Depression och ångestsyndrom
Kartläggning och utredning
Diagnostisering av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos barn
Diagnosen är vägledande för val av behandling och andra insatser.
Målgrupp eller situation
Barn eller ungdomar som misstänks ha diagnosen PTSD efter genomförd kartläggning i primärvården eller i specialistpsykiatrin.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att:
- BUP bör använda K-SADS-PL eller MINI-KID som komplement till klinisk bedömning vid diagnostik vid misstänkt depression eller ångestsyndrom (prioritet 5)
- primärvården kan använda MINI-KID som komplement till klinisk bedömning vid misstänkt depression eller ångestsyndrom hos barn och ungdomar (FoU).
Kompetenskrav
Läkare och annan vårdpersonal som är utbildad för uppgiften enligt verksamhetens riktlinjer.
Sammanfattning
En fördjupad utredning med misstanke om posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, görs efter en psykiatrisk kartläggning på primärvårdsnivå eller en psykiatrisk kartläggning i specialistpsykiatrin. Därefter tar man ställning till eventuell differentialdiagnoser och värderar kriterierna enligt DSM-5. Om patientens bedöms lida av posttraumatiskt stressyndrom klassificerar man enligt ICD-10.
Genomförande
En central frågeställning för den anamnestiska intervjun är: “Har du upplevt någon svår traumatisk händelse som fortfarande plågar dig i form av hemska minnesbilder, flashbacks eller mardrömmar?”
De flesta med akut stressreaktion har övergående symtom. Om besvären håller i sig mer än en månad efter den traumatiska, oftast livshotande, händelsen kan dessa personer utveckla PTSD.
PTSD innefattar, förutom upplevd traumatisk händelse, fyra symtomkomplex:
- Påträngande symtom - återkommande, ofrivilliga och plågsamma minnesbilder, mardrömmar, flashbacks eller intensiva psykiska/fysiologiska reaktioner vid triggers
- Undvikande - av sådant som påminner om den traumatiska händelsen såsom vissa situationer, platser, personer, tankar, minnen och sinnesintryck
- Negativa kognitiva förändringar och negativa förändringar i sinnesstämning
- Symtom på överspändhet som t.ex. lättskrämdhet
Riskfaktorer:
- omsorgssvikt
- att befinna sig på flykt
- familjens totala psykosociala belastning
- funktionshinder eller psykiska problem sedan tidigare.
Utökad utredning
För att kunna ställa diagnos på ett tillförlitligt sätt måste informationsinsamlingen göras systematiskt från flera källor:
- diagnostisk intervju
- fördjupad anamnes
- tidigare medicinsk och psykologisk behandling
- psykisk och somatisk status
- observation och information från närstående och skolpersonal.
I utredningen bör man särskilt kartlägga:
- Symtom: debut, situationer, barnet och föräldrarnas beteende i dessa situationer, konsekvenser. (Se symtomkomplex ovan.)
- Familjeförhållanden, skolsituation, hereditet, trauma, tidig utveckling, sömn.
- Familjens, förskolans eller skolans och kamratrelationernas roll för problemens uppkomst och vidmakthållande.
- Uteslut att ångesten beror på att barnets grundläggande behov inte är tillgodosedda.
Somatisk utredning
Om det inte gjorts tidigare gör man en somatisk utredning.
- Hjärta och lungor, blodtryck samt riktad neurologisk bedömning.
- Blodprov: Blodstatus Na, K, Krea, ALAT/ASAT/G-GT, Albumin, TSH, S-Ca, P-Glukos. Vid behov tillägg av Kobalamin, 25-OH D-vit, PEth/CDT.
- Överväg alltid urinscreening för droger.
Instrument för strukturerad diagnostisk intervju och skattningsskalor
- K-SADS-PL, strukturerad intervju, 6–18 år
- MINI-KID, strukturerad intervju, för barn och ungdomar
- CPSS (the Child PTSD Symtom Scale), symtomskattningsskala
- Trauma Checklist for Children (TSCC),
- Children revised impact scale (CRIES-8)
- Trauma symtom checklist for young children (TSCYC), självbedömningsinstrument
Differentialdiagnostik
Möjliga differentialdiagnoser:
- Akut stressyndrom
Utlöses också av trauma och har i stort sett samma symtomatologi som PTSD, men med varaktighet bara upp till en månad efter traumat. - Anpassningsstörning
Typiskt är att symtomens styrka inte bedöms stå i proportion till typ och intensitet av utlösande stress. - Andra psykiatriska tillstånd
Depression, annat ångesttillstånd, kortvarig psykos eller emotionellt instabil personlighetsstörning. - Flashbacks av annan orsak, till exempel substansbruk.
- Personlighetsyndrom
Kan dels vara en differentialdiagnos men också en komorbiditet. Det är ofta svårdiagnostiserat. Det är viktigt med en bedömning av den sammanvägda symtombilden och att försöka bedöma personens funktionsförmåga/personlighet innan traumat.
ICD-10: F43.1 Posttraumatiskt stressyndrom
Ett tillstånd som uppstår som fördröjd eller långvarig reaktion på en traumatisk händelse eller situation (av kortare eller längre varaktighet) av exceptionellt hotande eller katastrofalt slag, som kan väntas medföra kraftig påverkan på praktiskt taget alla människor. Predisponerande faktorer som personlighetsdrag (tvångsmässiga eller asteniska) eller anamnes på neurotisk störning kan sänka tröskeln för risken att utveckla syndromet eller förvärra förloppet men de är varken nödvändiga eller tillräckliga för att förklara uppkomsten. Typiska fenomen inkluderar episoder av återupplevande av traumat i form av påträngande minnen (flashbacks), drömmar eller mardrömmar som uppträder mot en bakgrund av känslomässig stumhet och avflackning, tillbakadragande från andra människor, nedsatt reaktivitet på omgivningsfaktorer, anhedoni och undvikande av aktiviteter och situationer som påminner om traumat. Det finns ofta ett tillstånd av autonom irritabilitet, ökad vaksamhet och förhöjd alarmberedskap samt insomnia. Ångest och depression är ofta förenade med tidigare nämnda symtom och tecken och självmordstankar är inte ovanliga. Tillståndet utvecklas efter traumat med en latenstid som kan variera från några veckor till månader. Förloppet är fluktuerande men full remission kan ses i de flesta fall. Hos en minoritet av patienterna kan tillståndet bli kroniskt och pågå i många år, vilket så småningom leder till en varaktig personlighetsförändring.