Behandling vid generaliserat ångestsyndrom hos barn och ungdomar

Psykopedagogisk behandling (PB) är vanligtvis det första steget vid behandling av sjukdomstillstånd eller symtom på GAD. Behandlingen bör erbjudas under cirka fyra  veckor och syftar till att ge barn eller ungdomar och föräldrar kunskap om sjukdomstillståndet och strategier att hantera symtom. I behandlingen anpassas antalet sessioner efter familjens och barnets eller ungdomens behov. Vid svårare sjukdomstillstånd bör den psykopedagogiska behandlingen begränsas för att inte fördröja andra adekvata behandlingsinsatser. Vid utebliven/otillräcklig effekt genomförs en förnyad bedömning och eventuellt byte av behandlingsstrategi.

Vid måttliga till svåra symtom på GAD bör KBT erbjudas. KBT-behandling kan ges individuellt eller i grupp, med olika grad av föräldrainvolvering. Vid ångestsyndrom kan behandlingen även erbjudas som internetförmedlad KBT (IKBT) med stöd via video och/eller chatt. Behandlingsinterventioner anpassas efter individens symtombild.

Behandlingen vid GAD är ofta mer omfattande än vid övriga ångestsyndrom. Den består av 

• psykoedukation 
• exponering 
• spänningshantering 
• hantering av orostankar med realitetstestning och acceptans 
• återfallsprevention och eventuellt boostersession. 

Barn och ungdomar med GAD har förhöjda stressnivåer och fysiska symtom som kan minska med avslappningsövningar. Eftersom GAD är besläktat med depression kan det vara hjälpsamt om behandlingen har inslag av beteendeaktivering. Målet med behandlingen är att barnets/ungdomens upplevelse av oro ska bli mer hanterbar.

Läkemedel bör inte vara förstahandsbehandling vid lindriga till medelsvåra ångestsyndrom. Om effekt inte uppnås med KBT bör läkemedelsbehandling övervägas.

Noradrenergt verkande antidepressiva, SNRI, som venlafaxin eller duloxetin, har visad effekt på GAD. Venlafaxin har visat ökad suicidrisk och är svårt att sätta ut. Duloxetin har milda biverkningar och är oftast ett bättre val. Duloxetin har indikationen GAD barn 7–17 år i USA.  SNRI rekommenderas först efter att två olika SSRI har prövats.

Vid svåra ångestsyndrom med uttalad funktionsnedsättning och högt lidande hos barnet eller ungdomen kan man för att få snabb lindring också inleda behandlingen med kombinationen KBT och läkemedel.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger följande insatser rekommendationer enligt FoU för behandling vid GAD hos barn och ungdomar:

• mindfulnessbaserad stressreduktion som tillägg till annan behandling (FoU) 
• korttids-PDT (FoU). 

FoU innebär åtgärder som hälso- och sjukvården inte bör utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.

Följande symtomskattningsskalor rekommenderas vid GAD:

RCADS med RCADS-GAD subskala

GAD-7 – Generalized Anxiety Disorder scale – 7 items
GAD-7 består av sju frågor om ångestsymtom de senaste två veckorna. Den är konstruerad för vuxna men kan även användas av tonåringar. 

Skattningsskala vid samtidig GAD och depression

RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden.  

 SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:

KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.