Psykopedagogisk behandling (PB) vid depression hos barn och ungdomar

Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)

Behandling och stöd

Psykopedagogisk behandling (PB) vid depression hos barn och ungdomar

Psykopedagogisk behandling erbjuds vanligtvis till barn och ungdomar och deras vårdnadshavare/närstående. Insatsen utvärderas kontinuerligt.

Målgrupp eller situation

Barn eller ungdomar med diagnostiserad depression.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda psykopedagogisk behandling med fokus på depression (prioritet 2).

Kompetenskrav

Hälso- och sjukvårdspersonal med adekvat kunskap om målgruppen, tillståndet och utbildning i metoden.

Sammanfattning

Psykopedagogisk behandling (PB) är vanligtvis det första behandlingsalternativet för barn och ungdomar med depression. För många barn och ungdomar kan det vara tillräckligt med PB, men om behandlingen inte ger effekt inom fyra till åtta veckor bör den kombineras eller ersättas med annan behandling.

Genomförande

Psykopedagogisk behandling erbjuds till de flesta barn och ungdomar med depression samt till deras vårdnadshavare/omsorgspersoner. Vid lindrig till medelsvår depression kan PB erbjudas inom första linjen. Behandlingen  är strukturerad och problemlösande. Varje tillfälle ska ha en tydlig agenda där man bland annat följer upp hemuppgifter, arbetar med ett aktuellt fokus för behandlingen och går igenom nya hemuppgifter.

PB är tänkt som en första avgränsad insats och bör endast fortsätta i de fall där förbättring av symtom och funktion har skett och familjen är positiva till fortsatt behandling. I övriga fall behöver man efter relativ snar utvärdering överväga andra insatser, till exempel KBT, Interpersonell psykoterapi (IPT) eller läkemedelsbehandling. Vid svårare sjukdomstillstånd bör PB  begränsas för att inte fördröja andra adekvata behandlingsinsatser.

Behandlingen omfattar följande:  

  • Psykoedukation
    Information om depression, både muntligt och skriftligt. Man informerar om hur depressionen uppkommit hos barnet eller ungdomen, om samspel mellan ärftlighet/sårbarhet och om stressorer/belastning. Information om vidmakthållande faktorer vid depression samt visuell illustrering av den depressiva spiralen ska också ges. 
  • Stabilitet och säkerhet 
    Säkerhetsplanering för att förebygga självskada och suicid upprättas i samband med bedömningen. Stabilisering i form av översyn av vardagsrutiner för mat, sömn, fysisk aktivitet samt skadligt bruk.
  • Samverkan med skolan
    Eventuell kravminskning kan behöva övervägas. 
  • Stöd till föräldrar
    Identifiera och remittera föräldern till egen hjälp vid behov. 
  • Identifiering av och arbete med stress- och vidmakthållande faktorer
    Kartläggning av faktorer som utlöser symtom, samt de undvikandebeteenden som vidmakthåller problembilden.
  • Arbete med familjeklimat
    Jobba till exempel med att minska kritik, främja kravanpassning, tid tillsammans, problemlösning, kommunikation och emotionellt stöd.
  • Arbete med kamratrelationer
    Hjälp barnet eller ungdomen att ta kontakt, uttrycka behov, utmana negativa tolkningar, och med social färdighetsträning.
  • Hantering av stressorer
    Till exempel tidigare och/eller pågående konflikter och våld i familjen, utsatthet, övergrepp, mobbning eller andra belastningar.
  • Uppföljning
    Kontinuerlig uppföljning av de depressiva symtomen, eventuell samsjuklighet och suicidrisk. Uppföljning av kvarstående symtom och livsmål, till exempel förbättring av sociala färdigheter.
  • Motverka återfall
    Formulera en vidmakthållandeplan

Uppföljning

Uppföljning av behandling vid depression och ångestsyndrom hos barn och ungdomar bör alltid göras kontinuerligt på individnivå med hjälp av validerade skattningsskalor. En central intervention i slutet av behandlingar är att formulera en vidmakthållandeplan. Uppföljning och bedömning av kvarvarande symtom och funktionsnivå bör göras i samband med behandlingsavslut, och för tillstånd med risk för återfall kan man behöva följa upp även efter avslutad intervention.

Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.

Följande skattningsskalor används vid depression:

QIDS-A17 – Quick Inventory of Depressive Symptomatology, Adolescents – 17 items
QIDS-A17 är ett skattningsformulär som avser barn och ungdomar 12–17 år och kan skattas av barn och ungdomar, föräldrar och kliniker. Det innehåller  17 frågor om upplevelser de senaste sju dagarna inom nio kriteriedomäner: 

  • sömn 
  • nedstämdhet/irritabilitet 
  • aptit/vikt 
  • koncentration 
  • självbild 
  • döds/självmordstankar 
  • intresse 
  • energi och att känna sig långsam eller rastlös. 

Formuläret tar alltså hänsyn till att depression hos barn och ungdomar  kan ha varierande symtombild men poängsättningen blir mer komplex.

MADRS-S – Montgomery Åsberg Depression Rating Scale-Self Assessment
MADRS-S är ett självskattningsformulär med nio frågor om depressiva symtom de senaste tre dagarna. MADRS-S är skapad för att vara känsligt för förändring vid behandling för depression hos vuxna men kan också användas av ungdomar. 

PHQ-9 – Patient Health Questionnaire – 9 items
PHQ-9 är ett självskattningsformulär med nio frågor som fångar frekvensen av kriterierna för egentlig depression under de två senaste veckorna samt har en fråga om grad av funktionsnedsättning. Den är konstruerad för vuxna men kan också användas av barn och ungdomar från tolv års ålder.

RCADS-depression subskala

Skattningsskala vid samtidig ångest och depression

RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0141. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. 

Påverkan på funktion rekommenderas att följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter.  Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden.

SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas:

KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.

Material

Riktlinje för depression (2024), Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (pdf, ny flik)

Depression och nedstämdhet hos barn och unga 6-17 år, Kunskapsstöd för vårdgivare

Vidmakthållandeplan, formulär för utskrift till individen  (pdf, ny flik)

CGAS, mini-guide och webbutbildning, Barn- och ungdomspsykiatri  

KIDSCREEN-10, information och formulär

MADRS-S, information och formulär, Nationell patientenkät

PHQ-9, information och formulär, Nationell patientenkät

QIDS-A17, information och formulär (pdf, ny flik)

RCADS, information, Kompetenscentrum psykisk ohälsa

SDQ, information och formulär, Kompetenscentrum psykisk ohälsa

WSAS-Y och WSAS-P, formulär, Rucklab (pdf, ny flik)

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Psykolog, Sjuksköterska, Kurator | Socionom, Psykoterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Psykologisk behandling
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår