Depression och ångestsyndrom
Behandling och stöd
Fysisk aktivitet vid samtliga ångestsyndrom hos vuxna
Behandlingen kan användas som komplement till annan behandling vid all form av ångest hos vuxna.
Målgrupp eller situation
Alla vuxna med ångestsyndrom. Även individer med ångest som symtom vid andra psykiska sjukdomar, psykisk och somatisk ohälsa.
Kunskapsläge
WHO:s riktlinjer för fysisk aktivitet visar ett samband mellan regelbunden fysisk aktivitet och minskad risk för att utveckla ångestsyndrom och ångestsymtom.
Enligt FYSS finns måttligt vetenskapligt underlag för att pulshöjande fysisk aktivitet (med eller utan inslag av muskelstärkande fysisk aktivitet) minskar ångestsymtom. Dessutom kan tillägg av fysisk aktivitet till KBT ge en additiv effekt.
Individer med ångest omfattas av rekommendationer till vuxna med särskild risk enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor.
Kompetenskrav
All legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med kunskap om aktuellt sjukdomstillstånd kan ordinera fysisk aktivitet och då med fördel använda sig av Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS) och Fysisk aktivitet på recept (FaR). Vid komplexa problem, som somatisk samsjuklighet eller rörelserädsla, bör den fysiska aktiviteten utformas och anpassas av legitimerad fysioterapeut eller sjukgymnast.
Sammanfattning
Den fysiska aktiviteten kan vid behov genomföras som en del av vården, men även utanför vården som egenvård. Individuell rådgivning, anpassning och uppföljning rekommenderas, där FaR (Fysisk aktivitet på recept) med fördel kan användas. Det finns evidens för additiv effekt vid samtidig behandling med KBT och fysisk aktivitet vid ångestsyndrom. Den fysiska aktiviteten bör individanpassas av hälso- och sjukvårdspersonal med adekvat utbildning, i samråd med individen.
Det kan vara relevant att informera individen om att kroppsliga symtom vid fysisk aktivitet (till exempel takykardi och lufthunger) kan likna ångestsymtom, så att individen kan utarbeta strategier för att hantera dessa normala fysiologiska fenomen.
Genomförande
Generella rekommendationer vid ångestsyndrom
Rekommenderad fysisk aktivitet för att för att minska ångestsymtom:
- Pulshöjande fysisk aktivitet med måttlig till hög intensitet kombinerat minst 90 minuter per vecka uppdelat på 3–5 tillfällen, eller;
- Pulshöjande fysisk aktivitet med hög intensitet minst 75 minuter per vecka uppdelat på 3–5 tillfällen.
Generella rekommendationer för vuxna med ångestsyndrom för att främja hälsa och minska risken för kroniska sjukdomar:
- Pulshöjande fysisk aktivitet: 150–300 minuter med måttlig intensitet eller 75–150 minuter med hög intensitet per vecka. Om man blandar måttlig och hög intensitet rekommenderas att man räknar om till aktivitetsminuter, där måttlig intensitet motsvarar 1 aktivitetsminut och hög intensitet motsvarar 2 aktivitetsminuter. Målet ska då vara 150–300 aktivitetsminuter.
- Muskelstärkande fysisk aktivitet: 2–3 gånger per vecka. Övningarna bör involvera stora muskelgrupper i ben, bål, och skuldror. 8–10 övningar, 8–12 repetitioner på varje övning är lämpligt, men individuell anpassning måste göras.
- Undvika långvarigt stillasittande. Regelbundna korta pauser, bensträckare, med någon form av muskelaktivitet under några minuter för de som har stillasittande arbete eller fritid.
- Vuxna över 65 år bör även träna balans.
- Individer som inte kan nå upp till rekommendationerna ovan bör vara så aktiva som tillståndet medger. De som rör sig minst får betydande allmänna hälsoeffekter även vid en ökning som inte leder till att de når upp till rekommendationerna.
“Braining”
“Braining” är en metod för organiserad fysisk aktivitet som tilläggsbehandling vid ångest, stress och depression i specialistpsykiatrin. Metoden innebär regelbundet deltagande i personalledda pulshöjande gruppträningspass som föregås av korta individuella besök och mätningar före och efter träningsperioden. Metoden har utvärderats som säker och användbar.
Uppföljning
Behandlingen ska följas upp kontinuerligt. Effekten bör följas upp efter två till tre månader men följsamheten behöver följas upp tidigare om individen själv genomför aktiviteten utanför vården. Aktivitetsnivån kan bedömas och följas upp med hjälp av Socialstyrelsens indikatorfrågor, träningsdagbok, eller med hjälp av aktivitetsmätare.
Uppföljning av behandling av depression och ångestsyndrom hos vuxna bör alltid göras kontinuerligt på individnivå med hjälp av validerade skattningsskalor. Uppföljning och bedömning av kvarvarande symtom och funktionsnivå bör göras i samband med behandlingsavslut, och för tillstånd med risk för återfall kan man behöva följa upp även efter avslutad intervention.
Material
Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS)
Hälsofrämjande möten, Nätverket hälsofrämjande hälso- och sjukvård
Samtal om hälsa, Nätverket hälsofrämjande hälso- och sjukvård
Metoder för att främja fysisk aktivitet, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering