Behandling vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos barn och ungdomar

Traumafokuserad KBT bör erbjudas vid PTSD eller funktionsnedsättande subklinisk PTSD som förelegat mer än en månad. I olika former av evidensbaserad traumafokuserad KBT med exponering är den centrala komponenten känslomässig bearbetning av traumarelaterade minnen. Dessutom ingår 

• psykoedukation 
• bemästrandestrategier för att reglera stress och känslor 
• kognitivt processande 
• exponering in-vivo 
• problemlösning 
• skyddsstrategier.

Det saknas stöd för farmakologisk behandling av PTSD och andra stressrelaterade tillstånd hos barn och ungdomar. I de fall det blir aktuellt med läkemedelsbehandling är det för att behandla samsjuklighet, till exempel sömnsvårigheter, depression och ångest.

Vid sömnsvårigheter används i första hand Melatonin, och om melatonin inte ger effekt kan man prova Prometazin (Lergigan) eller Alimemazin (Theralen). Utvärdera regelbundet behovet av medicinering och undvik långvarig behandling. För äldre barn kan Mirtazapin provas och vid långvarig insomni där inget annat har fungerat kan man använda Propiomazin (Propavan)

Depression och ångestsyndrom behandlas enligt respektive rekommendation.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger fler rekommendationer för behandling vid PTSD hos barn och ungdomar. Följande åtgärder kan ges i undantagsfall: 

• korttids-PDT (prioritet 10) 
• EMDR (prioritet 10).

Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger följande insats rekommendation FoU för behandling vid PTSD hos barn och ungdomar:

• antidepressiva läkemedel.  

FoU innebär åtgärder som hälso- och sjukvården inte bör utföra rutinmässigt.

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer bör hälso- och sjukvården sluta använda följande åtgärd: 

• alfa-adrenerga agonister, till exempel alfa-2 receptor-antagonister -prazosin, guanfacin, klonidine och propranolol.

Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.

Följande symtomskattningsskalor rekommenderas vid PTSD:

CTS – Child Trauma Screen
CTS är ett screeningformulär med tio frågor om traumaexponering och PTSD-symtom för barn och ungdomar i åldern 6–17. CTS kan administreras som en intervju eller självrapportering. Versioner för både barn- och föräldraskattning finns tillgängliga.

CATS-2 – Child and Adolescent Trauma Screen-2
CATS-2 innefattar 16 frågor om symtom på PTSD, och innefattar 20 frågor om hur symtomen påverkar livet. Den är lämpad både för att stödja diagnostik och att följa upp traumafokuserad behandling för åldersgruppen 7–17.

CRIES-8 – Children’s Impact of Events Scale-8
CRIES kan användas från åtta år och består av åtta frågor. CRIES-8 har subskalor för återupplevande och undvikande.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett  uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden. 

SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:

KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.