan stoppa, eller har det varit så tidigare? 
• Tvättar du dig mycket fast du egentligen är ren, eller har det varit så tidigare? 
• Får du jobbiga och starka tankar som dyker upp om och om igen, till exempel att du ska ha smuts eller bakterier på dig, råka göra illa någon eller att något annat hemskt ska hända?

Posttraumatiskt stressyndrom

• Har du varit med om något väldigt skrämmande eller obehagligt som du ofta tänker på, drömmer om, eller försöker undvika att tänka på eller prata om?

Övergripande fråga om funktionspåverkan vid alla tillstånd 

• Påverkar de här problemen hur du kan fungera i skolan, hemma, på fritiden och med kompisar?

Samtalet delas upp i olika delar och anpassas efter barnets eller ungdomens ålder och mognad, men även efter hur vårdnadshavare och barn/ungdom samspelar och deltar under besöket.

Under bedömningssamtalet behöver man kunna växla perspektiv från övergripande öppna frågor där barnet eller ungdomen och vårdnadshavare ger sin bild av de svårigheter man söker för, till smalare mer detaljerade frågor, där man utforskar symptom på psykiatrisk sjukdom och funktionsnivå för att ta ställning till diagnos och behandling.

Bedömning inom specialistpsykiatrin och första linjen bygger på

• vad barnet eller ungdomen  berättar om sitt mående 
• barnet eller ungdomens beteende och funktion i vardagen
• beskrivningar från personer i omgivningen och skolan. 

Man ska också göra en kartläggning av tillståndets utveckling över tid, när problemen debuterade och om det funnits symtomfria perioder. Ibland kan det vara av stort värde för bedömningen att få barnet/ungdomens symtom och funktion beskrivna av flera personer som kommit i kontakt med barnet eller ungdomen. Båda föräldrarna kan behöva intervjuas. I vissa fall där symtombilden behöver kompletteras kan förskolepersonal, lärare och andra närstående kontaktas. Detta sker efter inhämtande av samtycke från barnet eller ungdomen och föräldrar/närstående.

Bedömningssituationen anpassas utifrån barnets ålder, mognad och förutsättningar. Barn, ungdomars, föräldrars eller närståendes beskrivningar av psykiatriska symtom kan skilja sig åt. Information ska därför samlas från flera källor, enskilt och gemensamt med barnet/ungdomen och föräldrar/omsorgspersoner. Man inhämtar även information genom klinisk observation under kontakterna med barnet eller ungdomen och föräldrarna/närstående. 

Gemensamt

• Aktuell problembeskrivning, debut och kartläggning av psykiatriska symtom.
• Tidigare och/eller andra pågående kontakter inom vård/skola/socialtjänst
• Social situation: familjesituation och relation till jämnåriga
• Förskola och skola.
• Lek och fritid.
• Sömn.
• Mat och eventuell somatisk ohälsa.

Enskilt med barnet eller ungdomen

• Barnets eller ungdomens egen bild av sitt mående och psykiska symtom. Några områden som speciellt lämpar sig för att tala enskilt med barnet eller ungdomen är till exempel  självskada, självmordsriskbedömning – suicidstegen samt aggressiva eller sexuella tvångstankar.
• Motivation till eventuell behandling.
• Användning av alkohol och/eller droger.
• Trauma/belastande händelser.
• Relationell hälsa och upplevt socialt stöd från familjen.
• Sexuell hälsa och Hbtqia+.

Enskilt med förälder eller närstående

• Förälders eller närståendes bild av barnet eller ungdomens mående och psykiska symtom.
• Ärftlighet för psykisk ohälsa, suicid och missbruk.
• Förälders eller närståendes situation som påverkar barnet.
• Andra familjerelaterade händelser och kortfattad tidig utveckling – om relevant utifrån frågeställningen eller problembeskrivningen.

Gemensamt avslut och fortsatt planering

• Sammanfattning och återkoppling av bedömningen. Undersök om barnet eller ungdomen och föräldrar/närstående känner igen sig i beskrivningen.
• Diagnos/diagnosområde och svårighetsgrad
• Faktorer som påverkar måendet: sårbarhets-, utlösande och vidmakthållande faktorer. 
• Psykoedukativ information muntligt och skriftligt om diagnos eller diagnosområde.
• Bedöm insikt och inställning till vård.
• Överenskommelser och samtycken till fortsatt planering inom vården.
• Eventuella samtycken till att inhämta information från förskola, skola, socialtjänst eller andra vårdinstanser.

