Läkemedelsbehandling vid paniksyndrom hos vuxna

SSRI är förstahandsbehandling, där Sertralin rekommenderas i första hand, baserat på en sammanvägning av evidensläge, effekt och biverkningar. Behandlingseffekt ses ofta inom två veckor men kan dröja i ytterligare flera veckor. Övergående biverkningar är vanliga under behandlingens första en–två veckor. Om behandlingen inte ger effekt bör man i andra hand pröva ett annat SSRI. Kliniskt betraktas de olika SSRI-preparaten som relativt likvärdiga i effekt även om vissa preparat är mer välstuderade än andra. Venlafaxin, ett SNRI, är godkänt för behandling av paniksyndrom och är ett alternativ till SSRI, men har högre frekvens av biverkningar och utsättningssymtom.

Klomipramin rekommenderas i tredje hand. Klomipramin har en väl dokumenterad effekt vid paniksyndrom, men risken för besvärande biverkningar är hög och det finns risk för interaktion med annan pågående medicinering. Beakta även toxiciteten vid överdosering.

Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda bensodiazepiner till vuxna med paniksyndrom (icke-göra). Läkemedlen kan ha en god symtomlindrande effekt på kort sikt men det finns risk för biverkningar i form av missbruk, beroendeutveckling och negativ kognitiv påverkan. Vid längre tids användning ökar också risken för olyckor, till exempel fallolyckor och trafikolyckor.

Inför avslut av läkemedelsbehandling med SSRI bör individen informeras om eventuella symtom vid utsättning av antidepressiva. I de allra flesta fall kan man undvika utsättningssymtom genom att långsamt trappa ner läkemedlet.

Uppföljning av antidepressiva läkemedel bör göras tätt inledningsvis med första uppföljning efter sju–tio dagar. Vidare frekvens av uppföljning kan variera beroende på svar på behandling och förlopp av symtom och funktion. 

Eftersom risken för biverkningar både på kort och lång sikt är betydande bör man kontinuerligt utvärdera effekt och biverkningar och övervaka suicidrisk och maniska tendenser. Misstänker man att läkemedlet ger en uppvarvning bör man överväga att sätta ut det. Om behandlingen inte ger tillräckligt stor effekt kan man behöva ompröva dos, läkemedelsval eller diagnos. Bestämning av plasmakoncentration av läkemedel sker vid behov.

Individer som behandlas med läkemedel vid depression och ångestsyndrom rekommenderas ett uppföljande besök fysiskt, digitalt eller via telefon sex månader efter att individen är återställd. Läkemedelsbehandling följs då upp avseende indikation, effekt och biverkningar och en dialog förs om fortsatt läkemedelsbehandling eller avslut. Om så bedöms lämpligt erbjuds stöd för utsättning av SSRI.

Uppföljning av paniksyndrom stöds av adekvat skattningsskala. Följande mått är rekommenderat för paniksyndrom:

PDSS-SR – Panic Disorder Severity Scale – Self-rated
PDSS-SR består av sju frågor om förekomst och grad av panikattacker eller begränsade attacker, om oro för att få attacker, om undvikande/rädsla för platser eller situationer som skulle kunna utlösa en attack, samt i vilken mån besvären stört arbetsförmåga eller socialt liv. 

Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.