Bemötande och förhållningssätt vid autism

Gå till huvudsidan: Remissversion: Autism

Remissversion: Autism

Kommunikation och delaktighet

Bemötande och förhållningssätt vid autism

I mötet med individer med autism kan bemötandet behöva anpassas. Gott bemötande och god kommunikation är centralt för jämlik vård och omsorg.

Målgrupp eller situation

I mötet med individer med autism.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar kompetensutveckling till personal inom hela hälso- och sjukvården (prioritet 3) och socialtjänsten (prioritet 2) eftersom det är en förutsättning för bästa möjliga omhändertagande och bemötande.

Sammanfattning

Vad som uppfattas som ett gott bemötande kan variera, men grundläggande för goda relationer är att visa respekt och intresse för individens situation. All kommunikation bör anpassas efter individens ålder och mognad.

Genomförande

   

  • Undvik att bagatellisera svårigheterna.
  • Moralisera inte över tillkortakommanden.
  • Visa medkänsla och acceptans.
  • Tänk att individen vill göra sitt bästa.
  • Förmedla att du står på individens sida och inte är motpart.
  • Tänk på att individen inte är sin funktionsnedsättning, utan lär känna hela människan.

De som har autism möter ofta en bristande förståelse från omgivningen eftersom deras beteende kan upplevas svårbegripligt och störande i förhållande till rådande sociala normer. 

Hos barn kan det framstå som att föräldrarna brustit i uppfostran och vuxna kan framstå som ansvarslösa och självcentrerade. Individen med autism kan uppleva omvärldens reaktioner som moraliserande och nedvärderande vilket kan påverka både självkänslan och delaktigheten negativt.

  • Hjälp till att sätta ord på både starka sidor och svårigheter.
  • Uppmärksamma och visa uppskattning för det som fungerar.
  • Hitta många tillfällen och sätt att visa uppskattning.
  • Visa uppskattning också för små framsteg.
  • Undvik att kombinera beröm och kritik.
  • Överse med svårigheter eller uppmuntra strategier att hantera dem. 

De som har autism riskerar att få en negativ självbild som är präglad av egna misslyckanden och omgivningens negativa reaktioner. Det kan göra det svårt att själv se sina starka sidor och att få en realistisk bild av sina svårigheter och hur man ska hantera dem.

  • Försök att ta reda på vad som är rimliga förväntningar på individen.
  • Sänk kravnivån när det behövs.
  • Prioritera det som är viktigast.
  • Jämför inte med vad andra jämnåriga klarar.
  • Ge erfarenheter av att lyckas.
  • Ge stöd i att utveckla färdigheter och förmågor. 
  • Uppmuntra självständighet utifrån individens förutsättningar.

Föräldrar, lärare och andra blir ofta frustrerade över att barnet eller ungdomen inte klarar av det man förväntar sig i förhållande till vad jämnåriga klarar. Det brukar särskilt gälla färdigheter som har med social förståelse och/eller självreglering att göra. Hos vuxna kan svårigheter inom dessa områden hindra utvecklingen mot eget ansvarstagande och autonomi.

  • Använd exakta, tydliga och konkreta uttryck.
  • Undvik ironi och vaga uttryck.
  • Var kortfattad och begränsa antal ord och meningar.
  • Undvik negationer och öppna frågor.
  • Dela upp instruktioner i flera steg.
  • Ta hänsyn till individens uthållighet.
  • Använd bildstöd eller skriftlig information.
  • Säkerställ att individen uppfattat rätt.
  • Var lyhörd för reaktioner, bekräfta att du förstått.

De som har autism har särskilt svårt att uppfatta budskap som är underförstådda, mångtydiga eller vaga. Individen kan ha svårt att uppfatta långa meningar och instruktioner och följden kan bli att information missuppfattas eller bara uppfattas delvis.

  • Avgränsa och prioritera.
  • Ge stöd i att komma igång med uppgifter.
  • Dela upp uppgifter i mindre delar och steg.
  • Börja med det lättaste.
  • Hjälp till att motivera.
  • Ge tät och återkommande feedback vid genomförandet.
  • Agera utifrån här och nu och inte då och sedan.
  • Erbjud fysisk närvaro som stöd och att göra saker tillsammans.
  • Var uppmärksam på individens sätt att signalera överbelastning.
  • Erbjud täta pauser för att fylla på energi.
  • Hjälp till att avsluta om det behövs.

De som har autism kan ha svårt att utföra uppgifter och sysslor som förväntas av dem, i synnerhet om de inte är motiverade. Många har problem med eller ett annat sätt att prioritera, avgränsa, ta tag i saker och fullfölja uppgifter. För omgivningen kan det vara en utmaning att undvika moraliserande och irriterade reaktioner på detta.

Att introducera och uppmuntra användning av kognitivt stöd kan kompensera för svårigheter och bidra till självständighet och oberoende. Exempel på kognitivt stöd är

  • kalendrar och scheman
  • påminnelsehjälpmedel
  • tidshjälpmedel
  • att göra-listor
  • bildstöd.
  • Förebygg problemsituationer genom planering och förberedelse.
  • Försök eliminera situationer som skapar onödiga konflikter.
  • Bevara lugnet och låt dig inte provoceras.
  • Trappa inte upp konflikter genom egna reaktioner.
  • Tänk på kroppsspråk och tonfall.
  • Ingrip med lugn och fasthet när du behöver hantera en problematisk situation. 

Svårigheter med känsloreglering och sårbarhet för frustration kan medföra att de med autism hamnar i konflikter med sin omgivning och att konflikterna blir intensiva och svårhanterliga. Det är centralt att man i sitt bemötande försöker begränsa konflikter och kan hantera dem sansat om de ändå inträffar. Det kan ställa stora krav på den som utsätts för beteenden som utmanar, men är värt ansträngningen.

  • Ta i förväg reda på hur man bäst kommunicerar med individen.
  • Involvera de som känner individen, t.ex. närstående och personal, i samtal, stöd och insatser.
  • Använd ett rakt, enkelt och entydigt språk tillsammans med de hjälpmedel som passar bäst för individen, t.ex. tecken, bildstöd eller föremål. 
  • Avsätt tid eftersom individer med intellektuell funktionsnedsättning ofta behöver mer tid för att kommunicera och förstå.
  • Begränsa mängden information och upprepa vid behov. 
  • Försäkra dig om att individen har förstått och är delaktig i den information som ges.

Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är ett samlingsnamn för insatser som är till för att förbättra en individs möjlighet att förstå och kommunicera.

  • Var tydlig och saklig.
  • Ha ett förstående och stödjande förhållningssätt.
  • Visa en vilja att förstå problembeskrivningen från vårdnadshavare och närstående.
  • Försäkra dig om att vårdnadshavare och närstående är fullt involverade i beslut som rör stöd, behandling och omvårdnad.
  • Var medveten om svårigheter som kan vara förknippade med autism, både i samhället och i hemmet.
  • Informera om att det finns stöd och insatser att få.

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Habilitering, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator | Socionom, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Personal i boende, daglig verksamhet och korttidsverksamhet | Personlig assistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog | Speciallärare, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration, God man | Förvaltare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för studier, arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd, Utbildning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår