Utreda elevers behov av särskilt stöd

Kartläggningen syftar till att lägga en grund för vidare analys av en elevs stödbehov och beslut om stödåtgärder. Den ska ge information om elevens förutsättningar att tillgodogöra sig undervisning i relation till lärmiljön och undervisningens nuvarande utformning. 

Exempel på information eller underlag i kartläggningen: 

Individnivå

• elevens resultat från nationella prov, bedömningar och betyg
• lärarnas och skolpersonalens observationer av eleven i lärmiljön, måltidsmiljön samt under raster och andra situationer under dagen
• information om elevens styrkor, situationer där det fungerar bra och varför
• de extra anpassningar som hittills har gjorts och vad de har lett till
• uppgifter från eleven och elevens vårdnadshavare 
• elevens individuella utvecklingsplan
• eventuella tidigare åtgärdsprogram
• elevens skolfrånvaro
• eventuell information från tidigare skolor
• bedömningar och utredningsunderlag från elevhälsan eller hälso- och sjukvården
• elevens fungerande och behov inom fritidshemsverksamheten.

Gruppnivå

• hur undervisningen och lärmiljön är utformad och tillgängliggjord
• vilka undervisningsformer och material som används 
• hur den aktuella elevgruppens sammansättning påverkar undervisningssituationen
• skolans organisering av undervisningen, vilka arbetssätt och arbetsformer som har använts i undervisningen, förhållningssätt och lärandeklimat, t.ex. bemötande och förväntningar, tillit, trygghet, delaktighet och nyfikenhet.

Organisationsnivå

• hur skolans organisation och resursfördelning påverkar elevens förutsättningar i undervisningen.

När kartläggningen är klar görs en sammantagen analys av de behov som finns för att nå betygskriterier eller kriterier för bedömning och övriga mål för utbildningen. Analysen ska leda fram till en bedömning av om eleven behöver särskilt stöd. En elev som får särskilt stöd kan också behöva fortsätta med extra anpassningar. De två stödformerna utesluter inte varandra. I förskoleklassen utgår bedömningen från hur eleven utvecklas mot de kriterier för bedömning av kunskaper och betygskriterier som senare kommer att gälla i den aktuella skolformen.

Vid den pedagogiska bedömningen ska den som utreder särskilt ta hänsyn till 

• i vilka situationer det blir svårt för eleven och varför svårigheterna uppkommer
• om det finns bakomliggande orsaker eller förhållanden som kan vara en förklaring till svårigheterna, t.ex. omfattande frånvaro som behöver utredas vidare
• vilka åtgärder skolan överväger att sätta in eller fortsätta med och varför, samt vilka resultat som förväntas av åtgärderna.

Bedömningen bör ge svar på

• om stödbehovet kan tillgodoses genom extra anpassningar
• om stödbehovet bör tillgodoses genom särskilt stöd
• vilket stöd som behövs och i vilken omfattning
• beslut om särskilt stöd eller ej.

Om utredningen leder fram till ett beslut om särskilt stöd ska skolan upprätta ett åtgärdsprogram. Så långt det är möjligt ska åtgärdsprogrammet upprättas i samråd med eleven och vårdnadshavare. Om eleven eller vårdnadshavare motsätter sig ett åtgärdsprogram men skolan ser behov av åtgärder ska rektor ändå besluta om att upprätta ett åtgärdsprogram. 

Det ska tydligt framgå vilka åtgärder som behöver göras och hur. Dessa ska vara konkreta och möjliga att utvärdera.

När särskilt stöd inte behövs

En utredning kan visa att en elev inte är i behov av särskilt stöd och då behövs inget åtgärdsprogram. För att möta elevens behov behöver skolan istället utveckla lärmiljöerna genom att förändra de pedagogiska metoderna, omfördela resurser eller göra förändringar i organisationen kring eleven. Utredningen kan också visa att svårigheter kommer till uttryck i skolsituationen, men att elevens behov kan tillgodoses genom att skolan ger stöd i form av extra anpassningar. I båda dessa fall utarbetas inget åtgärdsprogram, men däremot dokumenteras vilka extra anpassningar som görs i elevens individuella utvecklingsplan i de årskurser där sådana upprättas.

Elevhälsan ska bidra med information och kunskap om elevers pedagogiska, medicinska, psykosociala och psykologiska status och ska i regel alltid involveras i arbetet.

Vilka professioner som medverkar beror på frågorna, men också på lokala förutsättningar. Vissa skolhuvudmän har idag tillgång till bland annat arbetsterapeuter och logopeder, utöver de professioner som krävs enligt skollagen.

Kartläggningen och utredningen ska dokumenteras skriftligt. Man ska kunna gå tillbaka till den enskilda utredningen och se vad som har framkommit och hur skolan har bedömt situationen.

Dokumentationen sker i två delar: kartläggning respektive bedömning av behovet av stöd eller särskilt stöd. Av dokumentationen ska det framgå 

• när utredningen gjordes 
• vem som var ansvarig 
• vilken befattning den ansvariga har
• vilka övriga kompetenser som varit involverade i utredningen
• om elevens behov av särskilt stöd har utretts tidigare
• om andra utredningar har genomförts
• om eleven och/eller elevens vårdnadshavare har varit delaktiga.

Vårdnadshavare och elever över 16 år ska alltid få ta del av utredningen när den är klar. 

Elevens vårdnadshavare och elever som har fyllt 16 år har rätt att inom tre veckor från mottaget beslut överklaga beslutet om att inte utarbeta ett åtgärdsprogram, liksom innehållet i ett beslutat åtgärdsprogram. Överklagan görs till Skolväsendets överklagandenämnd.

Om utredningen väcker frågor om elevens förutsättningar i relation till kraven i grundskolans eller gymnasiets kursplan bör man föra en dialog med vårdnadshavare om att konsultera skolpsykolog. Skolpsykologen kan avgöra om den pedagogiska bedömningen ska kompletteras med en bedömning av om eleven har en intellektuell funktionsnedsättning. Det kan ge rätt att ansöka om att bli mottagen i anpassad grundskola eller anpassat gymnasium. 

Om utredningen väcker frågor om till exempel autism, adhd eller språkstörning kan eleven behöva utredas vidare av specialister inom vården. Då kan elevhälsan skriva en remiss alternativt bistå vårdnadshavare med dokumentation från elevakten som underlag till en egenremiss.