Bedöm graden av symtom, undvikanden och funktionsnivå samt barnet/ungdomens grad av lidande och funktionsnedsättning. Frågor ska ställas utifrån huvudkriterierna i DSM-5 för sjukdomstillståndet.

Kartlägg

• hur barnet/ungdomens närmaste omgivning som familj, skola och kamrater påverkas eller medverkar i undvikanden och/eller säkerhetsbeteenden
• debut, förlopp och samsjuklighet (undersök om det har funnits symtomfria perioder och för ett resonemang kring samsjuklighet)
• suicidrisk, självskadebeteende och risk för våld (att utsätta andra människor)
• eventuell psykiatrisk och somatisk samsjuklighet, samt differentialdiagnostiska överväganden
• levnadsvanor, sömn, måltider och fysisk aktivitet
• bruk av koffein, alkohol, nikotin, illegala substanser och läkemedel
• ärftlighet och särskilt aktuell psykisk störning hos förälder/omsorgspersoner
• aktuell funktion i förskola/skola och behov av stödinsatser
• psykosociala stressorer
• vidmakthållande faktorer
• aktuella skyddsfaktorer.

Förutom de övergripande områdena för bedömning som beskrivs ovan kan bedömning av depression även fokusera på

• debut och förlopp
• tillståndsspecifika kärnsymtom
• differentialdiagnoser
• samsjuklighet 
• diagnostisering och klassifikation

Debut och förlopp

En tidslinje är hjälpsamt för att få information om eventuella tidigare episoder samt om det finns fritt intervall mellan depressionsepisoder. Fråga efter de symtom som var tydligast när barnet eller ungdomen mådde som sämst och ställ det i relation till när barnet eller ungdomen mådde som bäst och undersök om symtomen påverkas av yttre faktorer.

Tillståndsspecifika kärnsymtom 

Depression: (A1) nedstämdhet, irritabilitet och (A2) anhedoni.

Ställ öppna frågor kring kärnsymtom för identifiering av genomgående humörförändringar och förändring i aktivitetsnivå. Be barnet eller ungdomen att  skatta intensitet och varaktighet av kärnsymtomen. Lägg ihop nedstämdhet och irritabilitet och värdera om det rör sig om mer än halva tiden under en dag, mer än fem dagar i veckan.

Observera att besvär som visar sig vara subkliniska kan behöva adresseras och bli föremål för behandlingsinsats. 

Differentialdiagnoser

Andra psykiatriska tillstånd eller somatiska sjukdomar är riskfaktorer för att utveckla depression. Ibland förklaras symtom och funktionsnedsättning bättre av dessa tillstånd och de bör därför finnas med som differentialdiagnostiska överväganden.

