Kognitiv beteendeterapi vid separationsångest hos barn och ungdomar

Grad av medverkan av föräldrar/omsorgspersoner anpassas efter barnets eller ungdomens ålder, mognadsgrad och specifika problembild. Föräldrarna/omsorgspersonerna kan hjälpa barnet eller ungdomen att göra hemuppgifter och stötta i exponering. Föräldrarna kan behöva stöd i att inte själva bidra till att vidmakthålla barnets ångest genom försäkringar eller undvikandebeteenden. Föräldrar kan även behöva särskilt stöd i att hantera separationer, t.ex. genom att visa ett lugnt förhållningssätt. Föräldrar kan även behöva jobba med eventuell egen oro och överbeskyddandebeteenden.

Föräldrarna kan även behöva 

• stöd i att inte själva bidra till att vidmakthålla barnets eller ungdomens ångest genom försäkringar eller undvikandebeteenden
• särskilt stöd i att hantera separationer, t.ex. genom att visa ett lugnt förhållningssätt.  

För barn och ungdomar med ångestsyndrom är till exempel samsjuklighet, komplexa tillstånd eller tidigare behandlingsförsök utan fullgott resultat vanligt förekommande. Om symtomlindring inte uppnås med KBT efter åtta–tio veckor ska läkemedelsbehandling övervägas. Vid medelsvåra till svåra ångestsyndrom med uttalad funktionsnedsättning och högt lidande hos barnet eller ungdomen kan man för att få snabb lindring också inleda behandlingen med kombinationen KBT och läkemedel.

Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.

Följande symtomskattningsskala rekommenderas vid separationsångest:

RCADS med RCADS-separationsångest subskala

Samtidig separationsångest och depression

RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen  känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för BUP, Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden.

SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och patientskattning finns för barn 4–17 år och barn 11–17 år. 

För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:

KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.