Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Behandling och stöd
Behandling vid generaliserat ångestsyndrom hos vuxna
Översikt över rekommenderade behandlingar vid generaliserat ångestsyndrom (GAD) hos vuxna.
Målgrupp eller situation
Vuxna med diagnostiserad GAD.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården för vuxna med GAD
- bör erbjuda behandling med läkemedel (prioritet 3)
- kan erbjuda KBT (prioritet 5)
- kan erbjuda basal kroppskännedom i tillägg till annan behandling (prioritet 7).
Kompetenskrav
Hälso- och sjukvårdspersonal enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
För GAD rekommenderas i första hand läkemedelsbehandling. Även kognitiv beteendeterapi (KBT) kan erbjudas vid GAD hos vuxna och det finns flera olika KBT-baserade behandlingsmodeller. Utgångspunkten för KBT bör vara en vete
Genomförande
I enlighet med principen om stegvis vård påbörjas behandling på den insatsnivå som tar minst resurser i anspråk och som samtidigt kan förväntas matcha individens behov och önskemål. Kontinuerligt under behandlingen utvärderas effekten av insatsen för att säkerställa att individen förbättras, eller om ytterligare insatser behövs. Inledningsvis bör psykoedukativa insatser ges, varefter psykologisk eller medicinsk behandling förmedlas stegvis. Psykologisk behandling kan förmedlas på olika sätt:
- vägledd självhjälp med självhjälpslitteratur
- internetförmedlad behandling (IKBT)
- gruppbehandling
- individuell “face-to-face” behandling.
För vuxna med GAD är samsjuklighet, komplexa tillstånd eller tidigare behandlingsförsök utan fullgott resultat vanligt förekommande. Behandlingsupplägget behöver anpassas efter individens individuella behov och förutsättningar.
Psykoedukation
Psykoedukation bör erbjudas till alla individer med depression och ångesttillstånd. Insatsen ska ges så snart det är möjligt och kan riktas både till individen och hens närstående.
Psykoedukation omfattar information om sjukdomstillståndet, vad individen kan göra själv för att hantera sitt tillstånd samt olika behandlingsmetoder. Information om tillståndet och grundläggande behandlingsprinciper kan i sig verka ångestlindrande och utgör grunden för vidare behandling. Syftet med insatsen är att ge individen stöd i att utveckla egna strategier för att bättre förstå och hantera sin sjukdom samt förutsättningar för att fatta informerade beslut om sin egen behandling. Psykoedukation ges muntligt och/eller skriftligt, och anpassas efter individens förutsättningar och funktionsnivå.
Läkemedelsbehandling (prioritet 3)
Läkemedelsbehandling har måttlig till stor effekt för vuxna vid ångesttillstånd.
GAD är det enda ångestsyndromet där läkemedelsbehandling har bättre effekt än KBT och därmed högre prioritet. Tillståndet är ofta långvarigt och symtombilden kan variera under livet.
Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har en måttlig svårighetsgrad samt att åtgärden har en måttlig till stor effekt på andelen som svarar på behandling (det vill säga respons) och diagnosfrihet (det vill säga remission). Behandlingen medför dock risk för biverkningar.
Kognitiv beteendeterapi (prioritet 5)
Vid GAD är psykologisk behandling med KBT ett alternativ till behandling med antidepressiva läkemedel. KBT ger ofta minskning av ångest vid generaliserat ångestsyndrom. KBT är inriktad på att förändra dysfunktionella tankemönster och beteenden som vidmakthåller ångestsyndromet genom negativ förstärkning. Utgångspunkten för behandlingen bör vara en vetenskapligt utvärderad behandlingsmanual med individuella anpassningar.
Basal kroppskännedom som tillägg till annan behandling (prioritet 7)
Det är vanligt med kroppsliga besvär vid depression och ångestsyndrom, som i sin tur kan försämra individens mående ytterligare. Basal kroppskännedom är en fysioterapeutisk behandlingsmetod för att stärka kroppsuppfattningen. Metoden utgår från enkla rörelser och syftet är att upptäcka, förstå och stärka rörelsefunktioner och egna inneboende resurser.
Övriga rekommendationer
Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger fler rekommendationer för behandling vid GAD hos vuxna. Följande åtgärder har rekommendationen FoU:
- mindfulnessbaserad stressreduktion eller mindfulnessbaserad kognitiv terapi (FoU)
- korttids-PDT (FoU).
FoU innebär åtgärder som hälso- och sjukvården inte bör utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.
Icke-göra
Socialstyrelsens nationella riktlinjer vill med rekommendationerna stödja hälso- och sjukvården att sluta använda följande åtgärd:
- bensodiazepiner.
Uppföljning
Uppföljning av behandling vid depression och ångestsyndrom hos vuxna bör alltid göras kontinuerligt på individnivå med hjälp av validerade skattningsskalor. En central intervention i slutet av behandlingar är att formulera en vidmakthållandeplan. Uppföljning och bedömning av kvarvarande symtom och funktionsnivå bör göras i samband med behandlingsavslut, och för tillstånd med risk för återfall kan man behöva följa upp även efter avslutad intervention.
Tillståndsspecifik skattningsskala GAD hos vuxna
Uppföljning av ångestsyndrom stöds av skattningsskala och följande mått är rekommenderat för generaliserat ångestsyndrom:
GAD-7 – Generalized Anxiety Disorder scale – 7 items
GAD-7 består av sju frågor om ångestsymtom (oro, anspänning, rastlöshet, irritabilitet, rädslor och svårigheter att kontrollera detta) de senaste två veckorna.
Funktion/hälsorelaterad livskvalitet hos vuxna
Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule).
- WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad
Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas.
- WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad
Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.
Material
Generaliserat ångestsyndrom, Kunskapsstöd för vårdgivare