• Sorg ger ofta nedstämdhet men inte på ett ihållande vis och inte med den funktionsnedsättning som ses vid depression.
• Depression kan vara en del av bipolär sjukdom och man ska alltid fråga om barnet eller ungdomen har haft episoder med kärnsymtom på mani (förhöjd eller expansiv sinnesstämning eller uttalad irritabilitet samtidigt med ökad aktivitets- eller energinivå). Fråga även om familjens ärftlighet för bipolär sjukdom.
• Ihållande depression (Dystymi) innebär (enligt DSM-5) ett mer långdraget depressionstillstånd som är mindre uttalat och uppvisar minst tre symtom på depression, besvärar de flesta men inte alla dagar och har pågått mer än ett  år. Ihållande depression omfattar också  alla andra former av depression med signifikanta och ihållande symtom med ett års varaktighet.
• Dysforiskt syndrom med debut under barndom och tonår (DMDD) är ett förstämningssyndrom i DSM-5 som kännetecknas av extrema ilskeutbrott flera gånger i veckan och ett irritabelt stämningsläge mellan utbrotten med duration under minst ett år och utan förekomst av förhöjt stämningsläge. Debut vid sex till tio års ålder och samsjuklighet med adhd  är mycket vanligt.
• Premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDD). Under flertalet menstruationscykler uppträder symtom som  påtaglig affektlabilitet, irritabilitet, nedstämdhet, höjd ångest under veckan före menstruation för att sedan mildras inom några få dagar efter att menstruationen börjat. Symtomen är  minimala eller helt borta under veckan som följer menstruationen. 
• Vissa symtom kan överlappa med andra diagnoser (till exempel koncentrationsstörning och agitation/hyperaktivitet med adhd/add. För att de ska anses vara en del av depressionen ska man kunna koppla en försämring i koncentration till insjuknandet i depression. Ta hänsyn till  att  depression är episodisk, vilket innebär att de depressiva symtomen och den försämrade funktionen är knuten till den aktuella episoden.
• Man ska även överväga somatisk sjukdom (anemi, hypothyreos, kortisolsvikt, brist på folat och kobalamin, infektion såsom mononukleos, smärttillstånd, diabetes, inflammatorisk tarmsjukdom, kroniskt trötthetssyndrom, och autoimmuna sjukdomar med påverkan på hjärnan inklusive encefalit och vissa cancerformer).
• Medicinering (centralstimulantia, steroider, p-piller, starkare värktabletter, cytostatika, antiepileptika och hjärtmediciner)  kan bidra till depression.
• Både obesitas och dålig kost ökar risken för bristtillstånd men också för depression. 

Samsjuklighet

Samsjuklighet med annan psykisk störning är mycket vanlig. Häften av barn och ungdomar med depression har minst två andra tillstånd. Följande tillstånd är mycket vanliga vid depression och ska alltid efterfrågas: 

• ångestsyndrom (separationsångest, generaliserad ångest, social ångest och paniksyndrom)
• tvångssyndrom
• posttraumatisk stressyndrom
• ätstörning
• adhd (särskilt uppmärksamhetsstörning)
• autism
• beteendesyndrom (trotssyndrom och uppförandestörning)

Diagnostisering och klassifikation

Diagnostisk bedömning görs enligt DSM-5 och klassifikation görs enligt ICD-10. För klinisk diagnostik inom psykiatri används huvudsakligen DSM, som i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda individer. Man behöver dock notera skillnaden mellan att ställa en diagnos och att koda en diagnos. 

Klassifikation

ICD10-koder:

F32.0 Lindrig depressiv episod
F32.1 Medelsvår depressiv episod
F32.2 Svår depressiv episod utan psykotiska symtom
F32.3 Svår depressiv episod med psykotiska symtom
F32.8 Andra specificerade depressiva episoder
F32.9 Depressiv episod, ospecificerad
F33.0 Recidiverande depression, lindrig episod
F33.1 Recidiverande depression, medelsvår episod
F33.2 Recidiverande depression, svår episod utan psykotiska symtom
F33.3 Recidiverande depression, svår episod med psykotiska symtom
F33.4 Recidiverande depression utan aktuella symtom
F33.8 Andra specificerade recidiverande depressioner
F33.9 Recidiverande depression, ospecificerad
F34.1 Dystymi.

Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD 11, 2028.

Förutom de övergripande områdena för bedömning som beskrivs ovan kan bedömning av ångestsyndrom även fokusera på

• debut och förlopp
• tillståndsspecifika kärnsymtom
• differentialdiagnoser
• samsjuklighet 
• diagnostisering och klassifikation

Debut och förlopp

En tidslinje är hjälpsamt för att få information om eventuella tidigare perioder av ångestsyndrom. Fråga efter de symtom som var tydligast när barnet eller ungdomen mådde som sämst och ställ det i relation till när barnet eller ungdomen mådde som bäst och undersök om symtomen påverkas av yttre faktorer.

Tillståndsspecifika kärnsymtom 

Kärnsymtom vid ångestsyndrom är uttalade överdrivna rädslor, ångest eller oro. Flera ångesttillstånd förekommer ofta samtidigt. Primärt ångesttillstånd kan variera över tid utifrån barnets eller ungdomens ålder, och kan till exempel  börja med separationsångest, gå över till social ångest, för att övergå till GAD.

