Behandling vid selektiv mutism hos barn och ungdomar

Psykopedagogisk behandling (PB) bör erbjudas under cirka fyra veckor. Behandlingen syftar till att ge barn eller ungdomar och föräldrar kunskap om sjukdomstillståndet och strategier att hantera symtom. I behandlingen anpassas antalet sessioner efter barnets eller ungdomens och familjens behov. Vid svårare sjukdomstillstånd bör den psykopedagogiska behandlingen begränsas eller komma in senare i processen för att inte fördröja andra adekvata behandlingsinsatser. Vid utebliven/otillräcklig effekt genomförs en förnyad bedömning och eventuellt byte av behandlingsstrategi.

KBT-behandling kan ges individuellt eller i grupp, med olika grad av föräldrainvolvering. Vid ångestsyndrom kan behandlingen även erbjudas som internetförmedlad KBT (IKBT), med stöd via video och/eller chatt. Behandlingsinterventioner anpassas efter individens symtombild.

För yngre barn, tre–sex år, med selektiv mutism sker behandlingen i första hand genom handledning och stöd till föräldrar och förskolepersonal. Detta gäller också för barn som är äldre än sju år. Om dessa behandlingsinsatser inte räcker finns det behov av en strukturerad behandling som bygger på familjeinriktade insatser med beteendeinriktade interventioner. En del i behandlingen är defokuserad kommunikation med ett defokuserat bemötande. Defokuserat bemötande vid selektiv mutism är en strategi som används för att minska trycket på barnet att prata. I behandlingen ingår även exponering, vilket innebär att barnet får  träna stegvis på att prata.

Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.

Följande symtomskattningsskalor rekommenderas vid selektiv mutism:

SMQ – Selektiv mutism frågeformulär
SMQ är en föräldraskattning som innehåller 17 frågor om hur barnet pratar och sex frågor om hur det påverkar livet. 

SSQ – Selektiv mutism i skolan frågeformulär
SSQ är en lärarskattning med tio frågor om hur barnet pratar. 

Samtidig selektiv mutism och depression

RCADS-47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.

Påverkan på funktion rekommenderas att följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden.

SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper och på flera olika språk. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år.

För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:

KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.