Läkemedelsbehandling vid generaliserat ångestsyndrom hos vuxna

SSRI är förstahandsbehandling, sertralin eller escitalopram rekommenderas i första hand. Effekten av behandlingen ses vanligen inom två–fyra veckor men ökar oftast med tiden och med ökad dos. Om behandlingen inte ger effekt eller ger besvärande biverkningar bör man i andrahand pröva ett annat SSRI. Kliniskt betraktas de olika SSRI-preparaten som relativt likvärdiga i effekt även om vissa preparat är mer välstuderade än andra. Övergående biverkningar är vanliga under behandlingens första en–två veckor.  

Tredjehandsalternativ är venlafaxin, duloxetin (båda SNRI) och tricykliska antidepressiva. Dessa läkemedel har dock högre frekvens av biverkningar än SSRI och särskilt venlafaxin kan ge betydande utsättningsfenomen.

Tillägg av atypiska neuroleptika (olanzapin, risperidon, quetiapin) kan öka behandlingseffekten men medför betydande risk för biverkningar. Biverkningsprofilen bör beaktas vid val av preparat. De vanligaste biverkningarna vid tilläggsbehandling med antipsykotiska läkemedel är sedering, försämrade metabola parametrar, viktuppgång samt extrapyramidala biverkningar. Användningen kräver noggrant övervägande av risk och nytta samt uppföljning av potentiella biverkningar.

Hydroxizin bör inte användas i kombination med antidepressiva läkemedel relaterat till risk för QTC-tid förlängning. Vid behov kan exempelvis prometazin användas som har en lägre risk.

Pregabalin och gabapentin bör i normalfallet inte användas vid generaliserat ångestsyndrom. Pregabalin finns med i Socialstyrelsen riktlinjer (prioritet 10) och kan därmed ges i undantagsfall. Det finns mer effektiva behandlingsmetoder som alltid bör ha prövats i första hand. Pregabalin är sedan 2018 narkotikaklassat. Beroendeutveckling ses framför allt hos individer med aktuellt eller tidigare beroende av andra substanser, såsom bensodiazepiner och alkohol. Man bör undvika förskrivning om individen  har en historik av substansbruk. Pregabalin subventioneras enbart om behandling med SSRI och SNRI har misslyckats. Medlet kan ses som ett sistahandsalternativ i utvalda och svåra fall där andra rekommenderade åtgärder varit otillräckliga.

Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda bensodiazepiner till vuxna med generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom, social fobi, akut stressyndrom eller posttraumatiskt stressyndrom (icke-göra).

Inför avslut av läkemedelsbehandling med SSRI bör individen informeras om eventuella symtom vid utsättning av antidepressiva. I de allra flesta fall kan man undvika utsättningssymtom genom att långsamt trappa ner läkemedlet.

Uppföljning av antidepressiva läkemedel bör göras tätt inledningsvis med första uppföljning efter sju–tio dagar. Vidare frekvens av uppföljning kan variera beroende på svar på behandling och förlopp av symptom och funktion. 

Eftersom risken för biverkningar både på kort och lång sikt är betydande bör man kontinuerligt utvärdera effekt och biverkningar och övervaka suicidrisk och maniska tendenser. Misstänker man att läkemedlet ger en uppvarvning bör man överväga att sätta ut det. Om behandlingen inte ger tillräckligt stor effekt kan man behöva ompröva dos, läkemedelsval eller diagnos. Bestämning av plasmakoncentration av läkemedel sker vid behov.

Individer som behandlas med läkemedel vid depression och ångestsyndrom rekommenderas ett uppföljande besök fysiskt, digitalt eller via telefon sex månader efter att individen är återställd. Läkemedelsbehandling följs då upp avseende indikation, effekt och biverkningar och en dialog förs om fortsatt läkemedelsbehandling eller avslut. Om så bedöms lämpligt erbjuds stöd för utsättning av SSRI.

Uppföljning av ångestsyndrom stöds av skattningsskala och följande mått är rekommenderat för generaliserat ångestsyndrom:

GAD-7 – Generalized Anxiety Disorder scale – 7 items
GAD-7 består av sju frågor om ångestsymtom (oro, anspänning, rastlöshet, irritabilitet, rädslor och svårigheter att kontrollera detta) de senaste två veckorna. 

Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.