Behandling vid social ångest hos barn och ungdomar

Psykopedagogisk behandling (PB) bör erbjudas under cirka fyra veckor. Behandlingen syftar till att ge barn eller ungdomar och föräldrar kunskap om sjukdomstillståndet och strategier att hantera symtom. I behandlingen anpassas antalet sessioner efter barnets eller ungdomens och familjens behov. Vid svårare sjukdomstillstånd bör den psykopedagogiska behandlingen begränsas för att inte fördröja andra adekvata behandlingsinsatser. Vid utebliven/otillräcklig effekt genomförs en förnyad bedömning och eventuellt byte av behandlingsstrategi.

KBT kan ges individuellt eller i grupp, med olika grad av föräldrainvolvering. Vid ångestsyndrom kan behandlingen även erbjudas som internetförmedlad KBT (IKBT), med stöd via video och/eller chatt. Behandlingsinterventioner anpassas efter individens symtombild.

Fokus i KBT vid social ångest är gradvis exponering för sociala situationer utan att barnet eller ungdomen använder sig av säkerhets- eller undvikandebeteenden. Behandlingen innefattar exponering in vivo, kognitiv omstrukturering, social färdighetsträning och problemlösning. Vid kognitiv omstrukturering ska man ta hänsyn till barnets kognitiva förmåga. Det kan vara lämpligt att arbeta med kognitiv omstrukturering när barnet är över tio år. Skolan ska även vara  delaktig i behandlingen.

Läkemedel bör inte vara förstahandsbehandling vid lindrig till medelsvåra ångestsyndrom. Först om symtomlindring inte uppnås med KBT bör läkemedelsbehandling övervägas.

Vid svåra ångestsyndrom med uttalad funktionsnedsättning och högt lidande hos barnet eller ungdomen kan man för att få snabb lindring också inleda behandlingen med kombinationen KBT och läkemedel, i första hand sertralin.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger följande insatser rekommendationer enligt FoU för behandling vid social ångest hos barn och ungdomar:

• mindfulnessbaserad stressreduktion som tillägg till annan behandling (FoU) 
• korttids-PDT (FoU). 

FoU innebär åtgärder som hälso- och sjukvården inte bör utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.

Följande symtomskattningsskalor rekommenderas vid social ångest:

SPIN – Social Phobia Inventory
SPIN innefattar 17 frågor kring upplevelser senaste veckan i domänerna social rädsla, undvikande och fysiologisk arousal. Totalpoängen är 0–68. Den är konstruerad för vuxna men kan även användas av tonåringar. 

RCADS med RCADS-socialångest subskala

Skattningskala vid samtidig social ångest och depression

RCADS-47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.

Påverkan på funktion rekommenderas att följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden.

 SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:

KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.