Specifika ångestsyndrom kan identifieras  beroende på den situation/plats/person/kroppsliga fenomen som triggar ångesten: 

• Paniksyndrom: rädsla för att få nya panikattacker.
• Social ångest: bli kritiskt granskad och/eller göra bort sig inför andra.
• Separationsångest: separation från anknytningspersoner.
• Generaliserat ångestsyndrom: överdriven oro för vardagliga saker.
• Selektiv mutism: talar inte alls i vissa situationer men obehindrat i andra.
• Specifik fobi: rädsla för till exempel djur, höjder, blod och sprutor.

Differentialdiagnoser

Differentialdiagnoser vid ångestsyndrom är andra psykiatriska och somatiska tillstånd som kan ge symtom liknande de som ses vid ångeststsyndrom. 

Psykiatriska differentialdiagnoser vid ångestsyndrom är

• adhd där rastlöshet och ouppmärksamhet behöver särskiljas från symtom som bottnar i ångesttillstånd 
• missbruk där det kan vara svårt att skilja på ångesttillstånd utlöst av substanser eller abstinens av dessa från primärt ångestsyndrom 
• autismspektrumtillstånd med obehag för sociala situationer på grund av brister i social förståelse 
• inlärningssvårigheter med oro kring skolprestationer samt överkrav från omgivningen
• mani med rastlöshet, lätt distraherbarhet, irritabilitet och sömnstörning.

Somatiska differentialdiagnoser:

• hyperthyroidism 
• migrän 
• astma 
• krampsjukdomar 
• encefaliter 
• hypoglykemi 
• feokromocytom 
• hjärtrytmrubbningar.

Läkemedel med biverkningar som kan likna ångestsymtom innefattar bland andra 

• astmaläkemedel 
• kortisonpreparat 
• SSRI-läkemedel 
• antipsykotika 

Symtom som liknar dem vid ångestsyndrom kan även orsakas av

• bruk av illegala droger och abstinenssymtom 
• höga halter koffein som i kaffe och energidrycker.

Samsjuklighet

Samsjuklighet vid ångestsyndrom är vanligt och förekommer i upp till 60–70 procent av fallen. De centrala symtomen i varje möjlig diagnos behöver gås igenom vid fördjupad bedömning. Psykiatriska tillstånd som kan förekomma samtidigt med ångestsyndrom är 

• adhd
• depression
• tvångssyndrom
• autism
• bipolärt syndrom 
• psykotiskt syndrom 
• ätstörning 
• trotssyndrom eller uppförandestörning 
• skadligt bruk 
• PTSD.

Man ska också kartlägga när samsjukligheten debuterade och hur den yttrar sig för att särskilja sekundära svårigheter. Ångestsyndrom kan förstärka annan samtidig psykisk ohälsa samt öka risken för utveckling av psykisk ohälsa . På samma sätt kan  samsjuklighet förstärka ångest och tvång. Koncentrationssvårigheter och rastlöshet sekundärt till ångest- och tvångssyndrom kan vara svårt att skilja från en primär adhd-problematik, särskilt när båda tillstånden föreligger samtidigt. Ärftlighet och i vilken ordning symtomen debuterat kan vara vägledande.

Diagnostisering och klassifikation

Diagnostisk bedömning görs enligt DSM-5 och klassifikation görs enligt ICD-10.För klinisk diagnostik inom psykiatri används huvudsakligen DSM, som i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda individer. Man behöver dock notera skillnaden mellan att ställa en diagnos och att koda en diagnos. 

ICD 10-koder:

F40.1 Social ångest
F40.2 Specifik fobi
F41.0 Paniksyndrom (episodisk paroxysmal ångest)
F41.1 Generaliserat ångestsyndrom
F93.0 Separationsångest
F94.0 Selektiv mutism.

Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD 11, 2028.

Förutom de övergripande områdena för bedömning som beskrivs ovan kan bedömning av tvångssyndrom även fokusera på

• debut och förlopp
• tillståndsspecifika kärnsymtom
• differentialdiagnoser
• samsjuklighet 
• diagnostisering och klassifikation

Debut och förlopp

Kartlägg 

• debut och förlopp 
• tidsåtgång av tvångstankar- och handlingar 
• tvångsfria stunder/tid 
• förmåga att stå emot tvångstankar och utföra handlingar/ritualer 
• tvångstankar- och handlingars hindrande effekt på barnet/ungdomen 
• undvikanden 
• omgivningens (familj, skola, kamrater, partners) anpassningar och medverkan i tvångsritualer.  

