Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Behandling och stöd
Kognitiv beteendeterapi vid generaliserat ångestsyndrom hos barn och ungdomar
Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid generaliserat ångestsyndrom (GAD) hos barn och ungdomar syftar till att ge individen strategier för att hantera oro. Behandlingen kan ges enskilt och i grupp.
Målgrupp eller situation
Barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom (GAD).
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda KBT till barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom (prioritet 3). Det starka stödet för KBT stödjer sig huvudsakligen på forskning av manualbaserade behandlingsprogram.
Kompetenskrav
Psykolog eller legitimerad psykoterapeut med relevant psykoterapiinriktning, eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.
Sammanfattning
KBT vid GAD är ofta mer omfattande än vid övriga ångestsyndrom och består av flera olika moment, till exempel psykoedukation, exponering, spänningshantering, hantering av orostankar med realitetstestning och acceptans.
Målet med behandlingen är att öka barnets eller ungdomens förmåga att hantera oro. Utgångspunkten för behandlingen bör vara en vetenskapligt utvärderad behandlingsmanual men med individuella anpassningar.
Genomförande
KBT kan ges individuellt eller i grupp, med olika grad av föräldrainvolvering. Vid GAD kan behandlingen även erbjudas som internetförmedlad KBT (IKBT), vilket innebär modulbaserad behandling med stöd via video och/eller chatt. Behandlingsinterventioner anpassas efter individens symtombild.
I KBT vid GAD ingår följande moment:
- kartläggning av orosområden, t.ex. skola, framtid, och sociala relationer
- exponering
- spänningshantering
- hantering av orostankar med realitetsprövning och acceptans
- planerad schemalagd oro (“orosstund”)
- återfallsprevention.
En annan central komponent är psykoedukation. Informera barnet eller ungdomen och föräldrar om vad GAD är, inklusive symtom, ångestens funktion och hur den vidmakthålls. Skapa en förståelse för sambandet mellan tankar, känslor och beteenden. Ge information om två typer av oro: hanterbar oro (praktiska problem som kan lösas) och hypotetisk oro (framtidsscenarion som inte går att lösa direkt).
Barn och ungdomar med GAD har ofta förhöjda stressnivåer och fysiska symtom som kan minska med avslappningsövningar. Eftersom GAD är besläktat med depression kan det vara hjälpsamt att behandlingen har inslag av beteendeaktivering. Målet med behandlingen är att barnets eller ungdomens upplevelse av oro ska bli mer hanterbar.
Kombinationsbehandling KBT och SSRI
För barn eller ungdomar med ångestsyndrom är till exempel samsjuklighet, komplexa tillstånd eller tidigare behandlingsförsök utan fullgott resultat vanligt förekommande. Om symtomlindring inte uppnås med KBT ska läkemedelsbehandling övervägas. Vid svåra ångestsyndrom med uttalad funktionsnedsättning och högt lidande hos barnet eller ungdomen kan man för att få snabb lindring också inleda behandlingen med kombinationen KBT och läkemedel.
Medverkan föräldrar/närstående
Grad av medverkan av föräldrar/omsorgspersoner anpassas efter barnets ålder, mognadsgrad och specifika problembild. Föräldrarna/omsorgspersonerna kan hjälpa barnet eller ungdomen att göra hemuppgifter. De kan även stötta i exponering. Föräldrarna kan behöva stöd i att
- inte själva bidra till att vidmakthålla barnets eller ungdomens ångest genom försäkring eller undvikandebeteenden
- modellera adaptiva förhållningssätt till oro, som att till exempel stå ut med osäkerhet.
Uppföljning
Uppföljning av behandling vid depression och ångestsyndrom hos barn och ungdomar bör alltid göras kontinuerligt på individnivå med hjälp av validerade skattningsskalor. En central intervention i slutet av behandlingar är att formulera en vidmakthållandeplan. Uppföljning och bedömning av kvarvarande symtom och funktionsnivå bör göras i samband med behandlingsavslut, och för tillstånd med risk för återfall kan man behöva följa upp även efter avslutad intervention.
Skattningsinstrument för uppföljning av GAD hos barn och ungdomar
Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.
Följande symtomskattningsskalor rekommenderas vid GAD:
RCADS med RCADS-GAD subskala
GAD-7 – Generalized Anxiety Disorder scale – 7 items
GAD-7 består av sju frågor om ångestsymtom de senaste två veckorna. Den är konstruerad för vuxna men kan även användas av tonåringar.
Samtidig GAD och depression
RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.
Funktion/hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar
Påverkan på funktion rekommenderas att följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.
CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning.
WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i 5 vardagliga områden.
SDQ –Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn 4–17 år och barn 11–17 år.
För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:
KIDSCREEN-10
Ett kort index med 10 frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.
Material
Riktlinjer för ångest- och tvångssyndrom, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri
Vidmakthållandeplan, formulär för utskrift till individen (pdf, ny flik)
CGAS, mini-guide och webbutbildning, Barn- och ungdomspsykiatri
GAD-7, information och formulär, Nationell Patientenkät
KIDSCREEN-10, information och formulär
RCADS, information, Kompetenscentrum Psykisk Hälsa
SDQ, information och formulär, Kompetenscentrum Psykisk Hälsa
WSAS-Y och WSAS-P, formulär, Rucklab (pdf, ny flik)