Kommunikativt stöd

För individer med kommunikationssvårigheter behöver man främja förståelse, underlätta kommunikation och hjälpa individen att vara delaktig i beslut och planering. Till stöd kan man använda olika hjälpmedel och tydliggörande metoder:

• Föremål, bildstöd, bildschema och tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) kan skapa förutsägbarhet och struktur och användas för att förtydliga en situation, instruktion eller ett händelseförlopp. Det används även för att förbereda individen. 
  
  
• Samtalsmatta eller Talking Mats är en evidensbaserad metod för att kunna uttrycka åsikter, känslor och värderingar. Metoden utgörs av ett visuellt ramverk där samtalsämnet, svarsmöjligheter (oftast ansiktsskala) och frågeställningar tydliggörs med text och bild. Högst upp placeras bilder för att markera en skala från bra till mindre bra. En bild längst ner markerar samtalsämne. I samtalet placerar sedan individen ut bilder på skalan. Metoden kan användas i olika situationer och miljöer och finns i digital version.
  
  
• Reda-ut-häfte används för att ställa frågor på ett tydligt och strukturerat sätt.

En del i kommunikativt stöd handlar om att närstående, pedagoger eller personal på boende och daglig verksamhet ges strategier för att använda en responsiv kommunikationsstil och stimulera språkanvändning.

Det kan handla om att använda olika kommunikativa strategier och göra anpassningar i det vardagliga samspelet för att indirekt stödja individens kommunikation och underlätta lärande och utveckling. Det handlar också om hur man uppmärksammar, svarar på och följer individens kommunikation, intressen och initiativ.  

Exempel på strategier att använda för responsiv kommunikation och språkstimulans:

Uppmärksamma och observera individens kommunikation

• Ge utrymme och vänta in kommunikation från individen.
• Visa intresse och var följsam till det individen gör i aktivitet eller lek.
• Uppmärksamma och svara på kommunikativa initiativ.

Följ individens kommunikation, intressen och initiativ 

• Imitera det individen gör.
• Kommentera och sätt ord på det individen gör.
• Bekräfta och utveckla individens kommunikation genom att upprepa och bygga ut meningen, t.ex. om individen säger “buss” svarar man “titta, en blå buss”.
• Ha turtagning i aktiviteter och lekar.

Anpassa kommunikationen till individen

• Använd korta enkla meningar som individen förstår. 
• Använd kroppsspråk och gester för att tydliggöra det talade språket.
• Tydliggör kommunikationen med bilder och/eller tecken. 

Exempel på sammanhang där man kan öva på kommunikation i vardagssituationer

• Läsa böcker tillsammans med individen. 
• Titta på bilder för att prata om saker som har hänt. 
• Leka tillsammans med individen. Välj aktiviteter som individen tycker om, gör paus i aktiviteten och invänta individens signal på att hen vill att det ska fortsätta. 
• Göra individen delaktig i dagliga rutiner. Sätt ord på det som ska göras och ge enkla uppmaningar. 

Att göra kommunikationen lustfylld och meningsfull för individen ökar chansen att den sker naturligt och regelbundet i vardagen. Involvera individen och närstående och undersök på olika sätt individens intressen och vad som motiverar. 

Det är ofta bra att använda konkreta saker, bilder eller checklistor för att ta reda på vad individen tycker om att

• göra ensam eller tillsammans med andra
• titta och lyssna på 
• känna och lukta på
• leka eller sysselsätta sig med
• äta och dricka.

Skapa situationer som lockar till att ta initiativ till kommunikation och samspel

Välj situationer som lockar och väcker lust att kommunicera. Ge tillräckligt med stöd så att individen lyckas kommunicera det som situationen kräver.  

• Lägg favoritföremål inom synhåll men utom räckhåll så att individen kan uppmärksamma och begära föremålet. 
• Ge små portioner av något som individen tycker om att äta eller dricka. Dela smörgås, kex, frukt i små bitar eller häll bara lite dryck i glaset, så att individen kan be om mer. 
• Skapa behov av att be om hjälp genom att erbjuda föremål som individen inte kan hantera själv, t.ex. TV/skärm som behöver sättas på, en burk att öppna eller en ballong att blåsa upp.
• Avbryt en rolig aktivitet som ni gör tillsammans. Starta en aktivitet som bjuder in till interaktion och turtagning, t.ex. jaga, kasta boll eller gunga. Stanna upp när det är som roligast och invänta signal från individen att hen vill leka mer. Signalen kan vara en blick, en rörelse, ett ljud eller ett ord.
• Erbjud något som individen inte tycker om, t.ex. ett föremål, en aktivitet eller något ätbart. Låt individen tacka nej/protestera. 
• Låt individen välja. Håll upp två föremål eller bilder och vänta på att individen gör ett val genom handling, rörelse, bild eller ord. Börja med enkla val där individen tydligt föredrar det ena.