Kartlägg insikten hos barnet/ungdomen och om tvångssymtomen är ticsrelaterade.

Tillståndsspecifika kärnsymtom 

(A) Tvångstankar och/eller tvångshandlingar.

(B) Tvångstankarna eller tvångstankarna är tidskrävande (mer än en timme om dagen) eller orsakar ett kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i vardagslivet.

Differentialdiagnostik

I ett differentialdiagnostiskt syfte är det centralt att förstå funktionen av tvångshandlingarna, som drivs av en tvångstanke och utförs i syfte att neutralisera ångest. 

Differentialdiagnoser vid tvångssyndrom är

• tics/Tourettes med tics som är ofrivilliga och inte görs i syfte att neutralisera tvångstankar och ofta föregås av förkänningar 
• ångestsyndrom med ångest och oro för sociala situationer vid social fobi, oro för vardagsnära situationer vid GAD eller undvikanden och oro kopplade till rädsla för panikattacker 
• de till tvångssyndrom relaterade syndromen där tankar och ritualer vid dysmorfofobi begränsas till utseendet, vid trichotillomani där tvångsmässigt hårryckande inte föregås av påträngande tankar eller vid samlarsyndrom som orsakas av överdrivet samlande eller oförmåga att slänga saker
• depression där depressiva tankar inte upplevs påträngande och inte leder till tvångshandlingar 
• ätstörningar där tankar och beteenden är fokuserade på mat och vikt. 
• PTSD med till exempel tvångsmässigt, upprepat tvättande eller undvikanden kopplade till tidigare trauma 
• autism med repetitiva beteenden som inte föregås av tvångstankar, inte leder till minskad ångest och inte är oönskade 
• psykotiskt syndrom med andra psykotiska symtom och oftast helt utan insikt samtidigt som andra symtom på tvångssyndrom saknas.

Samsjuklighet

Samsjuklighet vid tvångssyndrom är vanligt och förekommer i 60-80 procent av fallen. De vanligaste samtidiga tillstånden är 

• tics/Tourettes 
• adhd 
• OCD-relaterade tillstånd 
• autism 
• ångestsyndrom 
• depressiva syndrom 
• bipolära syndrom.

Diagnostisering och klassifikation

Diagnostisk bedömning görs enligt DSM-5 och klassifikation görs enligt ICD-10. För klinisk diagnostik inom psykiatri används huvudsakligen DSM, som i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda individer. Man behöver dock notera skillnaden mellan att ställa en diagnos och att koda en diagnos. 

ICD-10-koder:

F42 Tvångssyndrom
F42.0 Tvångssyndrom präglat av tvångstankar
F42.1 Tvångssyndrom präglat av tvångshandlingar
F42.2 Tvångstankar med tvångshandlingar
F42.8 Andra specificerade tvångssyndrom
F42.9 Tvångssyndrom, ospecificerat.

Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD 11, 2028.

Förutom de övergripande områdena för bedömning som beskrivs ovan kan bedömning av PTSD även fokusera på

• debut och förlopp
• tillståndsspecifika kärnsymtom
• differentialdiagnoser
• samsjuklighet 
• diagnostisering och klassifikation

Debut och förlopp

En tidslinje är hjälpsamt för att få information om eventuella tidigare perioder av traumasymtom. Fråga efter de symtom som var tydligast när barnet eller ungdomen mådde som sämst och ställ det i relation till när barnet eller ungdomen mådde som bäst och undersök om symtomen påverkas av yttre faktorer.

Tillståndsspecifika kärnsymtom 

Posttraumatiskt stressyndrom: 

(A) exponering för faktisk död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld (om ja fortsätt med resterande kärnsymtom) 

(B) påträngande symtom 

(C) undvikanden 

(D) negativa kognitiva förändringar 

(E) negativt förändrad sinnesstämning 

(F) förändringar av stimulisreaktioner/förhöjd fysiologisk aktivering.

