Krisintervention till individen och de närstående

Schizofreni och liknande tillstånd

Behandling och stöd

Krisintervention till individen och de närstående

Arbeta med förtroendeskapande samtal, bedömning av situationen, rådgivning och information för att individen och hens närstående ska kunna hantera en krisartad situation.

Målgrupp eller situation

Den krissituation som individen och de närstående drabbas av vid ett förstagångsinsjuknande.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda mobil krisintervention till personer med schizofreni och liknande tillstånd i akut fas. Prioritet 2
En krisintervention förbättrar prognos och minskar återfallsrisk.

Kompetenskrav

Omvårdnadskompetens och kunskap om krisreaktioner, psykossjukdom och familjearbete behövs, samt erfarenhet av att möta personer i kris i samband med debut av psykossjukdom.

Sammanfattning

Krisintervention ska ges så snart som möjligt och kan ges i öppenvård, slutenvård och i hemmet. Att insjukna i en psykos, särskilt första gången, innebär ofta en kris för både personen och de närstående. Situationen kan upplevas kaosartad och svår att hantera för alla som berörs.

Börja med att analysera situationen. Ta reda på vad som är svårast att hantera i det akuta skedet, vilka resurser som finns och vilken belastning som individen och de närstående har.

Efter en gjord analys så ges insatser för att göra situationen begriplig och hanterbar för individen och de närstående. Insatserna består av

  • stödjande samtal för att skapa förtroende
  • information om kris, psykos samt vård och stöd
  • rådgivning om egenvård
  • känslomässigt och praktiskt stöd
  • mobilisering av resurser
  • läkemedel vid behov
  • aktualisera socialtjänstinsatser vid behov
  • planering för vidare kontakt och insatser.

Vård- och stödsamordnare eller kontaktperson ska utses. Läkemedelsbehandling och insatser från socialtjänsten kan också ingå.

Krisintervention är en kortvarig insats (ett fåtal besök/kontakter) som ska utmynna i en planering för vidare insatser som alla inblandade är delaktig i. Krisinterventionen är ofta en början till och en integrerad del av familjeinterventioner och psykopedagogiska insatser. I de fall den akuta krisen varar längre ska även krisintervention kunna ges under en längre period.

Genomförande

Krisinterventionen ska alltid utgå från den specifika situation person och närstående befinner sig i. Att vara två personal rekommenderas. Vård- och stödsamordnare eller kontaktperson ska utses och vara aktiv i den akuta fasen.

Börja med att göra en analys av situationen

  • Viktigaste problemet eller svårigheten just nu
    • Fråga efter vilka symtom som ger mest besvär (använd eventuellt en skattningsskala, finns i manualerna under material). 
    • Gör en suicidriskbedömning
    • Gör en bedömning av risk för hot och våld
    • Ta reda på vilka problem är mest akuta och behöver hanteras på en gång, och  vilka som kan vänta.
    • Fråga vad individen och de närstående behöver just nu.
  • Aktuella resurser
    • Har man tidigare erfarenheter och kunskap av att ha hanterat svåra situationer som kan användas?
    • Finns det personer i omgivningen som kan hjälpa familjen (praktisk avlastning eller känslomässigt stöd)?

Gör gärna en nätverkskarta och en livslinje (se under material).

  • Aktuell belastning
    • Är situationen i hemmet en allvarlig belastning för individen och/eller de närstående?
    • Finns det tillräckligt stöd i nuläget?
    • Bidrar miljön i bostaden till att lindra eller till att försämra tillståndet?
    • Finns barn i familjen som behöver särskilt stöd? 
    • Finns husdjur som behöver omsorg?
    • Skulle slutenvård förbättra situationen för alla?

Aktivera krisplan eller upprätta en ny krisplan

Aktivera krisplan om det finns. Upprätta annars en akut krisplan för den aktuella situationen där det framgår vem som ska göra vad och när det ska göras. Sammanfatta krisplanen för individen och de närstående. Fråga om den stämmer och komplettera vid behov. När krisen har stabiliserats ska återfallspreventionen erbjudas där även upprättande av krisplan ingår, se Återfallsprevention och upprättande av krisplan/handlingsplan.

