Eye movement desensitization and reprocessing vid posttraumatiskt stressyndrom hos vuxna

Fas 1 – Klientens livshistoria

Behandlingen inleds med en första bedömning av individens historia och en behandlingsplan läggs upp utifrån de problem som individen beskriver.

Fas 2 – Förberedelse

Terapeuten hjälper individen att hitta strategier för att hantera starka känslor bättre. Det görs vanligtvis med hjälp av stabiliseringsövningar.

Fas 3 – Bedömning

Under bedömningen får individen visualisera en bild som kan representera den traumatiska händelsen och formulera en negativ tanke om sig själv som är kopplad till bilden. Därefter får individen formulera en positiv tanke som hen hellre vill tänka om sig själv i relation till bilden. Den positiva tanken kan ses som ett mål, eller den riktning som individen vill att behandlingen ska ha. Terapeuten ber också individen att beskriva vilka känslor hen upplever kopplat till bilden och de olika tankarna.

Fas 4 – Desensibilisering

Under desensibiliseringen uppmanas individen att hålla ett dubbelt uppmärksamhetsfokus. Det sker genom koncentration på den störande målbilden och vad som sammankopplas med den, samtidigt som individen uppmanas att med ögonen följa terapeutens fingrar från sida till sida och vid korta avbrott rapportera de associationer som uppstår. Allteftersom processen fortlöper blir störningsgraden allt svagare. Detta repeteras tills individen upplever minnet som neutralt. Som alternativ till visuella ögonrörelser kan man använda bilateral taktil eller auditiv stimulering. 

Fas 5 – Installation

Terapeuten ber individen att fokusera på händelsen tillsammans med den positiva tanke som togs fram i fas 3. Individen uppmanas att minnas den traumatiska händelsen tillsammans med den positiva tanken samtidigt som terapeuten stimulerar bilateralt. När individen upplever att den positiva tanken är trovärdig är installeringen färdig.

Fas 6 – Kroppsscanning

I den här fasen är målet att identifiera obehagliga kroppsliga sensationer som kan finnas kvar i kroppen när individen tänker på det traumatiska minnet tillsammans med den positiva tanken.

Individen ombeds att tänka på minnet och den positiva tanken och samtidigt söka efter sensationer i kroppen. Obehagliga sensationer försöker man minska eller ta bort med hjälp av bilateral stimulering. Behagliga sensationer förstärks med bilateral stimulering.

Fas 7 – Avslutning

Debriefing av det arbete som gjorts. Om individen är i affekt, det vill säga känslomässigt påverkad av det terapeutiska arbetet, genomförs stabiliseringsövningar. 

Fas 8 – Uppföljning och utvärdering

Terapeuten följer upp hur det har gått sedan förra sessionen, och återvänder antingen till bearbetningsfaserna (fas 4–6) eller går vidare till nästa målminne.

En komplett behandling inkluderar också triggers i nuet och förbereder individen för en adaptiv, väl anpassad framtida funktionsnivå.

Uppföljning av PTSD stöds av adekvat skattningsskala. Följande mått är rekommenderat för PTSD: 

PCL-5 – Posttraumatic Stress Disorder Checklist för DSM-5
PCL-5 består av två delar, del A med inledande frågor som kartlägger trauma, och del B som består av 20 frågor om svårighetsgrad av kärnsymtom för PTSD. Del B används för uppföljning.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.