Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Behandling och stöd
Fysisk aktivitet vid lindrig till medelsvår depression hos vuxna
Fysisk aktivitet kan användas som monoterapi och tillsammans med annan behandling.
Målgrupp eller situation
Vuxna med diagnostiserad lindrig eller medelsvår depression.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården kan erbjuda fysisk aktivitet till vuxna med lindrig till medelsvår depression (prioritet 6).
Enligt FYSS bör individer med depression rekommenderas pulshöjande eller muskelstärkande fysisk aktivitet för att minska depressiva symtom.
Kompetenskrav
All legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med kunskap om aktuellt sjukdomstillstånd kan ordinera fysisk aktivitet. Uppföljning av ordinationen är avgörande för genomförandet och kan även utföras av en annan person/yrkeskategori än den som ordinerat behandlingen.
Sammanfattning
Den fysiska aktiviteten kan vid behov genomföras som en del av vården, men även utanför vården som egenvård. Individuell rådgivning, anpassning och uppföljning rekommenderas, där FaR (Fysisk aktivitet på recept) med fördel kan användas. Anpassad, gärna ledarledd, fysisk aktivitet minst två gånger per vecka med minst måttlig intensitet under cirka tolv veckor bidrar till minskning av depressionssymtom, beteendeaktivering och bättre somatisk hälsa.
Vid lindrig depression, och i vissa fall vid medelsvår depression beroende på individens förutsättningar, kan fysisk aktivitet prövas under en kortare tid som monoterapi, med täta uppföljningar.
Vid längre tids lindrig depression eller medelsvår depression kan fysisk aktivitet användas som tillägg till annan evidensbaserad behandling.
Genomförande
Fysisk aktivitet som behandling
Fysisk aktivitet kan användas som behandling av kliniska depressionstillstånd. Vid lindrig, och i vissa fall medelsvår depression, kan enbart träning ge effekt. Vid långvarig eller medelsvår depression bör träningen ske parallellt med övrig antidepressiv behandling som medicinering och/eller psykologisk behandling, till exempel som beteendeaktiverande inslag i en KBT-behandling.
Fysisk aktivitet för att förebygga återfall
Fysisk träning kan också användas för att minska risken för återfall i depression, och för att förebygga kroppsliga sjukdomar som ofta följer med depression. Samma intensitet och typ av fysisk aktivitet som vid behandling rekommenderas.
Rekommenderad fysisk aktivitet vid depression
Pulshöjande eller muskelstärkande fysisk aktivitet, eller en kombination av båda, rekommenderas för behandling av depression. För att uppnå effekt bör man nå upp till följande omfattning:
- Pulshöjande, måttlig intensitet: minst 150 minuter per vecka uppdelat på 3–7 dagar, eller;
- Pulshöjande, hög intensitet: minst 75 minuter per vecka uppdelat på 3–5 dagar, eller;
- Pulshöjande, kombinerad måttlig och hög intensitet: minst 90 minuter per vecka, uppdelat på 3 tillfällen.
- Muskelstärkande, minst måttlig intensitet: 2–3 gånger per vecka. Övningarna bör involvera stora muskelgrupper i ben, bål, och skuldror. 8–10 övningar med 8–12 repetitioner är lämpligt, men individuell anpassning måste göras.
De mest effektiva och tolererbara träningsformerna är promenader, löpning, yoga och muskelstärkande träning. Högre intensitet ger bättre effekt. De fysiologiska positiva mekanismerna inkluderar minskad inflammation, ökad mängd BDNF och kynurensyra, normalisering av HPA-axeln och ökat blodflöde till prefrontala cortex. Psykologiska mekanismer som beteendeaktivering, minskat grubblande, ökad “self efficacy” och förbättrad sömn bidrar också till effekten.
“Braining”
“Braining” är en metod för organiserad fysisk aktivitet som tilläggsbehandling vid ångest, stress och depression i specialistpsykiatrin. Metoden innebär regelbundet deltagande i personalledda pulshöjande gruppträningspass som föregås av korta individuella besök och mätningar före och efter träningsperioden. Metoden har utvärderats som säker och användbar.
Uppföljning
Behandlingen ska följas upp kontinuerligt. Effekten bör följas upp efter två till tre månader men följsamheten behöver följas upp tidigare om individen själv genomför aktiviteten utanför vården. Aktivitetsnivån kan bedömas och följas upp med hjälp av Socialstyrelsens indikatorfrågor, träningsdagbok, eller med hjälp av aktivitetsmätare.
Uppföljning av behandling av depression och ångestsyndrom hos vuxna bör alltid göras kontinuerligt på individnivå med hjälp av validerade skattningsskalor. Uppföljning och bedömning av kvarvarande symtom- och funktionsnivå i samband med behandlingsavslut är av stor vikt, och för tillstånd med risk för återfall kan man behöva följa upp även efter avslutad intervention.
Material
Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS)
Depression, Kunskapsstöd för vårdgivare