Läkemedelsbehandling vid social ångest hos vuxna

SSRI är förstahandsval, sertralin eller escitalopram rekommenderas i första hand. Effekten märks vanligen efter två–fyra veckor och tilltar oftast med tiden eller vid dosökning. Om behandlingen inte ger effekt eller ger besvärande biverkningar bör man i andra hand prova ett annat SSRI. Kliniskt betraktas de olika SSRI‑preparaten som relativt likvärdiga i effekt, även om vissa är bättre studerade än andra. Övergående biverkningar är vanliga under de första en–två veckorna.

Som tredjehandsalternativ kan venlafaxin eller duloxetin (båda SNRI) samt tricykliska antidepressiva (klomipramin) övervägas. Dessa läkemedel har dock högre biverkningsfrekvens än SSRI, och venlafaxin kan särskilt ge uttalade utsättningssymtom.

Betablockerare (propranolol) saknar vetenskapligt stöd men kan ordineras vid behov till individer med specifik social ångest, till exempel inför prestationsrelaterade situationer.

Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda bensodiazepiner till vuxna med social ångest (icke-göra). Läkemedlen kan ha en god symtomlindrande effekt på kort sikt men det finns risk för biverkningar i form av missbruk, beroendeutveckling och negativ kognitiv påverkan. Vid längre tids användning ökar också risken för olyckor, till exempel fallolyckor och trafikolyckor.

Inför avslut av läkemedelsbehandling med SSRI bör individen informeras om eventuella symtom vid utsättning av antidepressiva. I de allra flesta fall kan man undvika utsättningssymtom genom att långsamt trappa ner läkemedlet.

Uppföljning av antidepressiva läkemedel bör göras tätt inledningsvis med första uppföljning efter sju–tio dagar. Vidare frekvens av uppföljning kan variera beroende på svar på behandling och förlopp av symtom och funktion. 

Eftersom risken för biverkningar både på kort och lång sikt är betydande bör man kontinuerligt utvärdera effekt och biverkningar och övervaka suicidrisk och maniska tendenser. Misstänker man att läkemedlet ger en uppvarvning bör man överväga att sätta ut det. Om behandlingen inte ger tillräckligt stor effekt kan man behöva ompröva dos, läkemedelsval eller diagnos. Bestämning av plasmakoncentration av läkemedel sker vid behov.

Individer som behandlas med läkemedel vid depression och ångestsyndrom rekommenderas ett uppföljande besök fysiskt, digitalt eller via telefon sex månader efter att individen är återställd. Läkemedelsbehandling följs då upp avseende indikation, effekt och biverkningar och en dialog förs om fortsatt läkemedelsbehandling eller avslut. Om så bedöms lämpligt erbjuds stöd för utsättning av SSRI.

Uppföljning av social ångest stöds av adekvata skattningsskalor. Följande mått är rekommenderade för social ångest:

SPIN (Social Phobia Inventory)
SPIN består av 17 frågor kring upplevelser senaste veckan i domänerna rädsla, undvikande och fysiologisk arousal.

LSAS-SR (Liebowitz Social Anxiety Scale)
LSAS-SR består av 48 frågor, inklusive frågor om grad av ångest och frågor om grad av undvikande i 24 typsituationer. Formuläret lämpar sig mycket bra för kartläggning och bedömning av svårighetsgrad av social ångest.

Påverkan på funktion rekommenderas att följas med skattningsformuläret WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.