Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Behandling och stöd
Plasmakoncentrationsbestämning av antidepressiva läkemedel
Genom att mäta plasmakoncentration av antidepressiva kan man optimera individens läkemedelsbehandling.
Kunskapsläge
Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation: Läkemedelsbehandling av depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom hos barn och vuxna.
Kompetenskrav
Läkare.
Sammanfattning
Antidepressiva läkemedel doseras individuellt med uppföljning av både klinisk effekt och eventuella biverkningar. Vid otillräcklig effekt eller fler biverkningar än väntat rekommenderas bestämning av plasmakoncentration. Provtagning bör ske först när steady state har uppnåtts, vilket vanligen inträffar efter cirka 4–5 halveringstider (T½).
Vid oväntat höga eller låga koncentrationer bör man utreda möjliga felkällor, till exempel doseringsmisstag, läkemedelsinteraktioner, avvikelser i metabolism eller bristande följsamhet till ordinationen.
Genomförande
Mätning av plasmakoncentration av antidepressiva läkemedel möjliggör individualiserad optimering av behandlingen. För att värdera resultatet ska provet tas som dalvärde, det vill säga omedelbart före nästa dos. Om samma dos har givits i minst fyra halveringstider kan man anta att jämviktskoncentration har uppnåtts.
Möjliga anledningar till avvikande plasmakoncentration är
- bristande följsamhet (vanligaste orsaken)
- felaktig dosering
- överkonsumtion
- snabb nedbrytning p.g.a. genetiska variationer
- långsam nedbrytning p.g.a. genetiska variationer
- farmakokinetisk interaktion med ett annat läkemedel (eller hälsokost) som orsakar enzyminduktion eller enzymhämning.
Vid avvikande plasmakoncentrationer är det ofta mycket värdefullt att rådfråga en enhet för klinisk farmakologi.
Alternativ vid låg koncentration
Om den uppmätta plasmakoncentrationen är låg trots god följsamhet och höga, eller till och med maximala, doser finns det utrymme att öka dosen och överskrida den rekommenderade maxdosen. Patienten ska då informeras om att dosen överstiger högsta rekommenderade nivå, och detta ska anges tydligt på receptet. Beror den låga koncentrationen på ett interagerande läkemedel bör dosen i stället justeras när det andra preparatet seponeras.
Om det är möjligt kan man, i stället för att överskrida maxdosen, välja en annan substans med liknande verkningsmekanism men annorlunda metabolism. För ett fåtal TCA‑preparat (klomipramin, nortriptylin, amitriptylin) finns etablerade terapeutiska plasmakoncentrationsintervall som ger vägledning för dosering. Även för många andra antidepressiva kan en enhet för klinisk farmakologi ge råd om huruvida dosen kan ökas eller om den aktuella koncentrationen signalerar en hög risk för koncentrationsberoende biverkningar.
Material
Depression, Skånelistan med bakgrundsmaterial, Vårdgivare Skåne
Janusinfo, Region Stockholm