ECT vid svår depression hos vuxna

Sammanfattning

ECT har visat sig ha en stor symtomlindrande effekt framförallt i de svåraste fallen av depression där det är mest angeläget med en effektiv och snabb symtomlindring. ECT är förstahandsval vid svår depressiv episod med psykotiska symtom. Sannolikheten för att få behandlingssvar av ECT hos en enskild patient är större än efter insättande av ett antidepressivt läkemedel. Målet med ECT-behandlingen är att patientens depressiva symptom ska gå i fullständig regress. 

Vid behandling av patienter med långdragna depressioner eller när psykiatrisk samsjuklighet föreligger är sannolikheten för ett gott resultat lägre.

ECT innebär att man inducerar ett kortvarigt krampanfall under narkos. Behandlingen ges vanligen två till tre dagar per vecka under två till fyra veckors tid. Behandlingen ska fortsätta till dess att remission är uppnådd. Sjukdomens svårighetsgrad bör mätas systematiskt med lämpliga skalor som intervjubaserad MADRS eller självskattad MADRS-S. Dessutom bör det kliniska svaret följas regelbundet.

Genomförande

ECT ges med narkos och muskelavslappning. Det är en behandling med låg risk och med mycket få medicinska kontraindikationer. När behandlingen ges på höger hjärnhalva kallas behandlingen unilateral och är den vanligaste formen i Sverige. Om detta inte har gett tillräcklig effekt eller andra särskilda omständigheter föreligger kan man ge bilateral behandling över båda hjärnhalvorna. Bilateral behandling kan dock ge mer biverkningar, men verkar också vara effektivare. 

Vid svår depression är ECT ett förstahandsval vid sidan av antidepressiv behandling då behandlingen ger snabb förbättring av depressionen. Kliniskt bör ECT särskilt övervägas vid depression med melankoliska, katatona och psykotiska symptom. ECT kan också användas på patienter med tidigare svår depression när patienten har tecken på att återinsjukna.

ECT är ett effektivt alternativ vid svår depression även under graviditet. Samverkan med kvinnoklinik och psykiatrin rekommenderas.

Påverkan på minnet

Under pågående ECT-behandling påverkas ofta minnesfunktionen i någon form. Minnesstörning är vanligen tillfällig och berör framför allt inlagring av nya minnen under pågående behandlingsomgång. Vissa personer som fått ECT upplever dock en varaktig minnesstörning.

Det förekommer, även om det är ovanligt, att patienter upplever bestånde minnespåverkningar av ECT. Det finns dock otillräckligt vetenskapligt stöd för att belägga eller vederlägga ett samband mellan ECT och kvarstående störning på kognitiva funktioner. Inte heller finns det säkra belägg för samband mellan ECT och kvarstående minnesluckor för andra perioder än skov och behandlingstid.  Som vid alla typer av behandlingar behöver väga nytta mot risker och försäkra sig om att patienten är välinformerad.

Uppföljning

Efter 6 behandlingar bör pågående ECT-behandling utvärderas med ett kliniskt status och MADRS. Vid otillräcklig effekt på behandlingen bör man överväga att gå över till bilateral behandling. Man kan också felsöka och se efter att patienten inte har suboptimala kramper, exempelvis pga medicinering med antiepileptika eller bensodiazepiner.

Har patienten svarat delvis kan den med fördel fortsätta med ytterligare behandlingar. Målet är fullständig symtomfrihet. 

Det är också vanligt med recidiv av depressionssjukdom och därför bör man ge profylaktisk behandling. Det kan vara fortsatt ECT-behandling men med glesare intervall, litiumbehandling eller antidepressiv behandling. Om patienten svarat bra på ECT-behandling men återfallit i depression bör ECT vara förstaval. 

Patienten bör följas upp på en specialistpsykiatrisk mottagning med täta intervall under den första tiden.

Material

Kvalitetsregister ECT om ECT-behandling

Svenska psykiatriska föreningens riktlinjer för ECT