Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Behandling och stöd
Läkemedelsbehandling vid hälsoångest hos vuxna
Antidepressiva läkemedel har måttlig till stor effekt på symtom och remission.
Målgrupp eller situation
Vuxna med hälsoångest.
Kunskapsläge
Det saknas rekommendationer i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för hälsoångest. Tillståndet är kliniskt vanligt förekommande både i primärvård och specialiserad vård.
Forskning visar att SSRI ger en signifikant minskning av hälsoångest jämfört med placebo.
Kompetenskrav
Läkare.
Sammanfattning
Kognitiv beteendeterapi (KBT) ska erbjudas som förstahandsbehandling vid hälsoångest hos vuxna. Ett alternativ till psykologisk behandling är antidepressiva läkemedel. I första hand rekommenderas SSRI. De olika SSRI-preparaten bedöms ha likvärdig effekt, men sertralin rekommenderas i första hand baserat på en sammanvägning av evidensläge, effekt- och biverkningsprofil. Även SNRI och tricykliska antidepressiva läkemedel kan användas, men de ger en ökad risk för biverkningar.
Vid läkemedelsbehandling ska individen få information om eventuella symtom i inledningen av behandlingen och vanliga biverkningar samt information som ger en rimlig förväntan på effekt av behandlingen.
Genomförande
Antidepressiva läkemedel
Förstahandsbehandlingen är SSRI och sertralin rekommenderas i första hand. Effekten märks vanligtvis efter cirka två–fyra veckor men kan ibland dröja längre. Övergående biverkningar är vanliga under de första en–två veckorna av behandlingen. Om effekten uteblir bör man i andra hand pröva ett annat SSRI. Kliniskt betraktas de olika SSRI‑preparaten som relativt likvärdiga i effekt, även om vissa är mer välstuderade än andra.
Som tredjehandsalternativ rekommenderas venlafaxin, ett SNRI som har högre biverkningsfrekvens och kan ge uttalade utsättningssymtom.
Ångestlindrande läkemedel
Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda bensodiazepiner till vuxna med hälsoångest (icke-göra). Läkemedlen kan ha en god symtomlindrande effekt på kort sikt men det finns risk för biverkningar i form av missbruk, beroendeutveckling och negativ kognitiv påverkan. Vid längre tids användning ökar också risken för olyckor, till exempel fallolyckor och trafikolyckor.
Avslut av läkemedelsbehandling
Inför avslut av läkemedelsbehandling med SSRI bör individen informeras om eventuella symtom vid utsättning av antidepressiva. I de allra flesta fall kan man undvika utsättningssymtom genom att långsamt trappa ner läkemedlet.
Uppföljning
Uppföljning av behandling vid depression och ångestsyndrom hos vuxna bör alltid göras kontinuerligt på individnivå med hjälp av validerade skattningsskalor. En central intervention i slutet av behandlingar är att formulera en vidmakthållandeplan. Uppföljning och bedömning av kvarvarande symtom och funktionsnivå bör göras i samband med behandlingsavslut, och för tillstånd med risk för återfall kan man behöva följa upp även efter avslutad intervention.
Uppföljning av läkemedelsbehandling hos vuxna
Uppföljning av antidepressiva läkemedel bör göras tätt inledningsvis med första uppföljning efter sju–tio dagar. Vidare frekvens av uppföljning kan variera beroende på svar på behandling och förlopp av symptom och funktion.
Eftersom risken för biverkningar både på kort och lång sikt är betydande bör man kontinuerligt utvärdera effekt och biverkningar och övervaka suicidrisk och maniska tendenser. Misstänker man att läkemedlet ger en uppvarvning bör man överväga att sätta ut det. Om behandlingen inte ger tillräckligt stor effekt kan man behöva ompröva dos, läkemedelsval eller diagnos. Bestämning av plasmakoncentration av läkemedel sker vid behov.
Individer som behandlas med läkemedel vid depression och ångestsyndrom rekommenderas ett uppföljande besök fysiskt, digitalt eller via telefon sex månader efter att individen är återställd. Läkemedelsbehandling följs då upp avseende indikation, effekt och biverkningar och en dialog förs om fortsatt läkemedelsbehandling eller avslut. Om så bedöms lämpligt erbjuds stöd för utsättning av SSRI.
Tillståndsspecifika skattningsskalor
Uppföljning av hälsoångest stöds av adekvat skattningsskala. Följande mått är rekommenderat för hälsoångest:
Health Anxiety Inventory (HAI) - kort version SHAI-14 för uppföljning
HAI finns i en längre version (64 items) och i två kortare versioner (18 resp. 14 items). 14-itemsversionen (SHAI-14) rekommenderas i kliniska sammanhang. SHAI-14 består av 14 frågor om oro för sjukdom och uppmärksamhet på kroppsliga symtom.
Funktion/hälsorelaterad livskvalitet hos vuxna
Påverkan på funktion rekommenderas att följas med skattningsformuläret WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule).
- WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad
Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas.
- WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad
Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.