Insatser i krisinterventionen

Stödjande samtal för att skapa förtroende

Erbjud samtal till familjemedlemmar, tillsammans eller enskilt efter behov och önskemål. Det kan ibland vara en fördel att ha samtal individuellt, börja i så fall med den som insjuknat.

Ställ öppna frågor och lyssna. Ha ett utforskande och icke dömande förhållningssätt. Låt alla beskriva vad som har hänt utifrån sin upplevelse och sin teori. Bekräfta upplevelsen, uttryck att ni finns där för att hjälpa. Svara på de frågor som kommer upp. Vet du inte svaret säg det. Om du kan söka reda på svaret be att få återkomma och gör det. Lova inget du inte kan hålla.

Information om kris, psykos samt råd och stöd

Informera kortfattat om:

  • vanliga reaktioner vid kris och psykos
  • stress- och sårbarhetsmodellen
  • skydds- och riskfaktorer
  • vad psykos är och hur man kan förstå och förhålla sig till sjukdomen
  • insatser som kan ges på mottagningen
  • insatser från andra verksamheter (t.ex. socialtjänst, brukar- och anhörigföreningar). 

Tänk på att i en kris är det ofta svårt att ta emot information därför måste den vara kort, konkret och återupprepas. 

Rådgivning om egenvård

Ge råd om hur man kan ta hand om sig själv i krisartade situationer, bland annat om värdet av att äta och sova regelbundet. För de närstående kan det också vara värdefullt att ta en promenad och komma ifrån hemmet en stund.

Ge känslomässigt stöd

Tillåt och uppmuntra individen och de närstående att uttrycka hur de känner, sorg, ilska, skam och skuld är vanliga känslor. Lyssna, ställ öppna frågor och värdera eller bedöm inte det som sägs. Det är ingens fel att någon drabbas. Visa förståelse och inge hopp – det kan bli bättre och ni är där för att hjälpa. Det kommer inte alltid vara så här. Att vara sällskap eller att fråga om någon i deras närhet kan vara sällskap kan också vara ett viktigt stöd i en svår situation. 

Ge praktiskt stöd

Ta reda på om familjen behöver avlastning i form av någon som handlar, lagar mat, tvättar, städar och tar han om minderåriga barn. Finns det i så fall någon i individens närhet som kan vara behjälplig, kan socialjouren eller vården bistå?

Planering för vidare kontakt och insatser

Gör en plan tillsammans för vidare kontakt och insatser. Hjälp individen med att att ansöka om insatser från socialtjänsten eller komma i kontakt med vården och bjud in till en SIP om det är aktuellt.  Lämna kontaktuppgifter och information både muntligt och skriftligt. Ha en öppen och inbjudande hållning och ge möjlighet till tät kontakt.

Läkemedel

Fråga vad individen och de närstående vet om läkemedel. Har individen redan läkemedel? Vill hen ha läkemedel? Behövs en justering av aktuella läkemedel? Se Läkemedel vid förstagångsinsjuknade – akut tillstånd.

Insatser från socialtjänsten

Kontakta socialjouren då akuta insatser från socialtjänsten är aktuella såsom när minderåriga barn finns hemma och/eller vid bostadslöshet.

Insatser efter den akuta krisen
Insatser som är viktiga att planera för när situationen stabiliserats är Familjeintervention- utbildning och stöd, Psykopedagogisk utbildning samt Återfallsprevention och upprättande av krisplan. Om barn finns ska insatser till dem erbjudas när situationen stabiliserats , se insatserna, Beardslee familjeintervention, Stöd till barn som anhöriga och Stöd i föräldraskap.

Uppföljning

Bestäm:

  • när ni ska ses igen för uppföljning och dokumentera det i den individuella planen
  • vad ni ska följa upp till exempel sömn, symtom, oro
  • när har ni kontakt igen och på vilket sätt (via telefon, besök i hemmet, besök på mottagningen).

Använd gärna arbetsblad för skattning av situationen just nu som du hittar under material.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Kurator, Psykoterapeut, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Omsorg | Omvårdnad, Familj- och närståendestöd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Schizofreni och liknande tillstånd