Kognitiv beteendeterapi

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett paraplybegrepp som rymmer flera evidensbaserade metoder, tekniker och manualer. Som terapiform kännetecknas KBT av följande:

• Kartläggning och psykoedukation för att skapa en gemensam förståelse för vad som utlöst individens problem och de faktorer som vidmakthåller besvären.
• Fokus på att förändra de tankar och beteenden som kan spela en central roll i problematiken, i syfte att öka funktion, minska symtom och att förbättra måendet.
• Behandlingen bedrivs aktivt, målmedvetet och avgränsat i tid med fokus på de svårigheter som föreligger här och nu.
• Teamarbete där individen är expert på sina besvär och behandlaren är expert på metoden (som kommuniceras i en öppen dialog).
• Mätbara behandlingsmål som utvärderas längs vägen (kan vara både symtom-, beteende- och/eller funktionsmått).
• Förmedlingssättet kan variera (t.ex. fysiska möten individuellt eller i grupp, via internetbehandlingsprogram, självhjälpsböcker eller genom videobesök). Det vetenskapliga stödet för olika förmedlingssätt kan dock variera för olika diagnoser.
• “Hjälp till självhjälp” då behandlingen till stor del utgörs av arbete med hemuppgifter.
• I slutet av behandlingen görs en vidmakthållandeplan i syfte att förebygga återfall. I planen sammanfattas lärdomar och strategier från behandlingen.

Följande komponenter kan ingå i en KBT-behandling, anpassat efter individen:

• Kartläggning och konceptualisering
  Inledningsvis genomförs en kartläggning av individens tankar, känslor och beteenden i relation till det presenterade problemet. Situationer som ger upphov till problembeteenden och deras konsekvenser analyseras genom en beteendeanalys. Rational för behandling anpassas till individens specifika problembild, som en gemensam utgångspunkt i det kontinuerliga behandlingsarbetet.
• Psykoedukation
  Utbildning som avser både allmän information om tillståndet, men också specifik information om aktuell behandlingsmodell och interventioner.
• Beteendeaktivering
  Individen kartlägger positivt förstärkande aktiviteter i livet, och ökar frekvensen av dem genom att schemalägga och genomföra dem i sin vardag.
• Exponering
  Individen närmar sig situationer som väcker obehag, för att träna på adekvata hanteringsstrategier som ger upphov till minskat obehag.  
• Kognitiv omstrukturering
  Individen lär sig färdigheter för att observera och hantera negativa tankar, vilket kan påverka individens känslor och beteenden. 
• Beteendeexperiment
  Individen provar nya beteenden i en viss situation, vilket kan ge en ny upplevelse och därigenom alternativa tankar och känslor. 
• Modellinlärning
  Individen uppmuntras att observera och prova andra personers beteenden (föräldrar, behandlaren, kompisar etc.), vilket kan ge upphov till inlärning av alternativa strategier och nya erfarenheter.
• Färdighetsträning
  Individen övar på kommunikation, problemlösning och hanteringsstrategier för att kunna bryta med sitt problembeteende. Alternativa beteenden provas och lärs in. 
• Hemuppgifter
  Individen får med sig uppgifter att träna på mellan sessionerna för att öva på nya strategier. Hemuppgifterna följs upp vid nästa terapisession. Vid behandling av barn och ungdomar är det vanligt att föräldrarna är delaktiga i hemuppgifterna, speciellt för yngre barn. 
• Aktivering av det parasympatiska nervsystemet
  Individen tränar på avslappning, andningsövningar som kompletterande inslag i behandlingen. 
• Medveten närvaro
  Individen tränar på att vara uppmärksam på det som sker här och nu.Kan vara ett återkommande inslag i behandlingen för att uppnå effektiv exponering, uppmärksamma ohjälpsamma tankar eller beteenden och för att individen lättare ska kunna agera utifrån medvetna val.
• Återfallsprevention
  Inför avslutning av behandlingen upprättas en vidmakthållandeplan för att behandlingsresultatet ska bestå. I planen anges strategier som har varit hjälpsamma för individen och vad individen behöver fortsätta träna på, samt vilka strategier som kan användas för att hantera en eventuell försämring.

KBT för barn och ungdomar anpassas till individens ålder, mognadsgrad och sociala sammanhang. 

KBT är den metod som oftast har högst prioriteringsgrad för barn och ungdomar i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid depression och ångestsyndrom. 

Vid behandling av barn och ungdomar är det centralt att involvera det sociala nätverket i form av familj, skola och kamrater. Grad av medverkan av vårdnadshavare avgörs utifrån individens ålder, mognadsgrad och behov. Vårdnadshavare är en viktig resurs för att hjälpa barn och ungdomar att genomföra hemuppgifter och stötta i exponering. Vårdnadshavarna kan i sin tur behöva stöd i att inte själva bidra till att vidmakthålla barnets problembeteenden genom till exempel försäkringar eller undvikandebeteenden.

Rekommenderade behandlingsinsatser med högt evidensläge behöver integreras med klinisk erfarenhet och med hänsyn till individens förutsättningar och önskemål.

Inom specialiserad psykiatrisk vård är till exempel  samsjuklighet, komplexa tillstånd eller tidigare behandlingsförsök utan fullgott resultat vanligt förekommande, vilket kan kräva anpassning i behandlingsupplägget.

Inom primärvården kan ett mer processbaserat behandlingsupplägg vara indicerat, samt transdiagnostiska protokoll vara användbara.