Öva på olika kommunikativa färdigheter 

• Kommentera: Stötta individen att kommentera saker inom individens intresse i naturliga situationer, eller gör något oväntat och stötta individen att kommentera.
• Återberätta: Gör något roligt tillsammans med individen och be individen att återberätta direkt efter utförd aktivitet. 
• Berätta: Öva på att individen berättar om något i sekvenser utifrån bilder eller öva på att individen berättar utifrån olika teman eller samtalsämnen.   
• Hålla sig till ämnet: Hjälp individen att öva på att hålla sig till ett samtalsämne, t.ex. genom att ritprata eller göra en samtalskedja. 
• Svara på frågor och fråga tillbaka: Öva på att individen svarar på en fråga med ett givet svar och sen ställer samma fråga tillbaka. Utveckla övningen genom att öva på frågor som kan ha olika svar, t.ex. “Vad tycker du om att göra på vintern/äta?”  

Utöver dessa grundläggande kommunikativa färdigheter kan individen behöva stöd i att utveckla mer avancerad kommunikation och sociala färdigheter. 

För att komma igång i användningen av ett AKK behöver man introducera kommunikationssättet till individen och närstående, pedagoger eller personal på boende och/eller daglig verksamhet. 

Välja, planera och prova insatser 

När man tillsammans har formulerat målen diskuterar man vilka insatser som skulle kunna hjälpa individen att nå dem och vilka strategier eller hjälpmedel som passar i sammanhanget.

• Introducera AKK genom att börja med ett begränsat antal symboler inom individens intresseområde. Utöka sedan antalet symboler och situationer utifrån det.
• Handled nätverket, det vill säga närstående, pedagoger eller personal på boende och/eller daglig verksamhet, i hur de kan stötta individen att använda sitt AKK och hur de kan vara bra kommunikationspartners. 

Tänk på att förändring tar tid och att svårigheter att fullfölja det som man har planerat ger värdefull information om vilka behov individen har, vad som behöver anpassas eller hur man kan gå vidare.

Förskrivning av kommunikationshjälpmedel

På 1177 Vårdguiden finns information om hjälpmedel för kommunikativt stöd, vart man vänder sig, hur bedömning och utprovning går till samt eventuella avgifter. Observera att sortimentet för hjälpmedel samt regler för förskrivning ser olika ut över landet. Vid behov av medicinteknisk produkt eller konsumentprodukt tillämpas förskrivningsprocessen som består av följande steg: utprovning, information, instruktion och träning, samt utvärdering och uppföljning. 

• Information om kommunikationshjälpmedel bör ges muntligt och skriftligt och anpassas till mottagaren, särskilt vid kognitiva funktionsnedsättningar. Vissa användarmanualer för hjälpmedel kan behöva förenklas. Inlärning av ett nytt hjälpmedel underlättas ofta genom stegvisa instruktioner.
• Förskrivning görs enligt lokala riktlinjer inom respektive kommun och region.

AKKtiv

AKKtiv står för Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) – tidig intervention. Det är ett övergripande namn på olika program, i gruppformat, som riktar sig till föräldrar, närstående och personal till ett barn eller en vuxen som behöver stöd för att kommunicera. Innehållet i programmen är verktyg och strategier för att hjälpa individen att kommunicera mer. För att leda respektive program krävs en utbildning. 

• AKKtiv – KOMiTID ges till föräldrar till barn 1–3 år, där svårigheterna inte är säkerställda. 
• AKKtiv – KomIgång Online är ett digitalt stödprogram på 1177 för föräldrar till barn med misstänkta eller identifierade kommunikationssvårigheter. Programmet finns på svenska, somaliska, arabiska och engelska. 
• AKKtiv – KomIgång ges till föräldrar till ett barn inom habilitering som har kommunikativa svårigheter och är 0–6 år. 
• AKKtiv – KomUng ges till föräldrar till barn och ungdomar 7–17 år som har kommunikationssvårigheter. 
• AKKtiv – Kompis är en utbildning i grupp för personal inom förskola och skola som möter barn eller elever i behov av kommunikationsstöd. 
• AKKtiv – KomBo ges till närstående och personal till vuxna med kommunikationssvårigheter.

Hanen-program

Det finns flera så kallade Hanen-program som riktar sig till föräldrar som har barn med behov av stöd i sitt språk. Programmen ger föräldrar verktyg och strategier att stärka kommunikation i vardagssituationer. För att erbjuda utbildningsprogrammen krävs en certifiering. 

• It takes two to talk ges till föräldrar till barn som är över 2 år och som har ett aktivt ordförråd på under 50 ord. 
• More Than Words ges till föräldrar som har barn upp till 6 år med svårigheter med social kommunikation. Utbildningsprogrammet passar föräldrar till barn som har autism eller liknande svårigheter. 
• TalkAbility ges till föräldrar som har barn som är 4–8 år, som talar i flerordssatser, och som har svårigheter med samtalsfärdigheter och sociala färdigheter.