Depression och ångestsyndrom
Behandling och stöd
Psykodynamisk korttidsterapi vid social ångest hos vuxna
En psykodynamisk psykoterapi (korttids-PDT) som pågår under 10–30 sessioner.
Målgrupp eller situation
Individer med ställd diagnos social ångest.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården i undantagsfall kan erbjuda psykodynamisk korttidsterapi med fokus på social ångest (prioritet 10). Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.
Kompetenskrav
Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant psykoterapiinriktning, eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.
Sammanfattning
Korttidsbehandling med psykodynamisk terapi (korttids-PDT) fokuserar på affekter och individens känslouttryck och att kognitiv insikt i ett problem inte automatiskt löser det. Fokus i terapin är att
- utforska mekanismerna bakom undvikande av plågsamma och besvärande tankar och känslor på både ett medvetet och omedvetet plan
- identifiera återkommande teman och mönster som hindrar individen att gå vidare
- diskutera tidigare erfarenheter och fokuserar på utveckling
Korttidsterapi innebär att behandlingen genomförs under 10–30 sessioner.
Genomförande
I PDT läggs stor vikt vid relationen som utvecklas mellan individen och terapeuten, och hur individens problematik manifesterar sig i den relationen. Korttidsterapi innebär att man träffas en till två gånger i veckan totalt 10–30 gånger.
Vid behandling av social ångest utgår terapin från att förändring kan åstadkommas genom att avtäcka omedvetna centrala konflikter med relationella teman som uttrycks i individens tidigare och nuvarande relationer och i relationen med terapeuten. Patienten uppmuntras också att närma sig ångestväckande situationer.
Uppföljning
Vid behandlingsavslut bör man bedöma individens kvarstående symtom i samtal och med en skattningsskala, till exempel Liebowitz Social Anxiety Scale eller med ett självskattningsformulär, till exempel LSAS-SR. Individen bör följas upp efter en tid. Har symtomen återkommit bör individen erbjudas boostersessioner. Där kan behandlaren stötta individen vid eventuella bakslag och repetera tidigare information och strategier.
Se även uppföljning av ångesttillstånd hos vuxna.