Differentialdiagnostik

Vid PTSD ska man säkerställa att kärnsymtomen föreligger och att tillståndet har pågått mer än en månad. 

Möjliga differentialdiagnoser:

• Akut stressyndrom
  Utlöses också av trauma och har i stort sett samma symtomatologi som PTSD, men med varaktighet endast upp till en månad efter traumat.
• Anpassningsstörning
  Typiskt är att symtomens styrka inte bedöms stå i proportion till typ och intensitet av utlösande stress.
• Andra psykiatriska tillstånd
  Depression, annat ångestsyndrom, kortvarig psykos, adhd, trots- och uppförandestörning, tvångssyndrom (tvångstankar och grubblande kan förväxlas med återkommande, ofrivilliga och plågsamma minnen vid PTSD).
• Autismspektrumstörning
  Symtomdebuten ger vägledning.  

Samsjuklighet

Vid PTSD är samsjuklighet snarare regel än undantag. Beteendeproblematik, dissociativa reaktioner och psykiatrisk samsjuklighet är vanligt. Existerande psykisk sjukdom förvärras ofta efter traumaexponering. Samsjukliga tillstånd är många gånger sekundära till trauma. 

Exempel på andra tillstånd som ofta ses vid PTSD är

• depression
• ångestsyndrom
• beteendeproblematik
• dissociativa syndrom
• substanssyndrom.

Diagnostisering och klassifikation

Diagnostisk bedömning görs enligt DSM-5 och klassifikation görs enligt ICD-10. För klinisk diagnostik inom psykiatri används huvudsakligen DSM, som i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda individer. Man behöver dock notera skillnaden mellan att ställa en diagnos och att koda en diagnos. F

ICD-10-kod:

F43.1 Posttraumatiskt stressyndrom.

Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD 11, 2028.

Somatisk utredning görs utifrån misstanke om psykiatriskt tillstånd och klinisk bild. Vid atypisk sjukdomsbild bör utvidgad somatisk utredning göras med relevanta labprover utifrån frågeställning.

Nedan finns förslag på skattningsskalor och bedömningsinstrument. Börja med att ställa frågor om tillståndets kärnsymtom. Om kärnsymtom föreligger, välj sedan det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden, med avseende på bredd och fördjupning. Vid samsjuklighet eller osäkerhet vid bedömning kan bredare instrument användas. Mer specifika mått är adekvata för fördjupning då ett avgränsat problemområde föreligger.

Ställ frågor om kärnsymtom

Depression: (A1) nedstämdhet, irritabilitet och (A2) anhedoni.

Symtomskattning depression

QIDS-A17 – Quick Inventory of Depressive Symptomatology, Adolescents – 17 items
QIDS-A17 är ett skattningsformulär som avser barn och ungdomar 12–17 år och kan skattas av barn och ungdomar, föräldrar och kliniker. Det innehåller 17 frågor om upplevelser de senaste sju dagarna inom sju domäner: 

• sömn 
• nedstämdhet/irritabilitet 
• aptit/vikt 
• koncentration 
• självbild 
• döds/självmordstankar 
• intresse 
• energi 
• att känna sig långsam eller rastlös. 

Formuläret tar alltså hänsyn till att depression hos barn och ungdomar kan ha varierande symtombild men poängsättningen blir mer komplex. 

MADRS-S – Montgomery Åsberg Depression Rating Scale- Self Assessment
MADRS-S är ett självskattningsformulär med nio frågor om depressiva symtom de senaste 3 dagarna. MADRS-S är skapad för att vara känsligt för förändring vid behandling för depression hos vuxna men kan också användas av ungdomar.

PHQ-9 – Patient Health Questionnaire – 9 items
PHQ-9 är ett självskattningsformulär med nio frågor som fångar frekvensen av kriterierna för egentlig depression under de 2 senaste veckorna samt har en fråga om grad av funktionsnedsättning. Formuläret är konstruerat för vuxna men kan också användas av barn och ungdomar från tolv års ålder.

Samsjuklighet depression och ångestsyndrom

RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM.systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. 

Funktionsskattning

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden. 

SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

Nedan finns förslag på skattningsskalor och bedömningsinstrument. Börja med att ställa frågor om tillståndets kärnsymtom. Om kärnsymtom föreligger, välj sedan det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden, med avseende på bredd och fördjupning. Vid samsjuklighet eller osäkerhet vid bedömning kan bredare instrument användas. Mer specifika mått är adekvata för fördjupning då ett avgränsat problemområde föreligger.

Ställ frågor om kärnsymtom

Ångestsyndrom: uttalade överdrivna rädslor, ångest eller oro. Flera ångesttillstånd förekommer ofta samtidigt. För screeningfrågor om respektive ångestsyndrom se “Checklista med screeningfrågor” ovan.

Symtomskattning ångestsyndrom

RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.  RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. 

Skattningsskalor för GAD, paniksyndrom, separationsångest och social ångest

RCADS subskalor för GAD, paniksyndrom, separationsångest och social ångest 
RCADS används för symtomskattning vid olika ångestsyndrom.

Vid indikation på följande tillstånd kan man gå vidare med tillståndsspecifika skattningsskalor:

Selektiv mutism
SMQ – Selektiv mutism frågeformulär

SSQ – Selektiv mutism i skolan frågeformulär

Specifik fobi
SCARED-R Subskala specifik fobi (Screen for Child Anxiety Related Emotional Disorders – Revised)

Funktionsskattning

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden. 

SDQ –Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

Nedan finns förslag på skattningsskalor och bedömningsinstrument. Börja med att ställa frågor om tillståndets kärnsymtom. Om kärnsymtom föreligger, välj sedan det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden, med avseende på bredd och fördjupning. Vid samsjuklighet eller osäkerhet vid bedömning kan bredare instrument användas. Mer specifika mått är adekvata för fördjupning då ett avgränsat problemområde föreligger.

Ställ frågor om kärnsymtom

(A) Tvångstankar och/eller tvångshandlingar.

(B) Tvångstankarna eller tvångstankarna är tidskrävande (mer än en timme om dagen) eller orsakar ett kliniskt signifikant lidande  eller försämrad funktion i vardagslivet.

Symtomskattning tvångssyndrom

OCI-CV – Obsessive Compulsive Inventory – Child Version
OCI-CV är ett formulär som skattas av barn och ungdomar. Formuläret innehåller 21 frågor om tvångssyndrom. 

RCADS OCD, subskala tvångssyndrom

Samsjuklighet depression och ångestsyndrom

RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0 –141. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. 

Funktionsskattning

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version 
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden.

SDQ –Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

Nedan finns förslag på skattningsskalor och bedömningsinstrument. Börja med att ställa frågor om tillståndets kärnsymtom. Om kärnsymtom föreligger, välj sedan det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden, med avseende på bredd och fördjupning. Vid samsjuklighet eller osäkerhet vid bedömning kan bredare instrument användas. Mer specifika mått är adekvata för fördjupning då ett avgränsat problemområde föreligger.

Ställ frågor om kärnsymtom

(A) Exponering för faktisk död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld,om ja fortsätt med resterande kärnsymtom: 

(B) påträngande symtom

(C) undvikanden

(D) negativa kognitiva förändringar

(E) negativt förändrad sinnesstämning

(F) förändringar av stimulisreaktioner/förhöjd fysiologisk aktivering

Symtomskattning PTSD

CTS –  Child Trauma Screen 
CTS är ett screeningformulär med tio frågor om traumaexponering och PTSD-symtom för barn och ungdomar i åldern 6–17. CTS kan administreras som en intervju eller självrapportering. Versioner för både barn/ungdom- och föräldraskattning finns tillgängliga.

CATS-2 – Child and Adolescent Trauma Screen-2
CATS-2 innehåller 16 frågor om symtom på PTSD och  20 frågor om hur symtomen påverkar livet. Den är lämpad både för att stödja diagnostik och för att följa upp traumafokuserad behandling för åldersgruppen 7–17.

CRIES-8 – Childrens Impact of Events Scale-8
CRIES kan användas från åtta år och består av åtta frågor. CRIES-8 har subskalor för återupplevande och undvikande. 

Samsjuklighet depression och ångestsyndrom

RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.  RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. 

Funktionsskattning

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning.

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden.

SDQ –Strenghts and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år.