Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Behandling och stöd
Interpersonell psykoterapi (IPT-A) vid lindrig till medelsvår depression hos barn och ungdomar
Interpersonell psykoterapi (IPT-A) fokuserar på hur sociala sammanhang och interpersonella relationer hänger ihop med depressionen.
Målgrupp eller situation
Barn och ungdomar 12–20 år med lindrig till medelsvår depression.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att IPT-A kan erbjudas till barn och ungdomar med lindrig till medelsvår depression (prioritet 5). Det vetenskapliga underlaget om effekter på längre sikt är otillräckligt.
Kompetenskrav
Psykolog eller legitimerad psykoterapeut med relevant psykoterapiinriktning, eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.
Sammanfattning
IPT-A kan erbjudas till ungdomar med lindrig till medelsvår depression när psykopedagogisk behandling inte har gett tillräcklig effekt. IPT-A för ungdomar är en manualbaserad korttidsbehandling som har anpassats för målgruppen. Behandlingen fokuserar på nuvarande problem, interpersonella relationer och depressionssymtom. Behandlingsinterventioner anpassas efter individens behov och symtombild.
Genomförande
IPT-A är en strukturerad form av psykoterapi som fokuserar på hur relationer bidrar till psykiska besvär och hur psykiska besvär påverkar interpersonella relationer . Målet är att lindra individens depressiva besvär genom att aktivt arbeta med att förbättra relationer eller sörja förluster.
En central komponent i IPT-A är att identifiera ett interpersonellt problemområde som man sedan fokuserar på i behandlingen. Exempel på problemområden är
- brister i kommunikationsförmåga
- konflikter med en närstående
- en ofrivillig rollförändring
- sorg.
I behandlingen försöker man hitta alternativa sätt att hantera svåra situationer och problem,och de känslor som de kan vara förknippade med.
Behandling med IPT-A
Behandlingen kan delas in i tre faser med ett på förhand bestämt innehåll.
Bedömningsfasen: information och kartläggning
Den inledande fasen består av anamnes, psykopedagogik, information om IPT-A och övningar som kartlägger ungdomens nuvarande relationer. Även sambandet mellan relationer och depressionssymtom undersöks. Utifrån sambandet mellan det som har utlöst depressionen och det som vidmakthåller depressionen i individens relationer, väljer man ett problemområde att arbeta vidare med.
En fokusformulering som förtydligar sambandet mellan relationer, känslor och symtom inom det valda problemområdet lämnas till ungdomen och vid behov till vårdnadshavare i syfte att hjälpa hen att se. Fokusformuleringen ger ungdomen möjlighet att se relationella händelser som orsakar respektive minskar depressionen, samt utgör en gemensam grund för det fortsatta behandlingsarbetet.
Behandlingsfasen
I den andra fasen ingår specifika behandlingsinterventioner utifrån det valda problemområdet och generella IPT-tekniker.
Avslutningsfas: summering och strategier framåt
I avslutningsfasen kartläggs högrisksituationer och tidiga varningssignaler. En vidmakthållandeplan formuleras med en summering av vilka strategier som har använts i behandlingen och vilka strategier som ungdomen behöver fortsätta att praktisera.
Vårdnadshavare har en central roll som stöd till ungdomen och involveras i behandlingen i olika utsträckning beroende på ungdomens ålder, mognad och funktionsnivå.
Uppföljning
Uppföljning av behandling vid depression och ångestsyndrom hos barn och ungdomar bör alltid göras kontinuerligt på individnivå med hjälp av validerade skattningsskalor. En central intervention i slutet av behandlingar är att formulera en vidmakthållandeplan. Uppföljning och bedömning av kvarvarande symtom och funktionsnivå bör göras i samband med behandlingsavslut, och för tillstånd med risk för återfall kan man behöva följa upp även efter avslutad intervention.
Skattningsinstrument för uppföljning av depression hos barn och ungdomar
Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.
Följande symtomskattningsskalor rekommenderas vid depression:
QIDS-A17 – Quick Inventory of Depressive Symptomatology, Adolescents – 17 items
QIDS-A17 är ett skattningsformulär som avser barn och ungdomar 12–17 år och kan skattas av barn/ungdom, föräldrar och kliniker. Det innefattar 17 frågor om upplevelser de senaste sju dagarna inom nio kriteriedomäner:
- sömn
- nedstämdhet/irritabilitet
- aptit/vikt
- koncentration
- självbild
- döds/självmordstankar
- intresse
- energi
- att känna sig långsam eller rastlös.
Formuläret tar alltså hänsyn till att depression hos barn och ungdomar kan ha varierande symtombild.
MADRS-S – Montgomery Åsberg Depression Rating Scale- Self Assessment
MADRS-S är ett självskattningsformulär med 9 frågor om depressiva symtom de senaste 3 dagarna. MADRS-S är skapad för att vara känsligt för förändring vid behandling för depression hos vuxna men kan också användas av ungdomar.
PHQ-9 – Patient Health Questionnaire – 9 items
PHQ-9 är ett självskattningsformulär med nio frågor som fångar frekvensen av kriterierna för egentlig depression under de två senaste veckorna. Formuläret har även en fråga om grad av funktionsnedsättning. Det är konstruerat för vuxna men kan också användas av barn och ungdomar från tolv års ålder.
RCADS-depression subskala
Skattningsskala vid samtidig ångest och depression
RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.
Funktion/hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar
Påverkan på funktion rekommenderas följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.
CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning.
WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i 5 vardagliga områden.
SDQ –Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år.
För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:
KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.
Material
Riktlinje för depression (2024), Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri
Depression och nedstämdhet hos barn och ungdomar 6–17 år, Kunskapsstöd för vårdgivare
Vidmakthållandeplan, formulär för utskrift till individen (pdf, ny flik)
CGAS, mini-guide och webbutbildning, Barn- och ungdomspsykiatri
KIDSCREEN-10, information och formulär
MADRS-S, information och formulär, Nationell patientenkät
PHQ-9, information och formulär, Nationell patientenkät
QIDS-A17, information och formulär (pdf, ny filk)
RCADS, information, Kompetenscentrum psykisk ohälsa
SDQ, information och formulär, Kompetenscentrum psykisk ohälsa
WSAS-Y och WSAS-P, formulär, Rucklab (pdf, ny flik)