Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Behandling och stöd
Kognitiv beteendeterapi vid specifik fobi hos barn och ungdomar
Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid specifik fobi hos barn och ungdomar fokuserar på strategier för att hantera ångest och minska undvikande.
Målgrupp eller situation
Barn och ungdomar med ställd diagnos specifik fobi.
Kunskapsläge
Enligt riktlinjer för ångest- och tvångssyndrom från Svensk barn- och ungdomspsykiatrisk förening (SFBUP) ska KBT erbjudas till barn och ungdomar med specifik fobi.
Kompetenskrav
Psykolog eller legitimerad psykoterapeut med relevant psykoterapiinriktning, eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.
Sammanfattning
Vid specifik fobi hos barn och ungdomar ska KBT erbjudas när enbart psykopedagogisk behandling inte har gett tillräcklig effekt. Fokus i behandlingen är på gradvis exponering för fobiska objekt/situationer utan att barnet eller ungdomen använder sig av säkerhets- eller undvikandebeteenden.
Utgångspunkten för behandlingen bör vara en vetenskapligt utvärderad behandlingsmanual.
Genomförande
KBT-behandling kan ges individuellt eller i grupp, med olika grad av föräldrainvolvering. Vid specifik fobi kan behandlingen även erbjudas som internetförmedlad KBT (IKBT), vilket innebär modulbaserad behandling med stöd via video och/eller chatt. Behandlingsinterventioner anpassas efter individens symtombild.
Fokus i KBT vid specifik fobi är gradvis exponering för objektet eller situationen som utlöser ångest hos barnet eller ungdomen. Exponeringen genomförs ofta vid ett enda tillfälle under cirka tre timmar. Forskning visar att exponering vid ett tillfälle ger lika god effekt som exponering vid flera tillfällen. Exponeringen kan ske enskilt med barnet eller ungdomen, eller tillsammans med föräldrar. Det kan också bli aktuellt med kognitiv omstrukturering för att prova alternativa förhållningssätt till tankar eller föreställningar.
Medverkan föräldrar/närstående
Grad av medverkan av föräldrar/omsorgspersoner anpassas efter barnets eller ungdomens ålder, mognadsgrad och specifika problembild. Föräldrarna/omsorgspersonerna kan hjälpa barnet eller ungdomen att göra hemuppgifter och stötta i exponering. Föräldrarna kan även behöva stöd i att inte själva bidra till att vidmakthålla barnets eller ungdomens ångest genom försäkringar eller undvikandebeteenden.
Uppföljning
Uppföljning av behandling vid depression och ångestsyndrom hos barn och ungdomar bör alltid göras kontinuerligt på individnivå med hjälp av validerade skattningsskalor. En central intervention i slutet av behandlingar är att formulera en vidmakthållandeplan. Uppföljning och bedömning av kvarvarande symtom och funktionsnivå bör göras i samband med behandlingsavslut, och för tillstånd med risk för återfall kan man behöva följa upp även efter avslutad intervention.
Skattningsinstrument för uppföljning av specifik fobi hos barn och ungdomar
Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.
Följande symtomskattningsskala rekommenderas vid specifik fobi:
Subskala specifik fobi från SCARED-R (Screen for Child Anxiety Related Emotional Disorders Revised).
Det finns även ett antal olika fobiskalor för specifika fobier, till exempel EMETQ-13, spindelfobiskalan, ormfobiskalan och injektions- och blodfobiskalor.
Samtidig specifik fobi och depression
RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.
Funktion/hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar
Påverkan på funktion rekommenderas följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.
CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning.
WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden.
SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år.
För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:
KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.
Material
Riktlinjer för ångest- och tvångssyndrom, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri
Vidmakthållandeplan, formulär för utskrift till individen (pdf, ny flik)
CGAS, mini-guide och webbutbildning, Barn och ungdomspsykiatri
Injektions- och blodfobiskalan, information och formulär (pdf, ny flik)
KIDSCREEN-10, information och formulär
RCADS, information, Kompetenscentrum psykisk ohälsa
SCARED-R subskala specifik fobi (individ ) (pdf, ny flik)
SCARED-R subskala specifik fobi (förälder) (pdf, ny flik)
SDQ, information och formulär, Kompetenscentrum psykisk ohälsa
WSAS-Y och WSAS-P, formulär, Rucklab (pdf, ny flik)