Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Behandling och stöd
Behandling vid paniksyndrom hos vuxna
Översikt över rekommenderade behandlingar vid paniksyndrom hos vuxna.
Målgrupp eller situation
Vuxna med paniksyndrom.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att vuxna med paniksyndrom
- bör erbjudas kognitiv beteendeterapi (KBT) (prioritet 3)
- kan erbjudas behandling med antidepressiva läkemedel (prioritet 5)
- kan erbjudas basal kroppskännedom som tillägg till annan behandling (prioritet 7).
Det starka stödet för KBT stödjer sig huvudsakligen på forskning av manualbaserade behandlingsprogram.
Kompetenskrav
Hälso- och sjukvårdspersonal enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
KBT bör utgöra förstahandsbehandling för de flesta individer med paniksyndrom, eftersom effekten är likvärdig med läkemedelsbehandling, är mer bestående och förenad med mindre risk för biverkningar. Effekter av KBT och farmakologisk behandling är väsentligen likvärdiga och efter behandling uppnår 60–85 procent av individerna symtomfrihet eller kliniskt signifikant förbättring. Läkemedel har en snabbare och mer panikblockerande effekt medan KBT bättre behandlar symtom på agorafobi samt skyddar mot återfall efter avslutad behandling.
Genomförande
I enlighet med principen om stegvis vård påbörjas behandling på den insatsnivå som tar minst resurser i anspråk och som samtidigt kan förväntas matcha individens behov och önskemål. Kontinuerligt under behandlingen utvärderas effekten av insatsen för att säkerställa att individen förbättras, eller om ytterligare insatser behövs. Inledningsvis bör psykoedukativa insatser ges, varefter psykologisk eller medicinsk behandling förmedlas stegvis.
Psykologisk behandling kan förmedlas på olika sätt:
- vägledd självhjälp med självhjälpslitteratur.
- internetförmedlad behandling (iKBT).
- gruppbehandling.
- individuell “face-to-face” behandling.
För vuxna med paniksyndrom kan samsjuklighet, komplexa tillstånd eller tidigare behandlingsförsök utan fullgott resultat förekomma. Behandlingsupplägget behöver anpassas efter individens individuella behov och förutsättningar.
Psykoedukation
Psykoedukation bör erbjudas till alla individer med depression och ångesttillstånd, ska ges så snart det är möjligt och kan riktas både till individen och hens närstående.
Psykoedukation omfattar information om sjukdomstillståndet, vad individen kan göra själv för att hantera sitt tillstånd samt olika behandlingsmetoder. Information om tillståndet och grundläggande behandlingsprinciper kan i sig verka ångestlindrande och utgör grunden för vidare behandling. Syftet med insatsen är att ge individen stöd i att utveckla egna strategier för att bättre förstå och hantera sin sjukdom samt förutsättningar för att fatta informerade beslut om sin egen behandling. Psykoedukation ges muntligt och/eller skriftligt, och anpassas efter individens förutsättningar och funktionsnivå.
Kognitiv beteendeterapi (prioritet 3)
KBT är förstahandsbehandling vid paniksyndrom och har en måttlig till stor effekt. Vetenskapligt beprövade manualbaserade metoder finns att tillgå.
Målet är att lära individen att hantera sin ångest så att den inte hindrar vardagen. Behandlingen inleds med en kartläggning av katastroftankar, skrämmande fysiska upplevelser och individens undvikande- och säkerhetsbeteenden. Fortsatta behandlingskomponenter innehåller
- beteendeexperiment, för att minska undvikande- och säkerhetsbeteenden
- kognitiv omstrukturering, för att t.ex utmana katastroftankar
- exponering, in-vivo för t.ex ångestframkallande situationer
- interoceptiv exponering för t.ex för ångestväckande symtom som yrsel eller hjärtklappning
- återfallsprevention och vidmakthållandeplan.
Läkemedelsbehandling (prioritet 5)
Ett alternativ till psykologisk behandling är antidepressiva läkemedel. Vid paniksyndrom har antidepressiva läkemedel måttlig till stor effekt på symtom och remission. I första hand rekommenderas SSRI. De olika SSRI-preparaten bedöms ha likvärdig effekt mot paniksyndrom, men sertralin rekommenderas i första hand baserat på en sammanvägning av evidensläge, effekt- och biverkningsprofil.
Vid läkemedelsbehandling ska individen få information om eventuella symtom i inledningen av behandlingen och vanliga biverkningar samt information som ger en rimlig förväntan på effekt av behandlingen.
Inför avslut av läkemedelsbehandling med SSRI bör individen informeras om eventuella symtom vid utsättning av antidepressiva. I de allra flesta fall kan man undvika utsättningssymtom genom att långsamt trappa ner läkemedlet.
Basal kroppskännedom som tillägg till annan behandling (prioritet 7)
Det är vanligt med kroppsliga besvär vid depression och ångestsyndrom, som i sin tur kan försämra individens mående ytterligare. Basal kroppskännedom är en fysioterapeutisk behandlingsmetod för att stärka kroppsuppfattningen. Metoden utgår från enkla rörelser och syftet är att upptäcka, förstå och stärka rörelsefunktioner och egna inneboende resurser.
Övriga rekommendationer
Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger fler rekommendationer för behandling vid paniksyndrom hos vuxna. Följande åtgärder kan i undantagsfall (prioritet 8-10) ges vid paniksyndrom inom hälso- och sjukvården:
- antidepressiva läkemedel och KBT som kombinationsbehandling (prioritet 9)
- panikfokuserad korttids-PDT (prioritet 10).
Icke-göra
Socialstyrelsens nationella riktlinjer vill med rekommendationerna stödja hälso- och sjukvården att sluta använda följande åtgärd:
- bensodiazepiner.
Uppföljning
Uppföljning av behandling vid depression och ångestsyndrom hos vuxna bör alltid göras kontinuerligt på individnivå med hjälp av validerade skattningsskalor. En central intervention i slutet av behandlingar är att formulera en vidmakthållandeplan. Uppföljning och bedömning av kvarvarande symtom och funktionsnivå bör göras i samband med behandlingsavslut, och för tillstånd med risk för återfall kan man behöva följa upp även efter avslutad intervention.
Tillståndsspecifik skattningsskala paniksyndrom hos vuxna
Uppföljning av paniksyndrom stöds av adekvat skattningsformuläret. Följande mått är rekommenderat för paniksyndrom:
PDSS-SR – Panic Disorder Severity Scale – Self-rated
PDSS-SR består av sju frågor om förekomst och grad av panikattacker eller begränsade attacker, om oro för att få attacker, om undvikande/rädsla för platser eller situationer som skulle kunna utlösa en attack, samt i vilken mån besvären stört arbetsförmåga eller socialt liv.
Funktion/hälsorelaterad livskvalitet hos vuxna
Påverkan på funktion rekommenderas att följas med patientskattad WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule).
- WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad
Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas.
- WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad
Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.
Material
Paniksyndrom, Kunskapsstöd för vårdgivare